{"id":198792,"date":"2025-11-01T15:26:43","date_gmt":"2025-11-01T14:26:43","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=198792"},"modified":"2025-11-03T14:55:12","modified_gmt":"2025-11-03T13:55:12","slug":"skaplig-innehallsrik-tribut-till-ett-av-rockhistoriens-basta-band-the-who-hyllas-pa-draken-av-ett-gang-format-av-ronander-bloom","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=198792","title":{"rendered":"Skaplig inneh\u00e5llsrik tribut till ett av rockhistoriens b\u00e4sta band – The Who hyllas p\u00e5 Draken av ett g\u00e4ng format av Ronander\/ Bloom"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

30\/10 2025<\/p>\n\n\n\n

Draken Live i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Arrang\u00f6r: Julius Production, JPG & N\u00f6jespartner<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Jag \u00e4r ett stort fan av The Who, inte minst livealbumet fr\u00e5n Leeds och rockoperan Quadrophenia inklusive filmen sex \u00e5r senare. Den r\u00f6r vid n\u00e5got l\u00e4ngst inne i mina k\u00e4nsligaste vr\u00e5r som knappt g\u00e5r att formulera verbalt. P\u00e5 natten efter mitt bes\u00f6k p\u00e5 Draken tillsammans med kanske uppemot 500 entusiaster, gjorde jag inspirerad n\u00e5got som i efterhand kanske skulle undvikits. Att j\u00e4mf\u00f6ra med originalen framst\u00e5r som or\u00e4ttvist. Fast b\u00e5de till skillnad fr\u00e5n de fenomenala Pepperland, de tv\u00e5 band fr\u00e5n G\u00f6teborg som ”plankar” Stones och halvamat\u00f6rerna fr\u00e5n Skellefte\u00e5 som med k\u00e4nda g\u00e4ster framf\u00f6rde repertoaren ur The Last Waltz<\/em> p\u00e5 Storan 2016; fuskas det en del i just Quadrophenia, Won\u00b4t Get Fooled Again <\/em>och Who Are You.<\/em> Somliga instrument och passager har utel\u00e4mnats. Vad jag redan noterat blev \u00e4n mer uppenbart n\u00e4r jag tittade p\u00e5 olika reaktionsvideor p\u00e5 fem klassiska Who-l\u00e5tar.<\/p>\n\n\n\n

Funderade d\u00e5 p\u00e5 det h\u00e4r med att tolka eller rent av ge sig p\u00e5 att imitera en f\u00f6rlaga. I jazzen tolkas amerikanska s\u00e5ngboken, ibland med fritt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt medan andra v\u00e4ljer att vara trogna ursprunget. Rock- och underh\u00e5llningsbranschen har alstrat en uppsj\u00f6 av tribut-sammans\u00e4ttningar vilka skiljer sig \u00e5t i hur v\u00e4l de lyckas, ocks\u00e5 i vilken strategi som till\u00e4mpas. Med det sagt var det f\u00f6rst\u00e5s f\u00f6renat med stor gl\u00e4dje att \u00e4ntligen f\u00e5 h\u00f6ra ett enast\u00e5ende material live, en katalog som omsp\u00e4nner epoken 1964-1982. Tydligen var The Who i Sverige senast 2007 men jag har tyv\u00e4rr inte sett dem. Nu i backspegeln \u00e4r det s\u00e5v\u00e4l of\u00f6rl\u00e5tligt som of\u00f6rklarligt att jag inte upplevde de fyra solisterna p\u00e5 Scandinavium p\u00e5 70-talet, n\u00e4r min morbror var vd:ns h\u00f6gra hand och ordnade fribiljetter \u00e5t mig. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Rubriken p\u00e5 den turnerande showen lyder ”The Music From Tommy & Quadrophenia”. Ett knippe l\u00e5tar fr\u00e5n vad som kallats de f\u00f6rsta rockoperorna g\u00f6rs, fast mest tid \u00e4gnas \u00e5t andra hits och rariteter. De som \u00e4r p\u00e5 scen konstant och omger nestorn Mats Ronander (h\u00f6rt honom flera g\u00e5nger live, \u00e4r still going strong drygt fyrtio \u00e5r efter att jag s\u00e5g honom p\u00e5 Mudd Club med tajt band, i en tid d\u00e5 tre soloplattor sl\u00e4pptes vilka jag har p\u00e5 vinyl) \u00e4r kapellm\u00e4staren Hansa Berg Beijer p\u00e5 keyboards. 54-\u00e5ringen \u00e4r verksam inom k\u00f6rmusik och jazz.<\/p>\n\n\n\n

Rytmsektionen best\u00e5r av h\u00e5rt arbetande trumslagaren Andreas Eriksson som driver One Hell Of a Band som kompat massvis med artister inom bredare underh\u00e5llning\/ schlager s\u00e5som Jill Johnson och Charlotte Perrelli j\u00e4mte Peter PJ J\u00e4gerhult p\u00e5 elbas. Den senare har figurerat i Attack, Rhapsody In Rock, lirat med Basse Wickman och producerat \u00e5tskilliga turn\u00e9er. Vidare syns Ronnie \u00c5str\u00f6m p\u00e5 gitarr och Th\u00e9r\u00e8se L\u00f6f k\u00f6rar. \u00c5str\u00f6m har som flera i tribut-bandet en egen karri\u00e4r och meriter fr\u00e5n Tommy K\u00f6rberg medan L\u00f6f r\u00e4knas som en av landets mest erfarna inom sitt gebit och ocks\u00e5 varit solist. Flertalet av dessa hade jag inte koll p\u00e5 och Janne \u00c5str\u00f6m presenterar bara deras och \u00f6vrigas f\u00f6rnamn utan att ge mer info. \u00d6verhuvudtaget kan man beg\u00e4ra mer k\u00f6tt p\u00e5 benen avseende medverkande och framf\u00f6r allt att s\u00e4tt in The Who i en kontext.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

\u00c4ntrar och l\u00e4mnar scen g\u00f6r Conny Bloom i sedvanlig hippie-utstyrsel och gitarr, bortsett fr\u00e5n ett tillf\u00e4lle d\u00e5 han enbart sjunger. Bloom k\u00e4nns igen fr\u00e5n Electric Boys och massvis med andra sammanhang. Han ing\u00e5r i Medborgarna tillsammans med Janne \u00c5str\u00f6m vars ber\u00f6mmelse vilar p\u00e5 roller i musikaler och Cornelis-tolkningar. Meja slutligen \u00e4r nog den mest namnkunnige j\u00e4mte ”Malla”. Sent 90-tal fick hon som bekant en megahit och har i omg\u00e5ngar bott och verkat utomlands. I pausen tyckte en av Who-k\u00e4nnarna att hon borde f\u00e5tt sjunga fler l\u00e5tar, trots att det var ytterst s\u00e4llsynt med kvinnor i London-kvartettens produktioner.<\/p>\n\n\n\n

Konserten i tv\u00e5 avdelningar har p\u00e5kostad ljusshow fast ingen laser som hos The Who. Ljudet \u00e4r tillfyllest och man har t\u00e4nkt p\u00e5 sp\u00e4nnvidd och omv\u00e4xling. Ska inte kalla mig expert eftersom jag lyssnat sparsamt p\u00e5 Tommy<\/em> och fick googla h\u00e4rkomst p\u00e5 The Seeker <\/em>fr\u00e5n 1970. Man drar ig\u00e5ng med f\u00f6rsta singeln I Can\u00b4t Explain <\/em>och Kids Are Alright<\/em>. I The Seeker <\/em>tr\u00e4der Bloom fram f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen, levererar aftonens f\u00f6rsta solo i en sv\u00e4ngig sak. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rsta h\u00f6jdpunkten infaller i oerh\u00f6rt suggestiva Who Are You<\/em> med den oemotst\u00e5ndliga slinga melodin utvecklas fr\u00e5n. Under konsertens missas stundtals att ta fram s\u00e5v\u00e4l dynamiken i soundet som den slamrigt r\u00e5a extasen. Dock h\u00e4r och i flera andra tolkningar lyckas det kompetenta g\u00e4nget tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att ge mig rysningar \u00e4ven utan alla \u00f6verg\u00e5ngar. Man f\u00f6ljer upp med pumpande beat i Pictures of Lily<\/em> fr\u00e5n Tio i topp och singeln finns i min \u00e4go. Hanne \u00c5str\u00f6m avl\u00f6ses vokalt av Meja. F\u00f6re paus kryddar \u00c5str\u00f6m, Bloom och Ronander sn\u00e4rtiga passager med giftiga solon. Vi f\u00e5r ljuvliga tv\u00e5delade Behind Blue Eyes <\/em>och d\u00e4rp\u00e5 Bargain <\/em>vars vindlande toner f\u00e4rgas av kapellm\u00e4stare, bakgrundss\u00e5ngerska och i introts av ”Malla”. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Det dr\u00f6jer innan musik spelas fr\u00e5n de rockoperor vilka skulle utg\u00f6ra lockbete. F\u00f6rst ut \u00e4r nedslag i Tommy <\/em> d\u00e4r Janne \u00c5str\u00f6m respektive Meja anf\u00f6r. Vi f\u00e5r bland annat See Mee, Feel Me, Acid Queen <\/em>och Bloom ansluter i medryckande tonartsh\u00f6jande Pinball Wizard. <\/em>En lustig impuls som uppstod hos mig i detta sjok handlade om slingorna fr\u00e5n klaviaturspelande kapellm\u00e4staren. Gav mig Genesis-vibbar.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Antar att det p\u00e5 samma g\u00e5ng \u00e4r en inspirerande utmaning och en otacksam tour de force – uppgift f\u00f6r s\u00e5ngare, basist och trumslagare att ge sig h\u00e4n och f\u00f6rs\u00f6ka rekonstruera den magi som Who kreerade. Det var stort och l\u00e4tt surrealistiskt att \u00e4ntligen live kunna h\u00f6ra l\u00e5tar ur Quadrophenia<\/em>, den obeskrivligt gripande ber\u00e4ttelse om rebellen Jimmy som k\u00e4mpar frenetiskt h\u00f6ra till, bland stolta mods i mitten p\u00e5 60-talet. Roger Daltrey menar att det \u00e4r ett av de viktigaste verk som gjorts under senare delen av 1900-talet. En resa i revoltens tecken med en andlig dimension om utanf\u00f6rskap. Jag inst\u00e4mmer!<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Har s\u00e5 m\u00e5nga starka minnen fr\u00e5n lyssningar p\u00e5 dubbel-lp:n med sitt f\u00f6rdjupande fotoalbum, filmen, \u00e5lat fram till kanten av Beachy Head, vandrat p\u00e5 stranden och i gr\u00e4nder i Brighton, dansat p\u00e5 Sherry\u00b4s d\u00e4r delar av intrigen utspelas. Man hade repat in episka finalen Love, Reign<\/em> o\u00e9r Me<\/em>, The Real Me <\/em>d\u00e4r rytmsektionen med J\u00e4gerhult i spetsen n\u00f6dgas vara p\u00e5 t\u00e5rna fr\u00e5n f\u00f6rsta takten och lyckas, h\u00e4rligt pulserande 5:15<\/em> d\u00e4r det excelleras i groove samt avskalade I\u00b4m One <\/em>som \u00c5str\u00f6m fint frontar. Hyggliga versioner och inte minst sist n\u00e4mnda komposition tillh\u00f6r konsertens kr\u00f6n. Lite f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver att jag inte h\u00f6r att kapellm\u00e4staren inkluderat str\u00e5k och bl\u00e5s i sina arr, kanske en r\u00e4ttighetsfr\u00e5ga. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Bargain <\/em>g\u00f6rs alldeles utm\u00e4rkt liksom glatt energiska singeln Join The Band <\/em>och flummigt expansiva I Can See For Miles. <\/em>John Entwistle Och det vore f\u00f6rm\u00e4tet att klaga p\u00e5 utf\u00f6randet av deras tv\u00e5 mest klassiska hits vilka lagts sist f\u00f6re obligatoriska extranummer. Syftar f\u00f6rst\u00e5s p\u00e5 minimalistiskt h\u00e5llna urladdningen i Baba O\u00b4Riley <\/em>j\u00e4mte den perfekta rockl\u00e5ten Won\u00b4t Get Fooled Again. <\/em>Jag k\u00f6per klassikerna i denna tappning, \u00e4ven om jag som sagt noterar att inte varje ton fr\u00e5n originalen finns med. <\/p>\n\n\n\n

En radda pigga ofta bluesanstrukna lagom l\u00e5nga solon levereras fr\u00e5n konstellationens gitarrister Bloom och Ronanders bedrifter f\u00f6ljer f\u00f6rv\u00e4ntad mall, f\u00f6rtj\u00e4nar ber\u00f6m. Ronnie \u00c5str\u00f6ms insats \u00f6verraskar positivt d\u00e5 jag inte hade d\u00e5lig koll p\u00e5 hans f\u00f6rm\u00e5ga och f\u00f6rehavanden. Han j\u00e4mte basisten Peter PJ J\u00e4gerhult imponerade mest i mina \u00f6ron. Gick f\u00f6r \u00f6vrigt inte att undg\u00e5 l\u00e4gga m\u00e4rke till att Ronander hade f\u00e5tt slita f\u00f6r att f\u00e5 pejl p\u00e5 texter. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Efter att ha tagit emot publikens jubel visade det sig att ytterligare material sparats. Med k\u00e4rleksfull energi kastar man sig in i Substitute<\/em>, Eddie Cochrans Summertime Blues <\/em>samt ikoniska My Generation. <\/em>F\u00f6r deras tappning av en av f\u00e5 covers i Who-katalogen utdelas guldstj\u00e4rna. Samtliga titlar fanns p\u00e5 repertoaren i Live At Leeds <\/em>som ju blev en fantastisk liveplatta, trots primitiva f\u00f6rh\u00e5llanden vid inspelningstillf\u00e4llet. Som framg\u00e5r hade jag vissa sm\u00e4rre inv\u00e4ndningar men \u00e4r ganska n\u00f6jd totalt sett. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

30\/10 2025 Draken Live i G\u00f6teborg Arrang\u00f6r: Julius Production, JPG & N\u00f6jespartner Jag \u00e4r ett stort fan av The Who, inte minst livealbumet fr\u00e5n Leeds och rockoperan Quadrophenia inklusive filmen sex \u00e5r senare. Den r\u00f6r vid n\u00e5got l\u00e4ngst inne i mina k\u00e4nsligaste vr\u00e5r som knappt g\u00e5r att formulera verbalt. P\u00e5 natten efter mitt bes\u00f6k p\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":["post-198792","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198792","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=198792"}],"version-history":[{"count":22,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198792\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":198837,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198792\/revisions\/198837"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=198792"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=198792"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=198792"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}