{"id":197538,"date":"2025-09-28T13:27:13","date_gmt":"2025-09-28T12:27:13","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=197538"},"modified":"2025-09-28T13:27:29","modified_gmt":"2025-09-28T12:27:29","slug":"teaterkritik-en-genial-hamlet-pa-elverket","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=197538","title":{"rendered":"Teaterkritik: En genial Hamlet p\u00e5 Elverket"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nGustav Lindh. I bakgrunden: Gizem Erdogan, Thomas Hanzon, Shanti Roney, Mustafa Al-Mashhadani och Anna Bj\u00f6rk i Hamlet<\/em><\/p>\n

Hamlet – The death of theatre<\/strong>
\nAv William Shakespeare i en fri bearbetning av Mattias Andersson
\nRegi Mattias Andersson
\nScenografi och kostym Maja Kall
\nMusik och ljuddesign Anna S\u00f3ley Tryggv\u00e1dottir
\nLjus Charlie \u00c5str\u00f6m
\nPeruk och mask Sofia Ranow Boix-Vives, Mimmi Lindell
\nMedverkande Gustav Lindh, Gizem Erdogan, Thomas Hanzon, Anna Bj\u00f6rk, Mustafa Al-Mashhadani, Shanti Roney, Nemanja Stojanovic, Sten-Johan Hedman m fl
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Elverket, Dramaten 27 september 2025<\/p>\n

Relevant, attraktiv och h\u00e4pnadsv\u00e4ckande! Mattias Anderssons fria tolkning av Hamlet \u00e4r m\u00e4sterlig. Unga m\u00e4nniskors existentiella fr\u00e5gor och raseri i en v\u00e4rld som styrs av banditer och r\u00f6varpack och krigets vanvett s\u00e4tts i fokus. \u201d Ur led \u00e4r tiden. Kan vi f\u00f6rs\u00f6ka vrida den r\u00e4tt igen? V\u00e5gar vi och kan vi?\u201d \u00e4r \u00f6desfr\u00e5gan som Ofelia st\u00e4ller. <\/p>\n

En v\u00e4l sammansvetsad ensemble som spelar p\u00e5 topp f\u00e5r dramat att gnistra av liv och vilja. Det \u00e4r ett h\u00e4rligt flow i handlingen och stundtals till\u00e5ts befriande nog publiken andas ut i komiska partier. En snillrik scenografin betonar att spelplatsen \u00e4r viktig. Scenrummet f\u00e5r en underbar sakral ton och understryker att teatern \u00e4r en av de f\u00e5 platser d\u00e4r det f\u00f6rs meningsfulla samtal idag. Detta \u00e4r ett mycket v\u00e4rdigt avslut f\u00f6r Elverket som Dramaten av ekonomiska sk\u00e4l tvingas ge upp som teaterscen.<\/p>\n

I centrum f\u00f6r Hamlet finns en blodf\u00e4rgad tron d\u00e4r makten befaller, festar sansl\u00f6st och obekymrat \u00e4gnar sig \u00e5t hobbys som att golfa. Under den vilar ett hav av krigets ok\u00e4nda offer. Unga m\u00e4n som varit beredda, eller tvingats ut, att sl\u00e5ss f\u00f6r eller f\u00f6rsvara sitt land. I fonden finns en gammeldags djupr\u00f6d sammetsrid\u00e5 som flirtar med forna tiders teater och fr\u00e5n taket s\u00e4nks en magnifik kristallkrona ned.<\/p>\n

Shakespeares 400 \u00e5r gamla text \u00e4r likt en diamant och det g\u00e5r en bro fr\u00e5n den tiden fylld av blodiga maktstrider till v\u00e5rt v\u00e5ldsamma nu med krig d\u00e4r tiotusentals unga m\u00e4nniskor d\u00f6r p\u00e5 slagf\u00e4lten och civila d\u00f6das som vore de helt f\u00f6rsumbara spelpj\u00e4ser. Folkmord! \u00e4r ett utrop som h\u00f6rs.<\/p>\n

Liksom alla regiss\u00f6rer som tagit sig an denna pj\u00e4sernas pj\u00e4s har Mattias Andersson naturligtvis velat g\u00f6ra ett eget avtryck p\u00e5 den. Att spela dramat precis som det skrevs och framf\u00f6rdes p\u00e5 den tiden vore ju rent musealt p\u00e5pekar han i en intervju p\u00e5 Dramatens hemsida.<\/p>\n

Med varsam hand har han slipat och v\u00e4nt p\u00e5 denna \u00e4delsten. Rensat i intrigen, lagt till egen text, plockat bort roller som k\u00e4nns irrelevanta och gett Ofelia och drottningmodern Gertrud mer repliker och f\u00f6rst\u00e4rkt deras funktion. Blankversen har han beh\u00e5llit blandad med vardagligt spr\u00e5k och han l\u00e5ter dramats bevingade ord sv\u00e4va upp mot en himmelsk h\u00f6jd d\u00e4r kanske gud finns.<\/p>\n

Elegant har Mattias Andersson ocks\u00e5 fl\u00e4tat in en trotsig men i grunden inte j\u00e4tteoptimistisk syn p\u00e5 kulturens st\u00e4llning i dagens samh\u00e4lle och speciellt teatern d\u00e5. Han har d\u00e4rf\u00f6r gett sin Hamlettolkning den dubbeltydiga underrubriken The death of theatre<\/p>\n

I centrum av dramat \u00e4r sj\u00e4lvfallet den n\u00e4rmast ikoniska prins Hamlet. En ung man som pl\u00e5gas av tankar om h\u00e4mndbeg\u00e4r mot farbrodern. Denne Claudius har kallblodigt m\u00f6rdat hans far, gift sig med hans mor och lever nu som kung i sitt eget sagorike. Samtidigt delar han ut befallningar som f\u00e5r folk att underd\u00e5nigt darra och f\u00f6lja hans minsta vink. <\/p>\n

Hamlet vet inte vad han ska g\u00f6ra av sitt liv. Han b\u00e5de tyngs och frestas av det arv han har att f\u00f6rvalta och kanske \u00e4lskar han den vackra Ofelia \u2013 om nu k\u00e4rlek alls \u00e4r meningsfull fr\u00e5gar han sig. Hamlet v\u00e5gar inte lita p\u00e5 ens sin b\u00e4ste v\u00e4n Horatio och visar ibland en dryg, h\u00e5rd sida. Han \u00e4r beredd att d\u00f6da, och skjuter av misstag Ofelias far Polonius. Samtidigt g\u00e5r han i sj\u00e4lvmordstankar.<\/p>\n

Hamlet \u00e4r en rej\u00e4l utmaning f\u00f6r en sk\u00e5despelare. Gustav Lindh \u00e4r ett suver\u00e4nt val i titelrollen. Han g\u00f6r en fantastisk gestaltning som \u00e4ven \u00e4r fysiskt kr\u00e4vande. Med vild frenesi bankar han ut sin f\u00f6rtvivlan mot scenrummets v\u00e4gg, br\u00f6star sig likt en blivande despot och befaller Ofelia att f\u00f6rsvinna fr\u00e5n hans \u00e5syn\/g\u00e5 i kloster s\u00e5 han f\u00e5r lugn i sitt sinne. N\u00e4r han d\u00f6dat faller han ner i galenskap. Vansinnet skildras p\u00e5 ett anm\u00e4rkningsv\u00e4rt s\u00e4tt som om han blivit upp och nedv\u00e4nd av kaoset i v\u00e4rlden och i sitt inre.<\/p>\n

Claudius spelas skickligt med en till synes charmerande yta och ett m\u00f6rkt obevekligt inre av Shanti Roney. Med en nonchalant handviftning beordrar han sina underhuggare att forsla undan liken och forts\u00e4tter sedan sitt l\u00e4ttjefulla liv. Shanti Roney lyfter varje scen han medverkar i och lockar \u00e4ven fram leenden hos publiken med sin trashiga kl\u00e4dsel och n\u00e4r han klumpigt golfar glatt uppmuntrad av drottningen som sysslol\u00f6s sitter och ser p\u00e5. <\/p>\n

Gizem Erdogan gestaltar Ofelia med osedvanlig stolthet och resning, inledningsvis kl\u00e4dd i en vackert b\u00f6ljande kl\u00e4nning som ger en aning om vad som kommer att bli hennes \u00f6de. Hon \u00e4r beredd att likt sin bror Laertes \u2013 utm\u00e4rkt spelad av Nemanja Stojanovic – ge sig ut och strida. N\u00e5got hennes far Polonius skrattar f\u00f6rl\u00f6jligande \u00e5t och s\u00e4ger att som kvinna kan hon sj\u00e4lvfallet inte g\u00f6ra det. Hon \u00e4r djupt uppr\u00f6rd \u00f6ver hur Hamlet, ja alla m\u00e4n, behandlar henne och vill bryta sig fri. Om hon alls \u00e4lskar Hamlet \u00e4r tveksamt. <\/p>\n

Thomas Hanzon ger sk\u00e4rpa och trov\u00e4rdighet \u00e5t Polonius som f\u00f6rs\u00f6ker avr\u00e5da sonen f\u00f6r att ge sig ut i kriget \u201d Det finns inget hj\u00e4ltemodigt i det\u201d s\u00e4ger han. Polonius l\u00e5ter sig hunsas av Claudius och under ett av dennes p\u00e5hitt – att bakom en sk\u00e4rm spionera p\u00e5 Hamlet och Ofelia- blir han av misstag skjuten. Anna Bj\u00f6rk spelar Gertrud som ett vekt r\u00f6 av f\u00f6ljsamhet mot sin man, men ocks\u00e5 som en moder full av k\u00e4rlek och f\u00f6rtvivlan \u00f6ver sin sons utveckling och missmod. Hon passar utm\u00e4rkt f\u00f6r rollen.<\/p>\n

Slutet \u00e4r kolm\u00f6rkt och samtidigt ett skri om att l\u00e5ta f\u00f6rnuftet och m\u00e4nniskok\u00e4rlek r\u00e5da f\u00f6r att kunna finna v\u00e4gen till en ljusare framtid. Jag rekommenderar Hamlet till alla med dess budskap\u201d Aldrig mer krig\u201d och f\u00f6r att den \u00e4r ett bevis p\u00e5 hur angel\u00e4gen och vass teater kan vara. F\u00f6r n\u00e4rvarande \u00e4r samtliga f\u00f6rest\u00e4llningar sluts\u00e5lda men h\u00f6r av er till Dramaten s\u00e5 kanske det f\u00f6rhoppningsvis kan bli fler speldatum.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningens l\u00e4ngd g\u00f6r att man verkligen sugs in i dramat. Min enda anm\u00e4rkning \u00e4r att det \u00e4r lite segt med tre timmar och tjugo minuter med bara en paus.<\/p>\n

Att Hamlet \u00e4r den sista f\u00f6rest\u00e4llning som kommer att spelas p\u00e5 Elverket \u00e4r sorgligt. Detta Dramatenannex har varit ett h\u00e4rligt forum f\u00f6r modern och experimentell teater. Jag minns exempelvis fantastiska The Black rider i regi av Rickard G\u00fcnther och med en formidabel Staffan G\u00f6the i huvudrollen som invigde denna scen. Samt geniala och ot\u00e4cka Det blodiga parlamentet i regi av Stein Winge och isande klara Woyzeck i regi av Stefan Larsson som var konstn\u00e4rlig ledare en tid och \u00e4ven ledde intressanta samtal med sk\u00e5despelare h\u00e4r. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Gustav Lindh. I bakgrunden: Gizem Erdogan, Thomas Hanzon, Shanti Roney, Mustafa Al-Mashhadani och Anna Bj\u00f6rk i Hamlet Hamlet – The death of theatre Av William Shakespeare i en fri bearbetning av Mattias Andersson Regi Mattias Andersson Scenografi och kostym Maja Kall Musik och ljuddesign Anna S\u00f3ley Tryggv\u00e1dottir Ljus Charlie \u00c5str\u00f6m Peruk och mask Sofia Ranow […]<\/p>\n","protected":false},"author":87,"featured_media":197543,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[1366,1493,2185,15420,5029,14533],"class_list":["post-197538","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","tag-dramaten","tag-elverket","tag-hamlet","tag-scenkoknst","tag-shakespeare","tag-teaterkritik-2","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197538","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/87"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=197538"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197538\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":197547,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197538\/revisions\/197547"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/197543"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=197538"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=197538"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=197538"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}