![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/unnamed-14.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Min k\u00e4ra tjuv
\nBetyg 4
\nSvensk biopremi\u00e4r 12 september 2025
\nRegi Robert Gu\u00e9diguiani<\/p>\n
En bed\u00e5rande, f\u00f6rf\u00f6risk, vacker och oemotst\u00e5ndlig ber\u00e4ttelse om klassklyftor och relationer mellan m\u00e4nniskor. En film sim ger hopp och som vi kan beh\u00f6va i dessa tider. Egentligen \u00e4r filmen \u00f6verdrivet sn\u00e4ll och m\u00e5nga m\u00e4nniskor med hj\u00e4rta och medk\u00e4nsla. Det kan vara sk\u00f6nt att dr\u00f6mma sig bort i en s\u00e5dan fantasi f\u00f6r att slippa se den girighet och det f\u00f6rtryck som de v\u00e4lb\u00e4rgade och makthavare oftast st\u00e5r f\u00f6r, i Sverige i alla fall. Lite grann ger v\u00e4l denna film lite hopp om m\u00e4nskligheten. V\u00e4lbeh\u00f6vligt i dessa tider.<\/p>\n
Den franska regiss\u00f6ren Robert Gu\u00e9diguian \u00e5terkommer \u00e4n en g\u00e5ng till Marseille och som oftast dyker han ner i teman om klass, historia och m\u00e4nskliga relationer. Huvudpersonen \u00e4r Maria, en kvinna som n\u00e4rmar sig pensions\u00e5ldern. Hon arbetar som en hemhj\u00e4lp \u00e5t \u00e4ldre i Marseille. Hon har ett stort hj\u00e4rta och mest av allt klappar det f\u00f6r hennes dotterson och f\u00f6r klassisk musik. Maria \u00e4r gener\u00f6s och st\u00f6der dottersonen s\u00e5 han kan l\u00e4ra sig spela piano.<\/p>\n
Men Marias l\u00f6n r\u00e4cker inte l\u00e5ngt. Hon kan verkligen inte betala f\u00f6r det fina piano dottersonen beh\u00f6ver och inte f\u00f6r de privatlektioner han beh\u00f6ver f\u00f6r att kunna s\u00f6ka in till den finaste musikutbildningen. Och hennes man hj\u00e4lper inte till s\u00e4rskilt mycket utan spelar mest bort sina pengar. <\/p>\n
Maria har ett stort hj\u00e4rta men det r\u00e4cker f\u00f6r att betala allt hon beh\u00f6ver betala. Hon hittar s\u00e4tt att ta f\u00f6r sig av de rika \u00e4ldre som hon sk\u00f6ter om och g\u00f6r allt f\u00f6r. Hon naggar lite, lite av deras \u00f6verfl\u00f6d. Men samh\u00e4llet och polis \u00e4r inte konstruerade f\u00f6r att bry sig om varf\u00f6r m\u00e4nniskor stj\u00e4l. Jo det \u00e4r klart att n\u00e4r det handlar om att som bankchef eller annat h\u00f6g uppsatt chef sno \u00e5t sig bonusar, d\u00e5 \u00e4r det fritt fram. Men inte f\u00f6r de sm\u00e5 m\u00e4nniskorna utan makt och utan rikedom.<\/p>\n
Min k\u00e4ra tjuv \u00e4r ett l\u00e5gm\u00e4lt och engagerande portr\u00e4tt av en kvinna som balanserar p\u00e5 gr\u00e4nsen mellan \u00f6verlevnad och skuld.<\/p>\n
Filmens h\u00f6ga kvalitet vilar till stor del p\u00e5 de m\u00e5nga duktiga sk\u00e5despelarna. Ariane Ascaride briljerar som Maria – hon k\u00e4nns helt \u00e4kta i den rollen. En av de m\u00e5ngsidiga franska sk\u00e5despelarna som alltid imponerar \u00e4r Jean-Pierre Darroussin som \u00e4r s\u00e5 suver\u00e4n i rollen som den gamle mannen Robert Moreau.<\/p>\n
Om du f\u00f6ljer fransk film har du s\u00e4kert sett en del m\u00e4sterliga filmer tidigare av regiss\u00f6ren egiss\u00f6ren Robert Gu\u00e9diguian. N\u00e5gra av hans k\u00e4nda verk inkluderar Marius & Jeannette (1997), som vann priset Louis-Delluc, samt Sn\u00f6n p\u00e5 Kilimanjaro (2011), Min dotter Gloria (2020) och La pie voleuse (Den tjuvaktiga skatan) (2024)<\/p>\n