{"id":197593,"date":"2025-09-30T23:45:29","date_gmt":"2025-09-30T22:45:29","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=197593"},"modified":"2025-10-01T16:14:30","modified_gmt":"2025-10-01T15:14:30","slug":"vishet-varvas-med-darskap-i-fangslande-urpremiar-communion-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=197593","title":{"rendered":"T\u00e4nkv\u00e4rdheter varvas med d\u00e5rskap i f\u00e4ngslande urpremi\u00e4r – Communion p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoton Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av Lars Nor\u00e9n<\/p>\n\n\n\n

Regi: Eva Dahlman<\/p>\n\n\n\n

Scenografi och kostym: Richard Andersson<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: William Wenner<\/p>\n\n\n\n

Videodesign: Ludde Falk<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Tommy Carlsson<\/p>\n\n\n\n

Maskdesign: Ingela Collin<\/p>\n\n\n\n

I rollerna: Karin De Frumerie, Klara Zimmergren, Fredrik Evers, Steve Kratz, Ashan Ghods, Philip Zand\u00e9n, Jessica Zand\u00e9n och Hannes Alin (praktikant). <\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r 26 \/9 2025 Studion, G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 29\/11<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Tendensen att prokrastinera st\u00e4ller till stora problem, kan tyv\u00e4rr infalla till och med n\u00e4r en urpremi\u00e4r bereder mig en aha-upplevelse av rang. Att annat funnits i pipeline och att jag tappade krafter och fokus efter Bokm\u00e4ssan (blev kanske smittad), \u00e4r inte urs\u00e4kter nog f\u00f6r denna frustrerande skrivkramp. Nu har det g\u00e5tt n\u00e4stan fyra dygn sedan vad man skulle kunna beskriva som en happening p\u00e5 Studion p\u00e5gick i tv\u00e5 halvlekar plus ”Fergie-time” inklusive paus. Inspicienten upplyste om att det g\u00e5tt fyrtiotre \u00e5r sedan teatern hade urpremi\u00e4r p\u00e5 en pj\u00e4s av Lars Nor\u00e9n, vilket torde ha varit Bj\u00f6rn Melanders tv\u00e5 klassiska upps\u00e4ttningar vilka spelades in av SVT och blev dramatikerns genombrott. Upps\u00e4ttningarnas spr\u00e4ngkraft drabbade ocks\u00e5 mig.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r Nor\u00e9n dog i b\u00f6rjan 2021 uppt\u00e4cktes tre f\u00e4rdiga manus. Communion <\/em>som inte bara betyder nattvard utan ocks\u00e5 att dela en gemenskap var en av pj\u00e4serna, kanske rent av den sista Nor\u00e9n f\u00e4rdigst\u00e4llde d\u00e5 en av ytterst f\u00e5 samtidsmark\u00f6rer \u00e4r att Philip Zand\u00e9ns rollfigur h\u00e4vdar att han inte har covid 19. Dottern som f\u00f6rvaltar sin fars verk i f\u00f6rlaget Lars Natten Nor\u00e9n AB har jag h\u00f6rt intervjuas i radio, men inte n\u00e4r hon framtr\u00e4dde under Bokm\u00e4ssan. Regiss\u00f6ren Eva Dahlman med flera Nor\u00e9n – upps\u00e4ttningar p\u00e5 sitt cv f\u00f6rutom klassiker och nyskrivet, h\u00e4vdar att texten b\u00e5de \u00e4r rolig och hemsk. Hon har bland annat satt upp Kliniken <\/em>vars ber\u00f6ringspunkter \u00e4r odiskutabla. Recenserade f\u00f6r \u00f6vrigt upps\u00e4ttningen med Unga Folkteatern i regi av Kim Lantz. Dahlman sammanfogar en heterogen ensemble med lyskraft som inte st\u00e5tt p\u00e5 scen tillsammans tidigare, f\u00f6r att ingjuta vibrerande daller av liv i Communion<\/em>. Om jag snappat upp r\u00e4tt info har det inte h\u00e4nt tidigare att Jessica Zand\u00e9n delat scen tidigare med sin storebror Philip.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Under den intensiva, korta tiden p\u00e5 Folkteatern tillsammans med Ulrika Josephsson fick jag som tidigare ombud och vid aktuella \u00e5ren recensent och skribent f\u00f6r kultursidorna i LO-tidningen\/ Arbetet m\u00f6jlighet att en smula l\u00e4ra k\u00e4nna Sveriges fr\u00e4msta kulturexport efter Bergman. L\u00e4sare av dagb\u00f6ckerna hade p\u00e5 h\u00e5ll kunnat bilda sig en uppfattning om estetik och livssyn, relationer och intressen. Jag var med p\u00e5 presskonferenser, repetition med r\u00f6stcoach, s\u00e5g vad han regisserade och skrev f\u00f6r Folkteatern och genomf\u00f6rde en timsl\u00e5ng intervju (finns att l\u00e4sa p\u00e5 n\u00e4tet). Har n\u00e5gon senare gjort en intervju av motsvarande magnitud? Ber\u00e4ttade i pausen p\u00e5 urpremi\u00e4ren f\u00f6r en tidigare kulturminister om erfarenheten. N\u00e4mnde lycktr\u00e4ffen i beslutet att inte anv\u00e4nda diktafon, nyfikenheten som resulterade i i motfr\u00e5gor och viljan att ha kontroll. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
avfotad bild tagen av fotograf fr\u00e5n Scanpix p\u00e5 Riverton 2009.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

P\u00e5 v\u00e4g ut ur salongen tr\u00e4ffar jag p\u00e5 Stadsteaterns nyligen pensionerade vd. Kommenterar Communion<\/em> genom att s\u00e4ga att det fanns mycket att ta med sig, vilket g\u00f6r upps\u00e4ttningen v\u00e4l v\u00e4rd att ses igen. Kommer s\u00e4kert l\u00e4gga m\u00e4rke till andra saker vid eventuellt \u00e5terbes\u00f6k. En ofr\u00e5nkomlig nackdel med att samla ihop intryck s\u00e5 h\u00e4r l\u00e5ngt efter\u00e5t, \u00e4r att jag r\u00e5kat se rubriker, ingresser och pressrosor. Verkar ha varit enkelt att hitta hyllningar och jag kommer inte anm\u00e4la avvikande uppfattning. <\/p>\n\n\n\n

Blir ganska uppenbart efterhand att publiken betraktar ett dagrum p\u00e5 psykiatrisk klinik d\u00e4r samtliga, eller \u00e5tminstone de allra flesta, tv\u00e5ngsv\u00e5rdas. I repliker vilka ofta \u00f6verg\u00e5r i monologer, tillfr\u00e5gas en av dem varf\u00f6r hen \u00e4r h\u00e4r, eftersom personen i fr\u00e5ga s\u00e4gs se ganska normal ut. Att personal lyser med sin fr\u00e5nvaro ger pj\u00e4sen ett surrealistiskt skimmer. Sv\u00e4rta och utfall uppv\u00e4gs av en betydande dos svart humor. En av kvinnorna framh\u00e5ller att hon ”\u00e4lskar m\u00e4nniskor som f\u00e5r mig att skratta”, kunna se ljusare p\u00e5 tillvaron. Scenografin g\u00e5r i vitt och interi\u00f6ren \u00e4r densamma under f\u00f6rest\u00e4llningen. Best\u00e5r av bekv\u00e4m soffa, stolar och en sjukhuss\u00e4ng som Karin De Frumeries roll g\u00e4rna ligger p\u00e5. I fonden syns i omg\u00e5ngar ansikten projicerade, vid ett skede ansikten p\u00e5 barn (troligen sk\u00e5despelarna sj\u00e4lva). Vad som betecknats som k\u00f6rverk \u00e4r v\u00e4ldigt rytmiskt skrivet enligt regiss\u00f6ren. White Rabbit <\/em>och andra mer nedtonade klassiker s\u00e4tter oss i st\u00e4mning inf\u00f6r b\u00e4gge halvlekar.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Sm\u00e4rre konflikter och sammanst\u00f6tningar \u00e4r legio. Men i det stora hela saknas peripeti d\u00e5 dramatiken snarare inriktas p\u00e5 att skildra dysfunktionella tillst\u00e5nd, m\u00e4nniskor of\u00f6rm\u00f6gna att ta sig ur sina nojor. I avsaknad av v\u00e4ndpunkt drivs intrigen av Ashkan Ghods s\u00e4tt att gestalta en hatad make. Han f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rg\u00e4ves n\u00e5 sin aggressiva hustru spelad av Karin De Frumerie. I deras f\u00f6rsta replikskifte finns en anklagelse som l\u00e5ter oss ana att han anv\u00e4nt hustruns bel\u00e4genhet konstn\u00e4rligt. Kanske en omv\u00e4nd bikt, ett slags alter ego? Den andra faktorn som driver handlingen \u00e4r p\u00e5fyllningen av den senast intagne, vars labila beteende och f\u00f6rel\u00e4sningar f\u00f6rkroppsligas \u00f6vertygande av ynglingen Hannes Alin. Somliga gestalter verkar medvetna om sina sv\u00e5righeter, medan andra likt Philip Zand\u00e9ns och Klara Zimmergrens roller anser att de befinner sig p\u00e5 fel st\u00e4lle.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Styrkan med upps\u00e4ttningen \u00e4r hur \u00f6vertygande ensemblen, instruerad av klok regiss\u00f6r, speglar en universell psykologi vi kan k\u00e4nna igen. Speglar hur l\u00e4tt det kan tippa \u00f6ver f\u00f6r oss, efter alltf\u00f6r m\u00e5nga motg\u00e5ngar r\u00e4mnar v\u00e5r skyddsvall. Saknas n\u00e4ra v\u00e4nner och kontaktn\u00e4t m\u00e5ste samh\u00e4llets omsorg tr\u00e4da in och psykv\u00e5rden har som bekant uppr\u00f6rande problem och resursbrist. Ensemblens exponering av s\u00e5riga och otrygga individer imponerar. Somliga f\u00e5r h\u00e5lla till godo med roller i marginalen, s\u00e5som Fredrik Evers och Jessica Zand\u00e9n, \u00e4ven om den sist n\u00e4mnde m\u00e4rks desto mer off-stage alldeles efter paus. Kan parentetiskt inflika att jag tr\u00e4ffat henne tv\u00e5 g\u00e5nger, senast i fjol i M\u00f6lndals Bokhandel n\u00e4r hon signerade. <\/p>\n\n\n\n

Andra ur en t\u00f6jbar illustrativ ensemble har tilldelats ut\u00e5tagerande karakt\u00e4rer i olika h\u00f6g grad. H\u00e4r finns en \u00e4ltande man som p\u00e5 ytan verkar normal. T\u00e4nker p\u00e5 den m\u00e5ngsidige Steve Kratz med flera Nor\u00e9n-samarbeten i bagaget vars tonfall p\u00e5minner om Pelle Grytt. Philip Zand\u00e9n mest sitt l\u00e4tt identifierbara kroppsspr\u00e5k (t\u00e4nker p\u00e5 hans insatser i Susanne Osten- produktioner och i M\u00e4staren och Margarita<\/em>, ett m\u00e5ngbottnat \u00e4ventyr jag p\u00e5 Stockholms Stadsteater). Den redan v\u00e4lutbildade och etablerade Hannes Alin har anlitats i en tacksam skepnad som \u00f6vriga m\u00e5ste f\u00f6rh\u00e5lla sig till, g\u00f6r intryck och skapar otrygghet. Detsamma kan s\u00e4gas om den jobbiga maniska typ som Karin De Frumerie beh\u00f6vt g\u00e5 in i. Signaleras n\u00e4rmast \u00f6vertydligt att professionell hj\u00e4lp kr\u00e4vs. Har h\u00e4nt f\u00f6rr, fast en smula \u00f6verraskande varje g\u00e5ng det sker att en suffl\u00f6s involveras i upps\u00e4ttningen. Borde framg\u00e5 vid det h\u00e4r laget att Coomunion <\/em>i h\u00f6gsta grad \u00e4r sev\u00e4rd tack vare inneh\u00e5llet, iscens\u00e4ttningen och sk\u00e5despelarnas agerande. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av Lars Nor\u00e9n Regi: Eva Dahlman Scenografi och kostym: Richard Andersson Ljusdesign: William Wenner Videodesign: Ludde Falk Ljusdesign: Tommy Carlsson Maskdesign: Ingela Collin I rollerna: Karin De Frumerie, Klara Zimmergren, Fredrik Evers, Steve Kratz, Ashan Ghods, Philip Zand\u00e9n, Jessica Zand\u00e9n och Hannes Alin (praktikant). Urpremi\u00e4r 26 \/9 2025 Studion, G\u00f6teborgs Stadsteater Spelas till och med […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-197593","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"category-toppnytt","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197593","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=197593"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197593\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":197649,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197593\/revisions\/197649"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=197593"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=197593"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=197593"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}