{"id":198769,"date":"2025-11-01T23:11:15","date_gmt":"2025-11-01T22:11:15","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=198769"},"modified":"2025-11-03T14:54:58","modified_gmt":"2025-11-03T13:54:58","slug":"forbryllande-mix-av-vag-performance-och-konkret-desperation-masen-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=198769","title":{"rendered":"F\u00f6rbryllande mix av vag performance och konkret desperation – M\u00e5sen p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoton Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

fritt efter Anton Tjechov (\u00f6vers\u00e4ttning Lars Kleberg)<\/p>\n\n\n\n

Bearbetning Yana Ross och ensemblen<\/p>\n\n\n\n

Regi och video: Yana Ross<\/p>\n\n\n\n

Scenograf: Zane Pihlstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n

Koreograf: Mia Hellberg<\/p>\n\n\n\n

Kostymdesign: Frida Fredriksson<\/p>\n\n\n\n

Maskdesign: Gunnilla Berthin<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Max Mitle<\/p>\n\n\n\n

Komposit\u00f6r och ljuddesign: Jonas Redig<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 scen: Vicitoria Olmarker, Emil Ljungestig, Johan Gry, Nora Sadayo, Stephanie Hayes, Robin Stegmar, Emelie Str\u00f6mberg, Yngve Dahlberg och Vincent Grahl<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 24\/10 2025 Stora scen G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 13\/12 <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Ska meddela direkt att det \u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen efter premi\u00e4ren som recenseras, en f\u00f6rest\u00e4llning som p\u00e5g\u00e5r i cirka tre timmar inklusive paus. Det var v\u00e4lfyllt i salongen men l\u00e5ngt ifr\u00e5n uts\u00e5lt 28\/10. F\u00f6rst en liten \u00f6versikt g\u00e4llande f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r egen del. Har uppskattat \u00e5tskilliga upps\u00e4ttningar av Tjechovs fyra mest spelade pj\u00e4ser vilka samtliga hade sin premi\u00e4r runt f\u00f6rra sekelskiftet. Folkteatern fick till en fulltr\u00e4ff med Onkel Vanja <\/em>h\u00e4rom \u00e5ret. Den ryske legendariske dramatikern har mycket att l\u00e4ra oss om hur det \u00e4r att leva och jag har f\u00e5tt m\u00e5nga insikter av hans pj\u00e4ser, om frustrerade materiellt gynnade m\u00e4nniskor vilka l\u00e4ngtar efter en annan tillvaro. En problematik l\u00e4tt att identifiera sig med.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vad betr\u00e4ffar Tjechov-k\u00e4nnaren Yana Ross gisslade den lettisk-amerikanska regiss\u00f6ren tillsammans med Maja Zade tv\u00e5 privilegierade par och deras omv\u00e4rldsanalyser i flashiga thrillern Sk\u00e5l f\u00f6r livet <\/em>h\u00e4rom \u00e5ret p\u00e5 samma scen, en upps\u00e4ttning jag ber\u00f6mde \u00e4ven om det fanns saker som st\u00f6rde i manus. Och eftersom jag var upptagen med V\u00e4stsveriges b\u00e4sta musikfestival under premi\u00e4ren i helgen kunde jag inte undg\u00e5 att registrera lovorden fr\u00e5n kollegor, vilket ofr\u00e5nkomligt underbl\u00e5ste f\u00f6rv\u00e4ntningar. K\u00e4nde mig s\u00e5ledes redo f\u00f6r och sugen p\u00e5 en resa fr\u00e5n Tjechov-land och dennes tematik in i svensk landsbygd med r\u00f6riga relationer utspelandes i en slags nutid. <\/p>\n\n\n\n

Ett m\u00e5tt p\u00e5 hur jag v\u00e4rderar ett scenkonstverk ligger bortom intellektuella analysen. Syftar p\u00e5 att m\u00e5let f\u00f6r avs\u00e4ndarna borde vara att engagera publiken. Till mig p\u00e5 tionde rad n\u00e5dde inte sammantaget detta m\u00e4rkliga mischmasch av id\u00e9er, ist\u00e4llet blev jag s\u00e5 bortkollrad och d\u00e4rmed likgiltig att jag knappt orkade appl\u00e5dera. Att vara tom n\u00e4r rid\u00e5n slutligen faller \u00e4r f\u00f6r\u00f6dande f\u00f6r en osofistikerad(?) recensent. Beh\u00f6ver ist\u00e4llet bli p\u00e5fylld av k\u00e4nslor, g\u00e4rna motstridiga. Vad som skedde skedde s\u00e5ledes tv\u00e4rtemot mina f\u00f6rhoppningar.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Normalt sett f\u00f6ljer jag paroll. Den g\u00e5r ut p\u00e5 att INTE l\u00e4gga massa tid p\u00e5 att skriva om kulturella upplevelser som g\u00e5r mig f\u00f6rbi eller enligt mina preferenser saknar tillr\u00e4cklig verksh\u00f6jd, knappt n\u00e5gon bryr sig om en s\u00e5dan text. Men landets n\u00e4st st\u00f6rsta stadsteater har s\u00e5 pass mycket resurser och lockar s\u00e5 pass stor publik att det \u00e4r p\u00e5 sin plats att bem\u00f6da sig, g\u00f6ra ett undantag. Pj\u00e4sen med sina fyra akter och lika roande som mystiska sidospr\u00e5ng spretar sannerligen. Persongalleriet \u00e4r omd\u00f6pt och st\u00e4mmer v\u00e4l bara delvis med Tjechovs pj\u00e4s som flyttats fram till en slags nutid troligen i Dalarna. <\/p>\n\n\n\n

Konflikterna kretsar fr\u00e4mst kring vad som i ursprungligt manus \u00e4r fyra huvudroller. Vi har den f\u00f6re detta firade aktrisen Irene och hennes missf\u00f6rst\u00e5dda suicidala geni till son, performacekonstn\u00e4r utan st\u00f6rre framg\u00e5ng B\u00e5da lider av hybris och konstant praktiserad hatk\u00e4rlek, gestaltas av Victoria Olmarker och Emil Ljungestig. Hennes f\u00f6rm\u00e5ga att grandiost \u00e4ga scenen \u00e4r en underh\u00e5llande kvalitet i sig liksom hans kompromissl\u00f6st misslynta figur. Divan p\u00e5 fallrepet har i god tid f\u00f6re midsommar kommit till sin reumatiske storebrors bondg\u00e5rd med sin \u00e4lskare i sl\u00e4pt\u00e5g, den ryktbare f\u00f6rfattaren. Johan Gry g\u00f6r den skr\u00f6plige mannen vars tankar ideligen tar sig nostalgiska turer medan Yngve Dahlberg \u00e4r f\u00f6rfattaren som vantrivs trots statusen han \u00e5tnjuter. Enligt Tjechov ska den P\u00e4r Gry spelar bort ur fyrtalet av huvudroller och ers\u00e4ttas med Nina, en rik gods\u00e4gares dotter vars ungdomliga fr\u00e4sch\u00f6r och livsaptit f\u00e5r konsekvenser. Nora Sadayo som gjorde sin praktik i Sk\u00e5l f\u00f6r livet <\/em>har rekryterats f\u00f6r rollen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

N\u00e4mnda roller kompletteras med familjens lillasyster Mia, en av f\u00e5 som kroppsarbetar bland annat skjutandes p\u00e5 en skottk\u00e4rra if\u00f6rd st\u00f6vlar. Vidare Paula som i denna drastiskt omgjorda version fungerar som f\u00f6rvaltare av g\u00e5rden. P\u00e5 den arbetsplats jag var anst\u00e4lld p\u00e5 i drygt trettioett \u00e5r kallade vi s\u00e5dana hederv\u00e4rda individer ”arbetande f\u00f6rman”. Den som mj\u00f6lkar, fyller silon och utf\u00f6r allehanda n\u00f6dv\u00e4ndiga g\u00f6rom\u00e5l gestaltas av Stephanie Hayes. Hennes och Mias slit i relation till \u00f6vrigas l\u00e4ttsinniga f\u00f6rlustelser ger dramatiken en klassm\u00e4ssig dimension. De borde vara handr\u00e4ckning, g\u00f6ra r\u00e4tt f\u00f6r sig under sin vistelse. Resterande personer i s\u00e4llskapet har eller dr\u00f6mmer om relation med \u00e5tr\u00e5v\u00e4rda kvinnor. Robin Stegmars kvinnotjusare till gynekolog och Vincent Grahls tr\u00e5nande fritidsledare motsvaras sannolikt av l\u00e4karen och l\u00e4raren som Tjechov introducerade. K\u00e4rlekskarusellen snurrar \u00e4nnu fortare hos Yana Ross \u00e4n i en traditionell M\u00e5sen. <\/em> <\/p>\n\n\n\n

Omv\u00e4xlande scenografin med dess genomsk\u00e4rning av bondg\u00e5rden och hur den belyses av sommarens ljus kontra skuggor tillh\u00f6r upps\u00e4ttningens tillg\u00e5ngar. F\u00f6rvisso b\u00f6r det anm\u00e4rkas p\u00e5 sista aktens minst sagt g\u00e5tfulla symbolik. Synkade koreografin m\u00e5ste ocks\u00e5 framh\u00e4vas. Fr\u00e5n \u00f6ppningsscenens imiterande av r\u00e5mande kossor till hur m\u00e4nniskoskocken beter sig i festligt koordinerade r\u00f6relser. Ett annat mer dominerande inslag \u00e4r den karaoke somliga n\u00e4rmast frossar i under rusets inverkan. Minns inte l\u00e4ngre vem som sjunger Bohemian Rhapsody<\/em>, kommer d\u00e4remot ih\u00e5g att Hayes v\u00e4llustigt stuffar iv\u00e4g p\u00e5 Dancing On My Own <\/em>medan Stegmars rollfigur framst\u00e5r som en t\u00f6nt n\u00e4r han tar ton i Forever Young. <\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vore felaktigt att p\u00e5st\u00e5 att pj\u00e4sen M\u00e5sen <\/em>som teatervan publik k\u00e4nner den, f\u00f6rintas p\u00e5 motsvarande s\u00e4tt som f\u00e5geln skjuten av August. Men alla sidospr\u00e5ng och till\u00e4gg tr\u00f6ttar i l\u00e4ngden ut mig. Metaperspektivet, upptagenheten av konstn\u00e4rssj\u00e4lars egocentricitet och sm\u00e4rtan i obesvarade k\u00e4rlekar blev alltf\u00f6r \u00f6verdriven, k\u00e4ndes uttjatat. Diskussionen om teaterns relevans g\u00e5r f\u00f6rmodligen mest branschfolk och kritiker ig\u00e5ng p\u00e5. Vilken betydelse b\u00f6r den sortens sj\u00e4lvbespegling tillm\u00e4tas? Att n\u00e5gra fyndiga repliker uttalas p\u00e5 temat under helaftonsf\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4ndrar inte min skepsis.<\/p>\n\n\n\n

Vidare hade fler nycklar beh\u00f6vts f\u00f6r att h\u00e5lla uppe intresset, eftersom skildringen med sina faser blev t\u00e4mligen diffust ju l\u00e4ngre intrigen fortskred. Varf\u00f6r g\u00f6ra det s\u00e5 kr\u00e5ngligt att h\u00e5lla reda p\u00e5 relationer och r\u00f6tter? Har regiassistenterna haft synpunkter? Ska vi f\u00f6ruts\u00e4tta att den rullstolsbundne rollfiguren drabbats av demens? Typiskt nog upph\u00e4vs fiktionen n\u00e4r sk\u00e5despelarna i dr\u00f6mlik sekvens virvlar omkring i fonden och det till och med sl\u00e5s en volt. Den utdragna scenen p\u00e5 slutet f\u00e5r mig att t\u00e4nka p\u00e5 vad som utvecklas till en sansl\u00f6s audiovisuell happening i Att beg\u00e4ra tre systrar <\/em>p\u00e5 samma scen 2013. Ensemblen ska inte lastas f\u00f6r en skev slutprodukt. Olmarker \u00e4r alltid finurligt bitsk och d\u00e4rmed sev\u00e4rd. Internationellt verksamma Stephanie Hayes och nykomlingen Nora Sadayo \u00f6vertygar. Johan Gry och Emil Ljungestig med sina v\u00e4sensskilda spelstilar g\u00f6r ett gediget intryck liksom Yngve Dahlberg. \u00c4r str\u00e4vsamt rekorderliga Mia den f\u00f6rsta roll Emelie Str\u00f6mberg fr\u00e5n Backa g\u00f6r p\u00e5 Stadsteatern?<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Recensionen skrivs utan st\u00f6danteckningar alldeles f\u00f6r l\u00e5ng tid efter vad jag bevittnade. Hoppas inte den d\u00e4rf\u00f6r ter sig lika ostrukturerad som Yana Ross bearbetning. Ett par saker till f\u00f6rtj\u00e4nar att s\u00e4ttas p\u00e5 pr\u00e4nt. Attribut\u00f6ren som utm\u00e4rkt lyckats ta fram ett antal naturtrogna kohuvuden vilka lutar sig fram i sina spiltor. F\u00f6rvaltaren som f\u00f6rutom umg\u00e4nget med den ostadige gynekologen, verkar ha haft sitt livs st\u00f6rsta upplevelse n\u00e4r hon var publik d\u00e5 Mikael Samuelsson sj\u00f6ng sig i hennes hj\u00e4rta och det d\u00e5 blev st\u00f6rre \u00e4n hon kunde hantera.<\/p>\n\n\n\n

Och slutligen den gubbsjuke f\u00f6rfattaren vars f\u00e5niga monolog beh\u00f6ver kommenteras. Dels tv\u00e5ngsm\u00e4ssiga driften att st\u00e4ndigt vara sysselsatt med bokprojekt och j\u00e4mf\u00f6ra sig med de b\u00e4sta (Auster, Fosse med flera) och medge att han kommer till korta. Dels den ack s\u00e5 f\u00f6ruts\u00e4gbara tiraden om hur intellektuell kapacitet b\u00e4st anv\u00e4nds. Att ”folkmordet” (godhetssignalerare har ju h\u00f6gst ovetenskapligt best\u00e4mt vad som avses), klimatr\u00f6relsen och ”fascisten i USA” ing\u00e5r i uppr\u00e4kningen \u00f6ver \u00e4mnen Maximilan borde h\u00e5lla sig till. En bredsida som enbart tillfredsst\u00e4ller egna kretsen, st\u00e4nger d\u00f6rren till en \u00f6ppen diskussion, ids inte research om historisk faktabakgrund. Trist n\u00e4r bara ett narrativ lanseras. Kul detalj tidigt in i handlingen \u00e4r genomf\u00f6randet av det vattentrick som, om jag minns r\u00e4tt, gynekologen senare h\u00e4nvisar till. Tr\u00e5kigt dock att det summa summarum blev tummen ner f\u00f6r en upps\u00e4ttning jag sett fram emot och som efterhand uppl\u00f6ses i n\u00e5gon slags dekonstruktion.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

fritt efter Anton Tjechov (\u00f6vers\u00e4ttning Lars Kleberg) Bearbetning Yana Ross och ensemblen Regi och video: Yana Ross Scenograf: Zane Pihlstr\u00f6m Koreograf: Mia Hellberg Kostymdesign: Frida Fredriksson Maskdesign: Gunnilla Berthin Ljusdesign: Max Mitle Komposit\u00f6r och ljuddesign: Jonas Redig P\u00e5 scen: Vicitoria Olmarker, Emil Ljungestig, Johan Gry, Nora Sadayo, Stephanie Hayes, Robin Stegmar, Emelie Str\u00f6mberg, Yngve Dahlberg […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-198769","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198769","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=198769"}],"version-history":[{"count":30,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198769\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":198873,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198769\/revisions\/198873"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=198769"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=198769"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=198769"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}