{"id":197302,"date":"2025-09-22T03:47:53","date_gmt":"2025-09-22T02:47:53","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=197302"},"modified":"2025-09-25T22:25:52","modified_gmt":"2025-09-25T21:25:52","slug":"bevisar-i-smaskig-jubileumskonsert-att-de-annu-brinner-stella-firar-30-ar-i-musikens-hus","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=197302","title":{"rendered":"Bevisar i smaskig jubileumskonsert att de \u00e4nnu brinner – Stella firar 30 \u00e5r i Musikens Hus"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

20\/9 2025<\/p>\n\n\n\n

Musikens Hus i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Fick en f\u00f6rfr\u00e5gan fr\u00e5n coverbandets frontfigur Karin Klingenstierna om jag ville bevaka denna tilldragelse, vilket inte kunde motst\u00e5s. Har sett Stella ett par g\u00e5nger, senast i ny\u00e5rsmatin\u00e9, n\u00e5got av en specialitet f\u00f6r G\u00f6teborgsbaserade gruppen. Med ett eller ett par undantag \u00e4r de att betrakta som ett kvinnokollektiv, vars k\u00e4rlek till svunna tiders soul, r & b och genuin rock inte g\u00e5r att ta miste p\u00e5. S\u00e5ngerskan och presentat\u00f6ren Klingenstierna f\u00f6rs\u00f6rjer sig fr\u00e4mst som konferencier och moderator vilket lett till att en bok skrivits i \u00e4mnet. F\u00f6r att publiken inte skulle tr\u00f6ttna p\u00e5 hennes talr\u00f6st hade uppdraget som konferencier g\u00e5tt till ordvr\u00e4ngande ekvilibristen Erik Blix, radiomannen nyss hemkommen fr\u00e5n Sveriges Radios st\u00e5tliga hundra\u00e5rsfirande i Berwaldhallen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6re konserten var det mat och quiz och efter\u00e5t jam. Jag som kom direkt fr\u00e5n G\u00f6teborgs Dramatiska Teater och tv\u00e5 premi\u00e4rer dagen f\u00f6re, orkade enbart fokusera p\u00e5 fylliga spelningen i tv\u00e5 set kryddad med en dr\u00f6s g\u00e4ster. Bandet har lirat p\u00e5 krogar, teatrar, fester, V\u00e4rldsutst\u00e4llning, festivaler, invigningar, m\u00e4ssor, G\u00f6teborgs Kulturkalas och inte minst ny\u00e5rsmatin\u00e9er p\u00e5 Nefertiti. Vidare kan inte f\u00f6rbig\u00e5s att man varit husbandet i SVT:s ”p\u00e5 sp\u00e5ret”.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rutom n\u00e4mnd vokalist best\u00e5r Stella av Paula af Malmborg Ward p\u00e5 keyboard, tv\u00e5 bl\u00e5sare i form av Elisabeth Engdahl p\u00e5 tenorsax och trumpetaren Mia Samuelsson, NissKerstin Hallgren p\u00e5 kontrabas samt bakom trummorna Tomas Olsson. I Lars Lim Mobergs fr\u00e5nvaro hade tv\u00e5 gitarrister upptagits i gemenskapen. Syftar p\u00e5 Peter Wiik och Per Strandberg vilka turades om f\u00f6r att i finalnummer bli ett effektivt tvilling-koncept. Flera av bandets medlemmar har imponerande cv:n och verkar inom \u00e5tskilliga genrer. En av dem beh\u00e4rskar sin Dylan och bluesig rock till fullo. S\u00e4ttningen inneh\u00e5ller ocks\u00e5 en person som skriver operor och framf\u00f6r egna jazzbetonade visor. <\/p>\n\n\n\n

L\u00e4ste att ursprungliga tanken var att ha st\u00e5ende publik. Att den kombinerades med sittande medf\u00f6rde att det blev tr\u00e4ngre \u00e4n det skulle ha varit annars. Alla som skaffat biljett fick dock lyckligtvis plats. Hade gl\u00f6mt \u00f6ronproppar varf\u00f6r jag h\u00f6ll mig l\u00e4ngst bak vid baren. D\u00e4rifr\u00e5n kunde ett bildspel \u00f6ver karri\u00e4ren besk\u00e5das samtidigt som konserten p\u00e5gick. Mina oskarpa mobilbilder \u00e4r som framg\u00e5r tagna p\u00e5 l\u00e5ngt h\u00e5ll. Ljudet kan beskrivas som maffigt, mestadels ypperligt balanserat. Ska man vara petig l\u00e5g kontrabasen v\u00e4l h\u00f6gt p\u00e5 bekostnad av klaviatur- och bl\u00e5sinstrument. Aprop\u00e5 publicitet om evenemanget hade min kollega Kai Martin gjort ett f\u00f6rhandsreportage och intervjuat, vilket Blix uppm\u00e4rksammade. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

L\u00e5t mig en smula subjektivt guida er genom jubil\u00e9et, tala om vad som framf\u00f6rdes och vilka som intog framskjutna positioner. Man inleder med en supersuggestiv variant av Fever <\/em>med feature fr\u00e5n st\u00e5bas och viskande k\u00f6r. Peter Wiik annonseras d\u00e4refter som f\u00f6rsta g\u00e4st, en musiker jag h\u00f6rde med Really Dan f\u00f6r ett par \u00e5r sedan. Sk\u00f6na h\u00e4nget i These Boots Are Made F\u00f6r Walkin\u00b4<\/em>, listettan av Lee Hazlewood med lead fr\u00e5n Nancy Sinatra, g\u00f6rs med ackuratess. Klingenstierna leder med f\u00f6red\u00f6mlig frasering, dito energi och tryggt handlag. F\u00f6ljdes upp med en annan tolkning som satt som den skulle, en stark standard fr\u00e5n 1948 med titeln Black Cofee. <\/em>Kuri\u00f6st nog tillh\u00f6r Peggy Lee de som f\u00f6rknippas inte bara med Fever <\/em>utan ocks\u00e5 med Burke\/ Websters komposition. H\u00e4r sv\u00e4nger det g\u00f6tt (f\u00f6r att vara dialektal) med antydan till gitarrsolo. Riffas avsp\u00e4nt med framg\u00e5ng!<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Bjuds p\u00e5 medh\u00e5rsstrykande hum\u00f6rh\u00f6jare i Dolly Partons kl\u00e4mmiga 9 To 5.<\/em>Wiik plockar snitsigt med licks medan kompet driver p\u00e5. Efter detta fyrtal i sp\u00e4nstiga covers \u00e4ntrar Erik Blix scen f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen f\u00f6r att hylla Stella och deras historik. Man f\u00f6rv\u00e5nar med en sentida l\u00e5t som ursprungligen \u00e4r i reggae-takt. More Human <\/em>resulterar i den kanske allra b\u00e4sta vokala insatsen dittills. Sedan f\u00f6ljer en udda tolkning av EDM-landspl\u00e5gan Cotton<\/em> Eye Joe. Af Malmborg Ward trakterar dragspel medan Martina Almgren avl\u00f6st mannen som i branschen kallas Tolson som rytml\u00e4ggare. Almgren briljerar med sin jazzigt markerade stil.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ida Gudmundsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Andra set b\u00f6rjar med Erik Gullbransson (k\u00e4nd b\u00e5de fr\u00e5n musikaler, storband och som solist i sm\u00e5grupper) som s\u00e5ngsolist. Detta sker i en annorlunda framsl\u00e4pande version av tidl\u00f6sa(?) Hasse & Tage-klassikern Var blev ni av, ljuva dr\u00f6mmar? <\/em>fr\u00e5n Svea Hund. St\u00e4mningen skiftar drastiskt n\u00e4r Aretha Franklin-medley aviseras. D\u00e5 tar Per Strandberg – h\u00f6rts som beg\u00e5vad George Benson-expert p\u00e5 Utopia- \u00f6ver som offensivt lagd gitarrist. Bandet \u00e4r p\u00e5 t\u00e5rna och det m\u00e4rks att Klingenstierna kommit in i andra andningen. Somliga kanske minns att jag rapporterade om tributen till Queen of Soul fr\u00e5n samma scen i fjol med snarlik line up.<\/p>\n\n\n\n

Soundet f\u00f6rst\u00e4rks av Vanja Holm p\u00e5 percussion. <\/em>Segmentet inleds blues\u00f6sigt f\u00f6r att i Son of a Preacher Man <\/em>(f\u00f6rst k\u00e4nd genom Dusty Springfield) k\u00e4nnetecknas av bl\u00e5sarna i centrum. Extra appl\u00e5der utdelas till det groove som etableras. I A Rose Is Still A Rose <\/em>(L. Hill) l\u00e5ter det lysande om samtliga p\u00e5 scen och alldeles extra ber\u00f6mv\u00e4rd \u00e4r Martina Almgrens insats (om mina anteckningar st\u00e4mmer). Efter en l\u00e5ng harang fr\u00e5n konferenciern (rekommenderar Stella att l\u00e4gga den p\u00e5 hemsida) g\u00e4star virtuosen Magnus Johansson p\u00e5 trumpet i ett latin-inspirerat nummer. Per Strandberg g\u00f6r avtryck n\u00e4r distinkta anslaget \u00f6kar och det k\u00e4nns som om decibeltalet ocks\u00e5 \u00f6kar.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ida Gudmundsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Passionen fl\u00f6dar i tajt tolkning av (Always) Someting There To Remind Me<\/em>, en av otaliga \u00f6rh\u00e4ngen fr\u00e5n Burt Bacharach\/ Hal David. Man h\u00f6ll sig s\u00e5 gott som uteslutande till sj\u00e4lva temat. Med glimten i \u00f6gat demonstrerade Gullbransson vilken crooner han kan vara genom att ge sig p\u00e5 My Way <\/em>(spelades p\u00e5 min morbrors begravning, han som presenterade band och artister p\u00e5 Scandinavium f\u00f6rsta fem \u00e5ren). I andra set ut\u00f6kas bl\u00e5ssektionen successivt. Mia och Karin f\u00f6renas med inte bara n\u00e4mnde Magnus utan ocks\u00e5 Urban Ward p\u00e5 fr\u00e4mst baryton och Lars G\u00f6ran Dimle p\u00e5 trombon. V\u00e4cker ens f\u00f6rtjusning att bl\u00e5sinstrument f\u00e5r allt mer utrymme. Aprop\u00e5 aftonens olika konstellationer kan p\u00e5pekas att minst tv\u00e5 \u00e4kta par syns p\u00e5 scen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ida Gudmundsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Till avdelningen rej\u00e4la \u00f6verraskningar h\u00f6r att att den frejdige Blix p\u00e5 sluttampen sl\u00e4pper alla eventuella h\u00e4mningar. H\u00f6rs f\u00f6rst i kr\u00e4vande duett med Karin i fr\u00e4ckt arrad \u00f6versatt hit. En elastisk sould\u00e4nga som k\u00e4nns igen. Rytm- och bl\u00e5ssektion gl\u00e4nser i intrikat sv\u00e4ngig sak vars original torde ha h\u00e4mtats fr\u00e5n soundtrack till The Wiz<\/em> – i s\u00e5 fall duett emellan Michael Jackson och Diana Ross. N\u00e4r Lars G\u00f6ran Dimle och jazzige gitarristen G\u00f6ran Klinghagen introduceras kastar sig Blix in i Zappa-land. Sjunger och deklamerar fram Cosmic Debris <\/em>fr\u00e5n plattan Apostroph\u00e9 vars solo Klinghagen tar hand om med bravur. Blix textar alldeles utm\u00e4rkt.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Stella gillar att t\u00e4cka ett vidstr\u00e4ckt f\u00e4lt av genrer, vilket exponeras i det l\u00e5nga andra setet med \u00f6nskv\u00e4rd tydlighet. Snow Queen <\/em>(C. King\/ G. Goffin) \u00e5terfinns p\u00e5 New Blood <\/em>med Blood, Sweat & Tears som jag \u00e5ret n\u00e4r plattan kom s\u00e5g p\u00e5 Scandinavium med Jojje Wadenius som nybliven medlem. P\u00e5 Musikens Hus g\u00f6rs den r\u00e4ttvisa med bl\u00e5skvintett, Vanja Holm, G\u00f6ran Klinghagen och k\u00e4rntruppen fr\u00e5n jubilaren. Gitarristen ger sig iv\u00e4g p\u00e5 en inspirerad utflykt, avl\u00f6ses av en dialog emellan Tomas trumslagare och Paula klaviaturspelare Den \u00f6verg\u00e5r i stadig fram\u00e5tlutad kontrabas och en sekvens d\u00e4r det riffas f\u00f6rtj\u00e4nstfullt.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ida Gudmundsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

P\u00e5 beg\u00e4ran framf\u00f6rdes f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande cirka tre extranummer. (Gick p\u00e5 toaletten i detta l\u00e4ge f\u00f6r att undvika k\u00f6.) Stella m\u00e5nar om att emellan\u00e5t vara trallv\u00e4nliga. Kan ha varit Rock The Boat <\/em>f\u00f6rst ut och d\u00e4refter kr\u00e4made man p\u00e5 med i princip samtliga medverkande p\u00e5 scen i Sisters Are Doing It F\u00f6r Themselves<\/em>, skriven av Eurythmics och ingick p\u00e5 album b\u00e5de med dem och av Aretha Franklin som sjunger duett med Annie Lennox. Snacka om tilltagande eufori och obevekligt framrullande beat! H\u00e4r n\u00e5gonstans levereras delikat trumsolo av Tomas Olsson. G\u00e4nget forts\u00e4tter avslutningsvis med mer up tempo. Vi f\u00f6runnas en vital version av Stings f\u00f6rsta singel, varvid s\u00e5ngare och bl\u00e5sare triumferar. Tack Stella f\u00f6r en upplyftande jubileumskonsert i gener\u00f6st XL-format.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

20\/9 2025 Musikens Hus i G\u00f6teborg Fick en f\u00f6rfr\u00e5gan fr\u00e5n coverbandets frontfigur Karin Klingenstierna om jag ville bevaka denna tilldragelse, vilket inte kunde motst\u00e5s. Har sett Stella ett par g\u00e5nger, senast i ny\u00e5rsmatin\u00e9, n\u00e5got av en specialitet f\u00f6r G\u00f6teborgsbaserade gruppen. Med ett eller ett par undantag \u00e4r de att betrakta som ett kvinnokollektiv, vars k\u00e4rlek […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-197302","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197302","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=197302"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197302\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":197487,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197302\/revisions\/197487"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=197302"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=197302"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=197302"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}