{"id":197906,"date":"2025-10-14T23:43:46","date_gmt":"2025-10-14T22:43:46","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=197906"},"modified":"2025-10-15T14:05:52","modified_gmt":"2025-10-15T13:05:52","slug":"lurigt-performance-om-kvinnors-altande-och-strategier-den-lilla-svarta-pa-hagateatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=197906","title":{"rendered":"Klurigt performance om kvinnors \u00e4ltande och strategier &#8211; Den lilla svarta p\u00e5 Hagateatern"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"500\" height=\"333\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/MGL0493.webp\" alt=\"\" class=\"wp-image-197907\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/MGL0493.webp 500w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/MGL0493-300x200.webp 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 500px) 100vw, 500px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foton Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Av Hanna Haag<\/p>\n\n\n\n<p>Regi: Sara klingvall<\/p>\n\n\n\n<p>Scenografi 6 kostymdesign: Heidi Saikkonen<\/p>\n\n\n\n<p>Maskdesign: Anna Lilja<\/p>\n\n\n\n<p>Komposit\u00f6r &amp; ljuddesign: Lotta Wengl\u00e9n<\/p>\n\n\n\n<p>Ljusdesign: Max Mitle<\/p>\n\n\n\n<p>P\u00e5 scen: Helena Gezelius (sk\u00e5despelare\/ musiker) och Ylva Nilsson <\/p>\n\n\n\n<p>Urpremi\u00e4r: 3\/10 2025 p\u00e5 Hagateatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p>Spelas till och med 1\/11<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>F\u00f6r ordningens skull ska direkt s\u00e4gas att jag bevistade f\u00f6rest\u00e4llningen som gavs efter premi\u00e4ren, den omvittnat sv\u00e5ra andra f\u00f6rest\u00e4llningen i en halvbesatt salong. Det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s otillfredsst\u00e4llande att det nu g\u00e5tt fem dygn sedan <em>Den lilla svarta <\/em>s\u00e5gs. Inte blir pressen mindre av att dramatikern bakom verket efterlyst min recension. N\u00e5gonstans vet hon nog med sig att en text hade levererats f\u00f6r ett tag sedan om jag varit eld och l\u00e5gor \u00f6ver vad som besk\u00e5dats. Till viss del f\u00f6r att formen sk\u00f6ljde \u00f6ver mig som en rej\u00e4l \u00f6verraskning, blev det sammantagna intrycket n\u00e4ra nog en antiklimax.<\/p>\n\n\n\n<p> Var beredd p\u00e5 en \u00e5ngestfylld skildrad ur det andra k\u00f6nets perspektiv, Samtliga i teamet p\u00e5 och bakom scen \u00e4r kvinnor bortsett fr\u00e5n ljusdesignern och en snickare. Underrubriken lyder: &#8221; \u00c4ltande, futtigt, banalt och en smula sakralt &#8211; om svartsjuka och v\u00e5r r\u00e4dsla f\u00f6r att f\u00f6rlora: oss sj\u00e4lva, varandra och f\u00f6rst\u00e5ndet&#8221;. Det \u00e4r till att ha stora pretentioner att vilja kl\u00e4mma in diagnoser som vore de framtagna av en psykolog eller terapeut. Kommenterade vad jag trodde upps\u00e4ttningen skulle handla om f\u00f6r en fr\u00e4mmande kvinna, utgick d\u00e5 fr\u00e5n att vi skulle bevittna en dramatiserad linj\u00e4r story. St\u00e4llde mig fr\u00e5gan om jag skulle kunna ta till mig temat i den pj\u00e4s jag s\u00e5g framf\u00f6r mig. Antingen missades infon eller s\u00e5 har Hagateatern lagt till konsumentupplysningen att det r\u00f6r sig om ett slags performance.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"500\" height=\"333\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/MGL0630.webp\" alt=\"\" class=\"wp-image-198086\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/MGL0630.webp 500w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/MGL0630-300x200.webp 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 500px) 100vw, 500px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Publiken g\u00f6rs en smula os\u00e4ker vid ett par tillf\u00e4llen. Huruvida man kommer beh\u00f6va deltaga och dras in i skeendet aktualiseras n\u00e4r gr\u00f6na band delas ut i f\u00f6rv\u00e4g. Ska kanske inte avsl\u00f6ja hur det f\u00f6rl\u00f6pte med dessa moment. Scenografin g\u00e5r i r\u00f6tt, inramas som synes av fem konkava speglar. Till dekoren h\u00f6r ocks\u00e5 ett par h\u00f6gar med pocket av kvasiintellektuelle  mumbo jumbo-f\u00f6rfattaren Paulo Coelho. L\u00e4ste hans en g\u00e5ng i tiden haussade <em>Alkemisten <\/em>i l\u00e4secirkel. Titeln p\u00e5 Hanna Haags manus syftar p\u00e5 ett ytplan p\u00e5 den \u00e5tsittande kl\u00e4nning Ylva Nilsson har p\u00e5 sig. Fast s\u00e5 entydig \u00e4r inte alls syftningen. F\u00f6rest\u00e4llningen tema n\u00e5got annat \u00e4n fl\u00e4rdfulla kreationer och exklusiva handv\u00e4skor.<\/p>\n\n\n\n<p>Vad ska avhandlas i detta g\u00e5tfulla performance enligt dramatikern sj\u00e4lv? Den r\u00f6da tr\u00e5den borrar sig givetvis djupare in, \u00e4r en v\u00e5ra mest sv\u00e5rhanterliga negativa egenskaper. Svartsjukan utom kontroll f\u00f6r f\u00f6rnuftet.  Den \u00e4r jobbigt slitsam, kan vara f\u00f6r\u00f6dande. Haag (lustigt att hon heter n\u00e4stan som teatern) menar \u00e4nd\u00e5 att tillst\u00e5ndet kan leda till n\u00e5got omv\u00e4lvande som kan gynna en. \u00c4r man alltid ensam i sin svartsjuka eller kan den delas \u00e4r ett annat resonemang som \u00f6verg\u00e5r i v\u00e5rt beroende av andra. I sin inneh\u00e5llsdeklaration protesteras mot ett narrativ med b\u00f6rjan, mitt och slut. D\u00e4rf\u00f6r upprepar Ylva Nilsson som ett mantra &#8221;t\u00e4nk om det b\u00f6rjar med&#8230;&#8221;. Vidare finns v\u00e5ra livsval och hur de p\u00e5verkat oss med som en tung ingrediens i detta &#8221;manifest&#8221;. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"500\" height=\"333\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/MGL0769-1.webp\" alt=\"\" class=\"wp-image-198099\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/MGL0769-1.webp 500w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/MGL0769-1-300x200.webp 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 500px) 100vw, 500px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>  Tv\u00e5 sk\u00e5despelare vilka skiljer sig \u00e5t vad g\u00e4ller fysionomi och tonfall gestaltar dramatikerns fr\u00e5gest\u00e4llningar, hennes eventuella budskap. De har st\u00e5tt p\u00e5 scen tillsammans massvis med g\u00e5nger. Att de trivs med sin uppgifter och funkar fl\u00e4ckfritt ihop ocks\u00e5 i komiskt skruvade scener, framg\u00e5r med \u00f6nskv\u00e4rd tydlighet,   Helena Gezelius \u00e4r s\u00e5 stylad att hon knappt k\u00e4nns igen. F\u00f6rutom att mer eller mindre agera sidekick \u00e5t Ylva Nilsson spelar hon d\u00e4rtill elbas respektive keytar, fixar med effekter och brister ut i Celine Dion-hit. F\u00f6rmodligen avsiktligt tas ackord p\u00e5 trevande vis.<\/p>\n\n\n\n<p>Nilssons spetsigt uttalade repliker utg\u00f6r stommen i denna spretande performance som i motsats till mig hyllats av andra. Tajmingen hos duon \u00e4r upparbetad sedan l\u00e4nge, vilket g\u00f6r att de skickligt vet var de befinner sig trots att en handgriplig story inte finns som riktm\u00e4rke. Under pandemin och fram\u00e5t har jag sett en handfull lyckade upps\u00e4ttningar p\u00e5 Hagateatern, varav ett par b\u00f6r klassas som succ\u00e9er. Visst kan f\u00f6rtj\u00e4nster hittas i <em>Den lilla svarta, <\/em>men det skenbart ostrukturerade anslaget gjorde inte f\u00f6rv\u00e4ntat avtryck. Krasst uttryckt saknades gestaltningen av redovisade \u00e4mnen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Av Hanna Haag Regi: Sara klingvall Scenografi 6 kostymdesign: Heidi Saikkonen Maskdesign: Anna Lilja Komposit\u00f6r &amp; ljuddesign: Lotta Wengl\u00e9n Ljusdesign: Max Mitle P\u00e5 scen: Helena Gezelius (sk\u00e5despelare\/ musiker) och Ylva Nilsson Urpremi\u00e4r: 3\/10 2025 p\u00e5 Hagateatern i G\u00f6teborg Spelas till och med 1\/11 F\u00f6r ordningens skull ska direkt s\u00e4gas att jag bevistade f\u00f6rest\u00e4llningen som gavs [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-197906","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-toppnytt","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197906","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=197906"}],"version-history":[{"count":22,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197906\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":198107,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197906\/revisions\/198107"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=197906"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=197906"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=197906"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}