{"id":196990,"date":"2025-09-07T10:27:46","date_gmt":"2025-09-07T09:27:46","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=196990"},"modified":"2025-09-08T07:59:51","modified_gmt":"2025-09-08T06:59:51","slug":"magnifika-duetter-om-karlek-moments-of-love-med-emelie-sundborn-rikard-flink-pa-lunchteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=196990","title":{"rendered":"Magnifika duetter om k\u00e4rlek – Moments of Love med Emelie Sundborn & Rikard Flink p\u00e5 Lunchteatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Patrik Skiffard<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

2-5\/9 2025<\/p>\n\n\n\n

G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n\n\n\n

Emelie Sundborn & Rikard Flink till ackompanjemang av pianist Anders Kwarnmark<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Vill vara transparant. Omg\u00e5ende avsl\u00f6jas d\u00e4rf\u00f6r att jag blev inbjuden av kvinnan p\u00e5 scen, efter att hon hade blivit rekommenderad mig av en musikerv\u00e4n. K\u00e4nde inte till duktiga vokalisterna, han tenor och hon sannolikt sopran, och lyssnade inte heller in mig i f\u00f6rv\u00e4g. Ur den den aspekten var det en smula l\u00e4skigt. T\u00e4nk om detta inte alls skulle vara min bag som man s\u00e4ger i mina jazziga kretsar? Paret Flink och Sundborn kommer fr\u00e5n Kungsbacka och b\u00f6r rimligen ha minst en musikalutbildning i botten. De tycks jobba antingen tillsammans eller var f\u00f6r sig, inte minst i kyrkor. <\/p>\n\n\n\n

Efter\u00e5t kom n\u00e5gra fr\u00e5n fullsatta f\u00f6rest\u00e4llningen (fredagen 5\/)) fram, tackade dem och p\u00e5minde om andra konserter. P\u00e5 s\u00e5 vis fick jag reda p\u00e5 att Sundborn har en jazztrio, sjungit Alice Babs och blandar visor och soundtrack med melodier fr\u00e5n musikaler, opera och popul\u00e4rmusik. Eftersom deras breda repertoar i den stundtals komplicerade k\u00e4rlekens tecken, exponerade exceptionella vokala f\u00e4rdigheter, h\u00e5ller jag det f\u00f6r troligt att duon jobbat som s\u00e5ngl\u00e4rare (brukar ben\u00e4mnas pedagog eller coach). Programmet med underrubriken ”Stj\u00e4rnfyllda duetter” lanseras som en hyllning till passionen och vad den resulterar i i olika skepnader. Kraft, v\u00e4rme och b\u00e5de storslagna och personliga tolkningar utlovas. Landar i den sj\u00e4lvklara konklusion att vi i v\u00e5r pl\u00e5gsamt polariserande tid, emellan\u00e5t beh\u00f6ver en dos art f\u00f6r art\u00b4s sake, eskapism helt enkelt \u00e4ven om avigsidorna med k\u00e4rlekens v\u00e4sen inte f\u00f6rbig\u00e5s. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Patrik Skiffard<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Merparten av materialet presenteras. Dessutom finns repertoaren utlagd vid borden. Lunchteater indikerar att n\u00e5got gestaltas, eller \u00e5tminstone ber\u00e4ttas. H\u00e4r binds s\u00e5ngerna samman av att st\u00e4mningar och texter apostroferas, ibland med sj\u00e4lvironiska glimtar k\u00e5seras kring det stora \u00e4mne paret valt som tema. F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r som sig b\u00f6r proffsigt genomarbetad! Vid minst ett tillf\u00e4lle leks det med italienska schabloner och macho-ideal genom yttre attribut. Vad betr\u00e4ffar det s\u00e5ngtekniska beh\u00e4rskas hantverket till fullo, m\u00f6jligen p\u00e5 bekostnad av ett personligt uttryck. \u00c5 andra sidan \u00e4r paret interpreter, utger sig inte f\u00f6r n\u00e5got annat. Och repertoarens sp\u00e4nnvidd \u00e4r frapperande, fr\u00e5n Dolly Parton till Puccini. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Patrik Skiffard<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

, Man v\u00e5rdar sig om texterna. Frasering, st\u00e4mmors samklang och inlevelse bidrar till en mycket lyckad timme. Paret har tydligen nio ytterligare f\u00f6rest\u00e4llningar inbokade i regionen och passar p\u00e5 att g\u00f6ra reklam f\u00f6r sin julkonsert i Stenhammarsalen. Pianisten Anders Kwarnmark m\u00e4rks mer i vissa melodier, exempelvis i musik signerad Bj\u00f6rn & Benny. Annars verkar han mest som samlande nav i bakom frontande duo.. Kanske f\u00f6r att han knappt har n\u00e5gra stick att ombes\u00f6rja, ges utrymme f\u00f6r ett solostycke mitt i. D\u00e5 spelas ett pampigt br\u00f6llopsmedley, vars h\u00f6gst\u00e4mda anslag andas Mendelssohn. Inledningsvis f\u00e5r vi fransk stilig hymn \u00f6versatt av Rikard Wolff (kan ha h\u00f6rt den med honom live) vars melodi numera f\u00f6rknippas med Celine Dion.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

H\u00f6gtidskl\u00e4der, kristallkrona och belysta sammetsdraperier i r\u00f6tt bidrar till k\u00e4nslan av eskapism, signalerar att vi f\u00f6rflyttats l\u00e5ngt ifr\u00e5n vardagslunk \u00e4ven om just vardagen adresseras i en sekvens. Kul att f\u00e5 veta att musiken f\u00f6rde Rikard och Emelie samman p\u00e5 det privata planet och konstaterandet om hur v\u00e4l deras r\u00f6ster passade ihop. Fritiof och Carmencita<\/em> var den tolkning jag var minst f\u00f6rtjust i. Rent musikaliskt blev distansen till Taube i detta underh\u00e5llande tango-stuk f\u00f6r stor, d\u00e4rav knepig att f\u00f6rh\u00e5lla sig till. Fast f\u00f6rst\u00e5r de \u00e5h\u00f6rare som roas av tacksam drift med text, vilket de inte \u00e4r ensamma om att ha gjort.<\/p>\n\n\n\n

Fanns \u00e5tskilliga h\u00f6jdpunkter. T\u00e4nker p\u00e5 arian O Mio Babbino Caro<\/em> av Puccini fr\u00e5n 1918. I denna mega-hit bottnar duon m\u00e4sterligt trots r\u00f6sttekniska utmaningar. Och deras version ber\u00f6r! N\u00e4r man g\u00f6r entr\u00e9 andra g\u00e5ngen \u00e4r det Rikard som tar ton f\u00f6rst, \u00e5tf\u00f6ljd av sin partner efter ett par minuter. Genom tillg\u00e5ngen till l\u00e5tlista kan fastsl\u00e5s att ett romantiskt ledmotiv fr\u00e5n filmens v\u00e4rld framf\u00f6rs, duetten Come What May <\/em>fr\u00e5n 2001 ursprungligen fr\u00e5n Moulin Rouge. <\/em>Sjungs ut p\u00e5 publikfriande man\u00e9r. Lysande bedrift lyder omd\u00f6met. P\u00e4rlan ur Chess <\/em>sl\u00e5r n\u00e4stan \u00f6ver, hamnar dock p\u00e5 r\u00e4tt sida tack och lov.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Andersson – de medverkande avtackas av Marie Delleskog (konstn\u00e4rlig ledare)<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

\u00d6verhuvudtaget s\u00e4tts stora k\u00e4nslor i r\u00f6relse. Ett ytterligare bevis p\u00e5 starka krafter i omlopp \u00e4r som bekant I Will Always You<\/em>, vars wailande av Whitney Houston jag inte klarar av. I b-delen utvecklas framf\u00f6randet till sm\u00e4ktande duett. Det anm\u00e4rkningsv\u00e4rda var att Sundborn satte samman den hudl\u00f6st svulstiga stilen med det sparsmakade originalet signerat Dolly Parton. Snyggt gjort och omd\u00f6mesgillt! S\u00e4cken i ett utomordentligt program pr\u00e4glat av sammanl\u00e4nkat k\u00e5serande, knyts ihop f\u00f6rtr\u00e4ffligt i en cirkelr\u00f6relse genom Rikard Wolff, vars original h\u00e4mtats fr\u00e5n europeiska visans kanske fr\u00e4mste ambassad\u00f6r, n\u00e4mligen Jacques Brel. Blir med det greppet en bitterljuv kongenial final!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

2-5\/9 2025 G\u00f6teborgs Stadsteater Emelie Sundborn & Rikard Flink till ackompanjemang av pianist Anders Kwarnmark Vill vara transparant. Omg\u00e5ende avsl\u00f6jas d\u00e4rf\u00f6r att jag blev inbjuden av kvinnan p\u00e5 scen, efter att hon hade blivit rekommenderad mig av en musikerv\u00e4n. K\u00e4nde inte till duktiga vokalisterna, han tenor och hon sannolikt sopran, och lyssnade inte heller in […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":["post-196990","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/196990","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=196990"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/196990\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":197033,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/196990\/revisions\/197033"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=196990"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=196990"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=196990"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}