{"id":198318,"date":"2025-10-20T17:22:28","date_gmt":"2025-10-20T16:22:28","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=198318"},"modified":"2025-10-20T17:22:29","modified_gmt":"2025-10-20T16:22:29","slug":"har-ar-de-nominerade-till-augustpriset-2025","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=198318","title":{"rendered":"H\u00e4r \u00e4r de nominerade till Augustpriset 2025"},"content":{"rendered":"<p><img decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-186912\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/unnamed-4-2.jpg\" alt=\"\" width=\"500\" \/><\/p>\n<p><em>Bakre raden: Fabian G\u00f6ranson, Mikael Yvesand, Patrik Svensson, Lena Sohl och Kristian Fred\u00e9n<br \/>\nAndra raden: G\u00f6ran Greider, Fredrik Sj\u00f6berg, Isabella Nilsson, Oskar Kroon och Robin Olovsson<br \/>\nTredje raden: Lydia Sandgren, Clara Dackenberg, Annica Hedin, Karin Cyr\u00e9n och Elin Lindell<br \/>\nFr\u00e4mre raden: Linda Sp\u00e5man, Lina Wolff, Anna \u00c5kerstr\u00f6m och Pija Lindenbaum<br \/>\nFoto: Andreas Sundbom, AXL Media<\/em><\/p>\n<p>Grattis alla nominerade till Augustpriset 2025.<br \/>\nDet \u00e4r nog m\u00e5nga som h\u00e5ller med om det som s\u00e5 ofta s\u00e4gs: Redan att vara nominerad \u00e4r en stor vinst.<\/p>\n<p>Ett pressmeddelande om vilka de nominera \u00e4r f\u00f6r 2025:<\/p>\n<p><strong>\u00c5rets svenska sk\u00f6nlitter\u00e4ra bok<\/strong><br \/>\nEn inre angel\u00e4genhet, Kristian Fred\u00e9n, Ordfront f\u00f6rlag<br \/>\nEn inre angel\u00e4genhet inleds med en moders sj\u00e4lvmord, men v\u00e4xer ut till en st\u00f6rre ber\u00e4ttelse om en sl\u00e4kt i skuggan av en uppburen patriark. Kristian Fred\u00e9n skriver en finst\u00e4md och klar prosa om sorg och sj\u00e4lvtvivel. Det \u00e4r en \u00e5terh\u00e5llen och samtidigt innerlig roman som med sk\u00e4rpa unders\u00f6ker en familjs br\u00e4ckliga band.<\/p>\n<p>Tomhet och \u00f6mhet, Isabella Nilsson, Ellerstr\u00f6ms f\u00f6rlag<br \/>\nTomhet och \u00f6mhet blandar prosa och poesi i en egensinnig ordlek d\u00e4r litteraturen utg\u00f6r en sm\u00e4rtstillande och livsviktig komponent. I hundra infallsrika texter skriver Isabella Nilsson om k\u00e4rlek och ensamhet med osedvanlig kvickhet och spr\u00e5kk\u00e4nsla. Det \u00e4r en stor liten bok f\u00f6rfattad med fj\u00e4derl\u00e4tt elegans.<\/p>\n<p>Artens \u00f6verlevnad, Lydia Sandgren, Albert Bonniers F\u00f6rlag<br \/>\nArtens \u00f6verlevnad \u00e4r en episk ber\u00e4ttelse som f\u00e4rdas l\u00e4tt i tid och rum med G\u00f6teborg som dess bultande nav. I vimlet syns s\u00e5v\u00e4l demondirigenter som husockupanter och v\u00e4lb\u00e4rgade \u00e4nkor, och Lydia Sandgren kontrollerar samtliga st\u00e4mmor med absolut geh\u00f6r. Det \u00e4r en ob\u00f6nh\u00f6rligt f\u00e4ngslande och f\u00e4rgstark roman. <\/p>\n<p>Ett \u00e5r av apokalyptiskt t\u00e4nkande, Linda Sp\u00e5man, Galago<br \/>\nHur st\u00f6ttar man en ALS-sjuk far som inte l\u00e4ngre vill leva? Ett \u00e5r av apokalyptiskt t\u00e4nkande \u00e4r en m\u00f6rkt humoristisk serieroman som klarsynt lyfter b\u00e5de anh\u00f6rigperspektivet och sjukv\u00e5rdens handfallenhet. Med expressiva bilder och ett beh\u00e4rskat spr\u00e5k v\u00e4cker Linda Sp\u00e5man vreden och sorgen till liv i ett f\u00f6rtvivlat och vackert verk. <\/p>\n<p>Liken vi begravde, Lina Wolff, Albert Bonniers F\u00f6rlag<br \/>\nTv\u00e5 f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6sa systrar v\u00e4xer upp bland pedofiler och sadister i m\u00f6rkaste Sk\u00e5ne, d\u00e4r ett ouppklarat dubbelmord vilar tungt \u00f6ver bygden. Med ett fl\u00f6dande spr\u00e5k och drastiska v\u00e4ndningar lockar Lina Wolff fram skratten ur br\u00e5ddjupen. Liken vi begravde \u00e4r en rasande underh\u00e5llande och forms\u00e4ker roman.<\/p>\n<p>V\u00e5ran pojke, Mikael Yvesand, Bokf\u00f6rlaget Polaris<br \/>\nI V\u00e5ran pojke leder en ung mans utanf\u00f6rskap till en lika pl\u00f6tslig som meningsl\u00f6s v\u00e5ldshandling. Med ett s\u00e4reget och underfundigt spr\u00e5k os\u00e4krar Mikael Yvesand ber\u00e4ttelsen d\u00e4r fantasi och verklighet flyter samman. Det \u00e4r en orov\u00e4ckande tr\u00e4ffs\u00e4ker och skarpt humoristisk skildring av ett samh\u00e4llets olycksbarn.<\/p>\n<p><strong>\u00c5rets svenska fackbok<\/strong><br \/>\nStinas b\u00e4sta v\u00e4n. En hund\u00e4gares gl\u00e4dje, sorg och f\u00f6rundran, G\u00f6ran Greider, Ordfront f\u00f6rlag<br \/>\nIllustrat\u00f6r: Ellen Greider<br \/>\nEn avkl\u00e4dd, varm och anspr\u00e5ksl\u00f6s skildring av en husse vars \u00e4lskade hund g\u00e5tt ur tiden. Med spr\u00e5klig precision destillerar Greider sorgen till klarhet och lyfter det privata till allm\u00e4ngiltig erfarenhet. Kombinationen av personliga skildringar med forskning och historia kring relationen mellan m\u00e4nniskor och deras hundar g\u00f6r texten b\u00e5de l\u00e4ttillg\u00e4nglig och intellektuellt b\u00e4rkraftig. En stor liten bok.<\/p>\n<p>Historien om Norrland. Framtidens land: tr\u00e4patroner, v\u00e4rldskrig och nya dr\u00f6mmar, Robin Olovsson, Volante<br \/>\nFramtidslandet, sagolandet, motst\u00e5ndslandet. Med ber\u00e4ttarenergi och folkbildaranda manar Robin Olovsson fram Norrland ur de historiska dimmorna. Framtidens land \u00e4r den imponerande avslutande delen av hans tv\u00e5bandsverk. H\u00e4r f\u00e5r Norrland m\u00f6ta v\u00e4rlden och v\u00e4rlden dra genom det norra. M\u00e4nniskor och myter, staten och storkapitalet, d\u00e5rskap och dr\u00f6mmar. Ett pionj\u00e4rarbete som f\u00f6r\u00e4ndrar bilden av hela Sverige.<\/p>\n<p>Bruno Liljefors. En biografi, Fredrik Sj\u00f6berg, Albert Bonniers F\u00f6rlag<br \/>\nStortrappen, en av f\u00e5gelv\u00e4rldens mest karismatiska arter, ger ett v\u00e4rdigt anslag n\u00e4r Fredrik Sj\u00f6berg drar i g\u00e5ng sin biografi \u00f6ver Bruno Liljefors. H\u00e4r m\u00f6ts tv\u00e5 h\u00e4ngivna naturk\u00e4nnare:  den portr\u00e4tterande f\u00f6rfattaren och den portr\u00e4tterade konstn\u00e4ren. B\u00e5da har skarpa \u00f6gon f\u00f6r detaljer och f\u00f6rdolda sammanhang. Med magnifik formuleringskonst f\u00e5ngar Sj\u00f6berg s\u00e5v\u00e4l estetik som etik. Boken \u00e4r ett konstverk i sig, fylld av kunskap, humor och k\u00e4rlek.<\/p>\n<p>Tv\u00e4tten. En bok om kvinnor och klass, Lena Sohl, Natur &#038; Kultur<br \/>\nMed t\u00e5lamod, precision och varm blick mejslar Sohl fram en kollektiv ber\u00e4ttelse om kvinnor p\u00e5 en tv\u00e4tt i Rimbo. Portr\u00e4tten pr\u00e4glas av f\u00f6rtroende och n\u00e4rhet, m\u00f6jliga genom f\u00f6rfattarens egna erfarenheter av det slitsamma arbetet. Hon f\u00f6renar dokument\u00e4r noggrannhet med litter\u00e4r k\u00e4nsla; ink\u00e4nnande men utan schabloner eller sentimentalitet. Resultatet \u00e4r en envis arbetarklasskildring som \u00e4r b\u00e5de gedigen och befriande otidsenlig.<\/p>\n<p>Den barmh\u00e4rtige m\u00f6rdaren. En ber\u00e4ttelse om de sista statarna, Patrik Svensson, Albert Bonniers F\u00f6rlag<br \/>\nMed effektiv medk\u00e4nsla och djup historisk insikt v\u00e4ver Patrik Svensson samman en familjs \u00f6de med den svenska statarhistorien.  Det \u00e4r en sl\u00e4kttragedi, ber\u00e4ttad p\u00e5 ett poetiskt och samtidigt skoningsl\u00f6st vis. H\u00e4r briserar politiska och psykologiska krafter och skapar en of\u00f6rgl\u00f6mlig skildring av det Sverige som s\u00e5 m\u00e5nga, s\u00e5 l\u00e4nge, velat f\u00f6rtr\u00e4nga.<\/p>\n<p>Vit\u00f6n., Bea Uusma, Norstedts<br \/>\nBea Uusma forts\u00e4tter att nysta i g\u00e5tan kring Andr\u00e9e-expeditionens sista dagar. Med hj\u00e4lp av modern teknik fril\u00e4gger hon nya detaljer i det polarhistoriska drama som inte vill l\u00e4mna henne. Det \u00e4r en f\u00e4ngslande resa i ballongfararnas sp\u00e5r, ber\u00e4ttad med en of\u00f6rst\u00e4lld besatthet. Vit\u00f6n. visar det vackra i att ge allt, inte f\u00f6r att lyckas \u2013 utan f\u00f6r att man inte kan l\u00e5ta bli.<\/p>\n<p><strong>\u00c5rets svenska barn- och ungdomsbok<\/strong><br \/>\nHur l\u00e5ter djuren? Mitt f\u00f6rsta bestiarium, Clara Dackenberg, Natur &#038; Kultur<br \/>\nHur l\u00e5ter grodan i Clara Dackenbergs eleganta fl\u00f6rt med det medeltida bestiariet? Ja, inte \u00e4r det Kvack! Med bl\u00e4ddringen som motor bjuder denna interaktiva bilderbok in till kittlande fyndig \u00f6verraskningslek d\u00e4r komik och dramatik g\u00f6mmer sig i bilddetaljerna. Faktauppror och l\u00e4cker konstupplevelse i ett och samma paket.<\/p>\n<p>Klara \u2013 Tv\u00e4ttbj\u00f6rnarnas stad, Fabian G\u00f6ranson, Galago<br \/>\nUtrustad med sv\u00e4rdet Silverin och ett orubbligt civilkurage uppt\u00e4cker Klara \u2013 en hj\u00e4ltinna f\u00f6r v\u00e5r tid \u2013 nya v\u00e4rldar bortom f\u00f6rortens v\u00e4lbest\u00e4llda villakvarter. Fabian G\u00f6ransons virtuosa serieroman sjuder av sp\u00e4nning och br\u00e4nnande samh\u00e4llsfr\u00e5gor. Frihet och motst\u00e5nd st\u00e4lls mot maktmissbruk och totalit\u00e4ra ideal i detta blixtrande fartfyllda, m\u00e5ngbottnade \u00e4ventyr.<\/p>\n<p>Osynligt, Annica Hedin &#038; Karin Cyr\u00e9n, Rab\u00e9n &#038; Sj\u00f6gren<br \/>\nOm n\u00e5got inte syns, finns det? I symbiotiskt samarbete utforskar Annica Hedins och Karin Cyr\u00e9ns bilderbok filosofiska br\u00e5ddjup. Sinnligt och \u00f6msint serveras svindlande vardagsf\u00f6rundran. Med f\u00e4rgstark palett och s\u00e4kert formspr\u00e5k tas bilderbokens taktila potential till vara n\u00e4r ber\u00e4ttelsens djup v\u00e4xer fram, skikt f\u00f6r skikt, stadigt f\u00f6rankrat i ett litet barns existentiella funderingar.<\/p>\n<p>Det finns inget paradis, Oskar Kroon, Rab\u00e9n &#038; Sj\u00f6gren<br \/>\nTill tonerna av Summertime Sadness minns Alex ett par avg\u00f6rande dramatiska sommarveckor p\u00e5 landet hos morfar. Under ber\u00e4ttelsens yta vibrerar en komplex v\u00e4v av k\u00e4nslor och relationstrassel. F\u00f6rsta kyssen, sorgens irrv\u00e4gar, oro och svek hanteras suver\u00e4nt i denna modigt n\u00e4rg\u00e5ngna och finst\u00e4mt spr\u00e5ks\u00e4kra ungdomsroman. Oskar Kroons ber\u00e4ttelse visar en v\u00e4g fram\u00e5t, ocks\u00e5 n\u00e4r det verkar som om all livsluft tagit slut.<\/p>\n<p>Jenka och jag, Elin Lindell, Alfabeta Bokf\u00f6rlag<br \/>\nF\u00f6rsiktiga och tystl\u00e5tna Uno har aldrig haft en b\u00e4sta v\u00e4n. S\u00e5 n\u00e4r han av en slump tr\u00e4ffar Jenka \u2013 som det \u00e4r l\u00e4tt att leka, prata och skratta med \u2013 \u00e4r det en omtumlande och f\u00f6rl\u00f6sande erfarenhet. Elin Lindell ber\u00e4ttar k\u00e4rnfullt med en sprittande humor som f\u00f6rst\u00e4rks i bild om det oerh\u00f6rt stora i att v\u00e4lja varandra som v\u00e4nner. En h\u00f6jdare till barnroman i barnets \u00f6gonh\u00f6jd.<\/p>\n<p>Vi m\u00e5ste ha ketchup!, Pija Lindenbaum &#038; Anna \u00c5kerstr\u00f6m, Lilla Piratf\u00f6rlaget<br \/>\nDet \u00e4r grilltajm p\u00e5 campingplatsen, men ketchupen fattas. I Pija Lindenbaums och Anna \u00c5kerstr\u00f6ms visuellt vassa bilderbok v\u00e4cks skeva pappersfigurer och -milj\u00f6er till liv i en frejdig parodi p\u00e5 campinglivets miniatyrsamh\u00e4lle och de vuxnas grillpsykos. Bilderboksbarnens sammansvetsade \u201dvi\u201d g\u00e5r sina egna v\u00e4gar i detta oemotst\u00e5ndligt charmiga drama till br\u00e4dden fyllt av barn-power.<\/p>\n<p><strong>Lilla Augustpriset<\/strong><br \/>\nFlamman hon b\u00e4r, Ella Cronsten<br \/>\nFlamman hon b\u00e4r \u00e4r en f\u00f6rment enkel text som bjuder in till s\u00e5v\u00e4l omtagning som omtolkning och lyckas med konststycket att varje g\u00e5ng f\u00e5 l\u00e5gan att lysa allt starkare. Tv\u00e5 personer i ett m\u00e4rkligt f\u00f6rbund skrivs in i ett formspr\u00e5k h\u00e4mtat fr\u00e5n dramatiken. Duets upptagenhet av kvinnan som utstr\u00e5lar ljus g\u00f6r henne helgonlik och mytisk, tills hon intar rollen av en modern f\u00e5gel Fenix som f\u00f6rt\u00e4rs varje g\u00e5ng bubblan spricker. Hon brinner, liksom texten.<\/p>\n<p>G\u00f6ta Lejon, Sixten Englund<br \/>\nG\u00f6ta Lejon skildrar det symbiotiska b\u00e4stisskapet mellan tv\u00e5 personer, en relation som i sin intensitet ocks\u00e5 blir mycket s\u00e5rbar. F\u00f6r vad h\u00e4nder n\u00e4r en av dem best\u00e4mmer sig att flytta? Och hur vet man om man bara \u00e4r v\u00e4nner eller faktiskt n\u00e5got mer? Texten \u00e4r skriven p\u00e5 en ledig prosa fylld av humoristiska detaljer som tydligt tecknar fram karakt\u00e4rerna i ett samtida Stockholm. S\u00e4rskilt tydlig blir G\u00f6tgatan, d\u00e4r de tv\u00e5 v\u00e4nnerna h\u00e4rskar som lejon tills bara en av dem \u00e4r kvar.<\/p>\n<p>Ett par leriga skor, Adam Green<br \/>\nEtt par leriga skor hanterar sv\u00e5ra fr\u00e5gor som skuld, skam, stigma och sorg i det sena 1800-talets landsbygdssverige med spr\u00e5klig och stilistisk s\u00e4kerhet samt v\u00e4l avv\u00e4gda formuleringar. En gryende valh\u00e4nt samk\u00f6nad k\u00e4rlek, en utom\u00e4ktenskaplig graviditet och ond, br\u00e5d d\u00f6d st\u00e4lls mot en of\u00f6rst\u00e5ende och d\u00f6mande samtid. Textens titel \u00e4r en del av ett genomg\u00e5ende och skickligt komponerat tema som, trots allt, ger hopp.<\/p>\n<p>Ketchup, Maja Gr\u00f6nroos<br \/>\nKetchup \u00e4r skriven med en kristallklar och kraftfull muntlighet som l\u00e5ter oss komma n\u00e4ra huvudkarakt\u00e4ren, som ber\u00e4ttar om, skrattar bort och f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rst\u00e5 sin bel\u00e4genhet. \u00c4r det ber\u00e4ttat f\u00f6r oss som l\u00e4sare, eller kanske f\u00f6r en psykolog eller f\u00f6rh\u00f6rsledare? En mycket tr\u00e4ffs\u00e4ker och egensinnig text om k\u00e4rlek och v\u00e5ld i n\u00e4ra relationer och hur l\u00e4tt man kan manipuleras till att tro att v\u00e5ldet \u00e4r ens eget fel. Ketchup \u00f6verraskar vid varje l\u00e4sning och \u00e4r som en vass, japansk kniv i magen. <\/p>\n<p>Nordisk v\u00e5r, Svante Lingd\u00e9n<br \/>\nI stora, fl\u00f6dande textsjok skriver Nordisk v\u00e5r fram en t\u00e4nkande ber\u00e4ttelse om tillblivelse, f\u00f6rg\u00e4nglighet och tid. L\u00e4saren f\u00e5r i en b\u00e5de porlande och kr\u00e4ngande prosa m\u00f6ta bilder av sjukdom, tystnad, tal och minne. Antika grekiska citat varvas med hostattacker, livet och d\u00f6den ligger omlott. Det \u00e4r en musikalisk komposition, ett slags fuga, som, f\u00f6r att citera Nordisk v\u00e5r sj\u00e4lv, &#8221;h\u00f6jer och s\u00e4nker sig likt v\u00e5gor&#8221;.<\/p>\n<p>Kemiskt, Astrid Rimm<br \/>\nKemiskt \u00e4r en l\u00e5ngdikt, eller diktsvit, som tycks ha en ambivalent relation till att vara poesi. Ibland rimmar den, ibland l\u00e5ter den bli. Ibland sv\u00e4r den, ibland tycks den viska. Den r\u00f6r sig fram\u00e5t likt en l\u00e5ngsam popl\u00e5t, liksom avsp\u00e4nt, men \u00e4nd\u00e5 elegant. P\u00e5 sin v\u00e4g drar den in olika utsagor om och aspekter p\u00e5 det kemiska och det poetiska i livet och v\u00e4rlden, fr\u00e5n \u00e5ngest till kemtv\u00e4tt till ozempic till plasten i havet och i v\u00e5ra kroppar. Motivet vidgas, men dikten och tonen h\u00e5lls samman. Det ser s\u00e5 l\u00e4tt ut, det \u00e4r s\u00e5 snyggt. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Bakre raden: Fabian G\u00f6ranson, Mikael Yvesand, Patrik Svensson, Lena Sohl och Kristian Fred\u00e9n Andra raden: G\u00f6ran Greider, Fredrik Sj\u00f6berg, Isabella Nilsson, Oskar Kroon och Robin Olovsson Tredje raden: Lydia Sandgren, Clara Dackenberg, Annica Hedin, Karin Cyr\u00e9n och Elin Lindell Fr\u00e4mre raden: Linda Sp\u00e5man, Lina Wolff, Anna \u00c5kerstr\u00f6m och Pija Lindenbaum Foto: Andreas Sundbom, AXL Media [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":198333,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[3,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-198318","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-litteratur","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198318","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=198318"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198318\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":198335,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198318\/revisions\/198335"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/198333"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=198318"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=198318"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=198318"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}