{"id":197812,"date":"2025-10-08T15:35:28","date_gmt":"2025-10-08T14:35:28","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=197812"},"modified":"2025-10-30T23:45:43","modified_gmt":"2025-10-30T22:45:43","slug":"fyndig-teatral-lek-stopt-i-musikalens-form-romeo-och-julia-pa-folkteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=197812","title":{"rendered":"Fyndig teatral lek st\u00f6pt i musikalens form – Romeo och Julia p\u00e5 Folkteatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoton Mats B\u00e4cker<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av William Shakespeare<\/p>\n\n\n\n

Bearbetning: Frida R\u00f6hl och Magnus Lindman (ny\u00f6vers\u00e4ttning)<\/p>\n\n\n\n

Regi: Frida R\u00f6hl<\/p>\n\n\n\n

Scenografi & kostymdesign: Charlotta Nylund<\/p>\n\n\n\n

Mask- och perukdesign: Suz \u00c5berg<\/p>\n\n\n\n

Koreografiskt \u00f6ga: Cecilia Milocco<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Carina Backman<\/p>\n\n\n\n

Design av masker: Ellen Holmstr\u00f6m och Suz \u00c5berg<\/p>\n\n\n\n

Musik: Joel Igor Hammad Magnusson<\/p>\n\n\n\n

Musiker p\u00e5 scen: Joel Igor Hammad Magnusson och Ellen Olaison<\/p>\n\n\n\n

Sk\u00e5despelare: Sanna Hultman, Lisbeth Johansson, Hilda Krepper (praktikant), Anna Lundstr\u00f6m, Simon Rajala, Odin Romanus, Bj\u00f6rn Sahlin, Jonas Sj\u00f6qvist, Wahid Setihesh och Shada Sulhav plus fem statister.<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 4\/12 2025<\/p>\n\n\n\n

Spelas p\u00e5 stora scen hos Folkteatern i G\u00f6teborg till och med 11\/12 <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Folkteaterns konstn\u00e4rlige ledare har uppenbarligen tyckt att det varit frestande att s\u00e4tta sina dramaturg-klor, i den maffigt tillspetsade k\u00e4rlekshistoria vi l\u00e4rt k\u00e4nna i Romeo och Julia, <\/em>sannolikt den mest skildrade av de fatala intriger genom teaterkonstens historia. Spr\u00e5ksnillet Magnus Lindman assisterar i vanlig ordning i bearbetandet av klassikern. Missade p\u00e5 v\u00e4g ut fr\u00e5n salongen att fr\u00e5ga honom hur m\u00e5nga procent Shakespeare som bevarats i manus. En fundering \u00e4n mer aktiverad av upplysningen om att texter fr\u00e5n dramatikerns samtid f\u00f6rekommer, s\u00e5 som fr\u00e5n Thomas Hobbes, Laura Cereta, Gaspara Stampa, Tullia d\u00b4Aragona och Michelangelo. Vidare har mer Shakespeare inkluderats, h\u00e4mtat fr\u00e5n Sonett18, Macbeth, Richard III <\/em>samt Othello<\/em> Lyckade mixen av Shakespeare-rim\/ monologer, tankegodset och uppdaterad spr\u00e5kbehandling \u00e4r ett av sk\u00e4len till varf\u00f6r man ska ta plats p\u00e5 Folkteatern stora l\u00e4ktare i h\u00f6st. Sk\u00e5despeleriet, s\u00e5ngerna och scenografin \u00e4r andra sk\u00e4l.<\/p>\n\n\n\n

Eftersom k\u00e4rleken \u00e4r blind, f\u00f6r\u00e4lskelsen inte tar n\u00e5gra praktiska h\u00e4nsyn uppst\u00e5r som bekant ol\u00f6sliga konflikter och missf\u00f6rst\u00e5nd. Tv\u00e5 familjer i fejd – Montague och Capulet i 1500-talets Verona – st\u00f6ter samman n\u00e4r Romeo berusas av Julias oskuldsfulla sk\u00f6nhet. Underrubriken lyder: ”Od\u00f6dlig k\u00e4rlek i en d\u00f6dlig tid”. L\u00e4st att regiss\u00f6ren tagit fasta p\u00e5 det of\u00f6rsonliga v\u00e5ldet som en uppmaning till n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6r\u00e4ndring. med avseende p\u00e5 hur det ser ut i samh\u00e4llet och i v\u00e5r omv\u00e4rld. ”Finns det ord som stoppar v\u00e5ld, skjutningar och mord?”, \u00e4r en instoppad fr\u00e5ga.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

En kvalitet \u00e4r att R\u00f6hl iscensatt utan att explicit r\u00f6ja sin ideologiska hemvist, helt olika analyser kan f\u00f6retas.. Man kan antingen drabbas av tr\u00f6stl\u00f6sa of\u00f6rsonligheten eller distansera sig genom att ta fasta p\u00e5 ironisk utifr\u00e5nblick. B\u00e5da syns\u00e4tt \u00e4r lika sanna och mixas av ett estetiskt ytterst kapabelt team. Ansl\u00f6t mig f\u00f6r egen del oftast till sist n\u00e4mnda f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt. I viss mening \u00e4r tolkningen en drift med originalet och samtidigt en protest mot v\u00e5ldets f\u00f6r\u00f6dande meningsl\u00f6shet. Gestalter som d\u00f6tt kan \u00e5teruppst\u00e5, tre biffiga figuranter vandrar kring p\u00e5 scen som en betraktande mansk\u00f6r, instrument trakteras lite p\u00e5 m\u00e5f\u00e5 och vad betr\u00e4ffar Julia p\u00e5minner greppet om Monicas vals<\/em>. <\/p>\n\n\n\n

Upps\u00e4ttningens f\u00f6rvecklingar p\u00e5g\u00e5r under cirka tv\u00e5 timmar, ett antal s\u00e5ng- och dansinslag inkorporeras \u00f6verraskande nog, vilket g\u00f6r att premi\u00e4ren aldrig riskerar att bli seg. Musikaliska sp\u00e4nnvidden fr\u00e5n Folkteaterns specielle huskomposit\u00f6r \u00e4r enorm, fr\u00e5n suggestivt house-beat till stillsamt kala pianoackord. Var inte beredd p\u00e5 musikalformen. Att det skulle bli rej\u00e4la doser fysisk teater var jag mer inst\u00e4lld p\u00e5. I egenskap av koreografiskt \u00f6ga har Cecilia Milocco varit en stor tillg\u00e5ng. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I \u00f6ppningsscenen sprider ensemblen ut sig via tv\u00e5 d\u00f6rrar p\u00e5 en scen i vitt i tv\u00e5 etage, ist\u00e4llet f\u00f6r bollhav \u00e4r en kvadrat fylld av stora s\u00e4ckar likt kuddar placerad i centrum. Sekvensen \u00e4r stum, som en kommentar till fasansfulla uppl\u00f6sningen f\u00f6rsigg\u00e5r \u00f6mhetsbetygelser och d\u00f6dsrosslingar. Kostymdesignern har som framg\u00e5r av pressfoton ov\u00e4ntat nog draperat ensemblen i vitt. Effektfullt fylls konturer i ocks\u00e5 genom anv\u00e4ndandet av masker. Delarna fogas samman till ett m\u00e5ngtydigt allkonstverk. Utan att allvaret skojas bort har de p\u00e5 och bakom scen f\u00f6renats i lusten till teaterkonsten. Vi f\u00e5r en h\u00f6gst originell version av Romeo och Julia <\/em>i denna blandning av klassiskt drama, musikal, fysisk teater, osannolikt kontrasterande ny musik och performance. Gifterm\u00e5l, dr\u00e5p, landsf\u00f6rvisning och missf\u00f6rst\u00e5nden med s\u00f6mnmedel \u00e4r avg\u00f6rande inslag, vilka gestaltas som en f\u00f6rev\u00e4ndning att s\u00e4ga saker om v\u00e5r tid.<\/p>\n\n\n\n

Kombination av street smarta-repliker och citaten fr\u00e5n Shakespeares tid \u00e4r hisnande, men de funkar. Tv\u00e5 av de mest f\u00f6rekommande modeorden \u00e4r ”s\u00f6ndercurlad” och ”skogstokig”, kul lek med spr\u00e5kets val\u00f6rer. Ett tema \u00e4r kvinnors list kontra m\u00e4nnens styrka, \u00e4ven om Sanna Hultman som Laurence <\/em>fatalt misslyckas i sitt upps\u00e5t. Pj\u00e4sen anses handla om ungdomlig impuls, stolthet och en vuxenv\u00e4rld ur st\u00e5nd att lyssna och g\u00f6ra gott. Att drifter styr m\u00e4nniskors beteende blir uppenbart. Passionen \u00e4r dubbelverkande! Omvandlas till uppg\u00e5ende i total f\u00f6r\u00e4lskelse f\u00f6r Romeo och hans Julia och p\u00e5 samma g\u00e5ng blir passionen en ostoppbar spiral av destruktivitet, av ond br\u00e5d d\u00f6d f\u00f6r vendettan mellan familjerna. Att regiss\u00f6ren \u00e4r f\u00f6rtjust i omtagningar, ifr\u00e5gas\u00e4ttande av fiktionen och uppbruten kronologi g\u00e5r inte att ta miste p\u00e5. Det f\u00f6rst n\u00e4mnda greppet exemplifieras med ackuratess av Jonas Sj\u00f6qvist, likt en maffialedare som kr\u00e4ver respekt.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Denna recension borde ha skrivits f\u00f6r ett par dagar sedan. Men b\u00e4ttre sent \u00e4n aldrig. Noterade goda s\u00e5nginsatser och innovativa r\u00f6relser. I h\u00f6gsta grad anm\u00e4rkningsv\u00e4rt att Hilda Krepper (praktikant) i den kvinnliga huvudrollen f\u00e5r s\u00e4llskap av ytterligare tv\u00e5 versioner av Julia – Anna Lundstr\u00f6m och Shada Sulhav. De ssa tv\u00e5 agerar i praktiken lika mycket som v\u00e4ninnor till Krepper. Om denna komplexitet \u00e4r till gagn eller f\u00f6rf\u00e5ng f\u00f6r publiken kan diskuteras. \u00c5terigen p\u00e5visas lusten att pr\u00f6va sig fram. Trions synkade espri tillh\u00f6r avgjort en av upps\u00e4ttningens beh\u00e5llningar.<\/p>\n\n\n\n

Ett par ur Folkteaterns gamla garde \u00f6vertygar. T\u00e4nker p\u00e5 tidigare omn\u00e4mnda Jonas Sj\u00f6qvist j\u00e4mte Sanna Hultman. En frilansare som s\u00e4llan syns i huset \u00e4r Lisbeth Johansson, vars lakoniskt lunkande amma g\u00f6r avtryck. Besk\u00e5dar ocks\u00e5 n\u00e5gra nya ansikten vilka till\u00e4gnat sig rutin fr\u00e5n jobb i tv-serier och filmer. Queer-inriktade mimsk\u00e5despelaren Bj\u00f6rn Sahlin f\u00f6rkroppsligar Benvolio, Romeos sl\u00e4kting och dennes b\u00e4sta v\u00e4n som g\u00e4rna tar fram sin saxofon. Sist men verkligen inte minst ska ynglingen Odin Romanus prestation framh\u00e5llas. Hans karisma bottnande i en smart klurighet har tidigare sk\u00f6rdat exceptionella framg\u00e5ngar p\u00e5 Stadsteatern. En g\u00e4nglig naturbeg\u00e5vning som redan synts i tv och p\u00e5 film och inte heller h\u00e4r g\u00f6r han n\u00e5gon besviken, tv\u00e4rtom. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av William Shakespeare Bearbetning: Frida R\u00f6hl och Magnus Lindman (ny\u00f6vers\u00e4ttning) Regi: Frida R\u00f6hl Scenografi & kostymdesign: Charlotta Nylund Mask- och perukdesign: Suz \u00c5berg Koreografiskt \u00f6ga: Cecilia Milocco Ljusdesign: Carina Backman Design av masker: Ellen Holmstr\u00f6m och Suz \u00c5berg Musik: Joel Igor Hammad Magnusson Musiker p\u00e5 scen: Joel Igor Hammad Magnusson och Ellen Olaison Sk\u00e5despelare: Sanna […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-197812","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197812","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=197812"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197812\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":198787,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197812\/revisions\/198787"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=197812"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=197812"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=197812"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}