![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/roofman.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Roofman
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 10 oktober 2025
\nRegi Derek Cianfrance<\/p>\n
Under det tidiga 2010-talet verkade Derek Cianfrance vara n\u00e4ste man p\u00e5 tur vad g\u00e4llde att er\u00f6vra hela filmv\u00e4rlden och bli en given kritikerfavorit. Den sortens regiss\u00f6r vars filmer alltid skulle ha en given plats p\u00e5 de allra mest prestigefyllda festivaler, d\u00e4r inbitna cineaster hungrade efter varje nytt projekt. B\u00e5de Blue Valentine och The Place Beyond The Pines k\u00e4nns som eviga favoriter p\u00e5 filmsidan Letterboxd som st\u00e4ndigt tycks bli favoriter hos unga och hungriga film\u00e4lskare. <\/p>\n
Men p\u00e5 v\u00e4g mot himmelriket verkade raketbr\u00e4nslet ta slut. The Light Between Oceans med Alicia Vikander och Michael Fassbender kom och gick, sedan har det mer eller mindre varit radiotystnad fr\u00e5n Cianfrance. N\u00e4stan nio \u00e5r senare g\u00f6r regiss\u00f6ren \u00e5terigen l\u00e5ngfilm. F\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt nog \u00e4r det inte tal om att \u00e4nnu en g\u00e5ng skapa diskb\u00e4nksmis\u00e4r, krossade relationer och visa upp det s\u00e4msta livet har ett erbjuda. \u00c5terkomsten \u00e4r ist\u00e4llet en mer l\u00e4ttsam historia som m\u00e5nga g\u00e5nger k\u00e4nns som en ren parentes i j\u00e4mf\u00f6relse med de kolsvarta och \u00f6desm\u00e4ttade filmer som Cianfrance mottagit sina st\u00f6rsta och mest hysteriska ovationer f\u00f6r. <\/p>\n
H\u00e4r finns en obekymrad, lekfull inst\u00e4llning som k\u00e4nns v\u00e4lkommen men ocks\u00e5 ov\u00e4ntad. Cianfrance – till skillnad mot andra regiss\u00f6rer som stolt v\u00e4ltrar sig i missn\u00f6je och sorg, verkar inte – denna g\u00e5ng \u00e5tminstone, k\u00e4nna sig tvingad att \u00e4nnu en g\u00e5ng ge publiken magknip av emotionell \u00e5ngest. Det nyttjas stora doser nedtonad komik som ger filmen en ov\u00e4ntat gemytlig atmosf\u00e4r. <\/p>\n
Inte f\u00f6r att sv\u00e4rtan och sotet f\u00f6rsvunnit helt och h\u00e5llet. \u00c4nnu en g\u00e5ng anv\u00e4nds ett analogt foto med om\u00e5ttligt \u00e5terh\u00e5llsamma och d\u00e4mpade f\u00e4rger. Den l\u00e4ttsamma registilen och det r\u00e5a utseende borde inte kunna samsas, men det f\u00f6rankrar projektet, f\u00e5r det att framst\u00e5 sammanh\u00e5llet och seri\u00f6st och inte en ren lekstuga, vilket alltf\u00f6r m\u00e5nga komedier tangerar att vara. Filmens f\u00f6rsta halva \u00e4r i m\u00e5ngt och mycket en perfekt fusion mellan desperation och charmig komik. Cianfrance hittar ett perfekt emotionellt spektra f\u00f6r ber\u00e4ttelsen d\u00e4r filmen r\u00f6r sig mellan slapstick och nakensk\u00e4mt men ocks\u00e5 ett par finst\u00e4mda k\u00e4nslom\u00e4ssiga stunder f\u00f6r Channing Tatum, som bjuder p\u00e5 sitt b\u00e4sta sk\u00e5despel hittills. Cianfrance verkar acceptera att han inte regisserar en film med o\u00e4ndlig potential, det \u00e4r en trevlig bagatell som inte kr\u00e4ver stora gester eller domedagsscenarion d\u00e4r kroniska sjukdomar eller hj\u00e4rtesorg krossar m\u00e4nniskor. <\/p>\n
D\u00e4rf\u00f6r kan man fr\u00e5ga sig varf\u00f6r speltiden har dragits ut till tv\u00e5 timmar? Ber\u00e4ttelsen och det generella inneh\u00e5llet hade varit ypperligt p\u00e5 knappa hundra minuter, men d\u00e5 tjugo minuter adderas b\u00f6rjar den behagliga och trivsamma bagatellen vackla och snart har filmen stannat l\u00e4ngre \u00e4n den \u00e4r v\u00e4lkommen. Problemen b\u00f6rjar skymtas d\u00e5 filmen vill presentera romansen mellan Kirsten Dunst och Tatum. Dunst som inte direkt \u00e4r k\u00e4nd f\u00f6r n\u00e5got vidare energiskt eller varierat sk\u00e5despel \u00e4r h\u00e4r lika oinspirerad och sj\u00e4ll\u00f6s som brukligt. Scenerna mellan henne och Tatum \u00e4r lika erotiska och romantiska som ljudet av en skramlande cementblandare. N\u00e4r vi \u00e4nd\u00e5 \u00e4r inne p\u00e5 verktyg f\u00f6r byggnation liknar filmens andra halva en ocean av fogmassa. Det h\u00e4rliga tempot och den fyndiga komiken bl\u00e5ses bort f\u00f6r torftiga och trista scener som endast k\u00e4nns s\u00f6vande. <\/p>\n
Vad som kunde blivit en lysande, timid, klyschig men hj\u00e4rtlig komedi blir ist\u00e4llet i slut\u00e4ndan bara halvf\u00e4rdig och delvis underh\u00e5llande, detta trots en introduktion som utlovar det b\u00e4sta Cianfrance gjort, ett p\u00e5st\u00e5ende som tycks f\u00e5 v\u00e4nta ett tag till.<\/p>\n