{"id":197960,"date":"2025-10-11T15:54:24","date_gmt":"2025-10-11T14:54:24","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=197960"},"modified":"2025-10-11T15:54:25","modified_gmt":"2025-10-11T14:54:25","slug":"teaterkritik-fadren-peter-andersson-ar-storartad-som-ryttmastaren","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=197960","title":{"rendered":"Teaterkritik: Fadren &#8211; Peter Andersson \u00e4r storartad som ryttm\u00e4staren"},"content":{"rendered":"<p><img decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-186912\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/5f06eeb3-9ea5-4c39-abd1-57610db41656-w_960_h_960.jpg\" alt=\"\" width=\"500\" \/><\/p>\n<p><strong>Fadren<\/strong><br \/>\nAv August Strindberg<br \/>\nRegi och bearbetning F.A. Campbell<br \/>\nScenografi och kostym Jane Campbell Rahmberg<br \/>\nLjus Johan Sund\u00e9n<br \/>\nMask Katrin Wahlberg<br \/>\nLjud och video Simon M\u00e5rtensson<br \/>\nMedverkande Peter Andersson, Lena Olin, Victoria Dyrstad, Simon Reithner, Jan Mybrand, Linus Troedsson och Kerstin Steinbach.<\/p>\n<p>Fadren p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern \u00e4r en ov\u00e4ntat traditionell tolkning som inte tillf\u00f6r n\u00e5got nytt perspektiv p\u00e5 denna klassiker. Att dramat ibland k\u00e4nns vasst, hett och roligt beror fr\u00e4mst p\u00e5 Peter Anderssons storartade gestaltning av ryttm\u00e4staren. Han f\u00e5ngar stilfullt varje sinnesst\u00e4mning och nyans hos denna manschauvinist.<\/p>\n<p>Fadren kallas av Strindberg f\u00f6r ett sorgespel och nog \u00e4r den infekterade striden mellan ryttm\u00e4staren och hans hustru Laura hj\u00e4rtslitande. Den visar ocks\u00e5 hur tunn linjen kan vara mellan f\u00f6rnuft och galenskap. Vem som helst kan nog pressas \u00f6ver denna gr\u00e4ns. <\/p>\n<p>Lena Olin spelar Laura med stark inlevelse, stickig blick och en ormlikt huggande stil. Ofta v\u00e4nder hon sig mer mot publiken \u00e4n till sina medspelare, kanske f\u00f6r att understryka att hon s\u00f6ker v\u00e5r f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r sitt agerande. Men f\u00e5 l\u00e4r nog k\u00e4nna sympati f\u00f6r denna karakt\u00e4r som medvetet driver sin make till vansinne.   <\/p>\n<p>Handlingen b\u00f6rjar med en kamp om dotterns framtida yrkesliv. Ryttm\u00e4staren vill att Bertha ska flytta hemifr\u00e5n och studera till l\u00e4rarinna s\u00e5 att hon har ett yrke att falla tillbaka p\u00e5 om hon inte blir gift. Laura vill att dottern ska stanna i hemmet och f\u00e5 utveckla sin konstn\u00e4rliga talang.  <\/p>\n<p>Ett aber i sammanhanget \u00e4r att dottern i denna f\u00f6rest\u00e4llning av sv\u00e5rf\u00f6rst\u00e5elig anledning g\u00f6rs till en liten flicka med f\u00f6rnumstigt prat och ett gosedjur\/katt i famn. P\u00e5 det s\u00e4ttet blir hon ingen avg\u00f6rande karakt\u00e4r i dramat. Det l\u00e4r ocks\u00e5 vara m\u00e5nga \u00e5r tills det \u00e4r dags f\u00f6r henne att fundera p\u00e5 vad hon vill bli som stor.<\/p>\n<p>Andra f\u00f6rh\u00e5llanden i det f\u00e4ngelseliknande hemmet som t\u00e4nder Lauras vrede \u00e4r att hon som hemmafru \u00e4r helt beroende av makens goda vilja. Han \u00e4r familjens st\u00f6ttepelare och hon m\u00e5ste be honom om fickpengar och noga redovisa alla r\u00e4kningar. Samtidigt som han sj\u00e4lv slarvar med pengar. Det antyds att ryttm\u00e4staren f\u00f6rlorat den f\u00f6rm\u00f6genhet han en g\u00e5ng haft.<\/p>\n<p>Hustrun planerar kallsinnigt f\u00f6r att bli kvitt makens makt och ensam kunna best\u00e4mma \u00f6ver sitt och dotterns liv. Samtidigt f\u00f6rs\u00f6ker hon behagfullt smickra hans ego med ljuva blickar och tillrop som alla inleds med ett \u201d\u00c4lsklingen\u201d.<\/p>\n<p>Ett \u00f6des nyck g\u00f6r att Laura kommer p\u00e5 den skoningsl\u00f6sa v\u00e4gen att s\u00e5 tvivel i ryttm\u00e4starens sj\u00e4l om att han \u00e4r far till Bertha. Symboliskt vrider hon om kniven i hans inre.  Det f\u00e5r denne s\u00e5 sj\u00e4lvgode man att snart helt tappa balansen i tillvaron.<\/p>\n<p>Ryttm\u00e4staren blir sj\u00e4lssjuk f\u00f6rklarar doktorn- utm\u00e4rkt och med en lagom portion humor spelad av Simon Reithner. Upplysningen att en s\u00e5dan diagnos i f\u00f6rl\u00e4ngningen kan leda till en omyndigf\u00f6rklaring f\u00e5r Laura att f\u00f6rs\u00f6ka manipulera doktorn f\u00f6r att uppn\u00e5 denna slutliga l\u00f6sning p\u00e5 sina problem.<\/p>\n<p>En betydelsefull roll i f\u00f6rest\u00e4llningen har \u00e4ven amman \u2013 p\u00e5 premi\u00e4ren spelad av Kerstin Steinbach eftersom Lena-Pia Bernhardsson insjuknat. Hennes mjuka uppfostrande karakt\u00e4r \u00e4r den enda som kan f\u00e5 ryttm\u00e4staren att vekna och lyssna p\u00e5 r\u00e5d. Att s\u00e4tta p\u00e5 honom tv\u00e5ngstr\u00f6jan i slutet blir dock v\u00e4l sm\u00e4rtsamt f\u00f6r henne.  <\/p>\n<p>Fadren utspelas i den tid den \u00e4r skriven allts\u00e5 \u00e5r 1887. Texten har dock f\u00e5tt vissa moderna till\u00e4gg som skaver. Laura s\u00e4ger exempelvis vid ett tillf\u00e4lle om sin mans agerande att \u201dDet \u00e4r botten\u201d och Bertha kallar honom f\u00f6r \u201d farsan\u201d. F\u00f6rest\u00e4llningen inleds dessutom med en rapl\u00e5t.<\/p>\n<p>Scenografin visar ett borgerligt hem i uppseendev\u00e4ckande f\u00e4rgstarka kul\u00f6rer och med m\u00e5nga detaljer att f\u00e4sta blicken p\u00e5. I fokus \u00e4r ett familjeportr\u00e4tt som ger sken av en idyllisk treenighet &#8211; fadern, hustrun och dottern i ett f\u00f6rtrollande vackert ljus. \u00c4ven kvinnornas och m\u00e4nnens kostymer \u00e4r anm\u00e4rkningsv\u00e4rt f\u00e4rgglada. I fonden finns en d\u00f6rr som leder ut till en dyster hotande tillvaro d\u00e4r det regnar vilt och \u00e5skar s\u00e5 det k\u00e4nns som hela Klarascenen skakar. En tydlig ledtr\u00e5d om det m\u00f6rker som kommer att s\u00e4nka sig \u00f6ver denna familj.<\/p>\n<p>Det \u00e4r alltid intressant med en pj\u00e4s av Strindberg. Nog \u00e4r det ocks\u00e5 underh\u00e5llande och \u00e4ven hemskt stundtals att ta del av denna v\u00e5ldsamma dragkamp mellan man och hustru som egentligen ingen vinner. Har ni inte sett Fadren tidigare kan det vara en bra ing\u00e5ng till dramat, sj\u00e4lv hade jag dock \u00f6nskat mig en dj\u00e4rvare tolkning.   <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Fadren Av August Strindberg Regi och bearbetning F.A. Campbell Scenografi och kostym Jane Campbell Rahmberg Ljus Johan Sund\u00e9n Mask Katrin Wahlberg Ljud och video Simon M\u00e5rtensson Medverkande Peter Andersson, Lena Olin, Victoria Dyrstad, Simon Reithner, Jan Mybrand, Linus Troedsson och Kerstin Steinbach. Fadren p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern \u00e4r en ov\u00e4ntat traditionell tolkning som inte tillf\u00f6r n\u00e5got [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":87,"featured_media":197962,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[451,12714,12254,11892,4955,7643],"class_list":["post-197960","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","tag-august-strindberg","tag-fadren","tag-kulturhuset-stadsteatern","tag-peter-andersson","tag-scenkonst","tag-teaterkritik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197960","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/87"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=197960"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197960\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":197968,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197960\/revisions\/197968"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/197962"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=197960"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=197960"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=197960"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}