![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/unnamed-3-1.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
A House Of Dynamite
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 10 oktober 2025
\nRegi Kathryn Bigelow <\/p>\n
Det har passerat otroliga \u00e5tta \u00e5r sedan Kathryn Bigelow stod som regiss\u00f6r f\u00f6r en l\u00e5ngfilm, d\u00e5 med Detroit, en bra men l\u00e5ngtifr\u00e5n \u00f6verv\u00e4ldigande film. Framf\u00f6rallt med tanke p\u00e5 hennes tv\u00e5 tidigare filmer, d\u00e4ribland den nervpirrande Zero Dark Thirty och den m\u00e4sterliga The Hurt Locker. <\/p>\n
Det stora tidsgapet kunde – och borde, ha resulterat i en laddad, inspirerad och energisk \u00e5terkomst som p\u00e5minner filmv\u00e4rlden om det faktum att Bigelow \u00e4r en av v\u00e5r tids b\u00e4sta sp\u00e4nningsskapare. Men ist\u00e4llet f\u00f6r nyfunnen passion blir \u00e5terkomsten ist\u00e4llet ringrostig \u00e5ldrad och ett sm\u00e4rre platt fall som m\u00e5ste r\u00e4knas som ett av \u00e5rets mest bistra besvikelser. <\/p>\n
Bigelow har inte direkt dragit sig f\u00f6r att behandla modern historia och ytterst omdebatterade h\u00e4ndelser. Irak-kriget, jakten p\u00e5 Usama bin Laden och upproret i Detroit 1967, en h\u00e4ndelse som kantas av extremism och rasf\u00f6rdomar. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt – f\u00f6r att inte s\u00e4ga chockerande, att Bigelow med A House Of Dynamite v\u00e4ljer en helt apolitisk h\u00e5llning. Ett beslut som k\u00e4nns \u00e4n mer bisarrt d\u00e5 filmens \u00e4mnen – modern krigsf\u00f6ring, vederg\u00e4llning och det milit\u00e4ra industrikomplexet, inte direkt \u00e4r ting som \u00e4r skilda fr\u00e5n politik och ideologi. Redan i det beslutet m\u00e4rks en feghet vad g\u00e4ller ber\u00e4ttelsens vidd och djup. Bigelow har alltid haft ett h\u00e5rdf\u00f6rt handlag som m\u00e4rks av genom samarbetet med fotografen Barry Ackroyd. Precis som i dennes samarbeten med Paul Greengrass \u00e4r det ett n\u00e4rg\u00e5nget, handh\u00e5llet och st\u00e4ndigt mobilt foto som med dova f\u00e4rger och kylig scenografi f\u00f6rmedlar en klaustrofobi. <\/p>\n
Detta r\u00e5a utseende tillsammans med filmens inledande intensiva krisl\u00e4gen, brutala beslut och en konstanta panik, f\u00e5r det hela att likna en f\u00f6rlorad sl\u00e4kting till Greengrass United 93. Men den h\u00e4r intensiteten visar sig bara vara flyktig, vad som till en b\u00f6rjan lovar gott f\u00f6rvandlas snart till tr\u00f6ttsam repetition. Det krisscenario som filmen m\u00e5lar upp m\u00e5 vara det mest v\u00e4rldsomv\u00e4lvande och apokalyptiska Bigelow behandlat p\u00e5 \u00e5rtionden, men hotet om nukle\u00e4r domedag blir aldrig mer \u00e4n en klich\u00e9. Ist\u00e4llet \u00e4r hotbilden och den – faktiskt, tickande klockan bara ett artificiellt s\u00e4tt att intala publiken om de ohyggliga insatserna, men propositionen om ve och fasa blir ih\u00e5lig d\u00e5 filmen misslyckas med att koppla ett j\u00e4rngrepp om tittaren. Bigelows f\u00e4rdigheter i personregi har varierat under \u00e5ren, emotion och karakt\u00e4rernas n\u00e4rhet till publiken har varierat \u00e4ven i hennes b\u00e4sta filmer, men d\u00e5 allt kommer till kritan har Bigelow lyckats att i alla fall skapa \u00f6vertygande scenarion som f\u00e5r hennes karakt\u00e4rer att k\u00e4nnas m\u00e4nskliga under den kyliga milit\u00e4ra tr\u00e4ningen och orubbliga disciplinen. <\/p>\n
Denna g\u00e5ng g\u00f6rs inte ens detta f\u00f6rs\u00f6k, ist\u00e4llet f\u00e5r vi en hop fullkomligt sj\u00e4ll\u00f6sa och ointressanta figurer som endast tycks kunna rabbla protokoll och milit\u00e4ra f\u00f6rordningar. Till slut blir m\u00e4ngden kodord och f\u00f6rkortningar n\u00e4rmast komisk, snart verkar detta bara vara ett kamouflage f\u00f6r att d\u00f6lja bristen p\u00e5 n\u00e5got som helst narrativt v\u00e4rde. Att Bigelow till och med tvingas anv\u00e4nda klumpiga och invasiva textrubriker f\u00f6r att f\u00f6rklara geografin samt terminologin understryker enbart hur inneh\u00e5llsl\u00f6s filmen faktiskt \u00e4r. Ber\u00e4ttarstrukturen, med tre distinkta delar som alla ber\u00f6r samma h\u00e4ndelsef\u00f6rlopp, \u00e4r endast fungerande i en situation d\u00e5 narrativet \u00e4r intressant och t\u00e5l att analyseras fr\u00e5n olika vinklar. Eftersom A House Of Dynamite \u00e4r antitesen till begrepp som\u00e5 m\u00e5ngfacetterad och djuplodande blir dessa st\u00e4ndiga \u00e5terbes\u00f6k hoppl\u00f6st tr\u00e5kiga och ointressanta. <\/p>\n
De f\u00e5 avsl\u00f6janden som levereras \u00e4r lika f\u00f6rv\u00e5nande som brist p\u00e5 dagsljus under vinterm\u00e5naderna. Fallet i kvalitet kan dock tillskrivas en individ, n\u00e4mligen manusf\u00f6rfattaren Noah Oppenheim som tagit \u00f6ver efter Mark Boal – som skrev samtliga av Bigelows projekt fr\u00e5n och med The Hurt Locker. Oppenheims tidigare arbeten som f\u00f6rfattare f\u00e5r till och med Fantomen att bli m\u00f6rkr\u00e4dd, detta med rena skr\u00e4ckexempel som The Maze Runner och Allegiant. Detta f\u00f6rklarar varf\u00f6r A House Of Dynamite k\u00e4nns som en vandrade klyscha som f\u00f6rs\u00f6ker iscens\u00e4tta de s\u00e4msta delarna av tv-serien 24 med Keifer Sutherland. <\/p>\n
Avslutningsvis kan man inget annat \u00e4n chockeras av filmens anv\u00e4ndande av sin ensemble. Fantastiska sk\u00e5despelare som Jared Harris och Idris Elba tilldelas rena bagateller, Greta Lee och Kaitlyn Dever figurerar endast i roller som kan kategoriseras som menl\u00f6sa camoes. D\u00e4remot tvingas vi spendera tid med en Rebecca Ferguson som bjuder p\u00e5 den minst trov\u00e4rdiga amerikanska accenten sedan Alicia Vikander i praktfiaskot Jason Bourne fr\u00e5n 2016. Dock beh\u00f6ver inte Ferguson k\u00e4nna sig alltf\u00f6r illa till mods, detta d\u00e5 hon figurerar i en film d\u00e4r Gabriel Basso ger prov p\u00e5 en av \u00e5rets mest erbarmliga och patetiska instanser. Efter att Basso har gestaltat J.D Vance i Hillbilly Elegy \u00e4r det n\u00e4rmast historiskt att nu lyckas g\u00f6ra en – n\u00e4stan, lika patetisk karakt\u00e4r. <\/p>\n
A House Of Dynamite \u00e4r tvekl\u00f6st 2025 \u00e5rs st\u00f6rsta besvikelse, att detta \u00e4r Kathryn Bigelows \u00e5terkomst f\u00e5r mig att be om att v\u00e4ntetiden till n\u00e4sta film inte tangerar n\u00e4stan tio \u00e5r. Det vore helt enkelt f\u00f6r sm\u00e4rtsamt f\u00f6r en s\u00e5 pass talangfull regiss\u00f6r att l\u00e5ta detta vara det som st\u00e5r h\u00f6gst p\u00e5 filmografin.<\/p>\n