{"id":198595,"date":"2025-10-27T23:08:53","date_gmt":"2025-10-27T22:08:53","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=198595"},"modified":"2025-10-29T17:21:31","modified_gmt":"2025-10-29T16:21:31","slug":"trollhattan-jazz-och-bluesfestival-dag-1-vastsveriges-framsta-festival-befaster-sin-stallning","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=198595","title":{"rendered":"Trollh\u00e4ttan Jazz- och bluesfestival dag 1 – V\u00e4stsveriges fr\u00e4msta festival bef\u00e4ster sin st\u00e4llning"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Magnus Carlson & Moon Ray Quintet<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

24-25\/10 2025<\/p>\n\n\n\n

Folkets Hus i Trollh\u00e4ttan<\/p>\n\n\n\n

I helgen arrangerades \u00e5ttonde upplagan av en festival jag utsett till V\u00e4stsveriges f\u00f6rn\u00e4msta, vilket f\u00e5tt till f\u00f6ljd att jag tagit t\u00e5get till Trollh\u00e4ttan fem av \u00e5ren. Njuter av utbudets kontraster och genomg\u00e5ende h\u00f6ga klass och har varje g\u00e5ng deltagit i det v\u00e4lorganiserade evenemanget i egenskap av recensent. Inte heller i \u00e5r intr\u00e4ffade n\u00e5got strul, ist\u00e4llet genomf\u00f6rs p\u00e5 tre scener konserter vilka n\u00e4stan g\u00e5r n\u00e4stan om lott. Ocks\u00e5 beh\u00f6vlig paus finns inlagd. 300-400 varje dag trivdes och lyssnade uppm\u00e4rksamt, spred hj\u00e4rtlig st\u00e4mning genom att visa hur n\u00f6jda man var med livemusiken i superb akustik. Folk fick verkligen valuta f\u00f6r sina festivalpass. 2025 fanns flera akter jag inte h\u00f6rt alls eller bara vid enstaka tillf\u00e4lle.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Kommer precis fram till Kulturbaren i f\u00f6rsta takterna fr\u00e5n syskonen DANI & WILL WILDE, utvalda till att inviga festivalen. De h\u00e5ller mestadels ig\u00e5ng egna lovordade karri\u00e4rer varf\u00f6r detta livfulla samarbete kallas s\u00e4llsynt av brodern. M\u00e5ste erk\u00e4nna att jag inte hade koll p\u00e5 svartkl\u00e4dda duon fr\u00e5n England som bes\u00f6kt Sverige tidigare och var f\u00f6r sig sl\u00e4ppt ungef\u00e4r ett halvdussin album, plus liveplattor sedan respektive debut 2008. S\u00e4ttningen \u00e4r ytterst sparsmakad. B\u00e5das s\u00e5ng ackompanjeras med akustisk gitarr fr\u00e5n endera plus att publiken givetvis f\u00e5r h\u00f6ra Will p\u00e5 munspel. Hans s\u00e4tt att spela instrumentet rankas h\u00f6gt i blueskretsar, vars stil beskrivs som blues-rockig medan Dani s\u00e4gs st\u00e5 f\u00f6r country- och gospelinfluerad blues och har turnerat i tre v\u00e4rldsdelar.<\/p>\n\n\n\n

De b\u00f6rjar med innerlig gospel fr\u00e5n 20-talet. This Train Is Bound For Glory<\/em> l\u00e5ter liksom \u00f6vrig repertoar autentiskt naken i avsaknad av p\u00e5drivande rytminstrument. Original blandas med titlar fr\u00e5n bluesens rika historiska arv. N\u00e4r n\u00e4sta l\u00e5ts p\u00e5tagliga tempostegring klingat ut utbryter p\u00e5taglig respons. I Bumble Bee <\/em>av Memphis Minnie, en hj\u00e4lte f\u00f6r Dani, sl\u00e5s man av vilka utm\u00e4rkta s\u00e5ngare b\u00e5da \u00e4r. Det sjungs med sv\u00e4rta och bett i r\u00f6sten. Vad betr\u00e4ffar inspirationsk\u00e4llor blev Will sj\u00e4laglad \u00f6ver att renommerade gitarristen Walter Trout ville g\u00e4sta p\u00e5 hans f\u00e4rska album med flera namnkunniga musiker, trettio \u00e5r efter att f\u00f6rst ha h\u00f6rt honom, vilket kan betraktas som en sorts ”claim to fame”. Titell\u00e5ten framf\u00f6rs med ackuratess. Aprop\u00e5 f\u00f6rebilder f\u00e5r vi en av Gary Moores st\u00f6rsta hits, sentimentalt anstrukna Parisienne Walkway<\/em>s vars dos av kvidande g\u00e5r aningen \u00f6ver gr\u00e4nsen \u00e4ven om den bevisar att de \u00e4r duktiga instrumentalister.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Det blir avskalat och passionerat med avstamp i bluesiga uttryck i en repertoar d\u00e4r fokus sinsemellan skiftar och ackompanjerandet v\u00e4xlar mellan p\u00e5drivande och reflekterande. Syskonen turas om att fronta vokalt och vid ett tillf\u00e4lle g\u00f6rs det n\u00e4stan a cappella med gospelk\u00e4nsla. I ett par stick tas sv\u00e4ngarna ut ordentligt, vilket uppskattas. Tv\u00e5 av konsertens kr\u00f6n \u00e4r Gipsy Woman <\/em>och Blues Is Still A Live<\/em>, tv\u00e5 kompositioner av brodern som f\u00e5tt epitetet ”Hendrix on harmonica”, n\u00e5got vi bara h\u00f6r glimtvis av. Duon bel\u00f6nades med rungande bifall n\u00e4r de tackade f\u00f6r sig. M\u00e4rkte som framg\u00e5tt genuin kvalit\u00e9 \u00e4ven om syskonen inte gjorde samma best\u00e5ende intryck som flera andra akter under festivalen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

SOLVEIG SLETTAHJELL KVARTETT var en lika ny bekantskap. Ungef\u00e4r ett dussin album har sl\u00e4ppts, psalmer, funk och samtidsmusik har sjungits, samarbeten har skett med bland andra Knut Reiersrud och Tord Gustavsen, scen har delats med Gregory Porter och 54-\u00e5ringen med sin intima stil har tilldelats flera priser; exempelvis Radka Toneff Memorial Award vilket k\u00e4nns logiskt efter den sp\u00e4nnande stunden p\u00e5 Hebeteatern. Norska s\u00e5ngerskan och hennes pianotrio mixar samman visa och folkmusik med jazz inte s\u00e4llan med trollbindande resultat. I idealiska Hebeteatern omger Slettahjell sig med etablerade norska jazzmusiker: Anderas Ulvo vid flygeln, Trygve Waldemar Fiske p\u00e5 kontrabas samt batterist P\u00e5l Hausken.<\/p>\n\n\n\n

ACT-artistens senaste projekt Skandinavisk s\u00e5ngbok handlar om att tolka betagande nordiska melodier och visor i jazztappning. Slettahjell sp\u00e4nner b\u00e5gen och sjunger ett antal texter p\u00e5 svenska. \u00d6verraskar inledningsvis med Mats Paulsons ikoniska visa och f\u00e5r d\u00e4refter in en fulltr\u00e4ff med Guldlock <\/em>(E. Dahlgren). Noterar i konsertens f\u00f6rsta del att dominant basen skapar viss obalans, n\u00e5got som lyckligtvis justeras varvid perfekt akustik uppst\u00e5r. G\u00e4nget fr\u00e5n Norge som kombinerar subtila tong\u00e5ngar med m\u00e4rgfulla har f\u00f6r \u00f6vrigt med sig egen ljudtekniker.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Merparten av materialet i konceptet h\u00e4mtas fr\u00e5n albumet Gullock <\/em>fr\u00e5n 2023. Norskan f\u00e5ngar publiken med sin smeksamma b\u00e4rkraftiga r\u00f6st och f\u00e5r mig att h\u00e4pna \u00f6ver s\u00e4ttet att tolka original jag \u00e4r f\u00f6rtrogen med.. Vi f\u00e5r njuta av hemlandets toner och texter s\u00e5som Alf Pr\u00f6ysens tr\u00f6stevisa Trassvisa hennes Tora<\/em>, eggande folkmelodi, cover p\u00e5 Anne-Grete Preus samt folkvisan Den dag kjem aldri<\/em> som \u00e4r en tons\u00e4ttning av dikt fr\u00e5n 1800-talet. F\u00e4ster mig vid fint stick p\u00e5 piano, sjungande bas och gener\u00f6sa utrymmet som ges till trion i sk\u00f6nt avig folkmelodi som g\u00f6r succ\u00e9 med trumslagaren P\u00e5l Hausken som anf\u00f6rare. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Kvartetten demonstrerar hisnande sp\u00e4nnvidd. P\u00e5 ett \u00e4ventyrligt vis tolkas P\u00e4r Lagerkvists kanoniserade \u00f6ver hundra \u00e5r gamla poem Det \u00e4r vackrast n\u00e4r det skymmer, <\/em>avl\u00f6st av spejsigt berusande sound i form av h\u00e4rligt egensinnig version p\u00e5 Orups sl\u00e4piga pop-hit Fr\u00e5n Djursholm till Danvikstull. <\/em>Lika minnesv\u00e4rt som underh\u00e5llande att h\u00f6ra p\u00e5 framrullande beat i jazzig baktakt. Man avslutar med en oerh\u00f6rt finst\u00e4md s\u00e5ng som p\u00e5minner om betagande vaggvisor. Torde ha varit Alt jag vet<\/em> vars text och musik skrivits av en karismatisk s\u00e5ngerska som ibland kan j\u00e4mf\u00f6ras med Norah Jones. Pianist Andreas Ulvo f\u00e4rgar den ljuva melodins stegring p\u00e5 ett formidabelt vis. En konsert som definitivt gav mersmak. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

MAGNUS CARLSON & MOON RAY QUINTET har jag h\u00f6rt tv\u00e5 g\u00e5nger tidigare varav den ena resulterade i recension. Mannen k\u00e4nd fr\u00e5n enormt framg\u00e5ngsrika Weeping Willows (sett gruppen flera g\u00e5nger och \u00e4ger debutalbumet), S\u00e5 mycket b\u00e4ttre <\/em>och medverkan hos bland andra Jesper Lindell har ocks\u00e5 satsat p\u00e5 en solokarri\u00e4r. Tenoren(?) g\u00f6r intima livespelningar p\u00e5 duo med min v\u00e4n Gunnar Frick. S\u00e5g dem i G\u00f6teborg i Hagakyrkan f\u00f6r kanske femton \u00e5r sedan. Det \u00e4r den repertoaren av omsorgsfullt valda covers tillsammans med nyskrivet i samma anda ”pop-sn\u00f6ret” (hans egna uttryck) lanserar f\u00f6r jazzkatterna i MOON RAY QUINTET. De sl\u00e4ppt ett par plattor, \u00e4r p\u00e5 g\u00e5ng med ytterligare album och \u00e4r numera \u00e4r en sextett.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vi snackar idel \u00e4del jazzadel! Detta all star band best\u00e5r av frontm\u00e4nnen fr\u00e5n Oddjob Goran Kajfes p\u00e5 trumpet\/ percussion och Per Rusktr\u00e4sk Johansson p\u00e5 saxofoner och basklarinett. Trumslagare Lars Skoglund och Martin H\u00f6per p\u00e5 kontrabas\/ elbas utg\u00f6r rytmsektion. Kompletterar melodileveransen g\u00f6r Carl Bagge p\u00e5 rhodes och orgel samt vibrafonisten Mattias St\u00e5hl. Sex musiker jag lyssnat p\u00e5 ett or\u00e4kneligt antal g\u00e5nger live och p\u00e5 skiva vilket genererat en hel del hyllningar i skrift. Med tanke p\u00e5 tillskottet live av St\u00e5hl skulle det \u00e4nd\u00e5 kunna vara premi\u00e4r f\u00f6r mig vad betr\u00e4ffar att h\u00f6ra dem tillsammans. Os\u00e4ker p\u00e5 om n\u00e5gon utsetts till kapellm\u00e4stare. Har efter \u00f6nskem\u00e5l f\u00e5tt l\u00e5tlista fr\u00e5n en av de t\u00e4nkbara kandidaterna. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Gruppen som \u00e5teruppst\u00e5r med l\u00e5nga oregelbundna mellanrum drar ig\u00e5ng \u00f6desm\u00e4ttat med en arty-rock melodi jag k\u00e4nde igen men inte lyckades placera. Visade sig vara titell\u00e5ten p\u00e5 kritikerhyllade fj\u00e4rde albumet med Echo & The Bunnymen. Intensiteten \u00f6kar i struttigt soulig sak som f\u00e5tt titeln Who Knows<\/em>, en r & b influerad st\u00e4nkare med medryckande harmonik sl\u00e4ppt som singel digitalt. Troligen den enda l\u00e5t samtliga i stora salen Apollon kan identifiera \u00e4r Sugar<\/em> Man, Sixtio Rodriguez signatur som fick en ren\u00e4ssans i dokument\u00e4ren om kultartisten. H\u00e4r ska bl\u00e5sarnas unisona spel framh\u00e4vas, sugande sv\u00e4nget p\u00e5 rhodes och tillf\u00f6rda effekter. Definitivt en suggestib fulltr\u00e4ff! Ett om m\u00f6jligt \u00e4nnu fetare utropstecken bildas i soulig r & b-raritet med titeln Ain\u00b4t There Something Money Can`t Buy. <\/em>av Young-Holt Unlimited fr\u00e5n 1968. Deras beatbaserade sv\u00e4ng attraherar kolossalt. Kajfes har glatt oss med flera distinkta inpass och h\u00e4r \u00e4r det dags f\u00f6r ”Rusktr\u00e4sks” f\u00f6rsta solo. St\u00e5r l\u00e5ngt ifr\u00e5n scen och tippar p\u00e5 att temat broderas ut p\u00e5 altsax medan percussion adderas av Goran. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Dessa \u00f6ppensinnade musiker lanserar en ytterst dynamisk tolkning av David Bowie tillbakablickandes p\u00e5 Berlin i Where Are We Now? <\/em>med ”Rusktr\u00e4sk med sp\u00e4nstigt spel p\u00e5 basklarinett. Snyggt uppbackad tillf\u00f6r Kajfes fraser enast\u00e5ende kvalit\u00e9er n\u00e4r man ger i kast med art-rock av b\u00e4sta snitt. Och Magnus Carlson fixar galant att g\u00f6ra Bowies vokala f\u00e4rdigheter r\u00e4ttvisa. Premi\u00e4r f\u00f6r l\u00e5t live aviseras och dess feature kommer fr\u00e5n Carl Bagge p\u00e5 orgel. Rytmsektionen l\u00e4gger ett svindlande groove och man noterar som vanligt hur enormt tons\u00e4ker st\u00e4mma Carlson har. Ibland f\u00f6rmedlas en anstrykning av vemod, vilket ju \u00e4r ett signum f\u00f6r den milj\u00f6medvetne Bajen-supportern.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Mattias St\u00e5hl borde ocks\u00e5 n\u00e4mnas s\u00e4rskilt, garnerar ett par melodier med rytmiskt avancerade solon. Septetten avrundar sitt jazzigt beatbaserade gig som spred gl\u00e4dje med ett av sina paradnummer. Singeln You Do Something To Me <\/em>som jag h\u00f6rde p\u00e5 Lollipop med sj\u00e4lvaste komposit\u00f6ren Paul Weller. P\u00e5 sluttampen utbryter virtuost break fr\u00e5n Lars Skoglund och i exalterat outro duell mellan bl\u00e5sarna och organist. K\u00e4ndes litegrann som ett sl\u00f6seri med resurser att speltiden var s\u00e5 pass kort, hade varit \u00f6nskv\u00e4rt med en halvtimmas f\u00f6rl\u00e4ngning. Ljudet var f\u00f6rresten f\u00f6red\u00f6mligt och h\u00e5ll i minnet att nya skivan sl\u00e4pps om ett par veckor. <\/p>\n\n\n\n

L\u00e5tlista: Ocean Rain – Who Knows – Sugar Man – Ain\u00b4t There Something Money Cant Buy – Me And My Shadow – Where Are We Now? – Black Knight – Milk & Honey – You Do Something To Me<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Listan med nya upplevelser fylls p\u00e5 med JAKOB MANZ PROJECT fr\u00e5n Tyskland, g\u00e4stade festivalen 2023. Den 24-\u00e5rige altsaxofonisten vars f\u00f6r\u00e4ldrar \u00e4gnat sig professionellt \u00e5t musik och undervisning kommer till G\u00f6teborg senare i \u00e5r. Han har en duo med pianisten Johanna Summer, varit solist i SWR Big Band, tagit en masterexamen i jazz\/ pop och spelat med klaviaturspelaren. Simon Oslender.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Han bildade sitt virtuost inriktade band i Stuttgart redan 2017. De best\u00e5r av Hannes Stollsteimer p\u00e5 flygel och synt, Freder Klein p\u00e5 elbas samt trumslagaren Leo Asal. Tv\u00e5 full\u00e4ngdare och en ep har givits ut av kvartetten vars medlemmar skriver original. I bekv\u00e4ma Hebeteatern blir det \u00e5ka av med ekvilibristiskt samspel. Vil p\u00e5st\u00e5 att ynglingarna \u00e4r \u00e4n mer framst\u00e5ende som musiker \u00e4n komposit\u00f6rer. Ska betonas att nyanserade f\u00f6rdjupningar och l\u00e5ngsamt utstr\u00e4ckta linjer bryter av, ett omv\u00e4xling som blir till ett v\u00e4lg\u00f6rande inslag live. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Presentat\u00f6ren ber\u00e4ttade om v\u00e4n som liknat deras deras f\u00f6rra bes\u00f6k vid Brecker Brothers, karakt\u00e4ristisk sound jag kan relatera till. Skillnaden \u00e4r fr\u00e4mst att ett knippe av deras l\u00e5tar verkligen fastnade och numera tillh\u00f6r de hetaste alstren i fusion-katalogen. Under sjok i konsertens inledning sprutar det ut toner fr\u00e5n tyskarna. Rycks med av blixtrande framtagna m\u00f6nster av ruggigt skicklig trummis, l\u00e4ckert pumpande basg\u00e5ngar i sittande position och innovativa l\u00f6pningar \u00f6ver tangenter. Och i framkant formulerar sig bandledaren p\u00e5 ett betvingande sj\u00e4lvklart s\u00e4tt. Samtliga beh\u00e4rskar sannerligen sina arbetsredskap. De tycks vara exceptionellt spelsugna efter l\u00e5ng resa fr\u00e5n Nya Zeeland. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6r att generalisera l\u00e5ter deras variant av funkig fusion med sin bl\u00e4ndande offensiv och snabba \u00f6verg\u00e5ngar kryddade med uppiggande breaks och dissonanta st\u00e4nk f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt otysk. Efter original fr\u00e5n Manz och Klein f\u00f6rsvinner det maxade tempot tillf\u00e4lligt, ist\u00e4llet infaller h\u00e4nf\u00f6rande porlande intro fr\u00e5n pianist. I en l\u00e4ngre sekvens uppr\u00e4ttar Stollsteimer en fascinerande dialog med rytml\u00e4ggaren bakom trumsetet. Halvv\u00e4gs in i spelningen har som framg\u00e5tt fler fasetter i deras skinande prisma belysts. Dessutom bejakas kontraster! Enligt f\u00f6rhandsreklamen s\u00e4gs de ut\u00f6ver vad jag skrivit vara influerade av sf\u00e4riska klanger, v\u00e4rldsmusik, pop, soul och hiphop.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Uppfattar att n\u00e5gra l\u00e5tar f\u00e5tt heta Dead Butterfly <\/em>(original av trummisen) och Sansara. <\/em>Den sist n\u00e4mnda \u00e4r en yvigt explosiv melodi med typisk fusion-ackuratess signerad projektets inspirerade klaviaturspelare. Den toppas av makal\u00f6st snabba kaskader fr\u00e5n lika engagerad trummis som ger oss ett rafflande solo. Fabul\u00f6st synkade kvartetten g\u00e5r i m\u00e5l med superfunkigt beat som sv\u00e4nger kopi\u00f6st. En up tempo fest f\u00e4rgad av sk\u00f6nt stadig basg\u00e5ng. Gick inte att ta miste p\u00e5 hur musikerna fr\u00f6jdades \u00e5t att lira, tillsammans anf\u00f6rda av j\u00e4ttetalangen p\u00e5 altsax och i omg\u00e5ngar enskilt f\u00e5 exponera sina f\u00e4rdigheter. Att det kunde bli en aningen slickat sound emellan\u00e5t \u00e4r bara en notering i marginalen. ”Underbar frenesi” summerade ordf\u00f6randen hos arrangerande f\u00f6rening Musik i Trollh\u00e4ttan. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

ERJA LYYTINEN fr\u00e5n Finland och hennes rytmsektion med Jesse Lehto bakom trummorna och elbasisten Heikki Saarenkunnas avslutar f\u00f6rsta dagen. H\u00f6rt denna injektion tidigare festival och n\u00e4r hon bokades till G\u00f6teborgs Bluesfestival i Slottsskogen f\u00f6r ett par \u00e5r sedan recenserade jag. Var denna ganska m\u00e4tt efter de fura redovisade akterna och var utan f\u00f6ljeslagare, vilket medf\u00f6rde att min n\u00e4rvaro inskr\u00e4nkte sig till knappt en halvtimme. Frejdiga gitarristen med fl\u00e4ckfri teknik f\u00f6rest\u00e5r en oemotst\u00e5ndlig powertrio, ser till att den blir antingen extremt t\u00e4njbar eller rappa i lyh\u00f6rt tunggung. Lyytinen som haft en dryg tjugo\u00e5rig karri\u00e4r beh\u00e4rskar sitt uttrycksmedel till fullo och f\u00f6rm\u00e5r skapa variation. Roande heavy metal-approach odlas emellan\u00e5t. \u00c5tminstone s\u00e5 l\u00e4nge jag lyssnade levererades en proffsig show som tillfredsst\u00e4llde en publikskara som tunnats ut i den sena kv\u00e4llen. ”Fullt \u00f6s i sena timmen” var en sammanfattande formulering fr\u00e5n en storkonsument av livemusik som h\u00f6rde hela konserten. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

24-25\/10 2025 Folkets Hus i Trollh\u00e4ttan I helgen arrangerades \u00e5ttonde upplagan av en festival jag utsett till V\u00e4stsveriges f\u00f6rn\u00e4msta, vilket f\u00e5tt till f\u00f6ljd att jag tagit t\u00e5get till Trollh\u00e4ttan fem av \u00e5ren. Njuter av utbudets kontraster och genomg\u00e5ende h\u00f6ga klass och har varje g\u00e5ng deltagit i det v\u00e4lorganiserade evenemanget i egenskap av recensent. Inte heller […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":["post-198595","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198595","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=198595"}],"version-history":[{"count":24,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198595\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":198740,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198595\/revisions\/198740"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=198595"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=198595"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=198595"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}