![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/bigbold.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
A Big Bold Beautiful Journey
\nBetyg 1
\nSvensk biopremi\u00e4r 3 oktober 2025
\nRegi Kogonada <\/p>\n
Regiss\u00f6ren Kogonada vill med sin nya film skapa en sorts arvtagare – eller spirituell uppf\u00f6ljare, till den legendariska Eternal Sunshine Of The Spotless Mind, men den \u00f6nskedr\u00f6mmen \u00e4r i paritet med den nuvarande amerikanska presidentens f\u00f6rhoppning om att tilldelas Nobels fredspris. F\u00f6r ett tag sedan sprang jag p\u00e5 en video d\u00e4r det f\u00f6rdes en diskussion kring nuvarande kommersiell film d\u00e4r – p\u00e5st\u00e5tt kunniga, som f\u00e5r f\u00f6rbli namnl\u00f6sa, moraliserade kring bristen p\u00e5 uppriktighet inom ber\u00e4ttarmediet. D\u00e4r pekades postmodernismens cynism ut och att uppriktighet st\u00e4lls \u00e5t sidan f\u00f6r ironi. <\/p>\n
Vad som d\u00e4remot inte diskuterades \u00e4r filmer som A Big Bold Beautiful Journey vars persona \u00e4r \u00e4n mer falskt, genant och hoppl\u00f6st \u00e4n den allra mest likbleka kommersiella film. I tron att skapa originalitet och konstn\u00e4rlig udd v\u00e4ljer Kogonada att stirra sig blind p\u00e5 det s\u00e4msta som konstfilmen har att erbjuda. Ist\u00e4llet f\u00f6r att f\u00e5nga energin, den kreativa kraften och modet fr\u00e5n moderna superregiss\u00f6rer som Yorgos Lanthimos och Christopher Nolan, b\u00e5da uppriktiga och kompromissl\u00f6sa i sina visioner, tror Kogonada att b\u00e4sta s\u00e4ttet att skapa intellektuell dramatik \u00e4r genom vanst\u00e4llda, groteska gimmicks samt abnorma inslag som endast tyder p\u00e5 grov os\u00e4kerhet. <\/p>\n
Problemen uppenbarar sig tidigt, \u00e4ven med den duktige Colin Farrell i en av huvudrollerna m\u00e4rks en tydlig dissonans fr\u00e5n f\u00f6rsta rutan. Farrell verkar obekv\u00e4m, frustrerad och vilsen i en roll som \u00e4r t\u00e4nkt att vara reflekterande kring ensamhet och utanf\u00f6rskap, men som endast ter sig konstlad. Margot Robbie som gradvis velat bygga sig ett mer respektabelt renomm\u00e9 efter sin hoppl\u00f6st plastiga insats som DC-antihj\u00e4lten Harley Quinn \u00e4r efter sin triumf i Barbie tillbaka i ett sk\u00e5despel som \u00e4r dr\u00e4nkt i livshotande kemiska tillsatser. Robbie flaxar med \u00f6gonen, gn\u00f6lar p\u00e5 en oinspirerad amerikansk accent och verkar ha slagit p\u00e5 autopiloten redan innan kameran g\u00e5tt ig\u00e5ng. <\/p>\n
Dock \u00e4r det sv\u00e5rt att ifr\u00e5gas\u00e4tta bristen p\u00e5 passion hos Farrell och Robbie. Manuskriptet och regin som demonstreras \u00e4r raka motsatsen till filmtitelns adjektiv stor, vacker och v\u00e5gad. Ist\u00e4llet \u00e4r detta en provocerande tond\u00f6v pekoral som tror sig vara f\u00f6rst i ber\u00e4ttarkonstens historia att f\u00f6rklara inneb\u00f6rden av acceptans och konsten att g\u00e5 vidare i livet. Manusf\u00f6rfattaren Seth Reiss \u00e4r ingen v\u00e5rkyckling vad g\u00e4ller att skriva manus, erfarenheten sp\u00e4nner \u00f6ver ett par tv-serier och nu senast filmen The Menu med Anya Taylor-Joy. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det of\u00f6rl\u00e5tligt – f\u00f6r att inte s\u00e4ga obegripligt, varf\u00f6r Reiss skapat ett manus som liknar n\u00e5got en aspirerande filmstudent sl\u00e4ngt ihop som ett f\u00f6rsta utkast f\u00f6r en introduktionskurs i filmvetenskap. <\/p>\n
Reiss och Kognada intalar sig att publiken aldrig har sett filmer fr\u00e5n Miranda July eller Wes Anderson. Alla f\u00f6rs\u00f6k att verka udda, klurig och underfundig slutar i total travesti. Inte blir det b\u00e4ttre av att filmens ber\u00e4ttelse kr\u00e4ver ett l\u00f6st, ledigt och lekfullt handlag, men det som erbjuds \u00e4r lika stelt, fult och oinspirerande som armaturer i solitt bly. En tendens f\u00f6r katastrofala filmer \u00e4r den totala panik som infinner sig d\u00e5 de mest grundl\u00e4ggande aspekterna r\u00e4mnar. Detta leder till en sorts kreativ hysteri d\u00e4r publiken tvingas bli en g\u00e5s som valts ut att bli foie gras. Snart kommer sekvenser som jag trodde bara existerade i f\u00f6rvridna skr\u00e4ckfilmer eller feberdr\u00f6mmar, d\u00e4r Colin Farrell – med hysteriskt ledsen blick, sjunger och dansar, Margot Robbie k\u00f6r bil och lyssnar till en monoton GPS, sedan lite kontrafaktiska tillbakablickar som \u00e4r bortom det usla vad g\u00e4ller utf\u00f6rande och dramaturgi. I sin vilja att sticka ut blir resultatet ist\u00e4llet ett patetiskt lappt\u00e4cke av de mest provocerande intets\u00e4gande independent-filmer som prioriterar det sj\u00e4lvgoda, lustiga och snedvridna framf\u00f6r substans. <\/p>\n
Som kronan p\u00e5 verket \u00e4r A Big Bold Beautiful Journey ocks\u00e5 grotesk fr\u00e5n ett visuellt perspektiv. Fotot \u00e4r livl\u00f6st, kornigt och kompositionen skrattretande pretenti\u00f6s och \u00f6versp\u00e4nd. Detta toppas med att filmens budget inte tycks ha inkluderat en ljustekniker, detta d\u00e5 flertalet scener \u00e4r inspelade i totalt m\u00f6rker, n\u00e5got som kanske inte \u00e4r s\u00e5 illa med tanke p\u00e5 den totala sm\u00f6rja som utspelar sig. <\/p>\n