{"id":198063,"date":"2025-10-14T12:31:49","date_gmt":"2025-10-14T11:31:49","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=198063"},"modified":"2025-10-15T19:16:55","modified_gmt":"2025-10-15T18:16:55","slug":"monolog-med-livemusik-om-att-halla-liv-i-sin-drom-bad-boy-hos-teater-trixter","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=198063","title":{"rendered":"Monolog med livemusik om att h\u00e5lla liv i sin dr\u00f6m &#8211; Bad Boy hos Teater Trixter"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"700\" height=\"313\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/6704d6_404bd16655af42949a917effc277703emv2-700x313.avif\" alt=\"\" class=\"wp-image-198064\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/6704d6_404bd16655af42949a917effc277703emv2-700x313.avif 700w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/6704d6_404bd16655af42949a917effc277703emv2-300x134.avif 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/6704d6_404bd16655af42949a917effc277703emv2-768x343.avif 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/6704d6_404bd16655af42949a917effc277703emv2.avif 1411w\" sizes=\"auto, (max-width: 700px) 100vw, 700px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">poster Emil Gustafsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Manus, regi och p\u00e5 scen: Daniel Adolfsson<\/p>\n\n\n\n<p>Av Nerve i samarbete med Trixter<\/p>\n\n\n\n<p>Producent: Charlotte Davidson<\/p>\n\n\n\n<p>R\u00f6ster: Andrew Z. Kelsey och Stephanie Hayes<\/p>\n\n\n\n<p>Dramaturgisk konsultation: David Shopland och Andrew Z. Kelsey<\/p>\n\n\n\n<p>Urpremi\u00e4r: 6\/9 2025 hos Teater Trixter i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>Premi\u00e4ren \u00e4gde rum i samband med Gothenburg Fringe Festival, fast det \u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen 10\/10 som recenseras h\u00e4r. Innan publiken s\u00e4tter sig p\u00e5 l\u00e4ktaren f\u00f6r att se det rymliga svarta scengolvet lysas upp n\u00e4rmast sig, p\u00e5minns vi av producenten om att f\u00f6rest\u00e4llningen ges p\u00e5 engelska. Sk\u00e4let \u00e4r att man hoppas p\u00e5 att <em>Bad Boy <\/em>ska bli antagen till teaterfestivalen i Edinburgh. \u00c4ven om jag f\u00f6r l\u00e4nge sedan studerat engelska tre terminer p\u00e5 universitet, vet jag efter bes\u00f6k inte minst p\u00e5 GEST att jag tappar en inte ov\u00e4sentlig del n\u00e4r spr\u00e5ket \u00e4r engelska. Hade d\u00e4rf\u00f6r \u00f6nskat att Daniel Adolfsson underl\u00e4ttat f\u00f6r mig och andra, genom att artikulera extra tydligt eller i etapper dra ner p\u00e5 tempot, inte som en dramaturgiskt knep utan f\u00f6r h\u00f6rbarheten. Tyv\u00e4rr skedde f\u00f6rst\u00e5s inte n\u00e5gon s\u00e5dan anpassning.<\/p>\n\n\n\n<p>Sa till en av Adolfssons motspelare fr\u00e5n upps\u00e4ttningen av <em>Sj\u00e4lens telegraf <\/em>, en person som fanns i publiken, att hj\u00e4rnan bakom <em>Bad Boy<\/em> kanske fick ingivelsen till sin monolog efter att ha gestaltat en karismatisk snubbe besatt av popstj\u00e4rnedr\u00f6mmar. Det \u00e4r rimligt att anta att den detjande hund\u00e4lskaren Jack \u00e4r modellerad p\u00e5 Amanda Svenssons protagonist som dramatiserades i fjol. I den upps\u00e4ttningen varvades sk\u00e5despeleri med att fronta i ett band. I <em>Bad Boy <\/em>framf\u00f6rs ett knippe l\u00e5tar till eget ackompanjemang p\u00e5 akustisk gitarr, original signerade upphovsmannen till monologen f\u00e5r man anta.    Monologen inleds rent av med en audition p\u00e5 skivbolag vars intresse v\u00e4ckts efter inskickad demo. Jack n\u00e4r en f\u00f6rhoppning om att bli signad av dem.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/937fa281-baba-45d1-9fa6-56ac5c5b9f47.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-198070\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/937fa281-baba-45d1-9fa6-56ac5c5b9f47.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/937fa281-baba-45d1-9fa6-56ac5c5b9f47-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Per Larsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Min k\u00e4nnedom om yrkesmannen Daniel Adolfsson? L\u00e4st mig till att han varit runt i Norden och spelat teater sedan han gick ut Teaterh\u00f6gskolan i G\u00f6teborg, haft en betydande roll i uppm\u00e4rksammade tv-serien <em>Bron<\/em>, skrivit f\u00f6r scenen och under pandemin gav han sig p\u00e5 att f\u00e4rdigst\u00e4lla ett l\u00e5ngfilmsmanus vilket blev startskottet f\u00f6r samarbete med G\u00f6ta Film. Har f\u00f6r egen del sett \u00f6vertygande insatser av honom ett par g\u00e5nger p\u00e5 Trixter, p\u00e5 Hagateatern och Tofta Sommarteater. Han f\u00e5ngar publiken genom sitt s\u00e4tt att portr\u00e4ttera \u00f6den, med en aura som engagerar. Omsorgsfullt blottl\u00e4ggs med konstn\u00e4rlig f\u00f6rh\u00f6jning hur komplicerat det ofta \u00e4r att leva, klara av att tackla vad vi g\u00e5r igenom. Ett kargt, beskuggat och r\u00f6relsebaserat kammarspel av nobelpristagaren Jon Fosse p\u00e5 samma scen \u00e4r f\u00f6r mig h\u00f6jdpunkten i hans karri\u00e4r.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/10503edc-1066-421b-9711-6019f601f802-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-198073\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/10503edc-1066-421b-9711-6019f601f802-1.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/10503edc-1066-421b-9711-6019f601f802-1-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>F\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5g\u00e5r cirka en timme. St\u00e4ller mig aningen fr\u00e5gande till varf\u00f6r rekvisita saknas bortsett fr\u00e5n mattan p\u00e5 bilden. N\u00e4stan enda hj\u00e4lpmedel \u00e4r ljuddesign, som illustrerar  sorl fr\u00e5n pubar  och  st\u00f6rande konversation av skivbolagsfolk. Ovan angiven estetik till\u00e4mpas f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande ocks\u00e5 i <em>Bad Boy. <\/em>Ber\u00e4ttandet sker \u00f6msom animerat, \u00f6msom avm\u00e4tt och genomf\u00f6rs likt en bepr\u00f6vad cirkelr\u00f6relse. Adolfsson f\u00f6rm\u00e5r att virtuost ha m\u00e5nga bollar i luften, \u00e5terger elegant replikv\u00e4xlingar med mer eller mindre urskiljbara tonfall. N\u00e4r den som f\u00f6r ordet \u00e5terger en episod fr\u00e5n en herrtoalett och brer p\u00e5 p\u00e5 skotsk dialekt blir det extra komiskt. Maskulinitet diskuteras, blir till ett ofr\u00e5nkomligt och angel\u00e4get sidotema. <\/p>\n\n\n\n<p>Monologen handlar om en godhj\u00e4rtad romantisk figur som \u00f6nskar att f\u00e5 bli bekr\u00e4ftad. En lite vilsen s\u00f6kare som inte vill ge upp hoppet om att f\u00f6rverkliga sina dr\u00f6mmar, bli en firad singer songwriter ist\u00e4llet f\u00f6r att hanka sig fram p\u00e5 sunkiga hak. Huruvida man b\u00f6r \u00f6verge dr\u00f6mmar som k\u00e4nns orealistiska \u00e4r den underliggande fr\u00e5gest\u00e4llning som dramatiserats med utstuderad nerv. Hund\u00e4garen Jack f\u00e5r utst\u00e5 stor sm\u00e4rta, men ocks\u00e5 antydan till k\u00e4rleksfulla relationer och spirande hopp. Han \u00e4r \u00f6ppensinnad om \u00e4n snabb att d\u00f6ma andra, verkar i viss m\u00e5n attrahera sp\u00e4nnande kvinnor om jag h\u00e4nger med i turerna p\u00e5 snabbfotad engelska.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/081deb7f-dafc-456a-964e-11f548eaddfa.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-198075\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/081deb7f-dafc-456a-964e-11f548eaddfa.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/081deb7f-dafc-456a-964e-11f548eaddfa-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Per Larsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>  L\u00e5tarna av bevekande karakt\u00e4r interfolierar det fl\u00f6dande ber\u00e4ttandet. Inlagda naturligt i manus f\u00e5r de oss att reflektera \u00f6ver vem som ger oss sin story och vad han sjunger om. Adolfsson har som gitarrist en habil diskret framtoning och likt m\u00e5nga kolleger en riktigt skaplig st\u00e4mma. P\u00e5 slutet h\u00e5lls toner ut f\u00f6r att publiken ska m\u00e4rka hur h\u00e5rt roll satsar. Uppskattade det intryck monologen gjorde och nyanserna den rymmer \u00e4ven om jag l\u00e4mnade Trixter utan att bli s\u00e5 drabbad som jag f\u00f6rest\u00e4llt mig.  Vid n\u00e4rmare eftertanke s\u00e5 h\u00e4r flera dagar senare, framst\u00e5r det som klokt att Adolfsson avh\u00f6ll sig fr\u00e5n den  pang-p\u00e5-offensiv jag r\u00e4knat med. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Manus, regi och p\u00e5 scen: Daniel Adolfsson Av Nerve i samarbete med Trixter Producent: Charlotte Davidson R\u00f6ster: Andrew Z. Kelsey och Stephanie Hayes Dramaturgisk konsultation: David Shopland och Andrew Z. Kelsey Urpremi\u00e4r: 6\/9 2025 hos Teater Trixter i G\u00f6teborg Premi\u00e4ren \u00e4gde rum i samband med Gothenburg Fringe Festival, fast det \u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen 10\/10 som recenseras [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-198063","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198063","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=198063"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198063\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":198136,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/198063\/revisions\/198136"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=198063"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=198063"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=198063"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}