![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/unnamed.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Relay
\nBetyg 1
\nSvensk biopremi\u00e4r 26 september 2025
\nRegi David Mackenzie<\/p>\n
M\u00e4rkligt nog – sett till det chockartat l\u00e5ga betyget ovan, finns det ovanligt mycket goda saker att s\u00e4ga om Relay. Regiss\u00f6ren David Mackenzie verkade efter Starred Up och Hell Or High Water p\u00e5 v\u00e4g att n\u00e5 ofattbara h\u00f6jder som en stigande stj\u00e4rna p\u00e5 filmhimmelen. Sedan f\u00f6ljde ett antal ointressanta och bortgl\u00f6mda projekt, som Netflix-filmen Outlaw King och ett par bleka miniserier. Relay hade premi\u00e4r redan 2024 p\u00e5 Toronto filmfestival f\u00f6rra h\u00f6sten, men den \u00e5rsl\u00e4nga v\u00e4ntan bleknar d\u00e5 filmens manuskript p\u00e5st\u00e5s ha legat i tr\u00e4da sedan 2019, och st\u00e4ndigt rankats h\u00f6gt p\u00e5 den s\u00e5 kallade Black List, en sorts sammanst\u00e4llning av popul\u00e4ra manus som \u00e4nnu inte f\u00e5tt \u00e4ran att bli film. <\/p>\n
Och nog finns h\u00e4r element som \u00e4r v\u00e4rda att lyftas. F\u00f6r tillskillnad mot mer traditionella thrillers, som g\u00e4rna lutar sig p\u00e5 action, vill Mackenzie ist\u00e4llet kanalisera Francis Ford Coppolas, aningen f\u00f6rbisedda – men snillrika, Avlyssningen, d\u00e4r spionagets planering och l\u00e5ngsamma procedurer blev minst lika sp\u00e4nnande som en tickande bomb. I Relay finns samma typ av sp\u00e4nningsmoment d\u00e4r falska dokument, f\u00f6rkl\u00e4dnader och snillrikt logistiskt trixande blir minst lika nervpirrande som biljakter eller skottlossningar. Ut\u00f6ver det har Lily James ocks\u00e5 sk\u00e4rpt till sig vad g\u00e4ller sin scenn\u00e4rvaro och bjuder p\u00e5 avsev\u00e4rt mer pondus och inlevelse \u00e4n brukligt, n\u00e5got som \u00e4r av stor betydelse d\u00e5 hennes motspelare Riz Ahmed ofta f\u00f6rblir tyst och endast uttrycker sig med subtil ansiktsmimik gentemot publiken. Ingenting \u00e4r s\u00e4rskilt extraordin\u00e4rt men full dugligt – \u00e4ven underh\u00e5llande, det \u00e4r sv\u00e5rt att se hur saker och ting kan g\u00e5 fr\u00e5n solitt till fullkomligt haveri. <\/p>\n
Men de positiva aspekterna spelar ingen som helst roll d\u00e5 filmen – i sitt slutgiltiga skede f\u00e5r f\u00f6r sig att den stabila uppbyggnaden \u00e4r inte \u00e4r vatten v\u00e4rd. Det som sker i den \u2019\u2019stora finalen\u2019\u2019 g\u00e5r bortom sunt f\u00f6rnuft och god smak. D\u00e5 verkar Mackenzie tro att det \u00e4r b\u00e4ttre att vara \u00f6k\u00e4nd \u00e4n ok\u00e4nd, vad som spelas upp framf\u00f6r den ont anande publiken \u00e4r en sorts artistisk avr\u00e4ttning d\u00e4r Mackenzie och manusf\u00f6rfattaren Justin Piasecki tv\u00e5ngsmatar sitt alster med cyanidkapslar. Ett d\u00e5ligt avslut \u00e4r s\u00e4llan f\u00f6r\u00f6dande nog att helt dr\u00e4nera fr\u00e5n annars dugliga kvalit\u00e9er, men detta kan j\u00e4mst\u00e4llas med en flygresa d\u00e4r allt g\u00e5r bra fram till landningen d\u00e5 planet st\u00f6rtdyker och m\u00f6ter ett hemskt, hemskt \u00f6de. D\u00e5 spelar det ingen roll att maten och servicen varit av god kvalitet, detta \u00e4r ett form av sj\u00e4lvsabotage som l\u00e4mnar en fullkomligt m\u00e5ll\u00f6s. Fr\u00e5n att bygga sina scener minuti\u00f6st och noggrant b\u00f6rjar filmen ocks\u00e5 kasta sig mellan h\u00e4ndelser och skeenden vilket skapar on\u00f6dig f\u00f6rvirring. Det hela framst\u00e5r mer och mer of\u00e4rdigt, n\u00e4rmast improviserat. N\u00e5gonstans h\u00e4r blir det f\u00f6rst\u00e5eligt varf\u00f6r manuskriptet legat undanstoppat och bortgl\u00f6mt i \u00e5ratal, n\u00e5got – som med tanke p\u00e5 slutresultatet, borde f\u00e5tt forts\u00e4tta vara fallet och d\u00e4rmed f\u00f6rskona publikens sinnesfrid. Justin Piaseckis erfarenhet \u00e4r lika obefintlig som n\u00e4rvaron av positiva superlativ g\u00e4llande filmens avslutning. Piaseckis stora merit \u00e4r att ha varit inblandad i f\u00f6rfattandet av det \u2019\u2019grandiosa m\u00e4sterverket\u2019\u2019 The Expendables 4\u2026 <\/p>\n
Att Piasecki inte \u00e4r n\u00e5gon arvtagare till Harold Pinter m\u00e5 vara en sak, men att David Mackenzie verkar ha satt p\u00e5 sig skygglappar och hypnotiserat sig sj\u00e4lv till att tro att detta kan passera f\u00f6r n\u00e5got annat \u00e4n en f\u00f6rol\u00e4mpning av den allm\u00e4nna intelligensen skapar historiskt huvudbry. F\u00f6r n\u00e5gonstans slutar det vara ett misstag och blir ist\u00e4llet till en sorts allm\u00e4n f\u00f6rnedring f\u00f6r alla inblandade och f\u00f6r publiken d\u00e4r kreat\u00f6rerna utg\u00e5r fr\u00e5n att de skapar film f\u00f6r lyktstolpar utan kognitiva f\u00f6rm\u00e5gor. <\/p>\n
Relay \u00e4r n\u00e4rmast historisk f\u00f6r hur en helt funktionell film kan f\u00f6rvandlas till en legendarisk katastrof, allt sj\u00e4lvf\u00f6rv\u00e5llat och s\u00e5 pass inkompetent att alla involverade borde tvingas till att att ekonomiskt ers\u00e4tta alla som tvingas uppleva detta kompletta h\u00e5n.<\/p>\n