{"id":197945,"date":"2025-10-11T10:57:51","date_gmt":"2025-10-11T09:57:51","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=197945"},"modified":"2025-10-11T10:57:51","modified_gmt":"2025-10-11T09:57:51","slug":"allsang-pa-halva-globen-med-markus-krunegard","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=197945","title":{"rendered":"Alls\u00e5ng p\u00e5 Halva Globen med Markus Kruneg\u00e5rd"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Markus Kruneg\u00e5rd och Mauro Scocco<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Markus Kruneg\u00e5rd har alltid balanserat mellan det storslagna och det personliga, mellan arenans ljus och vardagens grus. N\u00e4r han nu \u201dfyller halva Globen\u201d \u2013 en formulering s\u00e5 typiskt Kruneg\u00e5rdsk att den lika g\u00e4rna kunde vara en l\u00e5ttitel \u2013 g\u00f6r han det med ett leende som avsl\u00f6jar att det h\u00e4r betyder n\u00e5got p\u00e5 riktigt. I inl\u00e4ggen p\u00e5 sociala medier var han tveksam hur han skulle dela p\u00e5k Globen, p\u00e5 mitten, p\u00e5 h\u00f6jden eller n\u00e5gon annan kreativ sk\u00e4rning. Det \u00e4r inte bara \u00e4nnu en konsert, det \u00e4r en sorts bekr\u00e4ftelse: p\u00e5 att envishet, k\u00e4nsla och egenart faktiskt kan ta en artist hela v\u00e4gen hit. Det hela som enligt uppgift b\u00f6rjade som ett sk\u00e4mt, att boka Globen.<\/p>\n\n\n\n

Kv\u00e4llen b\u00f6rjar i dramatik. \u201dBastard anthem\u201d sprakar ig\u00e5ng i blixtrande motljus och massor av r\u00f6k p\u00e5 scenen, och Kruneg\u00e5rd ropar \u201dTack! \u00c4ntligen!\u201d som om han h\u00e5llit andan i flera \u00e5r. Det \u00e4r en stor entr\u00e9, men ocks\u00e5 djupt m\u00e4nsklig. Under tv\u00e5 timmar r\u00f6r han sig mellan olika uttryck \u2013 fr\u00e5n explosiv crescendorock till elektroniskt skimrande synthpop i \u201dTrointedu\u00e4rn\u00e5t City\u201d \u2013 utan att tappa sin egen ton. Ljudbilden \u00e4r t\u00e4t men aldrig steril, och k\u00e4nslan av samspel mellan musikerna, som st\u00e5r t\u00e4tt p\u00e5 scenen, ger arenan ett ov\u00e4ntat intimt skimmer. Lite misshandel av str\u00e5k-kvartett, finns p\u00e5 scenen, men anv\u00e4nds bara under tre l\u00e5tar. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Markus Kruneg\u00e5rd<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Kruneg\u00e5rd blandar nytt och gammalt med l\u00e4tt hand. Den nya singeln \u201dT\u00e5rar\u201d f\u00e5r svensk premi\u00e4r och l\u00e5ter som en framtida klassiker, medan \u201dIbland g\u00f6r man r\u00e4tt, ibland g\u00f6r man fel\u201d v\u00e4cks till liv med lika delar humor och allvar \u2013 komplett med simmande spermier p\u00e5 storbildssk\u00e4rmen. I \u201dCha cha shake\u201d tar dottern Helli plats vid sin fars sida och f\u00f6rvandlar l\u00e5ten till ett familjeportr\u00e4tt i realtid. Det \u00e4r r\u00f6rande utan att bli sentimentalt.<\/p>\n\n\n\n

Kv\u00e4llen bjuder ocks\u00e5 p\u00e5 \u00f6verraskningar och en f\u00f6rv\u00e4ntad g\u00e4st. . Miriam Bryant och Mauro Scocco dyker upp som eleganta kometer, men det \u00e4r Kruneg\u00e5rd sj\u00e4lv som f\u00f6rblir navet. Hans f\u00f6rm\u00e5ga att tala, sk\u00e4mta och blotta sig utan att tappa greppet om helheten g\u00f6r att publiken aldrig f\u00f6rlorar fokus. Pianopotpurriet mitt i konserten \u2013 ensamt, naket, innerligt \u2013 blir ett av kv\u00e4llens mest laddade \u00f6gonblick. Vet inte riktigt vad jag tycker om hur B-scenen anv\u00e4ndes ig\u00e5r. Kul att fler f\u00e5r k\u00e4nna att de \u00e4r n\u00e4ra men vi som stod l\u00e4ngt fram s\u00e5g ingenting, och inget visades p\u00e5 sk\u00e4rmarna l\u00e4ngst fram. Sen att han g\u00e5r igenom publikhavet tillbaka till scenen och jag f\u00f6rst inte vill sl\u00e4ppa fram honom utan tror att det \u00e4r n\u00e5gon som vill ta min plats l\u00e4ngst fram. <\/p>\n\n\n\n

Visst finns stunder av tomg\u00e5ng, sm\u00e5 andningspauser d\u00e4r energin dippar. Men de v\u00e4gs upp av \u00f6gonblick som \u201dVampyr f\u00e5r vampyr\u201d d\u00e4r Anna Vnuk dansar sig rakt in i l\u00e5tens raseri, eller finalen \u201dKorallreven & Vintergatan\u201d, d\u00e5 hela arenan badar i ljus och gemenskap. Det \u00e4r varmt, m\u00e4nskligt och p\u00e5tagligt \u00e4kta \u2013 en kv\u00e4ll d\u00e4r Markus Kruneg\u00e5rd visar att han b\u00e5de kan och v\u00e5gar vara en arenartist p\u00e5 sitt eget s\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n

En fyra p\u00e5 en femgradig skala \u2013 f\u00f6r v\u00e4rmen, modet och gl\u00e4djen i att faktiskt fylla halva Globen.
Setlist:<\/strong><\/p>\n\n\n\n

    \n
  1. Bastard anthem<\/li>\n\n\n\n
  2. Everybody hurts\/Tur att vi lever samtidigt<\/li>\n\n\n\n
  3. Trointedu\u00e4rn\u00e5t city<\/li>\n\n\n\n
  4. P\u00e5 promenaden<\/li>\n\n\n\n
  5. Etta sitta l\u00e4ngst fram<\/li>\n\n\n\n
  6. T\u00e5rar<\/li>\n\n\n\n
  7. Ibland g\u00f6r man r\u00e4tt, ibland g\u00f6r man fel<\/li>\n\n\n\n
  8. 2 veckor i Austin<\/li>\n\n\n\n
  9. 91:an<\/li>\n\n\n\n
  10. Cha cha shake (med Helli Kruneg\u00e5rd)<\/li>\n\n\n\n
  11. OAOAE vi f\u00f6rlorade (med Miriam Bryant)<\/li>\n\n\n\n
  12. Samma n\u00e4tter v\u00e4ntar alla \/ De \u00e4r synd om m\u00e4nskorna \/ Fakta: Fucked Up \/ Ta en dusch \/ Det \u00e4r ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp (Fr\u00e5n B-scenen)<\/li>\n\n\n\n
  13. L.A. L.A. (gick till A-scenen under s\u00e5ngen)<\/li>\n\n\n\n
  14. Vampyr f\u00e5r vampyr (med Anna Vnuk)<\/li>\n\n\n\n
  15. Jag \u00e4r en vampyr<\/li>\n\n\n\n
  16. Hell yeah Norrt\u00e4lje
    Extranummer:<\/strong><\/li>\n\n\n\n
  17. Inget halleluja<\/li>\n\n\n\n
  18. Hela livet var ett disco\/Du st\u00f6r dig h\u00e5rt p\u00e5 mig (med Mauro Scocco)<\/li>\n\n\n\n
  19. Askan \u00e4r den b\u00e4sta jorden
    Extranummer2:<\/strong><\/li>\n\n\n\n
  20. Stj\u00e4rnfallet<\/li>\n\n\n\n
  21. Korallreven & Vintergatan<\/li>\n<\/ol>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

    Markus Kruneg\u00e5rd har alltid balanserat mellan det storslagna och det personliga, mellan arenans ljus och vardagens grus. N\u00e4r han nu \u201dfyller halva Globen\u201d \u2013 en formulering s\u00e5 typiskt Kruneg\u00e5rdsk att den lika g\u00e4rna kunde vara en l\u00e5ttitel \u2013 g\u00f6r han det med ett leende som avsl\u00f6jar att det h\u00e4r betyder n\u00e5got p\u00e5 riktigt. I inl\u00e4ggen […]<\/p>\n","protected":false},"author":12,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":["post-197945","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197945","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/12"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=197945"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197945\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":197949,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197945\/revisions\/197949"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=197945"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=197945"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=197945"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}