{"id":197065,"date":"2025-09-12T15:42:30","date_gmt":"2025-09-12T14:42:30","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=197065"},"modified":"2025-09-12T17:26:36","modified_gmt":"2025-09-12T16:26:36","slug":"med-stil-och-smak-och-musiker-fran-graddhyllan-skordas-ny-framgang-ida-sand-pa-nefertiti","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=197065","title":{"rendered":"Med stil och smak och ett all star band sk\u00f6rdas ny framg\u00e5ng – Ida Sand p\u00e5 Nefertiti"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foton Qlaez Wennberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

5\/9 2025<\/p>\n\n\n\n

Nefertiti i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Minst tre liverecensioner har publicerats plus tv\u00e5 texter om senaste skivan Can You Hear Me? <\/em>Jag skrev ocks\u00e5 om Ida Sands medverkan i Quincy Jones-tribut med Bohusl\u00e4n Big Band och fler solister p\u00e5 \u00e5rets Ystad Jazzfestival, n\u00e4r hon g\u00e4stade eller ingick i Magnus Lindgrens Stockholm Underground samt om hennes insats i Nils Landgrens projekt X-Mas With My Friends. Till uppr\u00e4kningen kan adderas fler konserter, ett par med just Bohusl\u00e4n Big Band, vilka omn\u00e4mnts i uppskattande ordalag p\u00e5 facebook. Minns att en av texterna fick s\u00e5dant genomslag att den resulterade i hundratals likes n\u00e4r artisten delade. N\u00e5got som bidrar till prestations\u00e5ngest och en urs\u00e4kt till att recension dr\u00f6jt, i kombination med oro \u00f6ver och koncentrationssv\u00e5righeter p\u00e5 grund av ett hysterisk polarisering. I den b\u00e4sta av v\u00e4rldar skulle Ida Sands musicerande kunna utg\u00f6ra en motvikt, kanske rent av en samlande kraft. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e5got som slog mig efter den uts\u00e5lda konserten i en anrik lokal jag regelbundet bes\u00f6kt sedan h\u00f6sten 1976, \u00e4r att det kan tyckas lite underligt att Ida Sand s\u00e5 ofta spelar och sjunger p\u00e5 jazzst\u00e4llen och nyligen intervjuades i Orkesterjournalen. Hennes beatbaserade och stundtals avskalade melodier ( antingen sk\u00f6ra eller kraftfulla) h\u00f6r hemma i soulig funk, med v\u00e4rdefulla inslag av gospel plus en singer songwriter tradition. Ur den kompotten har en v\u00e4gvinnande stil som t\u00e4cker flera genrer inmutats. Dessutom g\u00f6rs covers med finess och eget uttryck, vilket inte hindrat den allsidiga artisten fr\u00e5n att med ackuratess ta sig an standards. Uppfattar det som att arrangemangen \u00e4r signerade Sand som gick p\u00e5 Musikh\u00f6gskolan h\u00e4r i staden. P\u00e5 den bejublade konserten i helgen fick vi en handfull tolkningar.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vilka finns med henne p\u00e5 scen? Jo idel k\u00e4nda ansikten. En mycket stadigt f\u00f6rankrad rytmsektion best\u00e5ende av trumslagare Per Lindvall och basist Dan Berglund. Lindvall \u00e4r troligen den musiker som funnits bakom Ida l\u00e4ngst bortsett fr\u00e5n maken Ola Gustafsson, ofta upptagen av andra projekt och turnerar s\u00e4llan med Ida. Dessa herrar har jag givetvis h\u00f6rt ett otal g\u00e5nger live och p\u00e5 skiva, n\u00e5got som kanske inte ens beh\u00f6ver p\u00e5pekas. Deras cv:n \u00e4r oerh\u00f6rt imponerande. Ganska s\u00e4llsynt att se bas-ber\u00f6mdheten fr\u00e5n E.S.T emellan\u00e5t skifta till elbas och d\u00e5 f\u00e5 till mer urskiljbara b\u00f6ljande basg\u00e5ngar.<\/p>\n\n\n\n

De fantastiska melodileverant\u00f6rerna heter Jesper Nordenstr\u00f6m och Robert \u00d6stlund vilka kompletteras av artisten sj\u00e4lv p\u00e5 fr\u00e4mst rhodes och n\u00e5gra g\u00e5nger sittande vid flygeln intill. Ska s\u00e4gas att d\u00e4r jag st\u00e5r eller sitter bakom tegelvalv ser jag inte Sand, om jag inte str\u00e4cker p\u00e5 mig extra. Jesper trakterar klassisk B 3 -orgel medan mannen med hatten st\u00e5r f\u00f6r en rad ljuvliga solon p\u00e5 sin elgitarr. De sk\u00f6ter sina sysslor alldeles str\u00e5lande. Klaviaturspelaren h\u00f6rde jag f\u00f6rmodligen senast med Cleo-bandet p\u00e5 samma scen och gitarristen f\u00f6rknippas numera med Bo Kaspers Orkester. \u00c4ven om \u00d6stlund inte \u00e4r med p\u00e5 skivorna har samtliga spelat med den frontande kvinnan som oftast presenterar sina l\u00e5tar och val av covers. P\u00e5talar att hon hyser en s\u00e4rskild f\u00f6rk\u00e4rlek till Nef d\u00e4r hon upptr\u00e4tt ganska ofta.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ska f\u00f6rs\u00f6ka undvika att skriva ett referat. Men vill \u00e4nd\u00e5 tala om vad som h\u00e4nde i stora drag med st\u00f6d av anteckningar och erh\u00e5llen l\u00e5tlista. Publiken, st\u00e5ende eller sittande vid bord, m\u00e4rker att ljudet \u00e4r ypperligt och r\u00e4tt balanserat. 47-\u00e5ringen fr\u00e5n Stockholm med sex skivor i bagaget lanserar n\u00e5gra nya l\u00e5tar. En av dem om en ulv i f\u00e5rakl\u00e4der \u00f6ppnar konserten. Har en sugande, sl\u00e4pig struktur d\u00e4r intensiteten skruvas upp v\u00e4sentligt p\u00e5 slutet.<\/p>\n\n\n\n

\u00c5tf\u00f6ljs av Burning<\/em> vars passionerade soulfunkiga framf\u00f6rande, blir till en f\u00f6rv\u00e4ntad fulltr\u00e4ff med inspirerade solon p\u00e5 gitarr och orgel. I Waiting <\/em>ocks\u00e5 fr\u00e5n senaste skivan byter Berglund till elbas f\u00f6rsta g\u00e5ngen, varvid f\u00f6rf\u00f6riskt groove uppst\u00e5r. Mina \u00f6ron noterar en Patti Austin-vibe i tassande sound med tillbakalutat komp. Melodins subtila sv\u00e4ng l\u00f6sg\u00f6rs, varvas upp. Att dra en parallell till Grammy-vinnande stj\u00e4rnan indikerar hur h\u00f6gt Ida Sands s\u00e5ng b\u00f6r v\u00e4rderas. Och engagemanget i r\u00f6sten g\u00e5r inta att ta miste p\u00e5. Den klara ber\u00f6rande st\u00e4mman \u00e4r sannolikt en mix av arv och \u00f6vning, eftersom hennes far tillh\u00f6rde ensemblen p\u00e5 Kungliga Operan.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rvisso en sj\u00e4lvklarhet. Kan \u00e4nd\u00e5 inte l\u00e5ta bli att p\u00e5minna om statusen p\u00e5 musikerna, hur tajta eller n\u00e4r s\u00e5 \u00f6nskas fr\u00e5n den som best\u00e4mmer, hur vitalt luftigt man agerar i samspel med n\u00e5gon jag dristar mig till att kalla stj\u00e4rna. Bandet ges mycket utrymme i en l\u00e4tt psykedeliskt spejsig sak fr\u00e5n debutalbumet med Jimi Hendrix Experience. Utvecklas till sk\u00f6nt skev utflykt som bryter m\u00f6nstret. Melodi som ursprungligen \u00e4r en duett med Nils Landgren k\u00e4nnetecknas av diskret baktakt j\u00e4mte fint feature p\u00e5 piano av Sand plus k\u00e4nslig s\u00e5ng. Tv\u00e5 titlar till hinns med f\u00f6re paus. Dels en Paul Simon-influerad melodi vars oemotst\u00e5ndliga hook leder tanken till New Orleans. H\u00e4r riffas det friskt och gospel-gl\u00e4djen luser igenom. Och dels en one hit wonder fr\u00e5n tidigt 60-tal av Charles Sheffield. I denna omst\u00f6pta version uppbyggd kring en smittsam refr\u00e4ng k\u00e4nns It\u00b4s Your Voodoo Working <\/em>som en produkt av henne sj\u00e4lv.<\/p>\n\n\n\n

Fyra covers ing\u00e5r i ett andra gener\u00f6st set d\u00e4r det g\u00f6rs plats f\u00f6r tv\u00e5 extranummer. M\u00f6jligen med ett undantag finns samtliga inspelade p\u00e5 n\u00e5got av hennes album.. Av mina anteckningar framg\u00e5r att The Weight <\/em>tilldelats dubbla utropstecken. Handlar som bekant om en klassiker med The Band fr\u00e4mst komponerad av Robbie Robertson. Den od\u00f6dliggjordes definitivt i The Last Waltz <\/em>(som jag s\u00e5g p\u00e5 bio 1978) n\u00e4r Levon Holm med sin oefterh\u00e4rmliga dialekt fr\u00e5n Arkansas l\u00e4mnade \u00f6ver till Staple Singers och magi uppstod. Vilket sammantr\u00e4ffande att jag golvades av just 86-\u00e5riga Mavis Staples och hennes band p\u00e5 \u00e5rets WOW. Idas tolkning skiljer sig fr\u00e5n hur det l\u00e4t p\u00e5 originalet fr\u00e5n 1968. P\u00e5 Nef driver rytmsektionen \u00f6vriga framf\u00f6r sig, samtliga befinner sig i en musikalisk frihet som g\u00f6r att de f\u00e5r lust att komma med ”jazziga” till\u00e4gg. Blir h\u00e4rligt jambetonat genom \u00d6stlunds intro, Lindvalls fills, Nordenstr\u00f6ms triumferande utvidgning av temat och givetvis s\u00e4ttet Sand f\u00e4rgar i verser och hennes intonerade h\u00e4ng i refr\u00e4ng.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Fr\u00e5n Young At Heart <\/em>h\u00e4mtas One Of These Days <\/em>(N. Young) vars original finns p\u00e5 den i somras Sverige-aktuella rockikonens spr\u00f6da platta Harvest Moon. <\/em>H\u00e4r sker effektfullt en uppstannande avskalad fas med betoning p\u00e5 artistens uttrycksfulla st\u00e4mma och pianospel. Country-doftande harmonierna utsmyckas med ett stiligt bas-feature. Nedtonade st\u00e4mningen \u00e5terkommer i extra avdelning inlagd p\u00e5 beg\u00e4ran. F\u00f6rst med annorlunda, naken version av en av tidernas vackraste l\u00e5tar, n\u00e4mligen God Only Knows<\/em>, m\u00e4sterverk signerat Brian Wilson. Publiken lyssnar and\u00e4ktigt och f\u00e5 reda p\u00e5 artistens gripande privata relation till Beach Boys. Personalen st\u00e4nger till och med av fl\u00e4ktar och andra ljudk\u00e4llor. Och allra sist levereras en l\u00e5t som skrevs \u00e5t Stevie Wonder som hamnade p\u00e5 album fr\u00e5n 1970. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Repertoaren inneh\u00e5ller i \u00f6vrigt ett par nyskrivna alster av h\u00f6g kvalitet: The Villain In Your Story <\/em>d\u00e4r det rimmas p\u00e5 story och glory j\u00e4mte en personlig text om att vara ton\u00e5rsf\u00f6r\u00e4lder. Den f\u00f6rst n\u00e4mnda \u00e4r en sv\u00e4ngigt studsande sak toppad av en av \u00d6stlunds under konserten m\u00e5nga formidabla solon, medan l\u00e5ten om att ha d\u00f6ttrar p\u00e5 v\u00e4g ut i livet antar formen av r\u00f6rande ballad med diskret anslag.<\/p>\n\n\n\n

H\u00f6g tid att runda av rapporten som rosar en spelning vars sound och s\u00e5ng gjorde oss uppfyllda av livsgl\u00e4dje. Tv\u00e5 egna kompositioner vilka kan rankas som hits inkluderas ocks\u00e5 i andra halvan. Vi f\u00e5r veta att Let Go <\/em>med sin slinga som tar en i besittning influerats av psykiatrikern C.G Jung. Den tillh\u00f6r h\u00f6jdpunkterna och vad bandet kallar f\u00f6r deras disco-d\u00e4nga g\u00e5r inte heller av f\u00f6r hackor. Syftar p\u00e5 Now Is Not The Time <\/em>med sitt solida beat och l\u00e4ckra garnering, s\u00e5 snyggt soulig att den kan ses som en inhemsk motsvarighet till Quincy Jones oemotst\u00e5ndliga 80-tals sound p\u00e5 utgivningar i eget namn. <\/p>\n\n\n\n

TACK Qlaez Wennberg f\u00f6r bilder<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

5\/9 2025 Nefertiti i G\u00f6teborg Minst tre liverecensioner har publicerats plus tv\u00e5 texter om senaste skivan Can You Hear Me? Jag skrev ocks\u00e5 om Ida Sands medverkan i Quincy Jones-tribut med Bohusl\u00e4n Big Band och fler solister p\u00e5 \u00e5rets Ystad Jazzfestival, n\u00e4r hon g\u00e4stade eller ingick i Magnus Lindgrens Stockholm Underground samt om hennes insats […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-197065","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197065","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=197065"}],"version-history":[{"count":26,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197065\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":197146,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197065\/revisions\/197146"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=197065"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=197065"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=197065"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}