{"id":197565,"date":"2025-09-29T17:27:21","date_gmt":"2025-09-29T16:27:21","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=197565"},"modified":"2025-09-30T15:50:29","modified_gmt":"2025-09-30T14:50:29","slug":"spannande-mix-av-duktig-trio-vars-trumslagares-narvaro-kittlar-pete-roth-trio-feat-bill-bruford-i-kungsbacka","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=197565","title":{"rendered":"Sp\u00e4nnande mix av duktig trio vars trumslagares n\u00e4rvaro kittlar – Pete Roth Trio feat Bill Bruford i Kungsbacka"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

25\/9 2025<\/p>\n\n\n\n

Rest Ester i Kungsbacka<\/p>\n\n\n\n

Vad som fr\u00e4mst lockade f\u00f6r att ta pendeln s\u00f6derut till Kungsbacka var f\u00f6rst\u00e5s n\u00e4rvaron av trum-celebriteten Bill Bruford n\u00e4r stadens Jazz- och Bluesf\u00f6rening arrangerade krogspelning i samma lokal d\u00e4r jag under pandemin s\u00e5g gitarristen Carl Verheyen (Supertramp mm) omge sig med ber\u00f6mdheterna Chad Wackerman (Frank Zappa) och Alphonso Johnson (Weather Report). Som sig b\u00f6r var den exklusiva konserten \u00f6ver tv\u00e5 set uts\u00e5ld och tr\u00e4ffade i vimlet en radiojournalist, kvinnlig percussionist och en i branschen mycket k\u00e4nd ljuddesigner. Stod l\u00e4ngst bak stundtals lutad mot en v\u00e4gg, noterade att ljudet ofta var inst\u00e4llt p\u00e5 en luftig jazzig niv\u00e5 d\u00e4r varje ton gick fram. <\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r oss anh\u00e4ngare av progressive eller vad somliga kallar art-rock (under mina ton\u00e5r sa vi vanligen symfonirock) \u00e4r 76-\u00e5rige Bruford fr\u00e5n Kent i s\u00f6dra England en av de st\u00f6rsta rytml\u00e4ggarna som existerat. Hans ber\u00f6mmelse vilar fr\u00e4mst p\u00e5 ungdoms\u00e5ren i Yes, perioderna i banbrytande King Crimson samt hans egna upplagor av Earthworks. Dessutom var han med om att bilda U.K, lirat i Buddy Rich Orchestra, i Gong och med medlemmar ur Yes i olika projekt och mycket mer. Har sett honom i ekvilibristisk grupp p\u00e5 Nefertiti f\u00f6r drygt femton \u00e5r sedan och som f\u00f6rst\u00e4rkning i Genesis i Scandinavium 1976. Bruford hat tilldelats en doktorstitel av universitet i Surrey, skrivit sj\u00e4lvbiografi, startat skivbolag och bedrivit clinics. Han pensionerade sig 2009, tr\u00f6tt p\u00e5 attityder i branschen har det framg\u00e5tt. Fast pandemin fick lyckligtvis den polyrytmiskt profilerade trumslagaren som till fullo beh\u00e4rskar udda taktarter ”back in business”. Hans fr\u00e4msta inspirationsk\u00e4llor hittas inom jazzen. P\u00e5 hemsida listas bland andra Max Roach, Joe Morello, Art Blakey, Jack de Johnette och Tony Williams.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Den tyskf\u00f6dde gitarristen Pete Roth tillh\u00f6r en yngre generation, sannolikt ett oskrivet blad f\u00f6r n\u00e4stan samtliga i publiken. Studiomusikern har spelat gitarr sedan elva \u00e5rs \u00e5lder och gett ut ett par album p\u00e5 MGP Records. Har l\u00e4r ha jobbat som trumtekniker \u00e5t Bruford och turn\u00e9manager \u00e5r Earthworks. N\u00e4mner f\u00f6r Roth efter\u00e5t att mina referenser omfattar John Scofield, Alan Holdsworth, Adrian Belew och Pat Metheny. Sj\u00e4lv anser han att han influerats av n\u00e4mnde Scofield, Joe Pass och lyfter s\u00e4rskilt fram Julian Lage.<\/p>\n\n\n\n

Elastiskt stabile elbasisten Mike Pratt binder samman trions sound i en mer undanskymd roll. Han \u00e4r ocks\u00e5 kontrabasist, komposit\u00f6r och producent enligt trions hemsida. Pratt drogs ursprungligen till funk, fusion och Londons acid jazz-.scen. Har ing\u00e5tt i ett slags husband p\u00e5 Ronnie Scotts, skriver musik f\u00f6r ett fusion-projekt, \u00e4r kapellm\u00e4stare f\u00f6r en Rockumentary p\u00e5 en teater och undervisar p\u00e5 universitetsniv\u00e5. Basisten menar att han ovanligt nog f\u00e5r vara en j\u00e4mb\u00f6rdig part Pete Roth Trio., innovativ eller inriktad p\u00e5 groove. Han tilldelas ett par features, men inga solon. Trion som initialt vara akustisk b\u00f6rjade turnera i fjol.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Borde ha plitat ned recension dagen efter. Nu kommer essensen ur mina anteckningar och mina minnen n\u00e4stan fyra dygn efter\u00e5t. De som hade bespetsat sig p\u00e5 en avdelning helt fokuserad p\u00e5 Bruford kan ha blivit lite besvikna. Ist\u00e4llet f\u00f6r showtime fick vi tv\u00e5 solon vilka mest antydde oerh\u00f6rd f\u00f6rm\u00e5ga, ofta anv\u00e4nds filtklubbor som ger ett klangrikt bastant sound.<\/p>\n\n\n\n

Man \u00f6ppnar sf\u00e4riskt svepande med licks smakfullt framst\u00e4llt via gitarristens pedaler. Med formuleringen ”sp\u00e4nnande mix” avses kombination av progressive, fusion och jazz. Vi hoppas i v\u00e5r naivitet f\u00e5 h\u00f6ra att de ger sig i kast med episka l\u00e5tar fr\u00e5n Yes och King Crimson. Som kanske en kompromiss f\u00f6rekommer fragment som jag h\u00e4rleder till King Crimson i minst en sekvens. Original dominerar repertoaren, genomg\u00e5ende skrivna av Roth. D\u00e4rtill kryddas med Summertime, How Insensitive <\/em>av A. C Jobim, alster fr\u00e5n Speak No Evil <\/em>av Wayne Shorter, John Coltrane samt en tolkning av Largo <\/em>ur Dvorak\u00b4s nionde symfoni som f\u00e5tt heta Fr\u00e5n nya v\u00e4rlden. Med denna blandade f\u00f6ga bluesiga repertoar blir det missvisande att kalla dem power-trio.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Efter inledningen \u00f6verg\u00e5r frontande gitarrist i n\u00e4sta l\u00e5t till attraktivt riffande i liknande h\u00e4rad som n\u00e4mnda Holdsworth och Belew befunnit sig i. Oklanderlige Bruford finns konstant med som en betydande ingrediens, Roth ber\u00e4ttar vad som spelats efter tv\u00e5 l\u00e5tar och greppet praktiseras konsekvent. D\u00e4refter tar kringstr\u00f6vande jazzig ballad vid, behaglig att lyssna p\u00e5. Detta s\u00e4llsamma s\u00f6kande med vibrato skulle kunna f\u00f6rv\u00e4xlas med musik av John Abercrombie eller Terje Rypdal. L\u00e5tarna i f\u00f6rsta set har titlar som Full Circle, Heart Care Hot Centre <\/em>och Dancing With Grace<\/em> som Roth skrev till sin dotter. En komposition av stj\u00e4rnan bakom trumsetet (egen utrustning installerad med centimeterprecision) har h\u00e4mtats fr\u00e5n album han gjorde sent 90-tal med Ralph Towner och Eddie Gomez, troligen titell\u00e5ten som bed\u00f6mts vara en av de allra b\u00e4sta fr\u00e5n Bruford.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Rycks med av pampig stegring, jambetonad approach och ett grrove i fusion-style med st\u00e4nk av blues. F\u00f6rsta set g\u00e5r mot sitt slut genom vackert framskridande melodi med olika skikt (Dancing With Tears och en originell tolkning av Summertime <\/em>vars tema l\u00e4tt identifieras. I denna ljuva ballad passar Bruford p\u00e5 att hylla sina jazziga f\u00f6rebilder, vilket troligen samtliga n\u00e4rvarande f\u00e5r en kick av.<\/p>\n\n\n\n

Andra set inleds med romantisk touch. Drog paralleller till b\u00e5de bossa nova och Pat Metheny s\u00e5 det borde rimligen ha varit How Insensitive <\/em>som framf\u00f6rdes. Noterar fingerf\u00e4rdigt plockande, elegant assistans av Pratt och aftonens andra trumsolo. Det excelleras i utdraget expansiva toner, l\u00e5ngsamt glidande som en slags avskalad fusion.<\/p>\n\n\n\n

I Original Sin <\/em>(B. Bruford) m\u00f6ts vi av ett uppskruvat, tajt beat. Vid det h\u00e4r laget \u00e4r riktigt angen\u00e4mt att bara \u00e5ka med. M\u00e4rks hur kul de har av att st\u00f6pa om Fee-Fi- Foo <\/em>(W. Shorter) och l\u00e4gga in lagom sn\u00e5riga King Crimson-vibbar. F\u00e4rska originalet Looking Forward To Looking Back <\/em>inneh\u00e5ller en funkig hook och mycket vibrato. Finalen blir en r\u00f6kare fr\u00e5n jazzen, vars oemotst\u00e5ndliga tema jag irriteras \u00f6ver att inte pricka. F\u00e5r efter\u00e5t reda p\u00e5 att de gjorde en annorlunda version av Mister P.C <\/em>skriven av John Coltrane som dedikerat d\u00e4ngan till basisten Paul Chambers.<\/p>\n\n\n\n

F\u00e5r ocks\u00e5 reda p\u00e5 att Pete Roth spelar p\u00e5 en epiphone (Les Paul?). Enda man m\u00f6jligen klaga p\u00e5 i en alldeles f\u00f6rtr\u00e4fflig krogspelning \u00e4r att vi snuvas p\u00e5 extranummer. Sedan f\u00e5r jag v\u00e4l skylla mig sj\u00e4lv att jag precis missade att tacka och presentera mig f\u00f6r trum-legendaren. Hade planer p\u00e5 att ta med en handfull vinyler. Entusiastisk v\u00e4rd f\u00f6r arrangerande f\u00f6renings r\u00e4kning var dess ordf\u00f6rande Owe K\u00e4llstr\u00f6m. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Leif Wivatt – Pete Roth – undertecknad <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

25\/9 2025 Rest Ester i Kungsbacka Vad som fr\u00e4mst lockade f\u00f6r att ta pendeln s\u00f6derut till Kungsbacka var f\u00f6rst\u00e5s n\u00e4rvaron av trum-celebriteten Bill Bruford n\u00e4r stadens Jazz- och Bluesf\u00f6rening arrangerade krogspelning i samma lokal d\u00e4r jag under pandemin s\u00e5g gitarristen Carl Verheyen (Supertramp mm) omge sig med ber\u00f6mdheterna Chad Wackerman (Frank Zappa) och Alphonso Johnson […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,13624],"tags":[],"class_list":["post-197565","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197565","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=197565"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197565\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":197592,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197565\/revisions\/197592"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=197565"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=197565"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=197565"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}