{"id":198391,"date":"2025-10-22T16:13:16","date_gmt":"2025-10-22T15:13:16","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=198391"},"modified":"2025-10-29T22:57:05","modified_gmt":"2025-10-29T21:57:05","slug":"en-annan-pjas-an-den-man-hade-anledning-att-befara-fear-pa-backa-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=198391","title":{"rendered":"Lyckligtvis en annan pj\u00e4s \u00e4n den man hade anledning att befara &#8211; Fear p\u00e5 Backa Teater"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/fear_foto_ellika-h__001_pressbild.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-198392\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/fear_foto_ellika-h__001_pressbild.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/fear_foto_ellika-h__001_pressbild-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">pressfoton Ellika Henrikson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Av Mohammad Al Attar  (\u00f6vers\u00e4ttning: Jasim Mohamed)<\/p>\n\n\n\n<p>Regi: Omar Abusaada<\/p>\n\n\n\n<p>Scenografi &amp; Kostymdesign: Bisane Al Charif<\/p>\n\n\n\n<p>Ljusdesign: William Sj\u00f6berg<\/p>\n\n\n\n<p>Maskdesign: Josefin Eker\u00e5s<\/p>\n\n\n\n<p>Komposition: Kristina Issa<\/p>\n\n\n\n<p>Ljuddesign: Simeon Pappinen Hillert<\/p>\n\n\n\n<p>Videodesign: Ludde Falk<\/p>\n\n\n\n<p>Musiker: Kristina Issa<\/p>\n\n\n\n<p>Sk\u00e5despelare: Adel Darwish, Eleftheria Gerofoka, Anna Harling, Rasmus Lindhren, Sharzad Rahmani och Bakri Wazzan (praktikant)<\/p>\n\n\n\n<p>Urpremi\u00e4r: 17\/10 2025  &#8211; f\u00f6r gymnasielever och \u00e4ldre<\/p>\n\n\n\n<p>Spelas till och med 12\/12 p\u00e5 Backa Teater Lindholmen i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>Rubriken anspelar specifikt p\u00e5 programh\u00e4ftets tv\u00e5 texter. Det r\u00f6r sig dels om en introduktion av Backas konstn\u00e4rlige ledare, dels om en intervju med dramatikern gjord av dramaturg Kristina Ros. <em>Fear <\/em>handlar om ett d\u00e5d p\u00e5 en skola med fruktansv\u00e4rda konsekvenser. Tio personer skjuts, varav n\u00e5gra d\u00f6das medan andra f\u00e5r men f\u00f6r livet. Under skrivprocessen f\u00f6r den syriske pj\u00e4sf\u00f6rfattaren Mohammad Al Attar, som tidigare helt koncentrerat sig p\u00e5 hemlandets brutala historik, intr\u00e4ffade skjutningen i \u00d6rebro som sk\u00f6rdade m\u00e5nga offer. Den ondskefulla aktionen finns med som referens och raster utan att intrigen explicit stannar vid just det gruvliga d\u00e5det. Att nyskrivna pj\u00e4sen hamnade hos Backa beror p\u00e5 intresset som uppstod efter en digital kontakt under pandemin. \u00c5ret d\u00e4rp\u00e5 h\u00f6rde dramatikern och hans team med regiss\u00f6r och scenograf av sig med en id\u00e9. Efter att konstn\u00e4rlige ledaren rest till Tyskland och sett en upps\u00e4ttning av dem nappade han och best\u00e4llningsverket var ett faktum. <\/p>\n\n\n\n<p>Vad som tyv\u00e4rr gjorde mig rej\u00e4lt sur ist\u00e4llet f\u00f6r \u00f6ppet f\u00f6ruts\u00e4ttningsl\u00f6s, var den ideologi som anger tonen i programmets tv\u00e5 texter.. Uppdelningen i f\u00f6r\u00f6vare och offer \u00e4r orubbligt stelbent i deras resonemang, trots att verkligheten ofta \u00e4r komplex, absolut inte svart eller vit. Om vi g\u00e5r utanf\u00f6r landets gr\u00e4nser skedde fem islamistiska terrord\u00e5d i Tyskland p\u00e5 kort tid vilket bidrog till ett o\u00f6nskat partis framg\u00e5ng. I SVT -reportage var man enbart fokuserad p\u00e5 detta parti, negligerade i princip attentaten. I den fasansfullt omfattande grooming-skandalen (egentligen sextortyr) i en rad engelska st\u00e4der lades locket p\u00e5 p\u00e5 grund av h\u00e4rkomst p\u00e5 stora majoriteten g\u00e4rningsm\u00e4n och tusentals v\u00e4rnl\u00f6sa tjejer offrades.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/fear_foto_ellika-h__005_pressbild.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-198395\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/fear_foto_ellika-h__005_pressbild.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/fear_foto_ellika-h__005_pressbild-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Har m\u00e5tt illa av idrottens kn\u00e4b\u00f6jande f\u00f6r BLM, en r\u00f6relse som gjort sig skyldig till omfattande bedr\u00e4geri, oerh\u00f6rt mycket v\u00e5ldsamheter (inklusive mord och hundratals skadade poliser) och mest kostsamma upplopp i USA:s historia. Hur f\u00f6rklarar BLM att 93% av de unga svarta som d\u00f6das has ihj\u00e4l av f\u00f6r\u00f6vare med samma hudf\u00e4rg?<\/p>\n\n\n\n<p>Det p\u00e5st\u00e5s i programmet till <em>Fear<\/em> att Sverige utvecklats i nationalistisk h\u00f6gerpopulistisk riktning. Inte med ett ord n\u00e4mns rekord i spr\u00e4ngd\u00e5d, g\u00e4nguppg\u00f6relser, bilbr\u00e4nder, korankravaller, eller \u00f6verhuvudtaget klanbaserad systemhotande brottslighet eller eskalerande antisemitism. Onekligen f\u00f6rekommer rasism och (varken rasistiskt\/ ideologiskt drivna terrorattacker \u00b4a la Breivik eller de utl\u00f6sta av jihadism kan eller ska n\u00e5gonsin sl\u00e4tas \u00f6ver) Men varf\u00f6r h\u00e5ller man tyst om eskaleringen av \u00f6verfallsv\u00e5ldt\u00e4kter, f\u00f6rnedringsr\u00e5nen och b\u00f6tessystem bland unga? Och varf\u00f6r \u00e4r det tabu att skildra den makt klanen Khan ut\u00f6var i Angered med omnejd (<em>Familjen <\/em>rekommenderas)? Och har dr\u00e5pet p\u00e5 polismannen i Biskopsg\u00e5rden och n\u00e4ringsidkaren i Hj\u00e4llbo redan fallit i gl\u00f6mska? \u00d6vergreppen i Kungstr\u00e4dg\u00e5rden 20015 och behandlingen av fixstj\u00e4rnan Caitlin Clark i WNBA genomsyrades av en annan sorts rasism som f\u00f6rnekas av MSM.<\/p>\n\n\n\n<p> Att vi har hundratusentals nya medborgare h\u00e4r fr\u00e5n kulturer som inte \u00e4r kompatibla med v\u00e5r v\u00e4sterl\u00e4ndska feministiska demokrati har haft effekter. Vad kan utl\u00e4sas av GAL-TAN skalan? I vilket annat land skulle IS-terrorister kunna arbeta i barnomsorgen? Sveriges rankas som ett av v\u00e4rldens minst rasistiska l\u00e4nder och har v\u00e4lkomnat hundratusentals med ursprung i diametralt motsatta kulturer utan demokratiskt styre d\u00e4r staten misstros. Toleransen i m\u00e5ngkulturens namn mot de intoleranta har n\u00e4ppeligen varit konstruktiv, inte underl\u00e4ttat f\u00f6r samh\u00e4llskontraktet om r\u00e4ttigheter och skyldigheter.   De som var naiva och inte s\u00e5g det komma har till och med krupit till korset, erk\u00e4nt att integrationen misslyckades. Och vad \u00e4r l\u00f6sningen p\u00e5 problemet med migranter som inte vill integreras (st\u00f6d f\u00f6r uppr\u00e4tth\u00e5llande av egen kultur ges ju)? Och hur hantera f\u00f6r\u00f6dande fenomenet barnsoldater, \u00e4r receptet fotbollsskor och massage till deras mammor?<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/fear_foto_ellika-h__006_pressbild.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-198397\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/fear_foto_ellika-h__006_pressbild.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/fear_foto_ellika-h__006_pressbild-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Ha \u00f6verseende med ett f\u00e5f\u00e4ngt f\u00f6rs\u00f6k att sansa debatten (har egentligen likt Jens Ganman gett upp eftersom de v\u00e4ljare i Sverige liksom England, Frankrike och Tyskland som p\u00e5 demokratiskt v\u00e4g, visar att de l\u00e4ngtar efter trygghet och pl\u00e4derar f\u00f6r en b\u00e4ttre ekonomisk situation inte respekteras av woke-marxister).  Folk p\u00e5 sociala medier renons p\u00e5 f\u00f6rnuft g\u00f6r mig mer och mer deprimerad. <\/p>\n\n\n\n<p>Dramatikern fr\u00e5n Syrien s\u00e4gs brottas med motiv som skuld och trauma och minnen har ett utgjort ett b\u00e4rande tema. Hans estetik handlar om att fusionera fakta med fiktion. Det dokument\u00e4ra har smugit sig i detaljer p\u00e5 scenen p\u00e5 Backa. Verkliga h\u00e4ndelser blir en spr\u00e5ngbr\u00e4da. Rasmus Lindgrens utredande polis n\u00e4mner Columbine-massakern. Skjutningen i Trollh\u00e4ttan finns inte med, d\u00e4remot omn\u00e4mns i programmet en skolskjutning i \u00d6sterrike. Mohammad Al Attar po\u00e4ngterar att han med pj\u00e4sen vill provocera till eftertanke, vill f\u00e5 publiken att fundera p\u00e5 vart hat och r\u00e4dsla leder. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/fear_foto_ellika-h__002_pressbild.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-198399\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/fear_foto_ellika-h__002_pressbild.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/fear_foto_ellika-h__002_pressbild-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Trots h\u00f6gst ogynnsamma odds vilka dissekerats i det utrymme som borde \u00e4gnats \u00e5t recension och som jag g\u00e5r i polemik mot, \u00e4r upps\u00e4ttningen absolut sev\u00e4rd. Ensemblen \u00e4r dynamisk, regin f\u00f6red\u00f6mlig och scenografin finurlig. Lyckligtvis utmanas och n\u00e4ra nog kullkastas best\u00e4llarens uppfattning. Och vad betr\u00e4ffar dramatikern kan h\u00e4vdas att yrkesmannens nyanser delvis mots\u00e4tter sig privatpersonens \u00e5sikter. I likhet med mastodontupps\u00e4ttningen av <em>Nationen <\/em>p\u00e5 samma scen, en thriller skriven av en holl\u00e4ndare, tillf\u00f6rs komplexitet p\u00e5 ett s\u00e4tt som kan st\u00f6ra enkelsp\u00e5riga m\u00e4nniskor. Skillnaden mot produktionen fr\u00e5n 2021 \u00e4r att denna g\u00e5ng sv\u00e4var vi inte i okunnighet om vad som h\u00e4nt och vem den skyldige \u00e4r. Till\u00e4gg till svartvit syns\u00e4tt d\u00e4r vad som inte passar narrativet exkluderas \u00e4r till exempel att ih\u00e4rdigt f\u00f6rneka att andra \u00e4n vita kolonisat\u00f6rer organiserat slavhandel. Vem \u00e4ger sanningen \u00e4r en retorisk fr\u00e5ga som lockat mannen bakom manuset, varvid fler \u00e4n ett perspektiv tillf\u00f6rs.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/fear_foto_ellika-h__007_pressbild.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-198438\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/fear_foto_ellika-h__007_pressbild.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/fear_foto_ellika-h__007_pressbild-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>H\u00f6g tid att rikta in siktet p\u00e5 vad som utspelas p\u00e5 premi\u00e4ren d\u00e4r de allra flesta p\u00e5 l\u00e4ktaren \u00e4r vuxna, inga skolklasser fanns n\u00e4rvarande. Aprop\u00e5 sikta bryts mot en outtalad regel i  en f\u00f6rest\u00e4llning som p\u00e5g\u00e5r i cirka hundrafem minuter med en p\u00e5 s\u00e4tt och vis uppbruten kronologi. \u00d6ppningsscenen har f\u00f6rlagts till b\u00e5rhuset. Det katastrofala d\u00e5det har genomf\u00f6rts. Sedan backas bandet f\u00f6r att p\u00e5 slutet spolas fram till l\u00e4get ett \u00e5r efter skjutningen. Ett smart uppl\u00e4gg!<\/p>\n\n\n\n<p>  Tv\u00e5 lika pl\u00e5gade kvinnor st\u00e5r i centrum, mamman till f\u00f6r\u00f6varen respektive ett av offren, gev\u00e4rsskyttens antagonist. Torde vara extremt sv\u00e5ra roller att g\u00e5 in i, s\u00e4rskilt f\u00f6r Anna Harling vars Sandra ger sig in i ett fruktl\u00f6st f\u00f6rs\u00f6k att kompensera. F\u00f6r Eleftheria Gerofokas vidkommande m\u00e5ste p\u00e5pekas att hon har vanan inne att ge \u00e5sk\u00e5darna en lidande person som s\u00f6rjer, k\u00e4mpar f\u00f6r att inte bryta samman. Hon har en gripande monolog. Att konfronteras med sig sj\u00e4lv och omgivningen n\u00e4r det v\u00e4rsta redan intr\u00e4ffat \u00e4r den r\u00f6da tr\u00e5den. &#8221;Genom ov\u00e4ntade v\u00e4ndningar och v\u00e4xlande perspektiv v\u00e4xer en komplex bild fram&#8230;, s\u00e5 lanseras tematiken. Polisens utredare  str\u00e5lande spelad av Rasmus Lindgren, \u00e4r satt att l\u00e4gga pusslet, driver p\u00e5 f\u00f6rloppet. En av hans fr\u00e4msta prestationer p\u00e5 l\u00e4nge!<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/fear_foto_ellika-h__004_pressbild.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-198410\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/fear_foto_ellika-h__004_pressbild.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/fear_foto_ellika-h__004_pressbild-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Fast vansinneshandlingen inte g\u00e5r att begripa vaskas troliga samverkande faktorer fram. Emil vars trasiga m\u00e5lmedvetenhet skickligt tas fram av Bakri Wazzan efter regiss\u00f6rens instruktioner saknar sin pappa. Han miste livet i strider med IS. Emil \u00e4r en gamer som hans mamma tappat kontakten med, trots han inte helt isolerat sig. Rivalen gestaltas av Adel Darwish vars Aman kan ses som en skr\u00e4ddarsydd roll. Han visar sig vara l\u00e5ngt ifr\u00e5n Guds b\u00e4sta barn. Denne sturske yngling s\u00e4ljer st\u00f6ldgods och hotar Emil efter p\u00e5st\u00e5dda blickar p\u00e5 flickv\u00e4nnen Laila spelad av en tydlig och uttrycksfull Sharzad Rhamani med viljestark beslutsamhet.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/fear_foto_ellika-h__003_pressbild.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-198440\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/fear_foto_ellika-h__003_pressbild.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/fear_foto_ellika-h__003_pressbild-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>N\u00e5gra avslutande reflektioner i en text som i alldeles f\u00f6r h\u00f6g grad p\u00e5minner om ett debattinl\u00e4gg. Bet\u00e4nk dock att jag under stor del av mitt liv sj\u00e4lv varit godhetssignalerande v\u00e4nster, bland annat i egenskap av ambiti\u00f6s facklig redakt\u00f6r och intervjuat flera tungviktare inom arbetarr\u00f6relsen. Uppskattade symboliken i f\u00f6rsta momentet d\u00e5 Darwish sminkades med r\u00f6df\u00e4rg i ansiktet, blev en signal om att vi kommer att betrakta ist\u00e4llet f\u00f6r att dras in i ett ovisst, pulsh\u00f6jande drama. Gillade hur ensemblen samlades kring mikrofonen f\u00f6r att som en stafett f\u00f6ra fram h\u00e4ndelsekedja och bevekelsegrund (&#8221;kombination av ilska, r\u00e4dsla och f\u00f6rtvivlan&#8221;), ocks\u00e5 kritiken mot ryktesspridning av obekr\u00e4ftade uppgifter d\u00e4r inte minst Tv4 syndade grovt. Musiken av Kristina Issa och hennes ordl\u00f6sa s\u00e5ng ramar raffinerat in skiftande st\u00e4mning. Utan att det anges har hon dessutom en konturskarp biroll som servar poliskommissarie Fredrik.   <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Av Mohammad Al Attar (\u00f6vers\u00e4ttning: Jasim Mohamed) Regi: Omar Abusaada Scenografi &amp; Kostymdesign: Bisane Al Charif Ljusdesign: William Sj\u00f6berg Maskdesign: Josefin Eker\u00e5s Komposition: Kristina Issa Ljuddesign: Simeon Pappinen Hillert Videodesign: Ludde Falk Musiker: Kristina Issa Sk\u00e5despelare: Adel Darwish, Eleftheria Gerofoka, Anna Harling, Rasmus Lindhren, Sharzad Rahmani och Bakri Wazzan (praktikant) Urpremi\u00e4r: 17\/10 2025 &#8211; f\u00f6r [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-198391","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198391","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=198391"}],"version-history":[{"count":32,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198391\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":198753,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198391\/revisions\/198753"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=198391"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=198391"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=198391"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}