![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/image001-3.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Springsteen: Deliver Me From Nowhere
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 24 oktober 2025
\nRegi Scott Cooper<\/p>\n
F\u00f6r k\u00e4nda musiker eller grupper tycks det oftast bara vara en fr\u00e5ga om tid tills en biografisk film framtr\u00e4der. Men vad g\u00e4ller Bruce Springsteen har f\u00f6ruts\u00e4ttningarna varit annorlunda. Mannen som – med r\u00e4tta, gjort sig k\u00e4nd som den b\u00e4sta och mest elektriska live-artisten de senaste fyrtio \u00e5ren har ocks\u00e5 varit notoriskt noga med att st\u00e4ndigt neka flera kommersiella uttryck. Springsteens musik var under l\u00e5ng tid sv\u00e5r att anv\u00e4nda p\u00e5 film – minus de g\u00e5nger d\u00e5 han spelade in titelsp\u00e5r till exempelvis Jonathan Demmes Philadelphia. Potentiella samarbeten med gitarrmakaren Fender har ocks\u00e5 resulterat i h\u00e5rda nej, detsamma med m\u00e5ngmiljonerbjudanden f\u00f6r att l\u00e5na ut musiken till reklam. <\/p>\n
Men i och med f\u00f6rs\u00e4ljningen av sin musikkatalog till Sony f\u00f6r ett par \u00e5r sedan har en tydlig f\u00f6r\u00e4ndring skett vad g\u00e4ller bossens villighet att st\u00e4lla sitt artisteri i det ultrakommersiella rampljuset. Numera kan l\u00e5tar som Badlands till och med dyka upp i Guardians Of The Galaxy. Att det s\u00e5ledes nu finns en biografisk film om New Jerseys mest k\u00e4nda person – uppbackad av sj\u00e4lvaste Walt Disney, \u00e4r ytterligare ett bevis p\u00e5 att den h\u00f6ga och orubbliga barri\u00e4ren nu \u00e4r riven. <\/p>\n
Med tanke p\u00e5 att Bruce Springsteens artisteri f\u00f6r m\u00e5nga – inklusive undertecknad, g\u00e5r bortom hyllningar och stora adjektiv blir uppgiften att p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt f\u00e5nga denna artistiska g\u00e4rning n\u00e4stintill om\u00f6jlig. D\u00e4rf\u00f6r v\u00e4ljer regiss\u00f6ren Scott Cooper att inte g\u00f6ra en omsp\u00e4nnande biografi som behandlar uppv\u00e4xt, genombrott, sv\u00e5righeter och v\u00e4gen till att bli i det n\u00e4rmaste legendarisk, en formula som varit cementerad i s\u00e5 kallade \u2019\u2019biopics\u2019\u2019 sedan Ray 2004. Ist\u00e4llet \u00e4r detta en mer koncentrerad studie av en period i Springsteens liv som f\u00f6r m\u00e5nga – \u00e4ven kalenderbitare som memorerat l\u00e5tlistor och de mest exklusiva live-framf\u00f6randen, inte \u00e4r helt tydlig. Skapandet av albumet Nebraska omskrivs ofta som en privat och djupt kompromissl\u00f6s process d\u00e4r vad som var t\u00e4nkt att vara demos blev till ett av de mest hyllade och minnesv\u00e4rda albumen i Springsteens karri\u00e4r. <\/p>\n
Scott Cooper vill ocks\u00e5 skapa paralleller mellan skivans tematik, inneh\u00e5ll och djupt nerg\u00e5ngna portr\u00e4tt av f\u00f6rtvivlan och hoppl\u00f6shet som ett direkt resultat av den mentala oh\u00e4lsa som Springsteen m\u00e5nga g\u00e5nger talat om, bland annat i sin biografi. Dock finns det problem att f\u00f6rankra hela filmens emotionella spektra och ber\u00e4ttelse kring denna k\u00e4nslom\u00e4ssiga analog. L\u00e5tarna p\u00e5 Nebraska \u00e4r avskalade l\u00e5nga och svepande sagor som transporterar lyssnarna till platser och personer som de helst inte vill veta av – m\u00f6rdare, utst\u00f6tta och livs\u00f6den s\u00e5 desperata att det \u00e4r sv\u00e5rt att processa. Den skapande processen som filmen vill delge skildras dock alltf\u00f6r ordin\u00e4rt. <\/p>\n
Det \u00e4r korta sekvenser d\u00e5 lyrik f\u00f6rfattas och arrangemang tills\u00e4tts, det g\u00f6rs aldrig n\u00e5gon kraftig djupdykning i vad som fick Springsteen att ta n\u00e4sta steg vad g\u00e4ller att f\u00f6rfina sitt narrativa l\u00e5tskrivande. Mycket f\u00f6rankras ist\u00e4llet genom svartvita tillbakablickar vars vackra foto och o-m\u00e4rkv\u00e4rdiga amerikanska sm\u00e5st\u00e4der genast drar tankarna till den fantastiska Alexander Payne-filmen med samma titel som albumet. Tillbakablickarna \u00e4r f\u00f6rvisso dramatiska men \u00e4r aningen f\u00f6r ytliga och l\u00e5ngtifr\u00e5n s\u00e5 kraftfulla som de skulle beh\u00f6va vara. Filmen slirar ocks\u00e5 vad g\u00e4ller den karakt\u00e4r som spelas av Odessa Young, en helt fiktiv karakt\u00e4r som \u00e4r t\u00e4nkt att demonstrera den emotionella otillg\u00e4nglighet som Springsteen genomgick under inspelningen. Tyv\u00e4rr \u00e4r detta ett sidosp\u00e5r som tillf\u00f6r ytterst lite av v\u00e4rde d\u00e5 det k\u00e4nns pliktskyldigt och stelt, detta trots en mycket bra insats av Young. Filmens tematik hoppar ocks\u00e5 hej vilt. D\u00e4r Nebraska handlar om f\u00f6rtvivlan och hoppl\u00f6shet vill filmen m\u00e5nga g\u00e5nger ist\u00e4llet f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5 vikten av att v\u00e4rdera kopplingen till den plats man kom ifr\u00e5n, trots att den kan vara kantad av trauma. Detta \u00e4r dock bisarrt att sammankoppla med Nebraska d\u00e5 det \u00e4r \u00e4mnen som behandlades p\u00e5 Darkness On The Edge of Town, en skiva som helt och h\u00e5llet var en motreaktion till de dr\u00f6mmande \u00e4lskande som flydde staden full av f\u00f6rlorare i albumet Born To Run. Den h\u00e4r dissonansen blir som mest uppenbar i filmens final d\u00e5 Cooper verkar tappa greppet om sin film, fr\u00e5n att ha varit koncentrerad och ytterst l\u00e5gm\u00e4ld blir den m\u00e4rkligt bombastisk och n\u00e4rmast sentimental. Det \u00e4r ocks\u00e5 h\u00e4r filmen vill ha utdelning p\u00e5 det emotionella planet trots att den gjort alltf\u00f6r lite f\u00f6r att skapa en stark grund, framf\u00f6rallt vad g\u00e4ller Springsteens ytterst komplicerade relation till sin far. <\/p>\n
Ist\u00e4llet kommer de sanna rysningarna d\u00e5 Springsteen med sina vapendragare g\u00e5r in i studion och vi f\u00e5r se hur Born In The USA skapas. Precis som scenerna i James Mangolds A Complete Unknown \u00e4r skapandet av legendarisk musik skildrat med en kompromissl\u00f6s passion. Addera dessutom Jeremy Allen White i en roll som musikv\u00e4rldens minst dramatiska person, d\u00e4r Dylans osympatiska hybris eller Johnny Cash ultra-maskulina persona var aningen mer tacksamt att skildra \u00e4r Bruce Springsteen en person med introverta egenskaper som – enligt honom sj\u00e4lv, ogillar att vara i centrum d\u00e5 han inte \u00e4r p\u00e5 scen. Denna alldagliga, avslappnade och sj\u00e4lvironiska humor lyckas Allen f\u00f6rmedla oerh\u00f6rt v\u00e4l, mest sl\u00e5ende \u00e4r det i ett par ytterst specifika ansiktsuttryck som \u00e4r ot\u00e4ckt n\u00e4ra den verkliga varan. Addera ocks\u00e5 att Whites s\u00e5ng \u00e4r ypperlig s\u00e5 \u00e4r detta ett starkt om inte klassiskt portr\u00e4tt. <\/p>\n
Scott Cooper verkar ocks\u00e5 vara bekv\u00e4m med sitt \u00e4mne, f\u00f6r efter kompletta parenteser med filmer som Black Mass och Out Of The Furnace \u00e4r detta f\u00f6rsta g\u00e5ngen sedan Crazy Heart som hans filmskapande k\u00e4nns inspirerat. Och under de sekvenser som faktiskt r\u00f6r vid tematiken om hur Bruce Springsteens musik p\u00e5verkat miljontals m\u00e4nniskor \u00e4r det sv\u00e5rt att inte bli gr\u00e5tmild. D\u00e5 kommer konsertminnen tillbaka och en p\u00e5minnelse om att vi h\u00e4r faktiskt har en film som n\u00e5gots\u00e5n\u00e4r – mellan varven, snuddar vid vad som gjort en ordin\u00e4r man fr\u00e5n New Jersey till den st\u00f6rsta rockpoeten i modern tid, ett faktum som i sig \u00e4r en triumf. <\/p>\n