![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/image002-5.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
One Battle After Another
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 26 september 2025
\nRegi Paul Thomas Anderson<\/p>\n
\u00c4ven med de sedvanliga superlativ och himmelska hyllningar som ofta ackompanjerat filmer signerade Paul Thomas Anderson har hysterin och v\u00f6rdnaden inf\u00f6r One Battle After Another, varit i en klass f\u00f6r sig. En av de sista kvarvarande filmtidningarna Empire har exempelvis kategoriserat filmen som en omedelbar klassiker, liknande lovord har haglat sedan de initiala pressvisningarna. <\/p>\n
De regiss\u00f6rer som idag klassas som auteurer, det b\u00e4sta mediet har att erbjuda, brukar ibland g\u00f6ra en film som bryter mot signum och mallar. Ett s\u00e5dant exempel \u00e4r den m\u00e4sterliga No Country For Old Men av br\u00f6derna Coen, en film som drog aningen mer \u00e5t det breda och kommersiella genom att introducera rena actionmoment, n\u00e5got som fick regiss\u00f6rerna att kategorisera filmen som deras f\u00f6rsta – och kanske enda, riktiga actionfilm. Andra regiss\u00f6rer som vanligtvis inte r\u00f6r sig i action-territorium visar sig vara n\u00e4rmast geniala ut\u00f6vare av genren, d\u00e4r bland andra Sam Mendes g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng visat sig vara en actionregiss\u00f6r av f\u00f6rsta klass med Road To Perdition och senare Skyfall. <\/p>\n
One Battle After Another \u00e4r Andersons stund att f\u00f6rs\u00f6ka bredda sitt filmskapande, tona ner de mer sv\u00e5rsm\u00e4lta elementen och fokusera lite mer p\u00e5 adrenalin och spektakel ist\u00e4llet f\u00f6r bibliska associationer och funderingar. Detta leder till flera moment som \u00e4r b\u00e5de egensinniga och djupt imponerande. Framf\u00f6rallt \u00e4r Andersons jordn\u00e4ra och analoga estetik n\u00e4rmast unik f\u00f6r en film d\u00e4r eldstrider och biljakter f\u00f6rekommer. Hans fortsatta anv\u00e4ndande av 35 millimeters film skapar ett traditionellt men ocks\u00e5 gl\u00e5migt utseende som g\u00e5r som handen i handsken med filmens grymma och hoppl\u00f6sa dystopi. S\u00e4ttet en rad sekvenser har komponerats visuellt \u00e4r rafflande, framf\u00f6rallt genom ytterst s\u00e4regna kameravinklar. <\/p>\n
I m\u00e5ngt och mycket k\u00e4nns One Battle After Another som en mer f\u00f6rfinad och slipad version av den film Ari Aster ville skapa med Eddington. En cynisk, vass och svidande kritik av det moderna samh\u00e4llet d\u00e4r sj\u00e4lvupptagenhet, rasism och f\u00f6rakt mot fr\u00e4mmande kulturer numera f\u00e5tt en central roll – inte bara i Trumps mardr\u00f6ms USA, utan ocks\u00e5 i andra delar av v\u00e4stv\u00e4rlden. Men tillskillnad mot Aster, som visade upp en n\u00e4rmast patetisk feghet d\u00e5 det kom till att f\u00f6rs\u00f6ka skapa falsk ekvivalens mellan Black Lives Matter-demonstrationer och vitmakt-r\u00f6relser, har Anderson en helt annan klarhet och \u00f6vertygelse vad g\u00e4ller att f\u00f6rd\u00f6ma och h\u00e4ckla rasism, farliga maktstrukturer och en militariserad polis. <\/p>\n
Detta presenteras b\u00e4st genom Sean Penn som g\u00f6r en av sina mest obehagliga men ocks\u00e5 underh\u00e5llande rolltolkningar som en skrattretande svag och ynklig karri\u00e4rist vars slutm\u00e5l \u00e4r lika ytligt som menl\u00f6st. Tillsammans med den avskalade estetiken skapas en film som ofta k\u00e4nns hotfull och ger genuint horribla associationer med den kollaps av demokratin som vi dagligen kan bevittna i USA. Filmens speltid p\u00e5 n\u00e4stan tre timmar r\u00f6r sig ocks\u00e5 f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt snabbt och Anderson lyckas undvika att fastna i navelsk\u00e5dande som varit fallet i filmer som The Master och praktfiaskot Inherent Vice. <\/p>\n
Fler g\u00e5nger k\u00e4nns det som om en tronarvinge till There Will Be Blood \u00e4r p\u00e5 ing\u00e5ng, f\u00f6r h\u00e4r finns sekvenser och stunder som utan tvekan kan r\u00e4knas till Andersons b\u00e4sta, scener d\u00e5 komik, samh\u00e4llskritik och r\u00f6dgl\u00f6d intensitet samverkar f\u00f6r n\u00e5got stort. Men samtidigt \u00e4r filmen ocks\u00e5 full av pl\u00e5gsamma felsk\u00e4r och misstag som st\u00e4ndigt kv\u00e4ver m\u00f6jligheterna till att f\u00f6rklaras som fantastisk. Startstr\u00e4ckan som p\u00e5g\u00e5r l\u00e4nge k\u00e4nns underm\u00e5lig vad g\u00e4ller att skapa n\u00e5gots\u00e5n\u00e4r seri\u00f6sa portr\u00e4tt av nyckelpersonerna, framf\u00f6rallt den roll Teyana Taylor tilldelats k\u00e4nns som ett sm\u00e4rre sk\u00e4mt och en renodlad karikatyr. Leonardo DiCaprio har ocks\u00e5 bjudit p\u00e5 mer inspirerat och minnesv\u00e4rt agerande \u00e4n vad vi ser h\u00e4r, det \u00e4r kapabelt och kompetent men l\u00e5ngtifr\u00e5n de h\u00e4pnadsv\u00e4ckande h\u00f6jder som DiCaprio erbjudit genom sin karri\u00e4r. <\/p>\n
Men mer \u00e4n n\u00e5got annat \u00e4n Radiohead-gitarristen Jonny Greenwoods musik i det n\u00e4rmaste grotesk. De vassa, ilande och obekv\u00e4ma slingorna som var rent magiska i There Will Be Blood \u00e4r nu s\u00e5 utstuderat fantasil\u00f6sa och p\u00e5tr\u00e4ngande att flera scener f\u00f6rvrids och vanst\u00e4lls. Detta blir \u00e4n mer uppenbart i sekvenser d\u00e5 Greenwoods horribla oljud inte torterar dramatiken. Musiken \u00e4r s\u00e5 pass distraherande att flera scener blir ofrivilligt komiska och ter sig som oseri\u00f6sa. Nog f\u00f6r att Anderson alltid velat nyttja nattsvart galghumor, men resultatet vi f\u00e5r d\u00e5 Greenwoods hamrande piano st\u00e4ndigt invaderar blir endast genant. <\/p>\n
Det blir aldrig n\u00e5gon bred triumf d\u00e4r finsmakare och de breda massorna kan njuta av ett fl\u00e4ckfritt m\u00e4sterverk signerat Paul Thomas Anderson, men det politiska modet samt det m\u00e5nga g\u00e5nger om snillrika hantverket g\u00f6r det v\u00e4rt att uth\u00e4rda de m\u00e5nga felen.<\/p>\n