{"id":196796,"date":"2025-09-02T01:50:44","date_gmt":"2025-09-02T00:50:44","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=196796"},"modified":"2025-09-02T14:02:38","modified_gmt":"2025-09-02T13:02:38","slug":"spannande-spretande-sound-speglar-omtvistat-forfattaraktenskap-amanda-arnborg-erik-bjorksten-med-finn-bjonulfsson-vid-rada-sateri","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=196796","title":{"rendered":"Sp\u00e4nnande spretande sound speglar omtvistat f\u00f6rfattar\u00e4ktenskap – Amanda Arnborg & Erik Bj\u00f6rksten med Finn Bj\u00f6nulfsson vid R\u00e5da S\u00e4teri"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Therese Martinsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

29\/8 2025<\/p>\n\n\n\n

Cr\u00eape et Ciel i M\u00f6lnlycke<\/p>\n\n\n\n

Jag m\u00f6ter en diktare – tons\u00e4ttningar p\u00e5 fr\u00e4mst lyrik av Harry och Moa Martinsson<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Finns definitivt fog f\u00f6r p\u00e5st\u00e5endet att paret Amanda Arnborg och Erik Bj\u00f6rksten har m\u00e5nga str\u00e4ngar p\u00e5 sina respektive lyror. Har inte tagit del av samtliga gemensamma projekt, fast flertalet och oftast skrivit om dem h\u00e4r i entusiastiska ordalag. R\u00f6rt sig om skivor sl\u00e4ppta i eget namn, teaterproduktioner, konserter med olika s\u00e4ttning, musikaliskt rotad Lunchteater om exempelvis Barbro H\u00f6rberg och Tove Jansson. Det senaste programmet med liknande uppl\u00e4gg \u00e4r egna tons\u00e4ttningar av Moa och Harry Martinssons poesi, vilka snillrikt binds samman av biografiska upplysningar, anekdoter, funderingar, \u00f6ppna fr\u00e5gor och recitation. F\u00f6rest\u00e4llningen om Sveriges mest l\u00e4sta f\u00f6rattarpar vars relation problematiserades h\u00e4rom \u00e5ret i bok av Ebba Witt Brattstr\u00f6m, kallar de f\u00f6r ”Jag m\u00f6ter en diktare” , titeln p\u00e5 ett sj\u00e4lvbiografiskt verk av Moa. Programmet har framf\u00f6rts kanske uppemot tio g\u00e5nger, dock premi\u00e4r f\u00f6r slagverkaren Finn Bj\u00f6rnulfsson att adderas till sparsmakad s\u00e4ttning. I h\u00f6stas n\u00e4rvarade jag n\u00e4r man debuterade med sina tons\u00e4ttningar av Harry- och Moa-dikter, vilket skedde i Landvetter.<\/p>\n\n\n\n

Innan en personlig ing\u00e5ng till de ber\u00f6mda f\u00f6rfattarna och deras utifr\u00e5n sett p\u00e5tagligt omaka relation, n\u00e5got om f\u00f6ruts\u00e4ttningarna f\u00f6r ett f\u00e4ngslande tema i ord och ton. Vi slapp det utlovade regnet denna fredagsafton d\u00e5 Kulturkalaset p\u00e5gick i G\u00f6teborg och Th\u00e5str\u00f6m f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande lockade maxpublik till Liseberg. Farh\u00e5gorna f\u00f6r kraftig nederb\u00f6rd hade sannolikt skr\u00e4mt bort en del publik. K\u00e4ndes d\u00e4rf\u00f6r intimt att sitta i v\u00e4xthuset n\u00e4r m\u00f6rkret s\u00e4nkte sig \u00f6ver en vindstilla kv\u00e4ll ett par stenkast fr\u00e5n R\u00e5dasj\u00f6n. I M\u00f6lnlycke gick jag i mellan- och h\u00f6gstadiet. P\u00e5 andra sidan sj\u00f6n i Pixbo \u00e4r jag uppvuxen s\u00e5 platsen har en s\u00e4rskild laddning. T\u00e4nkte efter\u00e5t p\u00e5 totala kontrasten vad betr\u00e4ffar publikm\u00e4ngd, I egenskap av medlem i Augustifamiljen har ju Finn Bj\u00f6nulfsson spelat uts\u00e5lda H\u00e5kan Hellstr\u00f6m-shower p\u00e5 Ullevi ett antal g\u00e5nger. Den hysteriska uppm\u00e4rksamheten kan i andra \u00e4nden j\u00e4mf\u00f6ras med intima konserter i likhet med kv\u00e4llens inf\u00f6r cirka 25 personer. Borde ha fr\u00e5gat hur han ser p\u00e5 den ofattbara skillnaden, n\u00e4r jag samtalade med honom efter\u00e5t. Rytml\u00e4ggaren har tidigare h\u00f6rts hos bland andra Miriam Aida, i Amandas band och leder en trummande konstellation.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Existerar ju en rikhaltig bibliografi, en m\u00e4ngd verk av och om f\u00f6rfattarna. I Moa Martinssons fall inskr\u00e4nker sig urvalet dock till enda diktsamlingen Motsols<\/em> (1937) varifr\u00e5n tre dikter tonsatts, medan det finns desto mer att dyka ner i n\u00e4r det g\u00e4ller Nobelpristagarens lyriska sk\u00f6rd. Efter duons ”premi\u00e4rgig” i Landvetter visade jag Amanda en inbunden utg\u00e5va fr\u00e5n Tidens Bokklubb inropad p\u00e5 G\u00f6teborgs Auktionsverk. L\u00e5nade ocks\u00e5 ut mina f\u00f6rfattarportr\u00e4tt p\u00e5 Harry och Moa skrivna f\u00f6r 15-20 \u00e5r sedan f\u00f6r facklig tidning, portr\u00e4tt baserade p\u00e5 l\u00e4sning och research. Som m\u00e4sterliga skildrare av ett d\u00e5tida klassamh\u00e4lle utifr\u00e5n personliga erfarenheter har de var f\u00f6r sig i h\u00f6gsta grad bidragit till och utvecklat en unik litter\u00e4r tradition. Harrys \u00f6de aktualiserades senast i dokument\u00e4ren Nobelpriset som f\u00f6rst\u00f6rde allt<\/em> (SVT Play) och i f\u00f6rfjol genomlystes hans verk och g\u00e4rning i Min egen elds kurir<\/em> av Johan Svedjedahl. Av de som tidigare tonsatt honom vill jag sl\u00e5 ett slag f\u00f6r Martin Bagge.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Senaste decenniet har intresset f\u00f6r Moa f\u00e5tt ett uppsving i och med Riksteaterns musikteater Moa<\/em> skapad av Lisbeth Johansson & Carita Jonsson (den sist n\u00e4mnde musikern stod f\u00f6r tons\u00e4ttningar) som jag sett med stor beh\u00e5llning p\u00e5 G\u00f6teborgs Kulturkalas, Maj Wechselmanns dokument\u00e4r vars visning p\u00e5 filmfestivalen 2019 f\u00f6regicks f\u00f6r egen del av att jag intervjuade filmaren och Ebba Witt Brattstr\u00f6ms betydelse f\u00f6r att lyfta fram Moa Martinsson kan f\u00f6rst\u00e5s inte \u00f6verskattas. H\u00f6rde henne p\u00e5 Bokm\u00e4ssan n\u00e4r hon presenterade Vi drabbade samman med v\u00e5ra \u00f6dens hela bredd<\/em> , en genomg\u00e5ng av s\u00e5v\u00e4l det litter\u00e4ra utbyte som \u00e4ktenskapliga samliv Amanda & Eriks f\u00f6rest\u00e4llning kretsar kring. Till saken h\u00f6r att feministen Witt Brattstr\u00f6m disputerade p\u00e5 avhandling om Moa Martinsson sent 80-tal – Skrift och drift i trettiotalet. <\/em>Minns att jag i sammanst\u00e4llandet av material inf\u00f6r portr\u00e4ttet p\u00e5 Moa (f\u00f6dd Helga Maria Swartz) l\u00e4ste Sonja Erfurths biografi om f\u00f6rfattarnas relation och p\u00e5verkan p\u00e5 varandra. Avslutningsvis i denna rundm\u00e5lning av referenser ska den omsorgsfullt gjorda biopic fr\u00e5n 1986 med Gunilla Nyroos och Reine Brynolfsson i huvudrollerna framh\u00e5llas.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vi fick veta att de tio tons\u00e4ttningarna framf\u00f6rda under tv\u00e5 set spelats in i studio, ber\u00e4knas sl\u00e4ppas p\u00e5 skiva till v\u00e5ren. I f\u00f6rdelaktig akustik m\u00e4rktes inte att Amanda Arnborg dagen f\u00f6re besv\u00e4rades av kr\u00e5nglande st\u00e4mband, att det fanns fara f\u00f6r att arrangemanget skulle beh\u00f6va st\u00e4llas in. Kan ocks\u00e5 n\u00e4mnas att i det facila biljettpriset ingick mat fr\u00e5n creperiet. <\/p>\n\n\n\n

Om vi riktar in oss p\u00e5 det sjungna, ackompanjerandet, resonemangen och reciterandet genomstr\u00f6mmas tonerna av ett okonventionellt drag. I normalfallet betonas poeternas verser n\u00e4r de f\u00f6rvandlas till visor. H\u00e4r blandas ist\u00e4llet stilar och traditionella viskonceptet vidgas d\u00e4rmed p\u00e5 ett raffinerat vis. Olika genrer exponeras f\u00f6r att spegla tv\u00e5 starka individer. Skildringar har tolkat deras beroende av varandra under ett drygt decennium; trots sina skilda karakt\u00e4rer, temperament och markanta \u00e5ldersskillnaden. Musikens olika uttryck blir p\u00e5 s\u00e5 vis minst lika viktiga som f\u00f6rmedlade formuleringar. I ett smart organiserat inneh\u00e5ll turas Amanda och Erik om att ge \u00e5h\u00f6rarna kontext utan att konsekvent l\u00e5ta kvinnan representera Moa och mannen Harry.<\/p>\n\n\n\n

Amanda l\u00e4ser klassiska inledningen ur romanen Kvinnor och \u00e4ppeltr\u00e4d<\/em> (boken ingick i lustl\u00e4sarcirkel jag var med i) , Moas debut p\u00e5 Bonniers. Erik \u00e5terger f\u00f6rfattarparets manifest medan Amanda h\u00f6gl\u00e4ser ett brev Moa skrev flera \u00e5r efter skilsm\u00e4ssan. Vidare ges en roande rapport fr\u00e5n seminarium p\u00e5 fjol\u00e5rets Bokm\u00e4ssa, fundering huruvida Nobelpriset var en bragd eller b\u00f6rda (b\u00e5da p\u00e5st\u00e5endena lika korrekta) och informationen om att merparten tons\u00e4ttningar gjordes n\u00e4r duon vistades i den byggnad d\u00e4r Harry gick i skolan i Blekinge. \u00d6verhuvudtaget f\u00f6rekommer flera insiktsfulla kommentarer och p\u00e5pekanden om respektive f\u00f6rfattarliv och tiden tillsammans.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Fyra str\u00e4nginstrument anv\u00e4nds kopplade till pedaler. Till dessa tillf\u00f6r percussionist Bj\u00f6rnulfsson ( se bild ovan) sin utrustning. Gl\u00f6mde fr\u00e5gan om niv\u00e5n p\u00e5 konstn\u00e4rliga friheten. Hur mycket var improviserade infall i stunden fr\u00e5n denne utforskare av rytmer och hur mycket var \u00f6verenskommet efter rep? F\u00f6rutom akustisk och elf\u00f6rst\u00e4rkt gitarr spelar Erik luta och i ett par tons\u00e4ttningar med explicit viskarakt\u00e4r dragspel. Amanda har denna g\u00e5ng inget klaviaturinstrument, ist\u00e4llet tas akustisk gitarr fram p\u00e5 sluttampen.<\/p>\n\n\n\n

Vad st\u00e5r d\u00e5 att l\u00e4sa i anteckningar nedtecknade i stunden? Efter en b\u00f6rjan med diskret dos av magi i Ensam kvinna <\/em>utbryter i Barndomslandskap<\/em>, poetisk betraktelse av Harry, ett f\u00f6rsta skifte av st\u00e4mning. Melodin pr\u00e4glas av kabar\u00e9-stuk. Finn har en avg\u00f6rande p\u00e5verkan p\u00e5 soundet och hur det gradvis eller drastiskt f\u00f6r\u00e4ndras. Mystik med en touch av kuslig k\u00e4nsla kan sk\u00f6njas i sj\u00f6mansvisa betitlad Sp\u00f6kskepp, <\/em>den diktsamling Harry debuterade med 1929. N\u00e4rmast f\u00f6re paus intr\u00e4ffar en kr\u00e4ngande fulltr\u00e4ff. Amandas b\u00f6ljande st\u00e4mma framf\u00f6r Vi kvinnor <\/em>till uppfriskande twangliknande gitarrspel med p\u00e5drivande rytmisk assistans. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

H\u00f6g tid att runda av denna alltf\u00f6r faktasp\u00e4ckade betraktelse. Vad stack ut i en lika sp\u00e4nnande andra halva? Jo, ett skickligt smattrande solo av Finn p\u00e5 laptop congas vars resonans p\u00e5minner om den fr\u00e5n en cajon, duetten i Aniara <\/em>med dess frekventa stigningar associerande till modernistisk opera, spr\u00f6d ljus tons\u00e4ttning d\u00e4r det sjungs om I ljusa sommarn\u00e4tter <\/em>till komp av luta och rytminstrument samt uppsluppna up tempo-melodin i Harrys Juninatt <\/em>som blev till en exalterande st\u00e5tlig final i ett evenemang d\u00e4r en sammansvetsad trio \u00f6vertygar. I brist p\u00e5 fler tons\u00e4ttningar fick refr\u00e4ngen utg\u00f6ra ett da capo p\u00e5 beg\u00e4ran. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r ”l\u00e5tlistan” granskas visar det sig att tons\u00e4ttningarna \u00e4r j\u00e4mt f\u00f6rdelade, \u00e4ven om helheten v\u00e4ger \u00f6ver n\u00e5got \u00e5t Moa. En m\u00e4rklig omst\u00e4ndighet \u00e4r de litter\u00e4ra giganterna levde s\u00e5 gott som exakt lika l\u00e4nge. Verkligen en givande stund tillbringad i en natursk\u00f6n rofylld omgivning. Blev sugen p\u00e5 b\u00e5de kommande skiva och att ge mig i kast med n\u00e4mnda b\u00f6cker om Harry och Moa Martinsson. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

29\/8 2025 Cr\u00eape et Ciel i M\u00f6lnlycke Jag m\u00f6ter en diktare – tons\u00e4ttningar p\u00e5 fr\u00e4mst lyrik av Harry och Moa Martinsson Finns definitivt fog f\u00f6r p\u00e5st\u00e5endet att paret Amanda Arnborg och Erik Bj\u00f6rksten har m\u00e5nga str\u00e4ngar p\u00e5 sina respektive lyror. Har inte tagit del av samtliga gemensamma projekt, fast flertalet och oftast skrivit om dem […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-196796","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/196796","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=196796"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/196796\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":196840,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/196796\/revisions\/196840"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=196796"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=196796"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=196796"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}