{"id":197268,"date":"2025-09-21T22:24:08","date_gmt":"2025-09-21T21:24:08","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=197268"},"modified":"2025-09-22T10:51:20","modified_gmt":"2025-09-22T09:51:20","slug":"kul-tankvart-collage-som-show-kannetecknad-av-kontraster-och-imponerande-sang-djupet-pa-backa-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=197268","title":{"rendered":"Kul collage i visuell show k\u00e4nnetecknad av kontraster och imponerande s\u00e5ng &#8211; Djupet p\u00e5 Backa Teater"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/djupet_foto_ellika-henrikson_002pressbild.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-197269\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/djupet_foto_ellika-henrikson_002pressbild.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/djupet_foto_ellika-henrikson_002pressbild-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">pressfoton Ellika Henriksson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Kollektivt skapad  efter id\u00e9 av Nadja Hjorton och Lisa Berkert Wallard<\/p>\n\n\n\n<p>Regi: Nadja Hjorton<\/p>\n\n\n\n<p>Scenografi &amp; kostymdesign: Lisa Berkert Wallard<\/p>\n\n\n\n<p>Maskdesign: Katrin Lind<\/p>\n\n\n\n<p>Ljusdesign: Bella Oldenqvist<\/p>\n\n\n\n<p>Ljuddesign: Jesper Lindell<\/p>\n\n\n\n<p>Musikarrangemang: Backa Teater musiker<\/p>\n\n\n\n<p>Musiker: Julia Schabbauer, Daniel Ekborg och Jonas Redig<\/p>\n\n\n\n<p>Medverkande: Marta Andersson-Larsson, Tuva B\u00f6rg\u00f6 (praktikant), Ylva Gallon, Alexander Gustavsson, Kjell Wilhelmsen, Daniel Ekborg, Julia Schabbauer, Jonas Redig<\/p>\n\n\n\n<p>Urpremi\u00e4r: !9\/9 2025 p\u00e5 Backa Teater p\u00e5 Hisingen<\/p>\n\n\n\n<p>Fr\u00e5n 10 \u00e5r<\/p>\n\n\n\n<p>Spelas till och med 4\/10<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>Kom p\u00e5 l\u00e4ktaren efter appl\u00e5dtacket i samspr\u00e5k med kvinnan som r\u00e5kade sitta intill mig. Hon sa att hon inte sett n\u00e5got liknande p\u00e5 samma scen. Jag kontrade med att ta upp t\u00e4mligen utflippade visuella version av Odyss\u00e9en h\u00e4rom \u00e5ret. <em>Djupet <\/em>med underrubriken &#8221;Havets r\u00e5aste gig&#8221; utspelas l\u00e4ngst ner i m\u00f6rkret och kylan under v\u00e5ra oceaner d\u00e4r det \u00e4r kilometrar ner till botten. H\u00e4r huserar trots ogynnsamma f\u00f6rh\u00e5llanden fiskar och skaldjur och i undervattensv\u00e4rlden med rykande vulkaner virvlar s\u00e5 v\u00e4l revirstrider som bortgl\u00f6mda melodier omkring.  Enligt dramaturg Kristina Ros st\u00e5r f\u00f6ruts\u00e4ttningar p\u00e5 havsbotten p\u00e5 randen till kollaps i en ekologi med unikt anpassade arter som kan bli v\u00e4ldigt gamla: maskar, svampar, sj\u00f6gurkor, snigelfiskar och en rosa havsgris. Ett belysande exempel \u00e4r den ishaj som heter h\u00e5k\u00e4ring, ryggradsdjuret med l\u00e4ngst livsl\u00e4ngd. Den dyker upp i lie l\u00e4skig monolog av Ylva Gallon. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"433\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/djupet_foto_ellika-henrikson_006pressbild.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-197289\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/djupet_foto_ellika-henrikson_006pressbild.jpg 433w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/djupet_foto_ellika-henrikson_006pressbild-200x300.jpg 200w\" sizes=\"auto, (max-width: 433px) 100vw, 433px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>Om upps\u00e4ttningen haft en urskiljbar handling med inlagda konflikter, skulle den kunna klassificeras som musikal. Nu g\u00e5r verket vars fyndiga id\u00e9 kommer fr\u00e5n tv\u00e5  kvinnor under beteckningen show. Nadja Hjorton har varit verksam som regiss\u00f6r, koreograf och performer i Sverige och utomlands i snart tjugo \u00e5r och varit konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r Regionteater V\u00e4st.<\/p>\n\n\n\n<p> I en dryg timma avl\u00f6ser scener och s\u00e5ngsolister i ett p\u00e4rlband likt en lyckad happening. Sammanh\u00e5llande grepp \u00e4r s\u00e5ledes vad som med god fantasi kan t\u00e4nkas f\u00f6rsigg\u00e5 i en milj\u00f6 delvis outforskad. Regiss\u00f6rens avsikt har varit att belysa s\u00e5dana oexploaterade och sv\u00e5r\u00e5tkomliga milj\u00f6er i en tid hon anser st\u00e5 p\u00e5 ett sluttande plan vad betr\u00e4ffar demokrati, j\u00e4mlikhet och klimat.  Ensemblen p\u00e5 \u00e5tta personer inklusive tre musiker som ocks\u00e5 agerar, \u00e4r f\u00f6rmodligen nybildad enkom f\u00f6r detta \u00e4ventyr. Och de g\u00f6r ett alldeles str\u00e5lande ifr\u00e5n sig!   Som kollektiv och var f\u00f6r sig \u00e4r de en fr\u00f6jd att bevittna dem i en uppseendev\u00e4ckande happening kryddad av v\u00e4sensskild musik, minst lika fr\u00e4ck koreografi som i Mello j\u00e4mte lustifikationer, n\u00e5gra kusliga inslag och t\u00e4nkv\u00e4rdheter. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"433\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/djupet_foto_ellika-henrikson_004pressbild.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-197284\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/djupet_foto_ellika-henrikson_004pressbild.jpg 433w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/djupet_foto_ellika-henrikson_004pressbild-200x300.jpg 200w\" sizes=\"auto, (max-width: 433px) 100vw, 433px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>      Innan sk\u00e5despelare och musiker tr\u00e4der fram ges i m\u00f6rker en kort introduktion i speaker-format om betingelserna d\u00e4r nere i djupet. Minns jag r\u00e4tt f\u00f6rs\u00e4tts vi i st\u00e4mning av inbjudande pianomusik. Ljusdesignern har fullt upp, levererar atmosf\u00e4r med synnerligen gott resultat, skapar skuggor, r\u00f6k och ljusk\u00e4llor vilka g\u00e5r bortom det realistiska. Men detta sp\u00e4nnande verk \u00e4r en fest b\u00e5de f\u00f6r \u00f6gon och \u00f6ron.  Scenens golv i svart ska f\u00f6rmodligen f\u00f6rest\u00e4lla dyig stenig botten och i fonden finns en ramp som anv\u00e4nds i omg\u00e5ngar. Ansvariga f\u00f6r mask- och kostymdesign har varit otroligt fiffigt kreativa. L\u00e4der och fiskfj\u00e4ll s\u00e4gs leva i perfekt symbios. Man kan bara i enstaka fall identifiera vem som d\u00f6ljer sig bakom varje huvudbonad och kostymen blir som en rustning, ett skyddande skal.  Till h\u00f6ger p\u00e5 scen finns ocks\u00e5 instrumenten: trumset, piano, gitarr, bas med mera. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"433\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/djupet_foto_ellika-henrikson_008pressbild.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-197290\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/djupet_foto_ellika-henrikson_008pressbild.jpg 433w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/djupet_foto_ellika-henrikson_008pressbild-200x300.jpg 200w\" sizes=\"auto, (max-width: 433px) 100vw, 433px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Finurliga repliker f\u00f6rekommer. Till exempel tillfr\u00e5gas en figur hur denne parar sig. Och de icke nedbrytbara plastp\u00e5sarna som flyter omkring blir en dyster p\u00e5minnelse om st\u00e4ndigt f\u00f6rs\u00e4mrade villkor.  \u00c4r dock ganska \u00f6vertygad om att den  fj\u00e4rde klass som entusiastiskt levde med i premi\u00e4rens skiftande scener liksom vi vuxna, fr\u00e4mst tog med oss olika st\u00e4mningarna i musiken j\u00e4mte publikfriande vokala soloinsatser fr\u00e5n skickliga sk\u00e5despelare.<\/p>\n\n\n\n<p> P\u00e5 Ringo starr-man\u00e9r sjunger Julia Schabbauer sittandes bakom sitt trumset Beatles-trumslagarens solo p\u00e5 Abbey Road, Kjell Wilhelmsen f\u00e5r leka kompromissl\u00f6s h\u00e5rdrockare i <em>Holy Diver <\/em> medan Alexander Gustavsson (k\u00e4nd fr\u00e5n film och tv-serier) best\u00e4mmer sig f\u00f6r att g\u00f6ra sin Mello-imitation maxad, genom att kliva omkring bland b\u00e4nkraderna och ta emot hi-fives. Dessutom framf\u00f6rdes med lika v\u00e4lklingande som vibrerande st\u00e4mband en varmblodigt passionerad tolkning av Celine Dion  och hennes ledmotiv ur Titanic. Torde ha varit med sopranen Marta Andersson-Larsson vars sk\u00e5despeleri vi kunnat njuta av p\u00e5 Stadsteatern senaste \u00e5ren. \u00d6verhuvudtaget kunde konstateras att ensemblen uppvisade avsev\u00e4rda kvalit\u00e9er i ett knippe s\u00e5nginslag. Musicerande trion ser till att uppr\u00e4tth\u00e5lla Backa Teaters h\u00f6ga musikaliska standard och stod f\u00f6r beg\u00e5vade arr. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/djupet_foto_ellika-henrikson_001pressbild.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-197294\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/djupet_foto_ellika-henrikson_001pressbild.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/djupet_foto_ellika-henrikson_001pressbild-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Hinner h\u00e4nda mycket p\u00e5 cirka sjuttio minuter. Hade det inte varit f\u00f6r passionen och kunnandet i s\u00e4ttet att ta sig an l\u00e5tarna, hade det varit frestande att dra till med klyschan att det ibland &#8221;trampas vatten&#8221; , att utvikningarna blir d\u00f6r m\u00e5nga. F\u00f6rvisso existerar i varje l\u00e5t n\u00e5gon slags koppling till hav och natur. Blir f\u00f6rtjust i enorma sp\u00e4nnvidden, fr\u00e5n sf\u00e4riska elektroniska sound och soundtrack till pop, schlager och till och med frenetisk trance. Vi f\u00e5r musik av bland andra Hans Zimmer, Rochard Starkey, Thomas Stenstr\u00f6m, Sarek, Dio, Gyllene Tider och Billie Ellish. Live-ackompanjemang blandas raffinerat med storslagen och f\u00f6rf\u00f6risk musik i h\u00f6gtalarna.<\/p>\n\n\n\n<p>Tv\u00e5 faktorer till som bidrar till denna lustfyllda lyckade upplevelse m\u00e5ste n\u00e4mnas. Dels att 10-\u00e5ringarna verkade ha l\u00e4rt sig l\u00e5tarna ( Spotify-lista finns att tillg\u00e5). Dels ska den\/de som skapat innovativa koreografin framh\u00e5llas. R\u00f6relserna rymmer m\u00e5nga betydelser, som om djur och v\u00e4xter d\u00e4r p\u00e5 botten ges ett k\u00e4nsloliv och som en f\u00f6rst\u00e4rkande faktor n\u00e4r doa-k\u00f6rer bildas. Uppfattar att synkade kroppar inte minst drev med de hysteriska moves vilka kringg\u00e4rdar t\u00e4vlande i ESC, ofta ett l\u00f6jets skimmer som h\u00e4r blir en p\u00e5-pricken-parodi klurigt framst\u00e4lld. F\u00f6rtj\u00e4nar att upprepas hur duktiga ensemblen \u00e4r och vilken gl\u00e4djekick som anr\u00e4ttats.<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Kollektivt skapad efter id\u00e9 av Nadja Hjorton och Lisa Berkert Wallard Regi: Nadja Hjorton Scenografi &amp; kostymdesign: Lisa Berkert Wallard Maskdesign: Katrin Lind Ljusdesign: Bella Oldenqvist Ljuddesign: Jesper Lindell Musikarrangemang: Backa Teater musiker Musiker: Julia Schabbauer, Daniel Ekborg och Jonas Redig Medverkande: Marta Andersson-Larsson, Tuva B\u00f6rg\u00f6 (praktikant), Ylva Gallon, Alexander Gustavsson, Kjell Wilhelmsen, Daniel Ekborg, [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-197268","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197268","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=197268"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197268\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":197301,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197268\/revisions\/197301"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=197268"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=197268"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=197268"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}