{"id":197368,"date":"2025-09-22T23:53:03","date_gmt":"2025-09-22T22:53:03","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=197368"},"modified":"2025-09-23T13:12:51","modified_gmt":"2025-09-23T12:12:51","slug":"modern-klassikers-chockerande-gransloshet-beror-inte-som-den-borde-katt-pa-hett-plattak-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=197368","title":{"rendered":"Modern klassikers chockerande gr\u00e4nsl\u00f6shet ber\u00f6r inte som den borde &#8211; Katt p\u00e5 hett pl\u00e5ttak p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/04-katt-pa-hett-plattak-foto-pressbild-foto-jens-sethzman-2025.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-197369\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/04-katt-pa-hett-plattak-foto-pressbild-foto-jens-sethzman-2025.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/04-katt-pa-hett-plattak-foto-pressbild-foto-jens-sethzman-2025-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">pressfoton Jens Sethzman<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Av Tennesse Williams (\u00f6vers\u00e4ttning Jacob Hirdwall och Bj\u00f6rn Melander)<\/p>\n\n\n\n<p>Regi: Sunil Munshi<\/p>\n\n\n\n<p>Scenografi, ljusdesign: Jens Sethzman<\/p>\n\n\n\n<p>Kostymdesign: Anne Bolander Looft<\/p>\n\n\n\n<p>Maskdesign: Maria Ritvall<\/p>\n\n\n\n<p>Ljuddesign: Dan Andersson<\/p>\n\n\n\n<p>I rollerna: Caroline S\u00f6derstr\u00f6m, Jesper S\u00f6derblom, Dag Malmberg, Carina M Johansson, Johannes Lindkvist (praktikant), Maria Salomaa och Martin Berggren<\/p>\n\n\n\n<p>Premi\u00e4r 19\/9 2025 Stora scen G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n\n\n\n<p>Spelas till och med 30\/11<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>Inte ov\u00e4ntat uppst\u00e5r en k\u00e4nsla av d\u00e9j\u00e0 vu. \u00c4r t\u00e4mligen s\u00e4ker p\u00e5 att jag inte tidigare sett den Pulitzer-prisade pj\u00e4sen g\u00f6ras p\u00e5 scen, \u00e4ven om jag sannolikt haft scener fr\u00e5n n\u00e5gon av de tre filmerna baserade p\u00e5 samma manus p\u00e5 n\u00e4thinnan, exempelvis Oscars-nominerade dramat d\u00e4r Elizabeth Taylor frustande spelar mot Paul Newman. I Sverige fick pj\u00e4sen som utspelas p\u00e5 plantage i amerikanska s\u00f6dern sin premi\u00e4r hos Stadsteatern i G\u00f6teborg h\u00f6sten 1955, redan samma \u00e5r den hade haft sin premi\u00e4r p\u00e5 Broadway. <\/p>\n\n\n\n<p> Ligger n\u00e4ra till hands att h\u00e4vda att ber\u00e4ttelsen om livsl\u00f6gner, v\u00e4rderingar och girighet existerar i skuggan av O`Neills ikoniska verk <em>L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt<\/em>. Men faktum \u00e4r att \u00e4ven om Nobelpristagarens \u00e5ngestridna drama som jag recenserat g\u00e5nger tv\u00e5 i upps\u00e4ttningar p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater tillkom tidigare, \u00e4gde urpremi\u00e4ren rum p\u00e5 Dramaten \u00e5ret efter <em>Katt p\u00e5 hett pl\u00e5ttak<\/em> hade m\u00f6tt sin publik. Hur som helst anses Tennesse Williams vara en av de fr\u00e4msta dramatikerna i USA under f\u00f6reg\u00e5ende sekel tillsammans med Eugene O\u00b4Neill och Arthur Miller, tre tungviktare som givetvis f\u00e5tt efterf\u00f6ljare vilka spelas hos oss. Alla tre prisade dramatiker har onekligen influerat den psykologiskt djuplodande och f\u00f6rbluffande produktive Lars Nor\u00e9n.  F\u00f6r \u00f6vrigt ocks\u00e5 aktuell p\u00e5 teatern vid G\u00f6taplatsen, vars nytilltr\u00e4dde vd jag passade p\u00e5 att presentera mig f\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"443\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/05-katt-pa-hett-plattak-foto-pressbild-foto-jens-sethzman-2025.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-197375\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/05-katt-pa-hett-plattak-foto-pressbild-foto-jens-sethzman-2025.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/05-katt-pa-hett-plattak-foto-pressbild-foto-jens-sethzman-2025-300x204.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Intrigen kretsar kring en minst sagt osympatisk patriark uppvaktad p\u00e5 sin f\u00f6delsedag  av sina tv\u00e5 s\u00f6ner och deras respektive. I huvudrollerna tr\u00e4der Brick och Maggie fram,  yngste sonen som avbrutit en tillvaro som professionell fotbollsspelare (amerikanska varianten) och kommentator till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r destruktivt drickande och den missn\u00f6jda sk\u00f6nhet han gift sig med vars beg\u00e4r efter ett m\u00f6jligt arv g\u00f6r henne oerh\u00f6rt s\u00e5rbar. Till saken h\u00f6r att Brick tr\u00f6star med kopi\u00f6sa m\u00e4ngder sprit efter att han b\u00e4ste v\u00e4n, tillika sin stora k\u00e4rlek, beg\u00e5tt sj\u00e4lvmord.  Insatt i hur det f\u00f6rh\u00e5ller sig v\u00e4ljer \u00e4nd\u00e5 fl\u00e4rdfulla hustrun att st\u00e5 ut med f\u00f6rnedrande behandling f\u00f6r att hon \u00e4r besatt,  \u00e5tr\u00e5r sv\u00e4rfaderns f\u00f6rm\u00f6genhet.<\/p>\n\n\n\n<p> Han \u00e4r en vidrigt sj\u00e4lvupptagen self made man vars anh\u00f6riga har kunskap om att detta kommer vara sista f\u00f6delsedagen p\u00e5 grund av l\u00e5ngt framskriden cancer.  Utsikten till tryggad \u00e5lderdom medf\u00f6r att Big Daddy\u00b4s hustru sedan fyrtio \u00e5r h\u00e5llit sig kvar p\u00e5 egendomen, trots att hon f\u00e5tt v\u00e4nja sig vid makens hisnande f\u00f6rakt. Mot detta skenande vansinne ska st\u00e4llas \u00e4ldste sonen och dennes lika rekorderliga och mycket fruktsamma hustru. Fembarnsfamiljen med en sj\u00e4tte p\u00e5 v\u00e4g f\u00f6rs\u00f6rjs av den framg\u00e5ngsrike advokaten Gooper och har goda relationer med byns pastor. Advokatens f\u00f6rs\u00f6k att konsolidera och f\u00f6r framtiden utveckla familjef\u00f6retaget avvisas kategoriskt av Big Daddy Pollitt.  Explicit demonstreras ist\u00e4llet hur f\u00f6r\u00e4ldrarna, till de vuxna s\u00f6nerna med sina diametralt olika beteenden och \u00f6den, \u00f6ppet tar parti f\u00f6r Brick som tycks ha gett upp. Homo- och bisexualitet och synen p\u00e5 dylik l\u00e4ggning s\u00e4gs vara ett b\u00e4rande motiv I Williams uppslitande tragedi. <\/p>\n\n\n\n<p> Ska p\u00e5pekas att den dystra dramatiken rymmer en stor portion becksvart humor, ett tacksamt estetiskt grepp som v\u00e5r motsvarighet, l\u00e4s Lars Nor\u00e9n, tagit intryck av och som bekant inf\u00f6rlivat i egna manus. En s\u00e5dan komisk ingrediens best\u00e5r i att od\u00e5gan Brick tar sig fram med krycka och st\u00f6dskena efter att ha brutit foten. Olyckan var framme n\u00e4r han i m\u00f6rkret t\u00e4vlade mot sig sj\u00e4lv p\u00e5 en idrottsanl\u00e4ggning genom att snubbla p\u00e5 en utst\u00e4lld h\u00e4ck. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/06-katt-pa-hett-plattak-foto-pressbild-foto-jens-sethzman-2025.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-197380\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/06-katt-pa-hett-plattak-foto-pressbild-foto-jens-sethzman-2025.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/06-katt-pa-hett-plattak-foto-pressbild-foto-jens-sethzman-2025-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>      \u00c5ngrar inte att jag n\u00e4rvarade p\u00e5 premi\u00e4ren och nu f\u00f6rs\u00f6ker bringa klarhet i tankarna ett par dagar efter\u00e5t fast anteckningar f\u00f6rkommit. Men regiss\u00f6ren misslyckades tyv\u00e4rr i sitt upps\u00e5t att f\u00e5 mig att l\u00e4mna &#8221;f\u00f6rtjust utmattad&#8221;. Vad finns att ta med sig f\u00f6rutom en brutal exponering av egoism och irrationalitet? anser att miniess\u00e4n i programh\u00e4ftet lagt f\u00f6r stor vikt vid Bricks fysiska dragning till Skipper, \u00e4ven om man var tvungen att smussla med samk\u00f6nade f\u00f6rh\u00e5llanden i 50-talets USA. Os\u00e4ker p\u00e5 vad Sunil Munshi kan ha lagt till f\u00f6rutom bruket av mobiler och en moloken Brick ytterst diskret sjungandes vers ur obeskrivligt vackra <em>God Only Knows. <\/em><\/p>\n\n\n\n<p>Scenografen stannar kvar i inledande spati\u00f6s interi\u00f6r som lyser i guldgult med parkett, avsatser och blankt gl\u00e4nsande ytor, vilket i j\u00e4mf\u00f6relse med andra inte s\u00e4llan spektakul\u00e4ra iscens\u00e4ttningar framst\u00e5r som  futtigt. Sk\u00e5despelarna g\u00f6r oftast entr\u00e9 bakifr\u00e5n. Den inledande l\u00e5nga monologen fr\u00e5n Carina S\u00f6derstr\u00f6m (Maggie) avbruten av rappa bittra ifr\u00e5gas\u00e4ttanden fr\u00e5n den hon kr\u00e4lar f\u00f6r, introducerar dramats premisser. Skulle jag ha p\u00e5st\u00e5tt att upps\u00e4ttningen floppar, hade det funnits anledning att utse Jesper S\u00f6derblom till n\u00e5gon som p\u00e5 egen hand r\u00e4ddade premi\u00e4ren, blir den stora beh\u00e5llningen genom sitt pendlande mellan \u00e5terh\u00e5llsamhet och korta utbrott av raseri. Han har anf\u00f6rtrotts allt st\u00f6rre roller senaste \u00e5ren. \u00d6vertygar allt som oftast lika mycket som h\u00e4r med sitt kroppsspr\u00e5k och br\u00e4nnheta repliker. Har \u00e5tskilliga g\u00e5nger str\u00f6tt ber\u00f6m \u00f6ver Caroline S\u00f6derstr\u00f6m vars uppdrag h\u00e4r \u00e4r en utmaning. Lysande p\u00e5 att nerverna utanp\u00e5 och i s\u00e4ttet att varva upp f\u00f6r att d\u00e4rp\u00e5 sjunka ihop. Men i rollen som personen  alluderandes p\u00e5 pj\u00e4sens titel blir inte h\u00f6rbarheten  lika fl\u00e4ckfri som den brukar. S\u00f6derblom och S\u00f6derstr\u00f6m exponerar mycket hud och man f\u00f6rst\u00e5r att intimitetskoordinator anlitats.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/10-katt-pa-hett-plattak-foto-pressbild-foto-jens-sethzman-2025-440x295-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-197386\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/10-katt-pa-hett-plattak-foto-pressbild-foto-jens-sethzman-2025-440x295-1.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/10-katt-pa-hett-plattak-foto-pressbild-foto-jens-sethzman-2025-440x295-1-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p> <\/p>\n\n\n\n<p>Dag Malmberg \u00e4ger scen n\u00e4r han vandrar in i str\u00e5lkastarljuset. Men eftersom jag starkt tvivlar p\u00e5 att han tidigare portr\u00e4tterat en lika usel individ med grandios sj\u00e4lvbild som man instinktivt avskyr blir han enbart motbjudande. Inga samtidsmark\u00f6rer f\u00f6rekommer. Noterade \u00e4nd\u00e5 en rubrik som f\u00f6ruts\u00e4gbart nog drog paralleller till en viss president p\u00e5 andra sidan Atlanten. Carina M Johansson har p\u00e5 sin lott att antingen signalera kontroll genom sarkasmer eller finna sig i att bli f\u00f6r\u00f6dmjukad. Hon som gett mig s\u00e5 m\u00e5nga minnesv\u00e4rda upplevelser genom \u00e5ren kommer inte riktigt till sin r\u00e4tt. Prydliga m\u00f6nsterfamiljen vilka andra trampar p\u00e5, bortsett fr\u00e5n \u00f6mkliga pastorn,  framst\u00e4lls med viss trov\u00e4rdighet. I biroll som Mae m\u00e4rks rutinen hos finlandssvenska aktrisen Maria Salomaa (debut p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater?)<\/p>\n\n\n\n<p> Slog mig efter\u00e5t att upps\u00e4ttningens l\u00e4ngd uppg\u00e5r till ungef\u00e4r minus tolv minuter den ursprunglig ber\u00e4knande.  Os\u00e4ker p\u00e5 om Sunil Munshi jobbat tidigare i G\u00f6teborg. I Stockholm har han varit flitig i olika funktioner i skilda genrer. Problemet med regin \u00e4r att storyn inte n\u00e5r fram, att det inte g\u00e5r att ta personerna p\u00e5 allvar. I filmversioner och  pj\u00e4ser torde storyn runt familjens f\u00f6rm\u00f6genhet, konsekvensen av cancerbeskedet, s\u00f6ndervittrade \u00e4ktenskapet p\u00e5 plantagen, skillnaderna i hur s\u00f6nerna och deras familjer behandlas samt homosexuella dragningen  utgjort en rad f\u00e4stpunkter f\u00f6r \u00e5sk\u00e5daren. Uppskattar upps\u00e4ttningens rytm och kunde roas av sv\u00e4ngningar i manus, fast detta rubbar inte mitt besvikna intryck. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Av Tennesse Williams (\u00f6vers\u00e4ttning Jacob Hirdwall och Bj\u00f6rn Melander) Regi: Sunil Munshi Scenografi, ljusdesign: Jens Sethzman Kostymdesign: Anne Bolander Looft Maskdesign: Maria Ritvall Ljuddesign: Dan Andersson I rollerna: Caroline S\u00f6derstr\u00f6m, Jesper S\u00f6derblom, Dag Malmberg, Carina M Johansson, Johannes Lindkvist (praktikant), Maria Salomaa och Martin Berggren Premi\u00e4r 19\/9 2025 Stora scen G\u00f6teborgs Stadsteater Spelas till och [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-197368","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197368","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=197368"}],"version-history":[{"count":18,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197368\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":197390,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197368\/revisions\/197390"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=197368"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=197368"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=197368"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}