{"id":197441,"date":"2025-09-24T17:48:03","date_gmt":"2025-09-24T16:48:03","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=197441"},"modified":"2025-09-24T17:48:03","modified_gmt":"2025-09-24T16:48:03","slug":"teaterkritik-motstandets-melankoli-spannande-intressant-och-hogst-aktuellt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=197441","title":{"rendered":"Teaterkritik: Motst\u00e5ndets melankoli – sp\u00e4nnande, intressant och h\u00f6gst aktuellt"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nAstrid Assefa, Danilo Bejarano och Eva Rexed i Motst\u00e5ndets melankoli.<\/em><\/p>\n

Motst\u00e5ndets melankoli<\/strong>
\nPremi\u00e4r 12 september
\nScen: M\u00e5larsalen p\u00e5 Dramaten.
\nBearbetning och regi: Ulla Kassius.
\nScenografi: \u00c5sa Frankenberg, Ulla Kassius och Moa M\u00f6ller
\nSk\u00e5despelarare: Danilo Bejarano som musikl\u00e4raren, Astrid Assefa som mamman, Marcus V\u00f6geli som sonen och Eva Rexed som musikl\u00e4rarens fru.<\/p>\n

Efter en samling utanf\u00f6r M\u00e5larsalen tar var och en av ett 50-tal \u00e5sk\u00e5dare en stol och b\u00e4r in den i salen. Stolarna bildar en cirkel med en scen i mitten. Alla sitter tysta och f\u00f6ljer hur en lampas ljussken sakta r\u00f6r sig i en runt i cirkel i taket. Vad \u00e4r det h\u00e4r? Var g\u00e5r gr\u00e4nsen mellan \u00e5sk\u00e5dare och akt\u00f6rer och mellan scenen och \u00e5sk\u00e5darplatserna. Pl\u00f6tsligt reser sig en kvinna ur ringen, musikl\u00e4rarens fru, och b\u00f6rjar prata om att vi alla en g\u00e5ng kommer att d\u00f6. N\u00e4r hon tystnar reser sig en annan kvinna, mamman, och ber\u00e4ttar att det samh\u00e4lle som hon \u00e4r van vid h\u00e5ller p\u00e5 att falla s\u00f6nder. Kaos, upplopp, strider p\u00e5 gatorna och kanske till och med mord. Hon sk\u00e4ms f\u00f6r sin son som lever p\u00e5 gatorna vilket g\u00f6r henne besviken, r\u00e4dda och arg. Tryggheten s\u00f6ker hon i sina syltburkar och gardiner. Pl\u00f6tsligt reser sig sonen ur ringen och n\u00e4rmar sig sin mamma. Han s\u00f6ker f\u00f6rl\u00e5telse och kanske lite omsorg. G\u00e5, s\u00e4ger mamman. Sonen lyder och b\u00f6rjar i st\u00e4llet prata om universum. Han pratar om jordens och m\u00e5nens r\u00f6relse runt solen som lyser upp universums m\u00f6rker. N\u00e4r m\u00e5nen hamnar mellan jorden och solen blir det solf\u00f6rm\u00f6rkelse vilket p\u00e5verkas allt liv p\u00e5 jorden. M\u00e4nniskorna b\u00f6rjar frysa, blir oroliga och alla djuren b\u00f6rjar bete sig konstigt.<\/p>\n

Musikl\u00e4rarens reser sig ur ringen och pratar om att de harmonierna som han har undervisat om inte alls ger en bild av universums och v\u00e4rldens harmoni. Han har insett att det han har l\u00e4rt ut \u00e4r ett f\u00f6rvridet undantag fr\u00e5n v\u00e4rldens kaos. Han \u00e4r besviken p\u00e5, inte bara musiken, utan ocks\u00e5 p\u00e5 hela samh\u00e4llet och alla m\u00e4nniskorna. Men mest besviken verkar han vara p\u00e5 sin fru och sitt \u00e4ktenskap. Lika besviken \u00e4r hans fru som s\u00e4ger att hon numera enbart \u00e4r fru till efternamnet. Men till skillnad fr\u00e5n de tre andra verkar inte hon deppa ihop helt. Hon ser ocks\u00e5 sin chans att utnyttja katastrofen till sin f\u00f6rdel genom att k\u00e4mpa och ta maken. Men vad ska hon k\u00e4mpa emot? Vem har makten? Var finns motst\u00e5ndet? Tar hon makten n\u00e4r hon g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng reser sig och ber\u00e4ttar samman historia om att d\u00f6den v\u00e4ntat alla och att hon ser en hj\u00e4lte i rummet. Alla fyra forts\u00e4tter att pratat om sina liv och sina h\u00f6gst subjektiva perspektiv p\u00e5 den katastrof som b\u00e5de har skett och sker. De pratar inte med varandra utan mest f\u00f6r sig sj\u00e4lva. De olika ber\u00e4ttelserna avbryts ett antal g\u00e5nger av, inte bara av pratet om d\u00f6den, utan ocks\u00e5 av sonens ber\u00e4ttar om himla kropparnas r\u00f6relser och om solf\u00f6rm\u00f6rkelsens faror. Alla sitter i en cirkel och ser hur ljusk\u00e4glan r\u00f6r sig i en cirkel och h\u00f6r hur talet om d\u00f6den och solf\u00f6rm\u00f6rkelsen cirklar runt om och om igen. \u00c4r det tack vare eller trots katastrofen som allt forts\u00e4tter att upprepa sig.<\/p>\n

Verket har m\u00e5nga bottnar. Det handlar om att allt i universum h\u00f6r ihop och f\u00f6r\u00e4ndras \u00f6msesidigt. Himlakropparnas r\u00f6relser kan f\u00f6r\u00e4ndra allt p\u00e5 jorden, det som \u00e4r tryggt och v\u00e4lk\u00e4nt kan bli otryggt och fr\u00e4mmande och det som \u00e4r levande kan d\u00f6. Det handlar om besvikelser och konflikter mellan m\u00e4nniskor. Den handlar ocks\u00e5 om hur vi m\u00e4nniskor g\u00f6r v\u00e5ra egna personliga tolkningar av det som sker, kanske s\u00e4rskilt vid annalkande katastrofer. Finns det n\u00e5got hopp? N\u00e4r m\u00e5nen r\u00f6r sig slutar solf\u00f6rm\u00f6rkelsen.<\/p>\n

Verket bygger p\u00e5 en roman av en av Ungerns fr\u00e4msta nu levande f\u00f6rfattare L\u00e1szl\u00f3 Krasznahorkai, Motst\u00e5ndets melankoli (1989). Han \u00e4r fortfarande mycket produktiv trots att han som motst\u00e5ndare till den nuvarande regimen i Ungern har det sv\u00e5rt. Ulla Kassius bearbetning och regi \u00e4r med tanke p\u00e5 bokens omf\u00e5ng och komplexitet storartad. Tillsamman med \u00c5sa Frankenberg, Moa M\u00f6ller och de fyra sk\u00e5despelarnas fina prestationer har Ulla Kassius skapat ett sp\u00e4nnande och intressant verk som \u00e4r h\u00f6gst aktuellt i v\u00e5r samtid. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Astrid Assefa, Danilo Bejarano och Eva Rexed i Motst\u00e5ndets melankoli. Motst\u00e5ndets melankoli Premi\u00e4r 12 september Scen: M\u00e5larsalen p\u00e5 Dramaten. Bearbetning och regi: Ulla Kassius. Scenografi: \u00c5sa Frankenberg, Ulla Kassius och Moa M\u00f6ller Sk\u00e5despelarare: Danilo Bejarano som musikl\u00e4raren, Astrid Assefa som mamman, Marcus V\u00f6geli som sonen och Eva Rexed som musikl\u00e4rarens fru. Efter en samling utanf\u00f6r […]<\/p>\n","protected":false},"author":85,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-197441","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197441","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/85"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=197441"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197441\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":197448,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197441\/revisions\/197448"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=197441"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=197441"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=197441"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}