{"id":198582,"date":"2025-10-26T08:11:10","date_gmt":"2025-10-26T07:11:10","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=198582"},"modified":"2025-10-26T08:11:11","modified_gmt":"2025-10-26T07:11:11","slug":"teaterkritik-lemarcs-hjarta-pumpar-nytt-liv-pa-stadsteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=198582","title":{"rendered":"Teaterkritik: LeMarcs hj\u00e4rta pumpar nytt liv p\u00e5 Stadsteatern"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nFoto S\u00f6ren Vilks<\/em><\/p>\n

LeMarc \u2013 Det som h\u00e5ller oss vid liv<\/strong>
\nUpps\u00e4ttningen \u00e4r en nyskriven musikteater baserad p\u00e5 Peter Le Marcs l\u00e5tar skapad av Ole Anders Tandberg och Leif Jordansson
\nRegi och scenografi Ole Anders Tandberg
\nKoreograf Anna K och Mattias Lundmark
\nSteppnummer Kostym Matilda Hyttsten
\nLjuss\u00e4ttare SUTODA
\nLjudAnton Sundell
\nMask Johanna Ruben
\nMusikaliskt ansvarig Leif Jordansson
\nP\u00e5 scenen medverkande Gerhard Hoberstorfer, Rennie Mirro, Frida Hallgren, Lina Englund, Johannes Kuhnke, Sara Jangfeldt
\nKapellm\u00e4stare Leif Jordansson och Johan Persson
\nMusiker Rigmor B\u00e5dal, Johan Persson och Erik Nilsson
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Kulturhuset stadsteatern 25 oktober 2025<\/p>\n

Utanf\u00f6r mitt f\u00f6nster finns en bro.<\/em>
\nS\u00e5 b\u00f6rjar en av Peter LeMarcs mest \u00e4lskade l\u00e5tar \u2013 och kanske ocks\u00e5 hela den h\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen. F\u00f6r bron finns d\u00e4r som en symbol genom hela den h\u00e4r underbara f\u00f6rest\u00e4llningen som i sitt uttryck ger en doft av 1970-tal och en blinkning till Nationalteaterns produktioner. F\u00f6rest\u00e4llningen r\u00f6r sig som en l\u00e5ng andning genom LeMarcs universum: fr\u00e5n den stilla sorgen i \u201dEvelina\u201d till det dr\u00f6mska hoppet i \u201dUtanf\u00f6r mitt f\u00f6nster finns en bro\u201d. Och n\u00e5gonstans d\u00e4r \u2013 mitt p\u00e5 bron, mellan m\u00f6rker och ljus \u2013 h\u00e4nder det. Teatern och musiken sm\u00e4lter samman till n\u00e5got st\u00f6rre \u00e4n b\u00e5da.<\/p>\n

Artistensemblen \u00e4r magnifik. De sjunger med en intensitet som k\u00e4nns i magen, inte bara i \u00f6ronen. Varje r\u00f6st b\u00e4r en egen historia, varje blick ett eko av n\u00e5gon man m\u00f6tt i sitt eget liv. De v\u00e4xlar mellan stilla n\u00e4rhet, sk\u00f6rhet och r\u00e5 kraft med en sj\u00e4lvklarhet som k\u00e4nns ovanlig p\u00e5 en teaterscen. Det \u00e4r som om LeMarcs ande sv\u00e4var \u00f6ver dem, men de g\u00f6r s\u00e5ngerna till sina egna \u2013 levande, of\u00f6ruts\u00e4gbara, nya.<\/p>\n

Och bandet \u2013 herregud, bandet! Vilken klass. Gitarren darrar som ett vinterljus \u00f6ver \u00e4lven och pianot b\u00e4r varje ton med varsam precision. De spelar inte bara LeMarcs musik, de f\u00f6rvaltar hans hj\u00e4rta. I deras h\u00e4nder blir \u201dUtanf\u00f6r mitt f\u00f6nster finns en bro\u201d ett andrum, en stund d\u00e4r tiden stannar och publiken n\u00e4stan gl\u00f6mmer att andas, mellan d\u00e5 och nu, mellan sorg och hopp, mellan vem man var och vem man v\u00e5gar bli. Mina \u00f6gon t\u00e5ras.<\/p>\n

LeMarc har alltid skrivit om det som egentligen \u00e4r f\u00f6r stort f\u00f6r ord: k\u00e4rlek, ensamhet, f\u00f6rsoning. Men han g\u00f6r det med en vardaglig poesi som k\u00e4nns som en hand p\u00e5 axeln. Han skriver inte om hj\u00e4ltar \u2013 han skriver om oss. Om folk som f\u00f6rs\u00f6ker, misslyckas, \u00e4lskar \u00e4nd\u00e5.<\/p>\n

H\u00e4r p\u00e5 Stadsteater f\u00e5r LeMarcs l\u00e5tar nytt blod i \u00e5drorna. H\u00e4r blir hans texter inte bara musik \u2013 de blir liv, puls, svett, k\u00e4nslor. <\/p>\n

Och n\u00e4r ensemblen p\u00e5 Stadsteatern tar sig an hans l\u00e5tar, k\u00e4nns det som de f\u00f6rst\u00e5r precis vad de sjunger om. De lever dem. De skriker, viskar, dansar, andas fram orden. Varje s\u00e5ng blir en scen i sig. De hittar allvaret mitt i humorn, och ljuset mitt i m\u00f6rkret.<\/p>\n

Det h\u00e4r \u00e4r inte en nostalgishow. Det \u00e4r n\u00e5got fr\u00e4schare, mer n\u00e4rvarande. Regin v\u00e5gar l\u00e5ta stillheten ta plats \u2013 l\u00e5ter LeMarcs texter f\u00e5 det utrymme de f\u00f6rtj\u00e4nar. F\u00f6r det \u00e4r i tystnaden efter rader som \u201dJag ska g\u00e5 hel ur det h\u00e4r\u201d, \u201dHur man \u00e4lskar en sargad sj\u00e4l\u201d, \u201cBra, bra saker kommer snart\u201d som allt h\u00e4nder.<\/p>\n

Det finns n\u00e5got v\u00e4ldigt gripande i allt det h\u00e4r: det vackra och det trasiga p\u00e5 samma g\u00e5ng. LeMarcs spr\u00e5k luktar regn, kaffe och dr\u00f6mmar. Och p\u00e5 Stadsteatern f\u00e5r det v\u00e4xa till n\u00e5got storslaget \u2013 men \u00e4nd\u00e5 n\u00e4ra, p\u00e5 riktigt.<\/p>\n

N\u00e4r sista tonen klingat ut vill appl\u00e5derna aldrig ta slut. Man m\u00e4rker att n\u00e5got har r\u00f6rt sig i rummet \u2013 kanske en gammal k\u00e4nsla, kanske bara hoppet om att vi fortfarande kan k\u00e4nna s\u00e5 h\u00e4r mycket.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5minner oss om varf\u00f6r LeMarcs texter fortfarande betyder s\u00e5 mycket. F\u00f6r de handlar inte om att vinna, de handlar om att v\u00e5ga st\u00e5 kvar. Att tro p\u00e5 n\u00e5got mjukt i en h\u00e5rd v\u00e4rld.<\/p>\n

Och det \u00e4r sv\u00e5rt att inte \u00e4lska det.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Foto S\u00f6ren Vilks LeMarc \u2013 Det som h\u00e5ller oss vid liv Upps\u00e4ttningen \u00e4r en nyskriven musikteater baserad p\u00e5 Peter Le Marcs l\u00e5tar skapad av Ole Anders Tandberg och Leif Jordansson Regi och scenografi Ole Anders Tandberg Koreograf Anna K och Mattias Lundmark Steppnummer Kostym Matilda Hyttsten Ljuss\u00e4ttare SUTODA LjudAnton Sundell Mask Johanna Ruben Musikaliskt ansvarig […]<\/p>\n","protected":false},"author":81,"featured_media":198586,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[12254,15445,15446],"class_list":{"0":"post-198582","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-recension","8":"category-film","9":"category-teater","10":"category-teaterrecension","11":"category-toppnytt","12":"tag-kulturhuset-stadsteatern","13":"tag-lemarc","14":"tag-musikteaterm","15":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198582","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/81"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=198582"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198582\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":198593,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198582\/revisions\/198593"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/198586"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=198582"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=198582"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=198582"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}