{"id":198184,"date":"2025-10-17T15:46:00","date_gmt":"2025-10-17T14:46:00","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=198184"},"modified":"2025-10-18T09:43:05","modified_gmt":"2025-10-18T08:43:05","slug":"lysande-hur-poesi-pa-jiddisch-fran-svunnen-tid-lyfts-fram-nattens-drottningar-med-ida-gillner-livet-nord","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=198184","title":{"rendered":"Lysande hur poesi p\u00e5 jiddisch fr\u00e5n svunnen tid lyfts fram &#8211; Ordens drottningar med Ida Gillner &amp; Livet Nord"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/45e72e2b-7d41-4800-935c-bcda14dbfab6.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-198185\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/45e72e2b-7d41-4800-935c-bcda14dbfab6.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/45e72e2b-7d41-4800-935c-bcda14dbfab6-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Lunchteater G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">vecka 42 2025<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Manus &amp; konstn\u00e4rlig id\u00e9: Ida Gillner<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Texter: Anna Margolin, Celia Dropkin, Malka Heifetz Tussman, Rohkl Korn (svensk \u00f6vers\u00e4ttning Beila Engelhardt Titelman<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Regi: David Sperling Bolander<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Komposit\u00f6r: Ida Gillner (Musikaliska arr Shtoltse lider)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Kostym: Nonno Nordqvist<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">I en fasansfullt polariserande tid n\u00e4r en judisk filmfestival tills vidare st\u00e4llts in (kanske hittas en l\u00f6sning) p\u00e5 grund av s\u00e4kerhetssk\u00e4l och minnesceremoni 7 oktober st\u00f6rs och vandaliseras, f\u00e5r man gl\u00e4djas \u00e5t att detta dramatiserade utsnitt av judisk svunnen kultur i musikens tecken blivit fantastisk Lunchteater. Att det kunnat arrangeras i en trygg milj\u00f6 d\u00e4r uts\u00e5lda f\u00f6rest\u00e4llningar ger publiken insyn i en v\u00e4rld de f\u00f6rmodligen inte k\u00e4nde till ska appl\u00e5deras. Och fast man kanske bara kan relatera p\u00e5 ett m\u00e4nskligt plan &#8211; i h\u00f6gre grad om man \u00e4r en str\u00e4vande skapande kvinna &#8211; f\u00f6rnimmer jag att <em>Ordens drottningar <\/em>g\u00e5r hem hos publiken. Av en slump h\u00f6rdes Ida &amp; Louise framf\u00f6ra Shtoltse lider i Kronhuset i G\u00f6teborg 2019. Man hade tonsatt fyra judiska poetissor vilka skrev p\u00e5 jiddisch och var verksamma efter f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget och fick en ren\u00e4ssans p\u00e5 80-talet n\u00e4r de \u00f6versattes till engelska.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Senaste \u00e5ren har jag haft anledning att skriva om och hylla Ida Gillners konstn\u00e4rskap vid en rad tillf\u00e4llen &#8211; pianokonserter, magisk pianoplatta, som ena halvan i <em>Vardagshj\u00e4ltinnorna, <\/em>medlem i L\u00e4ngtans kapell med mera. En av g\u00e5ngerna jag recenserade handlade det om pj\u00e4sen <em>Alla vindar \u00e4r stilla<\/em> med musik av Gillner. I den skildras pseudonymen Anna Margolins liv; hennes lyrik, mottagandet och tragiska \u00f6det. Margolin \u00e4r en av de fyra kvinnor som <em>Ordens drottningar <\/em>kretsar kring. Gillners nya samarbetspartner har ocks\u00e5 synts hos Lunchteatern tidigare och \u00e4r ett minst lika stort namn inom v\u00e4rldsmusiken. Livet Nord flyttade fr\u00e5n G\u00f6teborg till Dalarna och blev skivbolagsboss. Violinisten driver sin egen orkester, Kaja och ing\u00e5r eller har ing\u00e5tt i flera andra projekt, exempelvis Beches Brew West Coast Edition och New Tide Orquesta.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/e6d86d86-870a-4ffc-94d0-f7d441b57935.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-198189\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/e6d86d86-870a-4ffc-94d0-f7d441b57935.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/e6d86d86-870a-4ffc-94d0-f7d441b57935-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Tons\u00e4ttningar och recitation av dikter binds samman av biografiska upplysningar och v\u00e4ldigt talande scener. F\u00f6r det dramatiserade ber\u00e4ttandet har duon tagit regi av David Sperling Bolander i vars studio jag befann mig i fjol, vilket resulterade i recension. Att han utf\u00f6rt sitt uppdrag exemplariskt r\u00e5der det ingen tvekan om. Avv\u00e4gningen vad g\u00e4ller skiftande temperament och tempo \u00e4r f\u00f6red\u00f6mlig. Och v\u00e4lbeh\u00f6vlig fakta l\u00e4mnas i lika v\u00e4lavv\u00e4gda portioner. En hel del st\u00e5r ocks\u00e5 att l\u00e4sa i programbladet som h\u00e4nvisar till fler k\u00e4llor. F\u00f6r att parafrasera Keve Hjelms sorgliga figur i nyligen omsedda Kvarteret Korpen: &#8221;Man blir allm\u00e4nbildad av att g\u00e5 p\u00e5 Lunchteatern&#8221;. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/85e6d105-fc5f-4d71-8024-5139ef0b5da5.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-198215\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/85e6d105-fc5f-4d71-8024-5139ef0b5da5.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/85e6d105-fc5f-4d71-8024-5139ef0b5da5-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Men <em>Ordens drottningar<\/em> \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s inte n\u00e5gon f\u00f6rel\u00e4sning. Tonvikten l\u00e4ggs p\u00e5 nio dikter vilka sjungs p\u00e5 jiddisch och svenska alternativt deklameras. Vid n\u00e5gra tillf\u00e4llen tycker jag mig h\u00f6ra tyska, vilket jag f\u00e5r veta inte st\u00e4mmer- Det \u00e4r en villfarelse. S\u00e5ngen med Ida p\u00e5 lead sitter perfekt vare sig den framf\u00f6rs med emfas eller eftert\u00e4nksamt. Ida spelar piano och tar i en klezmer-doftande tons\u00e4ttning fram sitt huvudinstrument sopransaxen medan virtuosen Livet med samma ackuratess trakterar sin violinquinton. Man njuter oreserverat av deras intima samspel. Rent musikaliskt kulminerar f\u00f6rest\u00e4llningen i ett fenomenalt melodiskt stick med sk\u00f6r st\u00e4mma fr\u00e5n pianot och glissando p\u00e5 violinen, j\u00e4mte en vacker melodi framst\u00e4lld p\u00e5 pianot som p\u00e5minner om Ida Gillners tonspr\u00e5k.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/900dc5f1-56bc-4bac-8a64-60e1303f695d.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-198195\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/900dc5f1-56bc-4bac-8a64-60e1303f695d.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/900dc5f1-56bc-4bac-8a64-60e1303f695d-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">I intelligent dramatiserade korta scener f\u00f6rmedlas hur n\u00e5gra av poeterna s\u00e5g p\u00e5 sin lyrik och hur de hade det i diasporan.  De fick h\u00e5lla p\u00e5 att skriva och blev sparsamt utgivna utan att uppmuntras.  \u00c5tminstone Anna Margolin tystnade ist\u00e4llet, drabbades av mental oh\u00e4lsa efter att manliga kritikerk\u00e5ren nedg\u00f6rande recenserat hennes debut. Pendlingarna mellan stolthet, uttrycksbehov och f\u00f6raktet de m\u00f6ts av speglas suver\u00e4nt i dessa inlagda avsnitt. Humor tillf\u00f6rs n\u00e4r duon g\u00e5r in i sina manliga roller och repliker.  Att kostym\u00f6ren skrudat duon i svarta herrkostymer och hatt f\u00f6rst\u00e4rker deras \u00f6den, ofriheten som diskrimineringen resulterade i. Villkoren sammanfattas i truismen: &#8221;It\u00b4s a thin line between magic and madness&#8221;. Verkligen en kulturg\u00e4rning att uppm\u00e4rksamma dessa kvinnors str\u00e4van och skaparkraft!<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Sl\u00e5s av anslaget med sitt allvar och hur det blandas med ob\u00e4ndig lust och h\u00e4ngivenhet j\u00e4mte en dos gyckel. Det \u00e4r v\u00e4ldigt proffsigt gjort, m\u00e4rks att det filats p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen. En smart detalj \u00e4r att medan den ena (oftast Ida) ber\u00e4ttar om n\u00e5gon av &#8221;poetessorna&#8221; ackompanjerar den andra p\u00e5 sitt instrument, till exempel genom pizzicato. Ett annat verkningsfullt inslag \u00e4r de r\u00f6ster som stoppats in.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/cb3aa7f7-337d-41c7-8144-c7ecd3e37c00.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-198212\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/cb3aa7f7-337d-41c7-8144-c7ecd3e37c00.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/cb3aa7f7-337d-41c7-8144-c7ecd3e37c00-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Kampen f\u00f6r erk\u00e4nnande \u00e4r den r\u00f6da, r\u00f6rande tr\u00e5den och man k\u00e4nner livskraften i lyriken som s\u00e5 f\u00f6red\u00f6mligt framf\u00f6rs i fina tons\u00e4ttningar eller verbalt. Vi f\u00e5r veta att ett gemensamt drag f\u00f6r gruppen av kvinnor vilka till slut fick sin ren\u00e4ssans, \u00e4r deras frihetsl\u00e4ngtan, dr\u00f6mmen om sj\u00e4lvst\u00e4ndighet och oberoende. Artisternas imponerande sk\u00e5despelartalanger skildrar deras str\u00e4vanden. P\u00e5 sluttampen inbjuds till ordl\u00f6s alls\u00e5ng p\u00e5 jiddisch.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Efter sista appl\u00e5derna och duons riktade tack till behj\u00e4lpliga f\u00e5r vi vara med om singelsl\u00e4pp. <em>Muter Erd <\/em>(trad. + Margolin\/ Gillner) hade sin digitala release, vilket framg\u00e5r av tomteblossen i min f\u00f6rsta bild. Marknadsf\u00f6ringen beskriver vad som utr\u00e4ttas i termer av innerligt, lekfullt och dynamiskt samspel. St\u00e4mmer med hur jag uppfattade denna str\u00e5lande f\u00f6rest\u00e4llning. Jag har en tendens att sv\u00e4va ut, vill dock f\u00f6ra fram en sista iakttagelse. N\u00e4r jag s\u00e5g Ida &amp; Louise med Shtoltse lider och d\u00e5 <em>Alla vindar \u00e4r stilla <\/em>recenserades fanns i publiken m\u00e4nniskor med judiska r\u00f6tter, vilket medf\u00f6rde att n\u00e5got annorlunda st\u00e4mning r\u00e5dde, \u00e4rvd erfarenhet fick luften att vibrera.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Lunchteater G\u00f6teborgs Stadsteater vecka 42 2025 Manus &amp; konstn\u00e4rlig id\u00e9: Ida Gillner Texter: Anna Margolin, Celia Dropkin, Malka Heifetz Tussman, Rohkl Korn (svensk \u00f6vers\u00e4ttning Beila Engelhardt Titelman Regi: David Sperling Bolander Komposit\u00f6r: Ida Gillner (Musikaliska arr Shtoltse lider) Kostym: Nonno Nordqvist I en fasansfullt polariserande tid n\u00e4r en judisk filmfestival tills vidare st\u00e4llts in (kanske [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-198184","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198184","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=198184"}],"version-history":[{"count":26,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198184\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":198262,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198184\/revisions\/198262"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=198184"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=198184"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=198184"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}