{"id":197991,"date":"2025-10-12T23:56:35","date_gmt":"2025-10-12T22:56:35","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=197991"},"modified":"2025-10-12T23:56:36","modified_gmt":"2025-10-12T22:56:36","slug":"recension-lady-gaga-ett-fullkomligt-mirakel-pa-scen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=197991","title":{"rendered":"Recension: Lady Gaga \u2013 ett fullkomligt mirakel p\u00e5 scen"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Foto: Thomas Johansson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Lady Gaga \u2013 The Mayhem Ball<\/strong>
Plats: Avicii Arena, Stockholm. Publik: runt 13 000 (sluts\u00e5lt). L\u00e4ngd: drygt tv\u00e5 och en halv timme \u2013 faktiskt \u00f6ver tio minuter l\u00e4ngre \u00e4n vanligt.
B\u00e4st: \u201dAbracadabra\u201d, \u201dPoker Face\u201d, \u201dApplause\u201d, \u201dBorn This Way\u201d och \u201dBad Romance\u201d och…
S\u00e4mst: gitarrsolona i \u201dThe Beast\u201d \u2013 varf\u00f6r men samtidigt, jag f\u00e5r leta f\u00f6r att hitta n\u00e5got att klaga p\u00e5..<\/em><\/p>\n\n\n\n

Dansa eller d\u00f6, erbjuder Lady Gaga. Det finns merch med det trycket p\u00e5 svenska, och Stockholm v\u00e4ljer det f\u00f6rsta alternativet – dansa, med till\u00e4gget sjunga.
Showen, eller vad jag nu ska kalla det f\u00f6r, det som nu f\u00f6ljer, \u00e4r bland det mest kn\u00e4ppa och maffiga jag upplevt. Extra allt, och sen lite till, och lite till och…<\/p>\n\n\n\n

Allt b\u00f6rjar med att hon, i dubbla roller p\u00e5 storbildssk\u00e4rmen, deklamerar\u00a0The Manifesto of Mayhem<\/em>\u00a0\u2013 en text om kaos, mardr\u00f6mmar och behovet av att bygga sitt eget hus av musik. Och det huset bygger hon i sammanhanget lilla arenan Avicii. Skulle l\u00e4tt kunna s\u00e4lja ut b\u00e5de Strawberry och 3 arena med denna show.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Foto: Thomas Johansson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Det g\u00e5r inte att f\u00f6rbereda sig.<\/strong>
Man kan ha sett Gaga f\u00f6rut, eller i ett Coachella-klipp, livevideos p\u00e5 Youtube eller l\u00e4st p\u00e5 setlist.fm vad som ska komma \u2013 men inget s\u00e4ger n\u00e5got om attacken n\u00e4r Lady Gaga rullas in i toppen av en enorm blodr\u00f6d krinolin, eller \u00e4r det en lampsk\u00e4rm, som senare visar sig rymma en bur med dansare och en hiss. Eldkanoner, r\u00f6k, j\u00e4ttelika g\u00e5spennor, 13 000 armband som blinkar i blodr\u00f6tt. Det h\u00e4nder mer under de f\u00f6rsta l\u00e5tarna \u00e4n under en hel festival i vanliga fall. <\/p>\n\n\n\n

I akt tv\u00e5 ligger hon halvt begravd i sand, omgiven av ett skelett och n\u00e5gra zoombies, d\u00f6dad av sitt alter ego \u2013 bara f\u00f6r att \u00e5teruppst\u00e5 p\u00e5 kryckor i en kl\u00e4nning med ett enormt sl\u00e4p som gl\u00f6der i regnb\u00e5gens f\u00e4rger, till publikens jubel. I n\u00e4sta scen rullar hon ut med en gigantisk d\u00f6dskalle sittandes i en \u00f6gonh\u00e5la. Sedan \u201dBorn This Way\u201d. Hela arenan blir en glittrande discoboll d\u00e4r ingen l\u00e4mnas kvar. Hon till\u00e4gnar l\u00e5ten till queerpubliken, till deras r\u00e4tt att finnas, k\u00e4mpa, \u00e4lska. R\u00f6sten b\u00e4r, musiken pulserar, och vi b\u00e4rs med.<\/p>\n\n\n\n

Musikaliskt sp\u00e4nner showen \u00f6ver techno, metal, pop, electrochock, h\u00e4xhouse, dj\u00e4vulsdisco och brutala ballader. Det \u00e4r smakl\u00f6st, l\u00f6jligt, fantastiskt, f\u00f6r mycket \u2013 hela tiden. Och just d\u00e4rf\u00f6r perfekt.<\/p>\n\n\n\n

B\u00e4ttre \u00e4n n\u00e5gon annan i sin generation har Lady Gaga f\u00f6rvaltat arvet fr\u00e5n popkonstn\u00e4rer som st\u00e4ndigt vill\u00a0strike a pose<\/em> och skapa \u00f6gonblick som etsar sig fast. Vet inte vad jag ska kalla det jag sett, \u00e4r det en musikal, teater, gotiska skr\u00e4ckdr\u00f6mmar eller n\u00e5gons mardr\u00f6m. The Mayhem Ball<\/em>\u00a0\u00e4r den ultimata Gaga-showen.<\/p>\n\n\n\n

Bakom den visuella bomben st\u00e5r koreografen Parris Goebel, regiss\u00f6ren Ben Dalgleish och scenografen Es Devlin. Listan med Credits, \u00e4r l\u00e5ng och full av v\u00e4ldigt duktiga m\u00e4nniskor men allt handlar i slut\u00e4ndan om huvudpersonen: Gaga sj\u00e4lv, hennes blick, hennes kontroll. Det h\u00e4r \u00e4r hennes show. <\/p>\n\n\n\n

Och mitt i allt \u2013 vi f\u00e5r \u00f6gonkontakt. Bara en sekund. Hon st\u00e5r framf\u00f6r mig, svettig, lysande, verklig. Med den stora r\u00f6da g\u00e5spennan i handen Jag \u00f6nskar att jag hade haft n\u00e5got att signera, n\u00e5got att h\u00e5lla fram som bevis p\u00e5 att det verkligen h\u00e4nde. Nu blev det ett foto ist\u00e4llet. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Foto: Thomas Johansson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I finalens \u201dBad Romance\u201d d\u00f6r hon p\u00e5 en brits men \u00e5teruppst\u00e5r med monstertassar och 22 (tror jag) dansare i vitt. Scen efter scen hela kv\u00e4llen \u2013 ett feberrus i f\u00e4rg, ljud och form och stora kostymer till Gaga.<\/p>\n\n\n\n

Mascaran rinner, b\u00e5de hos Gaga, och mina grannar i publiken. K\u00e4rleksf\u00f6rklaringen till Sverige k\u00e4nns \u00e4kta, ljuset d\u00f6r ut, och i m\u00f6rkret t\u00e4nker jag p\u00e5 den d\u00e4r \u00f6gonkontakten igen.
Som om allt handlade om just det:
att v\u00e5ga m\u00f6tas, dansa, \u00f6verleva, och vara sig sj\u00e4lv.<\/p>\n\n\n\n

Och nu, n\u00e4r jag l\u00e4mnar arenan, \u00e4r jag n\u00e4stan avundsjuk p\u00e5 de som \u00e4nnu inte sett detta men har en biljett i handen.<\/p>\n\n\n\n

Jag \u00f6nskar att jag kunde ose konserten \u2013 bara f\u00f6r att f\u00e5 se den igen imorgon.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Lady Gaga \u2013 The Mayhem BallPlats: Avicii Arena, Stockholm. Publik: runt 13 000 (sluts\u00e5lt). L\u00e4ngd: drygt tv\u00e5 och en halv timme \u2013 faktiskt \u00f6ver tio minuter l\u00e4ngre \u00e4n vanligt.B\u00e4st: \u201dAbracadabra\u201d, \u201dPoker Face\u201d, \u201dApplause\u201d, \u201dBorn This Way\u201d och \u201dBad Romance\u201d och…S\u00e4mst: gitarrsolona i \u201dThe Beast\u201d \u2013 varf\u00f6r men samtidigt, jag f\u00e5r leta f\u00f6r att hitta n\u00e5got […]<\/p>\n","protected":false},"author":12,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,13624],"tags":[],"class_list":["post-197991","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197991","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/12"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=197991"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197991\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":197997,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197991\/revisions\/197997"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=197991"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=197991"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=197991"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}