{"id":198559,"date":"2025-10-25T09:42:51","date_gmt":"2025-10-25T08:42:51","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=198559"},"modified":"2025-10-25T09:42:51","modified_gmt":"2025-10-25T08:42:51","slug":"forledd-charm-och-mognad","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=198559","title":{"rendered":"F\u00f6rledd: charm och mognad"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Titel: F\u00f6rledd\u00a0<\/a><\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rfattare: Elin Olausson<\/p>\n\n\n\n

Utgivningsdatum: 2025-08-26<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rlag: Ravenheart f\u00f6rlag<\/p>\n\n\n\n

ISBN:\u00a09789198915815<\/a><\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rledd <\/em>\u2013 den andra delen i Elin Olaussons Bruket<\/em>-trilogi \u00e4r \u00f6verlag skarpare skriven \u00e4n den f\u00f6rsta delen, Gnistregn<\/em>. Det finns fortfarande vissa bitar i boken som skulle kunna f\u00f6rb\u00e4ttras, men generellt har kvalit\u00e9n p\u00e5 Olaussons skildringar f\u00f6rb\u00e4ttrats. Olausson verkar mer bekv\u00e4m med sin egen stil, i j\u00e4mf\u00f6relse med den f\u00f6rsta boken i trilogin. Prosan i sig har trappat upp i charm. <\/p>\n\n\n\n

Mitt st\u00f6rsta problem \u00e4r fortfarande dialogen, som \u00e4r stel, men med tanke p\u00e5 att \u00e4ven de flesta karakt\u00e4rerna i boken \u00e4r socialt klumpiga g\u00e5r den biten att f\u00f6rl\u00e5ta. Trots det \u00e4r det vissa delar av b\u00e5de dialogen och de inre monologerna som framst\u00e5r som en aning \u00f6verdramatiska. I stort sett har dialogen dock blivit skarpare, och \u00e4ven med mer humor.<\/p>\n\n\n\n

Den andra delen i trilogin \u00e4r fortfarande mycket slowburn, vilket f\u00e5r mig att oroa mig en aning f\u00f6r att den sista delen kommer att ha f\u00f6r mycket handling ist\u00e4llet. Hittills h\u00e5ller Olausson tempot. Det l\u00e5ngsamma i handlingen till och med bidrar till en s\u00e4rskild st\u00e4mning i boken. Det nordiska stilla m\u00f6rkret, med mytiska v\u00e4sen i skogen. Att boken \u00e4r lite l\u00e5ngsam \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r i sig inte ett problem, men det kan bli lite av ett problem i framtiden om f\u00f6rfattaren v\u00e4ljer att packa in mycket mer handling i den sista delen.<\/p>\n\n\n\n

I likhet med Gnistregn<\/em> \u00e4r de blyga karakt\u00e4rerna och deras relationer mycket charmiga, till och med charmigare i F\u00f6rledd<\/em> i j\u00e4mf\u00f6relse med den f\u00f6rsta boken. Som l\u00e4sare blir jag mer orolig f\u00f6r hur det ska g\u00e5 f\u00f6r karakt\u00e4rerna. P\u00e5 s\u00e5 vis \u00e4r F\u00f6rledd <\/em>skildringsm\u00e4ssigt mer sp\u00e4nnande \u00e4n Gnistregn<\/em>.<\/p>\n\n\n\n

En sak som kan vara v\u00e4rd att uppm\u00e4rksamma \u00e4r hur Olausson anv\u00e4nder sig av de mytiska elementen i sina skildringar. Bruket<\/em>-trilogin \u00e4r n\u00e4stan n\u00e4rmare magisk realism \u00e4n fantasy. Kanske inte fullst\u00e4ndigt, men s\u00e4ttet det vardagliga och det stillsamma f\u00f6rs ihop med myt och folktro skapar en fascinerande dynamik. Trots att folktron inte \u00e4r en sj\u00e4lvklar del av milj\u00f6n \u2013 vilket \u00e4nd\u00e5 inneb\u00e4r att vi inte riktigt \u00e4r i magisk realism-territorium \u2013 introduceras den inte heller som n\u00e5gonting storslaget. Det mytiska kommer<\/em> fr\u00e5n utanf\u00f6r det vardagliga, men integreras s\u00e5 smidigt att det till slut k\u00e4nns helt naturligt i milj\u00f6n. Det ska bli intressant att se hur f\u00f6rfattaren f\u00f6r ihop alla huvudkarakt\u00e4rernas ber\u00e4ttelser med det mytiska.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Titel: F\u00f6rledd\u00a0 F\u00f6rfattare: Elin Olausson Utgivningsdatum: 2025-08-26 F\u00f6rlag: Ravenheart f\u00f6rlag ISBN:\u00a09789198915815 F\u00f6rledd \u2013 den andra delen i Elin Olaussons Bruket-trilogi \u00e4r \u00f6verlag skarpare skriven \u00e4n den f\u00f6rsta delen, Gnistregn. Det finns fortfarande vissa bitar i boken som skulle kunna f\u00f6rb\u00e4ttras, men generellt har kvalit\u00e9n p\u00e5 Olaussons skildringar f\u00f6rb\u00e4ttrats. Olausson verkar mer bekv\u00e4m med sin egen stil, i j\u00e4mf\u00f6relse […]<\/p>\n","protected":false},"author":74,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,16,13624],"tags":[15222,15444,15221],"class_list":{"0":"post-198559","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-bokrecension","7":"category-recension","8":"category-toppnytt","9":"tag-elin-olausson","10":"tag-forledd","11":"tag-ravenheart-forlag","12":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198559","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/74"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=198559"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198559\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":198561,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198559\/revisions\/198561"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=198559"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=198559"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=198559"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}