{"id":196784,"date":"2025-08-29T11:39:25","date_gmt":"2025-08-29T10:39:25","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=196784"},"modified":"2025-08-29T11:44:00","modified_gmt":"2025-08-29T10:44:00","slug":"teaterkritik-i-vart-stalle-vitalt-och-omtumlande-om-vanskap-och-maktspel","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=196784","title":{"rendered":"Teaterkritik: I v\u00e5rt st\u00e4lle – Vitalt och omtumlande om v\u00e4nskap och maktspel"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nFotograf: S\u00f6ren Vilks<\/em><\/p>\n

I v\u00e5rt st\u00e4lle
\nAv Arne Lygre
\nRegi Alexander M\u00f6rk-Eidem
\nScenografi Erlend Birkeland
\nLjus Ellen Ruge
\nKostym Jenny Ljungberg
\nMedverkande Marie Richardson, Louise Peterhoff och Elisabet Carlsson
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Kulturhuset stadsteatern 28 augusti 2025<\/p>\n

I v\u00e5rt st\u00e4lle \u00e4r en str\u00e5lande start p\u00e5 h\u00f6sts\u00e4songen f\u00f6r Kulturhuset Stadshuset. En b\u00e5de verklighetsn\u00e4ra och poetiskt drama om behovet att ha n\u00e5gon i sitt liv, finnas f\u00f6r varandra och r\u00e4dslan f\u00f6r att bli utbytt. S\u00e4llan har v\u00e4nskapens villkor, lyckan att hitta en ny v\u00e4n och ensamhetens m\u00f6rker skildrats p\u00e5 ett s\u00e5 omv\u00e4lvande s\u00e4tt p\u00e5 en teaterscen.<\/p>\n

Bakom I v\u00e5rt st\u00e4lle st\u00e5r Arne Lygre som r\u00e4knas som en av Norges fr\u00e4msta dramatiker och spelas p\u00e5 stora teatrar \u00f6ver hela Europa men n\u00e4rmast ok\u00e4nd \u00e4nnu f\u00f6r svensk teaterpublik. Hans spr\u00e5k \u00e4r till synes enkelt men inte vardagligt och det har en rytm och musikalitet som lyfts fram i Alexander M\u00f6rks-Eidems skickliga iscens\u00e4ttning. <\/p>\n

Det h\u00e4r \u00e4r en f\u00f6rest\u00e4llning som tar ov\u00e4ntade v\u00e4ndningar, ibland k\u00e4nns den rent nervpirrande och det kr\u00e4vs ett aktivt lyssnande. Allvar blandas med en subtil humor och sk\u00f6rhet med h\u00e5rdhet. Det betonas ocks\u00e5 att vi som gamla har alla \u00e5ldrar kvar inom om. Den lilla flickan, den b\u00e5de os\u00e4kra och kaxiga ton\u00e5ringen och den vuxna kvinnan som kanske skaffat egen familj eller saknar den hon aldrig fick. <\/p>\n

I v\u00e5rt st\u00e4lle kan ses som ett triangeldrama. Att handlingen utspelas mellan tre kvinnor \u00e4r givetvis ett utropstecken. Att sk\u00e5despelarna har lika stora roller \u00e4r ocks\u00e5 b\u00e5de ovanligt och v\u00e4lkommet. Navet i ber\u00e4ttelsen m\u00e5ste dock \u00e4nd\u00e5 tillskrivas Astrid \u2013 genialt gestaltad av Marie Richardson. Hon agerar med en sj\u00e4lvlysande klarhet och f\u00e5r replikerna att vibrera av liv.<\/p>\n

Astrid har just f\u00e5tt en ny v\u00e4n i Sara \u2013v\u00e4l och uttrycksfullt spelad av Elisabet Carlsson. Deras nyv\u00e4ckta och slumpvisa v\u00e4nskap svajar bet\u00e4nkligt \u2013 man anar att de nog kommer att glida is\u00e4r. Sara \u00e4r \u00f6versvallande entusiastisk och \u00f6ppen med sina behov. Hon vill att de ska vara som n\u00e4stansystrar och alltid kunna ta varandra f\u00f6r givet. Astrid f\u00f6refaller i j\u00e4mf\u00f6relse klart distanserad men inledningsvis \u00e4nd\u00e5 p\u00e5tagligt glad \u00f6ver sin ov\u00e4ntade v\u00e4n. Hon tackar ideligt f\u00f6r n\u00e4rheten de hittat fram till och de fina ord Sara s\u00e4ger om henne. <\/p>\n

Omsider b\u00f6rjar dock Astrid visa en h\u00e5rd k\u00e4rna och st\u00e4lla krav p\u00e5 att Sara ska g\u00f6ra som hon vill\u2013exempelvis p\u00e5 kommando spela piano. Vilket Sara lydigt finner sig i. Dessutom b\u00f6rjar Astrid prata egocentriskt om sin l\u00e4ngtan efter sonen och den f\u00f6rf\u00e4rliga sv\u00e4rdottern hon vill bli av med. Hon f\u00f6rklarar frankt att Sara inte kan f\u00f6rst\u00e5 dessa k\u00e4nslor eftersom hon inte har barn. <\/p>\n

Sara f\u00f6rs\u00f6ker uppn\u00e5 j\u00e4mvikt i k\u00e4rleksfulla band med att s\u00e4ga att hon till skillnad fr\u00e5n Astrid har en man och talar om brodern som hon har ett superh\u00e4rligt och n\u00e4ra f\u00f6rh\u00e5llande till. Det k\u00e4nns dock att det ekar ih\u00e5ligt under de stolta orden.<\/p>\n

S\u00e5 skiftar pl\u00f6tsligt allt drastiskt i handlingen n\u00e4r Eva \u2013 v\u00e4ldigt fint och lyh\u00f6rt spelad av Louise Peterhoff- som l\u00e4nge varit Astrids v\u00e4n \u00e5terv\u00e4nder. Hon har varit on\u00e5bar, beh\u00f6vt \u201dlite space\u201d, men nu finns hon h\u00e4r igen, s\u00e4ger Eva och kastar onda \u00f6gat mot Sara. Astrid \u00e4r nog egentligen lycklig \u00f6ver att Eva kommit tillbaka men kr\u00e4ver att hon ber om f\u00f6rl\u00e5telse. Det g\u00f6r omsider Eva i en innerlig f\u00f6rl\u00e5telses\u00e5ng som f\u00e5r spontana appl\u00e5der av publiken.<\/p>\n

Sara och Eva ser varandra som fiender, tv\u00e5 rivaler om Astrids gunst, och de uttalar elakheter som ger sm\u00e4rtsamma stick i det inre. Att en treenighet av v\u00e4nskap s\u00e4llan fungerar tillfredsst\u00e4llande illustreras av att scenografins stora soffliknande rundel b\u00f6rjar splittras i delar av ilskna \u00e5tb\u00f6rder. <\/p>\n

Medan de br\u00e5kar verkar Astrid ointresserat backa alltmer fr\u00e5n b\u00e5da v\u00e4nskapsbanden. Till slut tackar hon f\u00f6r sig och deklarerar att hon inte beh\u00f6ver n\u00e5gon av dem l\u00e4ngre. Det \u00e4r hon och sonen som \u00e4r det t\u00e4ta k\u00e4rleksfulla band som hon v\u00e4rderar h\u00f6gst nu. Han ska f\u00e5 ta \u00f6ver huset och hon flytta ned i k\u00e4llaren.<\/p>\n

Kvar i ruinerna av v\u00e4nskapen st\u00e5r f\u00f6rv\u00e5nade Sara och Eva som b\u00e5da riskerar att bli ensamma utan n\u00e5gon att anf\u00f6rtro sig \u00e5t, s\u00f6ka tr\u00f6st hos, ha roligt och dela minnen ihop med. De ogillar ju varandra skarpt och \u00e4r s\u00e5 olika. Att hitta en ny v\u00e4nskap i vuxen \u00e5lder \u00e4r som alla vet v\u00e4ldigt sv\u00e5rt.<\/p>\n

I andra akten n\u00e4r Astrid inte \u00e4r kvar i handlingen och utstuderat os\u00e4krar skeendet tappar tyv\u00e4rr dramat lite i angel\u00e4genhetsgrad. Saras och Evas samtal om sin uppv\u00e4xt, sin sorg och sina tillkortakommanden k\u00e4nns stundtals lite segt och omst\u00e4ndligt. Men det kan s\u00e5klart h\u00e4nga samman med premi\u00e4rnerver. Samtidigt \u00e4r det i grunden h\u00e4rligt att f\u00e5 ta del av hur ny v\u00e4nskap spirar mellan de tidigare bittra rivalerna.<\/p>\n

Det \u00e4r dj\u00e4rvt av Kulturhuset Stadsteatern att satsa p\u00e5 nyskriven dramatik och Arne Lygres I v\u00e5rt st\u00e4lle \u00e4r ett mycket gott val \u2013 b\u00e5de poetiskt och klarsynt om v\u00e4nskap. F\u00f6rsta akten \u00e4r suver\u00e4n med sin maktbalans och den andra hj\u00e4rtev\u00e4rmande och hoppfull. Det enda som egentligen skaver i f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r att sk\u00e5despelarna f\u00f6rutom sin huvudkarakt\u00e4r \u00e4ven ska spela rollen som en son, respektive en bror och en man. De inslagen blir r\u00f6riga och brister i trov\u00e4rdighet. Men som helhet \u00e4r detta triangeldrama med tre starka kvinnoroller och stils\u00e4kert och vackert regisserat av Alexander M\u00f6rk -Eidem verkligen att rekommendera.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Fotograf: S\u00f6ren Vilks I v\u00e5rt st\u00e4lle Av Arne Lygre Regi Alexander M\u00f6rk-Eidem Scenografi Erlend Birkeland Ljus Ellen Ruge Kostym Jenny Ljungberg Medverkande Marie Richardson, Louise Peterhoff och Elisabet Carlsson Premi\u00e4r p\u00e5 Kulturhuset stadsteatern 28 augusti 2025 I v\u00e5rt st\u00e4lle \u00e4r en str\u00e5lande start p\u00e5 h\u00f6sts\u00e4songen f\u00f6r Kulturhuset Stadshuset. En b\u00e5de verklighetsn\u00e4ra och poetiskt drama om […]<\/p>\n","protected":false},"author":87,"featured_media":196791,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-196784","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-recension","8":"category-film","9":"category-teater","10":"category-teaterrecension","11":"category-toppnytt","12":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/196784","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/87"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=196784"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/196784\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":196795,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/196784\/revisions\/196795"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/196791"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=196784"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=196784"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=196784"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}