{"id":198443,"date":"2025-10-24T00:09:26","date_gmt":"2025-10-23T23:09:26","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=198443"},"modified":"2025-10-24T11:39:00","modified_gmt":"2025-10-24T10:39:00","slug":"unik-garning-formidabelt-utford-shades-of-gil-evans-med-bohuslan-big-band-pa-skeppet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=198443","title":{"rendered":"Unik g\u00e4rning formidabelt utf\u00f6rd – Shades of Gil Evans med Bohusl\u00e4n Big Band p\u00e5 Skeppet"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

22\/10 2025<\/p>\n\n\n\n

Skeppet i n\u00e4rheten av Stigbergstorget i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Bohusl\u00e4n Big Band genomf\u00f6r en handfull olika projekt varje s\u00e4song. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt f\u00e5r de tiden att r\u00e4cka till f\u00f6r dessa eftersom det finns en stor organisation och storbandets medlemmar \u00e4r anst\u00e4llda. I h\u00f6st har redan lyckade produktioner med Lars Jansson (h\u00f6rt en inspelning av P2 i Jazzradion) och Isabella Lundgren \u00e4gt rum.<\/p>\n\n\n\n

Blev inbjuden till deras allra senaste satsning d\u00e4r innovative arrang\u00f6ren Gil Evans lanseras och d\u00e5 bortom de legendariska samarbetena med Miles Davis. F\u00f6r att uppm\u00e4rksamma en digital release av ,musik inspelad 2007 som legat och ”dammat” i arkivet, arrangeras ett par konserter. Fanns inte tillg\u00e5ng till noter varf\u00f6r f\u00f6rtj\u00e4nsten att dessa tolv kompositioner spelades in ska tillskrivas orkesterns Niclas Rydh som adapterat Gil Evans intrikata arr. Visar sig att hela tolv av medverkande musiker \u00e4r med p\u00e5 scenen. Kan som kuriosa n\u00e4mna att jag h\u00f6rt Gil Evans Orchestra live p\u00e5 North Sea Jazz Festival. Sonen Miles ledde d\u00e5 orkestern p\u00e5 grund av att hans pappa dog 1988. Ska p\u00e5pekas att BBB valt att exkludera hur det ofta l\u00e4t om Gil Evans fr\u00e5n 70-talet och fram\u00e5t. Slog in p\u00e5 ny kreativ bana n\u00e4r han fick upp \u00f6ronen f\u00f6r Jimi Hendrix och syntar, ansvarade f\u00f6r soundtracket till stj\u00e4rnsp\u00e4ckade Absolute Beginners<\/em>, samarbetade med Jaco Pastorius, Sting och medlemmar fr\u00e5n ber\u00f6mda husbandet i Saturday Night Live.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Konserten inf\u00f6r en skapligt stor publik \u00e4r som brukligt uppdelad i tv\u00e5 set. Hade oerh\u00f6rd tur d\u00e5 jag kunde lyssna bekv\u00e4mt tillbakalutad i en f\u00e5t\u00f6lj, gladdes \u00e5t att akustiken var b\u00e4ttre \u00e4n n\u00e5gonsin i f\u00f6rh\u00e5llandevis rymliga Skeppet. Magnus Lindgrens yttrande om BBB p\u00e5 Stora Teatern under ett av hans samarbeten t\u00e5l att upprepas: ”Bohusl\u00e4n Big Band ska rankas som ett av v\u00e4rldens sju b\u00e4sta storband”. F\u00f6r att korrekt \u00e5terge musiken fr\u00e5n den man Rydh likst\u00e4ller med Ravel och ser som den fr\u00e4mste i sitt gebit skiljer sig s\u00e4ttningen \u00e5t en del j\u00e4mf\u00f6rt med den g\u00e4ngse f\u00f6r storband.<\/p>\n\n\n\n

Veteranen och valthornisten H\u00e5kan Nyqvist spelar f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen med orkestern liksom Jesper Kramer Johansen p\u00e5 tuba som till vardags \u00e5terfinns i G\u00f6teborgs Symfoniker. Alberto Pinton mest anlitad p\u00e5 barytonsax, trakterar fem ytterligare instrument f\u00f6r att f\u00e5 fram s\u00e4rarten i Evans angen\u00e4ma sound. Trumpeterna och trombonerna \u00e4r d\u00e4rmed tre till antalet, varav trombonist Christer Olofsson alternerar p\u00e5 euphonium. Att gitarristen Rolf Jardemark engagerats faller sig naturligt d\u00e5 han var med p\u00e5 inspelningen, liksom Peter Janson p\u00e5 kontrabas och pianist Tommy Kotter. Uppr\u00e4knade musiker tillh\u00f6r de som i omg\u00e5ngar fyller vakanser eller f\u00f6rst\u00e4rker. Joakim Rolandson i tr\u00e4bl\u00e5ssektionen turas om med Rydh att vara ciceron.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Konserten b\u00f6rjar p\u00e5 utsatt tid med tv\u00e5 kompositioner utan introduktion. Swingbetonad del avl\u00f6ser sugande blues och d\u00e4refter frontar Joakim Rolandson p\u00e5 altsax till l\u00e4ckert p\u00e5drivande rytmer. I S:t Louis Blues <\/em>fastnar jag f\u00f6r ljuvligt intro av Rolandson och Jardemarks licks. Karakt\u00e4ren p\u00e5 soundet \u00e4ndras i n\u00e4rmast majest\u00e4tiskt framskridande La Paloma, <\/em>vars anslag av Kotter vid flygeln ger en extra dimension. I repertoaren ing\u00e5r n\u00e4stan samtliga av l\u00e5tarna p\u00e5 albumet New Bottle Old Wine <\/em>fr\u00e5n 1958 vars solist var ingen mindre \u00e4n Cannonball Adderley p\u00e5 altsax. Hyllningen ”till en av jazzens fr\u00e4msta innovat\u00f6rer” g\u00f6rs av ett otroligt samtrimmat g\u00e4ng. I ryggen har man dels inspelningen, dels tre repetitioner och man \u00e4r ensamma om att lira Gil Evans inte precis l\u00e4ttspelade orkestreringar.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Nobody\u00b4s Heart <\/em>fr\u00e5n Gil Evans f\u00f6rsta platta som ledare har Mikael Karlsson p\u00e5 tenor och Tommy Kotter som solister. Och mannen vid flygeln briljerar. F\u00f6re paus levereras enligt Rydh en svit fr\u00e5n omn\u00e4mnda albumet fr\u00e5n 1958, fast av mina efterforskningar framg\u00e5r att Davenport Blues <\/em>h\u00e4mtats fr\u00e5n Great Jazz Standards <\/em>utgiven \u00e5ret efter. Tonspr\u00e5ket under konserten \u00e4r f\u00f6r\u00e4nderligt till sin karakt\u00e4r. alltid f\u00e4ngslande. Soundet k\u00e4nns igen \u00e4ven om just dessa tolkningar \u00e4r nya f\u00f6r mig. Ibland \u00e4r det \u00f6ppna spj\u00e4ll och mycket energi, ibland utvecklas klanger p\u00e5 ett spr\u00f6tt, reflekterande s\u00e4tt ”smooth and safe”.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 ett f\u00f6runderligt vis mixas referenser till klassiska tons\u00e4ttare med swing och bluesens allvar. Kraftfullt samverkande st\u00e4mmor kontra innerliga f\u00f6rdjupningar. Finns m\u00e5nga lager att urskilja, liksom avancerade passager och v\u00e4ndningar. Kompet med feature fr\u00e5n Peter Janson p\u00e5 kontrabas \u00e4r aktiva. I svitens slutskede h\u00f6rs en sl\u00e4pig sak, en avig blues av Charlie Parker. Av solister m\u00e5ste Samuel Olsson p\u00e5 trumpet framh\u00e5llas s\u00e4rskilt j\u00e4mte Alberto Pinton p\u00e5 baryton. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Andra set ger oss en h\u00f6jdpunkt direkt i form av Barbara Song<\/em>, Kurt Weil f\u00f6rkl\u00e4dd till n\u00e4stan oigenk\u00e4nnlighet. Expert Rydh lyfter fram dess enast\u00e5ende harmonik och meditativa anstrykning. Linus Lindblom st\u00e5r f\u00f6r ett f\u00f6rn\u00e4mligt solo i en fri interpretation vars laddning f\u00e5r mig att t\u00e4nka p\u00e5 atmosf\u00e4ren p\u00e5 Sketches Of Spain<\/em>, Gil Evans magiska samarbete med Miles. Chant Of The Weed <\/em>av Don Redman frontas av Alberto Pinton p\u00e5 b-klarinett.<\/p>\n\n\n\n

Vi serveras en mer renodlad svit, en stark trippel med olika faser som varar i ungef\u00e4r en kvart. Titlarna p\u00e5 dessa v\u00e4lk\u00e4nda standards, tagna fr\u00e5n huvudsakliga k\u00e4llan och med samma l\u00e5tordning, \u00e4r Lester Leaps In, Round Midnight <\/em>och latin-influerade Manteca. <\/em>Som bekant \u00e4r upphovsm\u00e4nnen i turordning Lester Young, Thelonius Monk samt Dizzy Gillespie tillsammans med Gil Fuller och Babs Gonzales. H\u00e4r f\u00e5r Linus Lindblom mycket att bestyra och imponerar. F\u00f6r jazz\u00e4lskare blir det en ren njutning. H\u00f6gtidsstunden kickar ig\u00e5ng h\u00e4rligt boppigt, \u00f6verg\u00e5r i vackert utdragna toner med Kotter i f\u00f6rars\u00e4tet och kulminerar abrupt i Dizzys riviga d\u00e4nga. I detta sjok urskiljs f\u00f6rv\u00e5nande nog en vibe av Count Basie. Att till\u00e4gna sig hur st\u00e4mmor sofistikerat sammantvinnas \u00e4r en sann njutning.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Fr\u00e5n The Individualism of Gil Evans <\/em>(1964) kommer Concorde <\/em>skriven av John Lewis vars original sl\u00e4pptes som titelmelodi p\u00e5 album av Modern Jazz Quartet n\u00e4stan tio \u00e5r tidigare. Ber\u00e4ttas f\u00f6r oss att Evans tog arren till sin orkester och skapade den f\u00f6rsta jazzfugan. Tillgodog\u00f6r mig pregnant bas-feature, batterist G\u00f6ran Kroon som eldar p\u00e5 med full kontroll och stilfullt solo fr\u00e5n gitarrist Rolf Jardemark. Samtliga titlar fr\u00e5n Shades Of Gil Evans <\/em>framf\u00f6rs. En v\u00e5gade man spara till extranumret, en jazzig variant p\u00e5 stycke ur Tjajkovskijs N\u00f6tkn\u00e4pparsviten, <\/em>n\u00e4rmare best\u00e4mt Arab Dance. <\/em>Denna lika komplexa som lyckade fusion innebar genombrottet f\u00f6r en ung pionj\u00e4r n\u00e4r han befann sig i Claude Thornhills orkester 1942. Solister definitivt v\u00e4rda att uppm\u00e4rksamma f\u00f6r ypperliga insatser \u00e4r H\u00e5kan Nyqvist p\u00e5 valthorn och Martin Bjurek Svanstr\u00f6m p\u00e5 klarinett. Solon tidigare under konserten p\u00e5 trombon av n\u00e4mnde Rydh och Christer Olofsson inte att f\u00f6rgl\u00f6mma. Mycket n\u00f6jd tog sig recensenten hem via promenad och tv\u00e5 sp\u00e5rvagnsresor.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

22\/10 2025 Skeppet i n\u00e4rheten av Stigbergstorget i G\u00f6teborg Bohusl\u00e4n Big Band genomf\u00f6r en handfull olika projekt varje s\u00e4song. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt f\u00e5r de tiden att r\u00e4cka till f\u00f6r dessa eftersom det finns en stor organisation och storbandets medlemmar \u00e4r anst\u00e4llda. I h\u00f6st har redan lyckade produktioner med Lars Jansson (h\u00f6rt en inspelning av P2 […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-198443","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198443","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=198443"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198443\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":198518,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198443\/revisions\/198518"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=198443"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=198443"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=198443"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}