![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/7steg.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
7 Steg
\nBetyg 1
\nSvensk biopremi\u00e4r 17 oktober 2025
\nRegi Andreas \u00d6hman <\/p>\n
Veronica Maggio m\u00e5 vara en av Sveriges mest \u00e4lskade och uppskattade artister p\u00e5 scen, hon har genom sin musik skaffat en oerh\u00f6rt h\u00e4ngiven publik d\u00e4r konserterna och kontakten med lyssnarna i m\u00e5ngt och mycket kan j\u00e4mf\u00f6ras med den som kan ses d\u00e5 H\u00e5kan Hellstr\u00f6m fyller landets st\u00f6rsta scener. <\/p>\n
Beslutet att nu pr\u00f6va p\u00e5 sk\u00e5despelaryrket hade inte k\u00e4nts lika udda om det – likt d\u00e5 Lady Gaga gjorde en str\u00e5lande sk\u00e5despelardebut i A Star Is Born, varit fr\u00e5ga om en film med musikalisk anknytning. D\u00e5 hade det funnits fog f\u00f6r beslutet att rollbes\u00e4tta en person utan erfarenhet av konsten att sk\u00e5despela. D\u00e5 hade Maggios musikaliska erfarenhet fungerat som skyddsn\u00e4t vad g\u00e4ller att nyttja befintliga kunskaper, n\u00e5got som Gaga hade stor nytta av. Men vem beh\u00f6ver f\u00f6lja m\u00f6nster, recept eller n\u00e5gra som helst rekommendationer d\u00e5 vanf\u00f6rest\u00e4llningar och fullkomligt vanvett kan leda hela dansen? <\/p>\n
F\u00f6r Maggio och regiss\u00f6ren Andreas \u00d6hman – som b\u00e5da st\u00e5r som de ansvariga f\u00f6r filmens manus, har inte skapat sju n\u00e4tta sm\u00e5 steg, det \u00e4r ist\u00e4llet helvetets sju cirklar som publiken tvingas igenom under tv\u00e5 helt gr\u00e4sliga timmar. Sadistiskt nog \u00e4r filmens korta inledning inte av samma episka tortyr som \u00f6vriga filmen. Ist\u00e4llet \u00e4r introt ov\u00e4ntat stabilt – om \u00e4n taffligt vad g\u00e4ller hantverket, Maggio hanterar den aningen banala dialogen ov\u00e4ntat v\u00e4l och f\u00e5r den att k\u00e4nnas relativt naturlig. Det hoppl\u00f6sa festandet och sommarf\u00f6r\u00e4lskelsen upplevs som hyfsat genuin, faktumet att filmen l\u00e4mnat Sveriges gr\u00e4nser ger ocks\u00e5 f\u00f6rhoppningar om lite gemytlig europeisk sightseeing. <\/p>\n
Men d\u00e5 filmen skapat en k\u00e4nsla av falsk trygghet kommer en sylvass kniv rakt in i ryggen p\u00e5 publiken. F\u00f6r vad som faktiskt levereras \u00e4r inte en l\u00e4ttsam romans med gl\u00e4ttig dialog som framf\u00f6rs med sj\u00e4lvs\u00e4kerhet utan en bisarr – f\u00f6r att inte s\u00e4ga inkompetent, thriller d\u00e4r hemligheter skall avsl\u00f6jas och studeras.
\nDen h\u00e4r totala v\u00e4ndningen \u00e4r hanterad med s\u00e5 pass osedvanlig okunskap att det hela blir en tv\u00e4rnit d\u00e4r alla passagerare kastas ut genom framrutan. Men ist\u00e4llet f\u00f6r att tr\u00e4ffa betongen och g\u00e5 vidare till efterlivet tvingas vi uth\u00e4rda gr\u00e4nsl\u00f6s d\u00e5rskap som tvingar till b\u00f6ner om n\u00e5d. <\/p>\n
Maggio och \u00d6hmans manuskript \u00e4r – f\u00f6rutom att vara ber\u00e4ttarm\u00e4ssigt underm\u00e5ligt, ocks\u00e5 fyllt med dialog s\u00e5 usel att den redan nu borde st\u00e4llas inf\u00f6r r\u00e4tta f\u00f6r grova brott vad g\u00e4ller att misshandla svenska spr\u00e5ket. Filmens repliker och utsagor liknar inget vi tidigare sett, till och med Tommy Wiseaus \u00f6k\u00e4nt usla kultklassiker The Room framst\u00e5r snart som n\u00e5gon sorts arvtagare till b\u00e5de Aaron Sorkin och David Hare. Detta kombineras med ett sk\u00e5despel fr\u00e5n b\u00e5de Maggio och Joel Spira – som f\u00f6r artighetens skull, inte l\u00e4r kunna skrivas in i filmhistorien som sk\u00e5despelaryrkets mest exemplariska. <\/p>\n
Men det \u00e4r ber\u00e4ttelsen som f\u00e5r det hela att g\u00e5 fr\u00e5n uselt till att beh\u00f6va placeras bredvid radioaktivt avfall. Detektivarbetet – som majoriteten av filmen vill \u00e4gna sig \u00e5t, \u00e4r bortom det l\u00f6jev\u00e4ckande, det irrationella beteendet som Joel Spiras karakt\u00e4r demonstrerar \u00e4r inte bara patetiskt utan tangerar att vara psykotiskt. Snart blir hemfridsbrott och allm\u00e4nna buffelfasoner n\u00e5got som filmen vill att vi skall appl\u00e5dera. Sedan f\u00f6ljer lite knarkexcesser, vandalisering och tv\u00e5ngsbeteende, allt f\u00f6r att g\u00f6ra en redan odr\u00e4glig situation till en ren golgatavandring. <\/p>\n
Att filmen g\u00f6r ett par dyra utlandsresor – som bidrar med absolut ingenting vad g\u00e4ller ber\u00e4ttelsen, k\u00e4nns snart som en patetisk urs\u00e4kt f\u00f6r att filmteamet skall f\u00e5 dra till trendiga influencer-destinationer p\u00e5 andras bekostnad. Speltiden p\u00e5 vansinniga tv\u00e5 timmar k\u00e4nns l\u00e4ngre \u00e4n d\u00e5 jag med tveksam mage blev fast p\u00e5 ett stillast\u00e5ende t\u00e5g utan str\u00f6m eller badrum. Att el\u00e4ndet slutar med en ren st\u00f6ld k\u00e4nns dock som ren poesi, detta \u00e4r n\u00e4mligen tv\u00e5 timmar jag aldrig kan \u00e5terf\u00e5, detsamma kan s\u00e4gas om mitt f\u00f6rnuft, t\u00e5lamod och allm\u00e4nna sinnesfrid. <\/p>\n