{"id":197037,"date":"2025-09-08T07:59:31","date_gmt":"2025-09-08T06:59:31","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=197037"},"modified":"2025-09-08T07:59:31","modified_gmt":"2025-09-08T06:59:31","slug":"tankar-om-att-krona-en-drottning-pa-kulturhuset-stadsteatern-lysande","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=197037","title":{"rendered":"Tankar om Att kr\u00f6na en drottning p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern – lysande"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nFoto Leonard Stenberg<\/em><\/p>\n

Att kr\u00f6na en drottning
\nPremi\u00e4r 6 september 2025
\nStadsteatern Kulturhuset Stockholm
\n Manus Christina Ouzounidis.
\nChristina \u00e4r en av Sveriges juat nu mest hyllade dramatiker. I sina arbeten l\u00e5ter hon sig ofta inspireras av grekiska myter, av det halvt gudomliga. Hon \u00e4r ocks\u00e5 intresserad av spr\u00e5kets m\u00f6jligheter, gr\u00e4nser och mots\u00e4gelser, vilket monologen Att kr\u00f6na en drottning \u00e4r ett exempel p\u00e5. <\/p>\n

Sk\u00e5despelare Robert Fux.
\nRobert som \u00e4r anst\u00e4lld vid Stadsteatern har under de senaste \u00e5ren framtr\u00e4tt i ett antal hyllade monologer, exempelvis Orlando (2013). <\/p>\n

I pj\u00e4sen \u00f6ppningsscen framtr\u00e4der en vackert skrudad Robert Fux som drottning inf\u00f6r sin kr\u00f6ning. Drottningens monolog inleds med \u201dVi \u00e4r\u2026.\u201d och hon menar att det inte kan vara p\u00e5 n\u00e5got annat s\u00e4tt mot bakgrund av det som har varit. N\u00e4r den blivande drottningen forts\u00e4tter att tala i termer av Vi f\u00f6rst\u00e5r vi snart att hon med Vi egentligen menar Jag. Talet om Vi blir ett s\u00e4tt att markera ett n\u00e4stan gudomligt avst\u00e5nd fr\u00e5n snarare \u00e4n en m\u00e4nsklig n\u00e4rhet till m\u00e4nniskorna. Men det paradoxala \u00e4r att hon i all sin gudomlighet och upph\u00f6jdhet \u00e4r beroende av de vanliga m\u00e4nniskorna f\u00f6r att kunna bli drottning. Det r\u00e4cker allts\u00e5 inte med att hon sj\u00e4lv anser sig v\u00e4rdig det m\u00e5ste ocks\u00e5 bekr\u00e4ftas av andra. Den blivande drottningens tal om sin storhet glider sakta \u00f6ver i tvivel p\u00e5 sig sj\u00e4lv och p\u00e5 den egna v\u00e4rdigheten. Nu talar hon inte l\u00e4ngre i termer av Vi utan i termer av \u201djag\u201d, jag \u00e4r en som eller jag \u00e4r inte en som. Hon pendlar mellan att vara n\u00e5gon och att vara n\u00e4stan ingenting. De inre anklagelserna \u00f6verg\u00e5r efter ett tag i att hon i st\u00e4llet i termer av \u201dDu\u201d anklagar de andra. Hon projicerar sina k\u00e4nslor av tillkortakommande p\u00e5 m\u00e4nniskorna vars erk\u00e4nnande hon \u00e4r beroende av. Du \u00e4r inget v\u00e4rd, Du \u00e4r underm\u00e5lig och Du har svikit mig. Hon f\u00f6rs\u00f6ker st\u00e4rka sig sj\u00e4lv genom att ge sig p\u00e5 alla andra. Till slut tystnar allt, inget vi, inget jag och inget du. Det \u00e4r som om hon har t\u00f6mt sig p\u00e5 allt som fanns inom henne. \u00c4r hon redo f\u00f6r kr\u00f6ning. <\/p>\n

Drottningens yttre monologen kan ses som ett uttryck f\u00f6r hennes inre dialog med sig sj\u00e4lv. En inre dialog som \u00e4r typisk f\u00f6r var och en av oss och som vi kan k\u00e4nnas igen oss i. Ett st\u00e4ndigt p\u00e5g\u00e5ende inre pladdrande d\u00e4r vi hoppar fr\u00e5n det en till det andra. Vi bed\u00f6mer och kommentarer allt som dyker upp i v\u00e5rt inre och i det yttre. Ibland duger vi och ibland duger vi inte, ibland duger andra och ibland duger de andra inte. Ibland anklagar vi oss sj\u00e4lva och ibland anklagar vi andra. Ibland k\u00e4nner vi oss starka och oberoende och ibland svaga och beroende. Allt kan p\u00e5g\u00e5 p\u00e5 en och samma g\u00e5ng genom att vi hoppar fr\u00e5n det ena till det andra. Drottningens monolog blir allts\u00e5 ett exempel p\u00e5 hur v\u00e5r inre tanke- och k\u00e4nslov\u00e4rld ofta fungerar n\u00e4r vi m\u00f6ter olika situationer i livet, s\u00e4rskilt situationer som vi likt drottningen upplever som utmanande och som utmanar v\u00e5r identitet. Drottningen monolog uppfattad som inre dialog ang\u00e5r oss alla. N\u00e4r vi skrattar \u00e5t drottningens ibland riktigt roliga pladdrande skrattar vi samtidigt \u00e5t oss sj\u00e4lva.<\/p>\n

Robert Fux\u00b4s tolkning av drottningen \u00e4r lysande. Monologen flyter fram i ett tempo som ibland g\u00f6r den sv\u00e5r att h\u00e4nga med i. Ungef\u00e4r som v\u00e5ra inre dialoger fungerar. Vi hinner inte med sj\u00e4lva. Det \u00e4r som om Robert Fux inte har n\u00e5got manus att f\u00f6lja utan som om allt bara v\u00e4ller fram ur honom av sig sj\u00e4lv och d\u00e4r det ena ger det andra. En lysande rolltolkning av Christina Ouzounidis lysande pj\u00e4s. <\/p>\n

L\u00e4s ocks\u00e5 Marja Koivistos recension av Att kr\u00f6na en drottning.<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Foto Leonard Stenberg Att kr\u00f6na en drottning Premi\u00e4r 6 september 2025 Stadsteatern Kulturhuset Stockholm Manus Christina Ouzounidis. Christina \u00e4r en av Sveriges juat nu mest hyllade dramatiker. I sina arbeten l\u00e5ter hon sig ofta inspireras av grekiska myter, av det halvt gudomliga. Hon \u00e4r ocks\u00e5 intresserad av spr\u00e5kets m\u00f6jligheter, gr\u00e4nser och mots\u00e4gelser, vilket monologen Att […]<\/p>\n","protected":false},"author":85,"featured_media":197039,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[8725,12254,4779,4955],"class_list":["post-197037","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","tag-christina-ouzounidis","tag-kulturhuset-stadsteatern","tag-robert-fux","tag-scenkonst","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197037","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/85"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=197037"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197037\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":197045,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/197037\/revisions\/197045"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/197039"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=197037"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=197037"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=197037"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}