{"id":198649,"date":"2025-10-29T14:33:26","date_gmt":"2025-10-29T13:33:26","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=198649"},"modified":"2025-10-30T15:40:34","modified_gmt":"2025-10-30T14:40:34","slug":"trollhattan-jazz-blues-2025-dag-2-fulltraffar-avloser-varandra","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=198649","title":{"rendered":"Trollh\u00e4ttan Jazz & Blues 2025 dag 2 – Fulltr\u00e4ffar avl\u00f6ser varandra"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Hederosgruppen – foto Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

25\/10 2025<\/p>\n\n\n\n

Folkets Hus i Trollh\u00e4ttan<\/p>\n\n\n\n

L\u00f6rdagen b\u00f6rjar med Kusin Vitamin, en \u00e5teruppst\u00e5nden fusiongrupp fr\u00e5n l\u00e4net verksam p\u00e5 80-talet med bland andra trumslagaren Raymond Karlsson. Innan jag kommit p\u00e5 plats lirar ocks\u00e5 ett g\u00e4ng ungdomar i musikutbildning under ledning av Henrik Gad. Av Lars Jansson f\u00e5r jag veta att de g\u00f6r tv\u00e5 av hans l\u00e5tar varav en skriven f\u00f6r Hawk On Flight.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

ERIK S\u00d6DERLIND – LARS JANSSON KVARTETT beh\u00f6ver n\u00e4ppeligen presenteras f\u00f6r k\u00e4nnare av jazz. I fjol manifesterades deras samarbete p\u00e5 albumet What The Moment Brings<\/em> och jag skrev entusiastisk f\u00f6r OJ:s hemsida om releasespelning p\u00e5 Utopia. Gitarrist S\u00f6derlind och jazzprofessor Jansson vid flygeln varvar egna melodiskt pr\u00e4glade kompositioner p\u00e5 Hebeteatern. Rytmsektionen best\u00e5r i vanlig ordning av pianistens son Paul Svanberg bakom trumsetet medan flitigt anlitade Jon Henriksson vikarierar med den \u00e4ran p\u00e5 kontrabas. Kvartettens medlemmar skiljer sig fr\u00e5n \u00f6vriga akter i s\u00e5 m\u00e5tto att de fyra musikerna \u00e4r de i festivalens line up jag lyssnat p\u00e5 i s\u00e4rklass mest, live och p\u00e5 skiva med \u00e5tskilliga recensioner som f\u00f6ljd. Otroligt raffinerade pendlingar mellan lyriska inslag och boppigt dekorerade melodier utf\u00f6rs p\u00e5 Hebeteatern. Perfekt akustik \u00e4ven om det stundtals susar i \u00f6ronen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Man tilldelas lite l\u00e4ngre tid \u00e4n \u00f6vriga akter, bara att tacka och ta emot. \u00c5ldermannen ber\u00e4ttade under deras cirka 65 minuter ett par roliga och belysande anekdoter f\u00f6rutom att introducera sina kompositioner. S\u00f6derlind gav oss den r\u00f6rande bakgrunden till Matti<\/em>, till\u00e4gnad en bortg\u00e5ngen granne som betydde mycket. Intuitiva samspelet m\u00e4rks direkt i ny blues som S\u00f6derlind dedikerat till instrumentkollegan Kenny Burrell. Stimulerande \u00f6ppningsl\u00e5t f\u00f6ljs av Janssons The Young Player skriven till ett av hans barnbarn, en ljuvlig pralin med fr\u00e4ckt bas-feature inlagt. Kompositionen v\u00e4rmer hj\u00e4rtat och p\u00e5 k\u00e4nt man\u00e9r har best\u00e4mts att fokus vandrar.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Licks levereras ursnyggt i ny vals i G moll signerad S\u00f6derlind vars titel \u00e4r Les French Alpes<\/em>. Noterar att soundet fr\u00e5n lysande inhoppande basist har en st\u00f6rre inverkan p\u00e5 helheten \u00e4n f\u00f6rv\u00e4ntat. Mitt omd\u00f6me i anteckningarna om framf\u00f6randet av n\u00e4mnd l\u00e5t lyder kort och gott ”magi”. Trots avr\u00e5dan fr\u00e5n mytomspunnen trummis som huserade p\u00e5 Nef, har Jansson tillverkat en b\u00e4rkraftig l\u00e5t baserad p\u00e5 arpeggion med talande titeln Stop Those Waterfalls. <\/em>Fingerspelande gitarrist tar vid med inspirerat broderande efter komposit\u00f6rens l\u00f6pningar.<\/p>\n\n\n\n

Uppt\u00e4cker osannolikt m\u00e5nga h\u00f6jdpunkter i programmet. Sorgesamma, l\u00e5ngsamt framskridande Matti <\/em>hugger tag i en. Och i likhet med ett par andra kompositioner om personer eller f\u00f6reteelser vi upplyses om, blir musiken f\u00f6rbluffande visuell, specifika k\u00e4nslorna sprids och n\u00e4stan \u00f6verf\u00f6rs till mottagarna. Det spelas med str\u00e5ke och filtklubbor. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Lars Jansson f\u00f6ljer upp med ett himmelskt vackert anslag. Stycket Gift From Grace<\/em> \u00e4r taget fr\u00e5n en best\u00e4llning till ett uruppf\u00f6rande i Odense med \u00e5ttio personer p\u00e5 scen. Temat h\u00e4nf\u00f6r! Efter underh\u00e5llande mellansnack fr\u00e5n honom \u00e4ndras inriktning. Vi serveras en glad sak med kaskader i Svanbergs trumintro. Anyone Home <\/em>handlar om ett av barnbarnen. Kvartetten \u00e4r sannerligen p\u00e5 t\u00e5rna. Jansson stoppar in ett fragment fr\u00e5n standard och den en generation yngre kompanjonen fyrar av ett glimrande solo. Till v\u00e5r f\u00f6rtjusning finns utrymme f\u00f6r extranumret Grandpa Dancing On The Table <\/em>(Jansson) som g\u00f6rs ystert i medium – tempo. Till medryckande repetitiv rytm uppst\u00e5r raffinerad dialog mellan de som gett namn \u00e5t denna ypperliga kvartett.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

BASKERY var en ny musikalisk bekantskap som tog mig med storm d\u00e5 jag recenserade deras bes\u00f6k i Lerum h\u00e4rom \u00e5ret. N\u00e4mnde f\u00f6r storasyster Greta efter\u00e5t att just den recensionen med sitt utifr\u00e5nperspektiv valts ut till en kommande utst\u00e4llning. Gruppen best\u00e5r av tre systrar Bondesson utspridda i olika l\u00e4nder, enormt rutinerade och med r\u00e4tta hyllade f\u00f6r sin fabul\u00f6st synkade ”banjo-punk” (deras egna klassificering). Ljudet i Kulturbaren var f\u00f6red\u00f6mligt, fast stod s\u00e5 pass l\u00e5ng bak att jag missade mycket i presentationerna, varf\u00f6r denna text blir fattig p\u00e5 titlar. S\u00e4ttningen \u00e4r Greta i mitten p\u00e5 fr\u00e4mst banjo och undantagsvis akustisk gitarr och f\u00f6tterna anv\u00e4nds f\u00f6r att trumma. Hon \u00e4r s\u00e5ledes melodimakare och rytml\u00e4ggare samtidigt. Stella st\u00e5r stadigt och fyller i varje takt med sin st\u00e5bas med Sunniva v\u00e4xlar mellan elf\u00f6rst\u00e4rkt och akustisk gitarr. Trions svindlande st\u00e4ms\u00e5ng definierar deras s\u00e4rart ut\u00f6ver hur galant instrumenten beh\u00e4rskas.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ut\u00f6ver egna l\u00e5tar hyses en f\u00e4bless f\u00f6r att tolka Neil Youngs katalog. Och supertajta americana folk rock bandet ger oss ett smakprov ur The Young Sessions <\/em>sl\u00e4ppt i slutet av f\u00f6rra \u00e5ret. Heart Of Gold <\/em>framst\u00e4lls i avsev\u00e4rt tyngre skepnad \u00e4n originalet. Efter att l\u00e5t fr\u00e5n deras tredje skiva framf\u00f6rts med h\u00e4rlig energi byter Sunniva till elgitarr i melodi d\u00e4r det plockas angen\u00e4mt med ackord och temat p\u00e5minner om \u00f6verg\u00e5ngarna i klassikern Woodstock<\/em>. Registrerar snyggt s\u00f6ml\u00f6st stampa-takten-sound och spelgl\u00e4djen g\u00e5r inte att ta miste p\u00e5. \u00d6siga approachen utvecklas ofta till ett hejdl\u00f6st groove, extra roande n\u00e4r den doppas i psykedelia. Inte n\u00e5gon g\u00e5ng kantar det, ist\u00e4llet finns ett vidunderligt kontrollerat driv.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Att livn\u00e4ra sig p\u00e5 egen musik som exalterar och ber\u00f6r kan ses som ett kaxigt statement, \u00e4ven om engelska texterna inte genomg\u00e5ende \u00e4r uttalade feministiska kamps\u00e5nger. Countrydoftande l\u00e5t alluderar p\u00e5 tiden de boode i Nashville. Str\u00e4ngb\u00e4ndandet, rytmframst\u00e4llandet och st\u00e4ms\u00e5ngen \u00e4r h\u00f6gklassigt och Sunniva \u00e4r ensp\u00e4nnande gitarrist vars beg\u00e5vning f\u00e5r skina i omg\u00e5ngar, h\u00f6r ibland fr\u00e5n henne och Greta pulserande vibrato. Efter l\u00e5ngsamt stompiga The Curse <\/em>fr\u00e5n senaste albumet meddelas att ”det var sk\u00f6nt att f\u00e5 den ur kroppen”. En l\u00e5t med dansant tema leder tanken till Kate Bush full av spralliga uppt\u00e5g. H\u00e4pnar \u00f6ver hejdl\u00f6st groove, vackra avsnitt och och en konsert som artar sig till en svindlande uppvisning i perfekt balanserat ljud. I ett par minuter brister de ut i trest\u00e4mmig s\u00e5ng a cappella, F\u00f6r mig p\u00e5 avst\u00e5nd l\u00e5ter den flera hundra \u00e5r gamla s\u00e5ngen som en madrigal. Men enligt min k\u00e4lla var det Bellman. Hur som helst ytterligare en konsert som golvade mig, faktiskt fr\u00e5n f\u00f6rsta tonen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

HEDEROSGRUPPEN har det gemensamt med Baskery att jag sett en konsert tidigare och d\u00e5 recenserat. Sedan man bildades 2018 har tre album sl\u00e4ppts, varav St\u00e5plats <\/em>erh\u00f6ll hela tre priser. Medlemmarna \u00e4r ut\u00f6ver namngivaren Martin Hederos p\u00e5 flygel och keyboards (m\u00f6jligen philicorda) Josef Kallerdahl p\u00e5 kontrabas, Konrad Agnas bakom trummorna och de tv\u00e5 bl\u00e5sarna Emil Strandberg och Andreas Sj\u00f6gren frontar. Den f\u00f6rst n\u00e4mnde p\u00e5 trumpet medan den andre trakterar tenorsax och d\u00e4rut\u00f6ver basklarinett och sopran. Med ett undantag r\u00f6r det sig om f\u00f6r mig v\u00e4lk\u00e4nda, i flera fall ofta f\u00f6rekommande meriterade musiker i mitt lyssnande som blivit hyllade. Repertoaren utg\u00f6rs av kompositioner skrivna av n\u00e5gon ur bandet. J\u00e4mf\u00f6rt med spelningen p\u00e5 FOLK i fjol k\u00e4nns musiken mer tillg\u00e4nglig totalt sett, med ett sj\u00e4lvst\u00e4ndigt tonspr\u00e5k som verkligen attraherar. Enligt arrang\u00f6ren har de gjort stilbrott (titeln p\u00e5 aktuella skivan) till sitt varum\u00e4rke d\u00e4r det r\u00f6jiga mixas med det \u00f6mma.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Den infallsrika kvintetten inleder uppfriskande med aviga takter med tajmade utvikningar. S\u00e4ttet att intrikat eller medryckande f\u00e4rga diverse beat har sl\u00e4ktskap med Oddjob, b\u00e5ngstyriga Sun Ra och Don Cherry samt en vibe av Goran Kajfes projekt. I tur och ordning lanseras l\u00e4ckra liveversioner av Luftskepp, Vargvalsen<\/em> (fr\u00e5n Grums) samt It\u00b4s A Shane<\/em> med pregnant intro p\u00e5 bas fr\u00e5n komposit\u00f6ren. Vi f\u00e5r veta att rosade gruppen \u00e4r p\u00e5 sin f\u00f6rsta festival och de m\u00e4rker att musiken g\u00e5r hem hos mottaglig publik som villigt st\u00e4ller upp p\u00e5 leverans av avancerad takt. Man f\u00e5r en k\u00e4nsla av att f\u00f6rflyttas kontinuerligt till nya rum, nya v\u00e4rldar utforskas. Tassande lyriskt h\u00e5llet sound st\u00e4lls mot expressiva infall inom en sv\u00e4ngigt vidsynt ram. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

F\u00e4ster mig vid en utvidgad atypisk ballad vars koncentration av klanger f\u00e5r mig att jubla inombords. Emil Strandberg bidrar med \u00e5tskilliga melodier, troligen han som signerat flest. Deras st\u00f6rsta hit Molnstoden<\/em> utvecklades till en given publikfavorit, tack vare sin p\u00e5drivande ”refr\u00e4ng” f\u00f6rst\u00e4rkt av v\u00e5r handklapp. S\u00e5v\u00e4l ensemblespel som solon verkst\u00e4lls p\u00e5 b\u00e4sta t\u00e4nkbara vis. Sj\u00f6gren intar olika positioner p\u00e5 scen medan Strandberg vid ett tillf\u00e4lle tar sig ut i salongen. I f\u00f6rsynt sv\u00e4vande Torp stora flyttblock <\/em>(formulering knyckt fr\u00e5n Harry Martinsson) tas basklarinetten fram och sordin p\u00e5 trumpeten.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vidare spelas Oreglerade \u00e4lvar <\/em>och Mulmen <\/em>fr\u00e5n f\u00e4rska albumet. H\u00e4r finns en angen\u00e4m anknytning till nordiskt vemodig folkmusik. Efter denna avdelning vr\u00e4ks det p\u00e5 med kantigt tungt groove d\u00e4r flera briljerar. Konrad Agnas \u00e4r h\u00e4r i sitt esse och anf\u00f6r i kl\u00e4mmigt handfast finalnummer sannolikt influerad av Weather Report. M\u00e5ste betraktas som en kanonspelning!<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n\n\n

CINELLI BROTHERS omn\u00e4mns enbart i n\u00e5gra meningar eftersom jag beh\u00f6vde en matpaus. H\u00f6rde f\u00f6rsta tre l\u00e5tarna och den jambetonade extatiska finalen av en Londonbaserad grupp med r\u00f6tterna i Italien som jag besk\u00e5dade p\u00e5 G\u00f6teborgs Bluesfestival f\u00f6r ett par \u00e5r sedan. De f\u00f6ddes ur en gemensam passion f\u00f6r blues fr\u00e5n Chicago och Texas och dess autentiska ljudbild med Marshallf\u00f6rst\u00e4rkare. P\u00e5 Apollons scen finns Marco Cinelli p\u00e5 s\u00e5ng, gitarr och orgel medan brodern Alessandro sk\u00f6ter trummandet. Vidare syns Jorma Gasperi p\u00e5 elbas samt engelsmannen Tom Julian-Jones spelandes gitarr och munspel. <\/p>\n\n\n\n

Enligt egen utsago inleder de i romantisk stil f\u00f6r att d\u00e4rp\u00e5 v\u00e4xla \u00f6ver till swamp rock. Klassikern Polk Salad Annie<\/em> framf\u00f6rs i ett f\u00f6r snabbt tempo, fast funkar \u00e4nd\u00e5. Det riffas p\u00e5 h\u00f6gtryck med kr\u00e4ngigt rullande ackord garnerat med bas-feature. Hinner se en uppiggande duell emellan gitarr och munspel och att det ofta byts instrument. Tredje l\u00e5tens cover visar sig vara k\u00e4nslosamt b\u00f6ljande Don\u00b4t Let Me Down <\/em>tillskriven John Lennon och k\u00e4nd fr\u00e5n Beatles mytomspunna takkonsert. Frontmannen s\u00e4tter sig vid orgeln. Jag \u00e5terkommer till den orgiastiskt virtuosa urladdning som utbryter sista minuterna. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Oefterh\u00e4rmliga CAROLINE aF UGGLAS var sista akt. Att framtr\u00e4dandet i Apollon stavas succ\u00e9 beror p\u00e5 den folkk\u00e4ra artistens intensitet, hennes ober\u00e4kneliga mellansnack och de musiker hon hade till sitt f\u00f6rfogande. Hade sett Af Ugglas en g\u00e5ng tidigare p\u00e5 festivalen med ett st\u00f6rre manskap p\u00e5 scen plus en g\u00e5ng utomhus i Falkenberg d\u00e5 jag efter\u00e5t k\u00f6pte N\u00e5v\u00e4l <\/em>utgiven 2016. Efter att ha lyssnat p\u00e5 cd:n ett par g\u00e5nger konstaterade jag att k\u00f6rledaren, bildkonstn\u00e4ren, textf\u00f6rfattaren och bluesiga Janis Joplin-uttolkaren tvekl\u00f6st kommer b\u00e4st till sin r\u00e4tt live.<\/p>\n\n\n\n

Och p\u00e5 scen har hon tillg\u00e5ng till sin man Heinz Liljedahl som tagit plats bakom trummorna, basklippan Sven Lindvall och eminenta sologitarristen Staffan Astner. De tv\u00e5 sistn\u00e4mnda storheterna fick jag m\u00f6jlighet att tacka efter\u00e5t och ta bilder med. Astner hade kv\u00e4llen f\u00f6re lirat p\u00e5 Jazzfestivalen i Ume\u00e5. Lindvall och Astner k\u00e4nner varandra fr\u00e5n \u00e5tskilliga sammanhang, inte minst fusiontrion Bronk som jag gjort mig lycklig ett par g\u00e5nger p\u00e5 Nef. Haft f\u00f6rm\u00e5nen att h\u00f6ra herrarna tillsammans eller var f\u00f6r sig i ett antal konserter, blivit lika tillfredsst\u00e4lld vid varje tillf\u00e4lle. Liljedahl \u00e4r en habil hantverkare, funkar ypperligt i sin roll.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Astner s\u00e4tter standarden omg\u00e5ende genom att utvinna riffet och de licks som N\u00e5v\u00e4l <\/em>best\u00e5r av vars original blev ett paradnummer f\u00f6r Peter Green och Fleetwood Mac. I mellanrummen sjungs med enorm emfas med en r\u00f6st vars st\u00e4mband man fruktar ska spricka. Rytmsektionen \u00e4r som det brukar heta snortajt n\u00e4r man kr\u00e4mar p\u00e5 i igenk\u00e4nnbara l\u00e5tar f\u00f6rpackade i innovativa svenska texter utifr\u00e5n Ugglas universum. Ska s\u00e4gas att somliga skrivits av Liljedahl. <\/p>\n\n\n\n

Den fenomenala bluesanstrukna trion \u00e4r \u00e5tminstone halva beh\u00e5llningen. Sitter ganska l\u00e5ngt fram n\u00e4ra ena v\u00e4ggen och med \u00f6ronproppar i \u00e4r ljudet b\u00e5de kristallklart och maffigt. Ugglas deklarerar att hon \u00e4lskar punk och blues n\u00e4r hon tar sig vidare till Jag g\u00f6r det f\u00f6r min egen skull. <\/em>Vad betr\u00e4ffar mannen med tv\u00e5 gitarrer tr\u00e4der han fram i bluesig helfigur med en f\u00f6r honom s\u00e4llsam frihet. Efter fina Grusv\u00e4g <\/em>d\u00e4r de h\u00e4mtar andan och m\u00e4nnen k\u00f6rar g\u00f6rs En del av mitt hj\u00e4rta<\/em>, en av tre Janis Joplin-f\u00f6rknippade l\u00e5tar i showen. Utg\u00f6r med sin \u00e5terkommande crescendon ett av konsertens kr\u00f6n.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Lindvalls elastiska basg\u00e5ngar bereder v\u00e4gen och matchar Astners delikata utflykter. I Antingen eller <\/em>riffas det fr\u00e4ckt och i Konsten att finnas till <\/em>anf\u00f6r frontande s\u00e5ngerska s\u00e5 p\u00e5tagligt att sansl\u00f6s extas briserar, Af Ugglas sjunger ut alla h\u00e4rb\u00e4rgerade omtumlande k\u00e4nslor inombords. Kvinnan som offentligt ventilerar sina diagnoser testar hur l\u00e5ngt sladden r\u00e4cker, vilket framg\u00e5r av min bild ovan. Genom hennes h\u00e4ngivna beteende och attack i r\u00f6sten dras vi in i hennes persona. Och melodileverant\u00f6ren och kraftverket till rytmsektion g\u00f6r mer \u00e4n bara f\u00f6rtj\u00e4nstfullt backar upp. I en sekvens uppvisas stor variation d\u00e5 de lattjar runt med takter \u00b4a la dub och reggae. Man tror att det ska bli kaos n\u00e4r l\u00e5tlistan ifr\u00e5gas\u00e4tts, men att dividera om vem som har kontrollen och egentligen best\u00e4mmer \u00e4r nog mest en gimmick.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Samtliga eldar p\u00e5 i suver\u00e4n stil under af Ugglas nyckfulla ledning i G\u00e5 vidare<\/em>, hennes cover p\u00e5 Move Over<\/em> signerad Joplin. (K\u00f6pte f\u00f6r \u00f6vrigt Pearl <\/em>f\u00f6r cirka femtiotre \u00e5r sedan.) Covern p\u00e5 Albatross <\/em>glider stolt fram med vibrato med svenska vingar. Blev f\u00f6rtjust i minimalistiska riffandet och rytmiserande r\u00f6sten i eggande Jag har katter. <\/em>Man borde vara van, h\u00e4pnar \u00e4nd\u00e5 \u00f6ver inlevelsen i Gr\u00e5t \u00e4lskling <\/em>och kommentarer som g\u00f6r m\u00e4nnen paffa. H\u00e4r fanns ett effektfullt eko i mikrofonen. Deras emotionella output n\u00e5dde ytterligare en kulmen i den publikfavorit som blev extranummer. Syftar givetvis p\u00e5 Sn\u00e4lla, sn\u00e4lla, <\/em>ett original av af Ugglas\/ Liljedahl som ju t\u00e4vlat i Melodifestivalen och legat p\u00e5 listorna.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

25\/10 2025 Folkets Hus i Trollh\u00e4ttan L\u00f6rdagen b\u00f6rjar med Kusin Vitamin, en \u00e5teruppst\u00e5nden fusiongrupp fr\u00e5n l\u00e4net verksam p\u00e5 80-talet med bland andra trumslagaren Raymond Karlsson. Innan jag kommit p\u00e5 plats lirar ocks\u00e5 ett g\u00e4ng ungdomar i musikutbildning under ledning av Henrik Gad. Av Lars Jansson f\u00e5r jag veta att de g\u00f6r tv\u00e5 av hans l\u00e5tar […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-198649","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198649","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=198649"}],"version-history":[{"count":25,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198649\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":198776,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198649\/revisions\/198776"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=198649"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=198649"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=198649"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}