{"id":197398,"date":"2025-09-23T17:04:13","date_gmt":"2025-09-23T16:04:13","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=197398"},"modified":"2025-10-09T20:47:40","modified_gmt":"2025-10-09T19:47:40","slug":"storartat-skadespeleri-i-lika-sorglig-som-absurd-monolog-tva-sma-vita-bollar-av-celluloid-med-bla-rander-pa-goteborgs-dramatiska-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=197398","title":{"rendered":"Storartat sk\u00e5despeleri i lika sorglig som absurd monolog &#8211; Tv\u00e5 sm\u00e5 vita bollar av celluloid med bl\u00e5 r\u00e4nder p\u00e5 G\u00f6teborgs Dramatiska Teater"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/Pressfoto-4_Peter-Nylund-2025.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-197399\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/Pressfoto-4_Peter-Nylund-2025.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/Pressfoto-4_Peter-Nylund-2025-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">pressfoton Peter Nylund<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Efter verk av Franz Kafka<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Manus och regi: Hans Blomqvist<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Scenografi: Jesper Lundahl<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Kostym: Agnes Gry<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ljud, ljus, teknik: Jacki Rom\u00e1n<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Mask: Jessica Cederholm<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">i rollen: Erik \u00c5kerlind<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Premi\u00e4r hos G\u00f6teborgs Dramatiska Teater i Stigbergsliden 19\/9 2025<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Spelas till och med 16\/11<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Premi\u00e4rdatumet sammanf\u00f6ll med premi\u00e4r p\u00e5 stadens Stadsteater vilket medf\u00f6rde att  f\u00f6rest\u00e4llningen hos GDT s\u00e5gs p\u00e5f\u00f6ljande kv\u00e4ll, Satt l\u00e4ngst ut p\u00e5 andra rad p\u00e5 den fullsatta tr\u00e5nga grad\u00e4ngen. F\u00f6ljde med intresse vad som p\u00e5gick i Blumfelds l\u00e4genhet under en timmes tid. Det \u00e4r s\u00e5 han heter, den propre missn\u00f6jda tj\u00e4nstemannen p\u00e5 linnefabriken som ber\u00e4ttelsen &#8221;Blumfeld- en gammal ungkarl&#8221; handlar om. Franz Kafka hyste ambivalenta k\u00e4nslor inf\u00f6r sin oavslutade novell, som nu k\u00e4nnaren av dennes existentialism lustfyllt bearbetat.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Hans Blomqvists samarbete med Erik \u00c5kerlind str\u00e4cker sig l\u00e5ngt tillbaka i tiden, n\u00e4rmare best\u00e4mt till 2012 d\u00e5 de gjorde <em>Boet <\/em>baserad p\u00e5 en text av Franz Kafka. Gemensamt f\u00f6r deras samarbeten \u00e4r att ber\u00e4ttelser inte \u00e4mnade f\u00f6r scen dramatiserats utan v\u00e4sentliga \u00e4ndringar i \u00f6verf\u00f6ringen till talspr\u00e5k och att publiken f\u00e5tt stifta bekantskap med s\u00e5 kallade anti-hj\u00e4ltar. Andra exempel p\u00e5 s\u00e5dana lyckade adaptioner \u00e4r <em>Tusen \u00e5r hos G<\/em>ud <em>(<\/em>Stig Dagerman), <em>Anteckningar fr\u00e5n ett k\u00e4llarh\u00e5l <\/em>(Dostojevskij) samt <em>Flickan och dockan <\/em>(Kafka) &#8211; samtliga recenserade h\u00e4r. Blomqvist motiverar vad som synes vara en besatthet av tjeckens texter genom att betona hur de \u00f6ppnar och sluter sig, ungef\u00e4r som abstrakt m\u00e5leri. Det g\u00e4ller menar han att v\u00e4lja bland m\u00f6jliga tolkningar. I egenskap av manusleverant\u00f6r fokuseras enligt dennes utsago p\u00e5 k\u00e4nslan av tomhet och \u00f6vergivenhet som sv\u00e5rligen kan bem\u00e4stras.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"520\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/bollar_pressbild_garderob.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-197420\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/bollar_pressbild_garderob.jpg 520w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/bollar_pressbild_garderob-240x300.jpg 240w\" sizes=\"auto, (max-width: 520px) 100vw, 520px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Att vad som driver monologen \u00e4r en \u00f6vernaturlig h\u00e4ndelse, likt en hallucination, har vi inga problem att f\u00f6rh\u00e5lla oss till n\u00e4r vi f\u00e5r kika in i Kafkas konstruerade universum. De tv\u00e5 bollarna under s\u00e4ngen vilka tycks ha ett eget liv d\u00e4r de i intervaller osynkade studsar, p\u00e5minner om surrealismen hos Ionesco eller Beckett. P\u00e5hittet kan ses som en light-version av den ber\u00f6mda ber\u00e4ttelsen d\u00e4r Gregor Samsa f\u00f6rvandlas till skalbagge. Blumfeld \u00e4r en enst\u00f6ring och en kverulant som i rubrik av ansedd kollega st\u00e4mplas som incel. Efter en besv\u00e4rlig arbetsdag \u00e5terv\u00e4nder kufen till hemmets trygga h\u00e4rd, vitsminkad if\u00f6rd gr\u00e5 kostym, kubb och k\u00e4pp,<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Scenografin g\u00e5r i vitt. Mannen tyngd av sj\u00e4lv\u00f6mkan och f\u00f6rakt bor tr\u00e5ngt. P\u00e5 scen finns bland annat en l\u00e5g obekv\u00e4m spj\u00e4ls\u00e4ng , garderob, lampor och ett h\u00f6rnsk\u00e5p d\u00e4r egengjorda lik\u00f6ren frestar.  I och med ovanan att ha b\u00f6rjat tala h\u00f6gt f\u00f6r sig sj\u00e4lv, n\u00e5got han \u00e4r medveten om, f\u00e5r publiken reda p\u00e5 hur han m\u00e5r och vad han upplevt. Blir omg\u00e5ende uppenbart att inte minst l\u00e4rlingar p\u00e5 jobbet brustit i att visa tillb\u00f6rlig respekt. Bollarna blir till en integritetskr\u00e4nkande st\u00f6rning vilka ger upphov till mardr\u00f6mmar. Och tillvaron rubbas till den grad att man undrar hur han ska ta sig ur den hotfulla situationen, \u00e5terf\u00e5 mental stabilitet p\u00e5 jobbet och p\u00e5 fritiden. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/GDT_Host_2025_web_15.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-197424\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/GDT_Host_2025_web_15.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/GDT_Host_2025_web_15-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Senast jag s\u00e5g Erik \u00c5kerlind p\u00e5 scen var det i den mindre lyckade <em>Om k\u00e4rlek<\/em>, en s\u00e4llan spelad enaktare av Lars Nor\u00e9n fr\u00e5n 2010. Vill p\u00e5st\u00e5 att d\u00e4r var han felcastad. H\u00e4r \u00e4r sk\u00e5despelaren i sitt esse, i sitt r\u00e4tta element, p\u00e5 en niv\u00e5 s\u00e5 gott som i paritet med m\u00e4sterliga agerandet i <em>Anteckningar fr\u00e5n ett k\u00e4llarh\u00e5l. <\/em>I n\u00e4ra relation med lika erfaren regiss\u00f6r mejslas ett prisma av k\u00e4nslor fram.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Genom skickligt varierat tilltal beh\u00e5ller \u00c5kerlind greppet om oss. Sp\u00e4nningen uppr\u00e4tth\u00e5lls med \u00e5tergivande av anekdoter i echaufferad ton och med s\u00e4ttet han reagerar p\u00e5 &#8221;inkr\u00e4ktarna&#8221;. Firma Blomqvist &amp; \u00c5kerlind har s\u00e4kerligen studerat Allan Edwall som gjort rollen under titeln <em>B\u00e4ttre utan hund. <\/em>I Blomqvists tappning lyder underrubriken<em> <\/em>&#8221;N\u00e4r tystnaden blir \u00f6ronbed\u00f6vande&#8221;. En avg\u00f6rande skillnad gentemot Edwalls tolkning \u00e4r enligt Blomqvist att han hos GDT valt att framst\u00e4lla honom i osympatisk dager eftersom det b\u00e4ttre rimmar med Kafkas vision. Gestaltandet hos karismatiske akt\u00f6ren (ocks\u00e5 verkat som regiss\u00f6r och teaterchef) utg\u00e5r fr\u00e5n en tontr\u00e4ff som g\u00f6r avtryck. Den tar sig in i v\u00e5ra huvuden och hj\u00e4rtan. Pendlingen mellan okontrollerade utfall och eftert\u00e4nksam f\u00f6rtrolighet g\u00f6r monologen till en uppvisning i f\u00f6red\u00f6mligt sk\u00e5despeleri. Hum\u00f6rsv\u00e4ngningarnas kontraster binder samman, g\u00f6r monologen synnerligen sev\u00e4rd.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Efter verk av Franz Kafka Manus och regi: Hans Blomqvist Scenografi: Jesper Lundahl Kostym: Agnes Gry Ljud, ljus, teknik: Jacki Rom\u00e1n Mask: Jessica Cederholm i rollen: Erik \u00c5kerlind Premi\u00e4r hos G\u00f6teborgs Dramatiska Teater i Stigbergsliden 19\/9 2025 Spelas till och med 16\/11 Premi\u00e4rdatumet sammanf\u00f6ll med premi\u00e4r p\u00e5 stadens Stadsteater vilket medf\u00f6rde att f\u00f6rest\u00e4llningen hos GDT [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-197398","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197398","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=197398"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197398\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":197905,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197398\/revisions\/197905"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=197398"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=197398"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=197398"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}