![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/detarnagot.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Det \u00e4r n\u00e5got som inte st\u00e4mmer
\nBetyg 1
\nSvensk biopremi\u00e4r 29 augusti 2025
\nRegi Martina Haag <\/p>\n
F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 \u00e5rtionden k\u00e4nner jag mig inte det minsta kvalificerad att diskutera en film. Inte som ett resultat av att dess \u00e4mne \u00e4r f\u00f6r komplext eller n\u00e5got jag inte besitter tillr\u00e4ckliga kunskaper i att bed\u00f6ma. Inte heller f\u00f6r att filmen ifr\u00e5ga \u00e4r s\u00e5 pass abstrakt och sv\u00e5rtolkad att det inte g\u00e5r att summera. Ist\u00e4llet framtr\u00e4der min egen os\u00e4kerhet d\u00e5 Martina Haags regidebut \u00e4r av s\u00e5 katastrofal kvalitet att det enda organ i v\u00e5r samh\u00e4lle som kan g\u00f6ra en vettig bed\u00f6mning \u00e4r statens haverikommission. <\/p>\n
Det g\u00e5r \u00f6verhuvudtaget inte att anv\u00e4nda normala verktyg – \u00e4n mindre begrepp, f\u00f6r att beskriva det monster som kommer sl\u00e4ppas l\u00f6s p\u00e5 ont anande biobes\u00f6kare. H\u00e4r finns inslag som l\u00e4mnar mig mer skr\u00e4md och skakad \u00e4n n\u00e5got som kunde besk\u00e5das i den om\u00e5ttligt brutala skr\u00e4ckfilmen Bring Her Back, som hade premi\u00e4r tidigt i augusti detta \u00e5r. Att Martina Haag debuterar som regiss\u00f6r har varit en stor del av marknadsf\u00f6ringen, detta d\u00e5 hon \u00e4ven st\u00e5r bakom den b\u00e4sts\u00e4ljande roman som filmen bygger p\u00e5. Att det skulle finnas finnas trevande och lite os\u00e4kra inslag \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r inte f\u00f6rv\u00e5nande. F\u00e5 debutanter kan leverera fl\u00e4ckfria alster, men debuter kan ocks\u00e5 inneh\u00e5lla goda inslag och signalera att det finns potential. Eftersom Haag har sin egen text som f\u00f6rlaga borde det ocks\u00e5 f\u00f6renkla processen att g\u00e5 fr\u00e5n f\u00f6rfattare till regiss\u00f6r, likt hur en musiker borde kunna framf\u00f6ra sin egen lyrik kontra n\u00e5gon annans. <\/p>\n
Olyckligtvis f\u00f6r Martina Haag – men i synnerhet f\u00f6r oss tittare, \u00e4r dessa st\u00f6dhjul inte till n\u00e5gon som helst hj\u00e4lp. F\u00f6r v\u00e4ldigt snart \u00e4r det inte bara n\u00e5got som inte st\u00e4mmer utan precis allt. Haag bem\u00e4strar inte fundamentet vad g\u00e4ller filmskapande, personregin \u00e4r s\u00e5 pass trubbig och grov att karakt\u00e4rerna p\u00e5minner om totala clowner. Sk\u00e5despelarna l\u00e4mnas vind f\u00f6r b\u00e5g och Alexandra Rapaport k\u00e4mpar febrilt f\u00f6r att bevara sin anst\u00e4ndighet, men det \u00e4r sv\u00e5rt eftersom Haag placerar alla sina sk\u00e5despelare i r\u00e4vsaxar i och med groteskt kass dramaturgi. <\/p>\n
Haag tycks inte ens beh\u00e4rska sin egen prosa, s\u00e4ttet den framf\u00f6rs av sk\u00e5despelarna och hur det hela regisseras \u00e4r chockerande. I ett f\u00f6rs\u00f6ka att addera djup och skapa paralleller mellan huvudpersonen Petras vuxenliv och uppv\u00e4xt, f\u00e5r vi otaliga tillbakablickar. Detta \u00e4r lika klassiskt som f\u00f6ruts\u00e4gbart, och det borde inte vara n\u00e5gra konstigheter att presentera tv\u00e5 ber\u00e4ttelser sida vid sida. Men d\u00e5 vi har att g\u00f6ra med en regiss\u00f6r som inte ens kan dirigera trafik p\u00e5 en enfilig v\u00e4g r\u00e4mnar \u00e4ven detta. Haag saknar allt form av disciplin och binder aldrig ihop sina scener, flera \u00f6gonblick som borde vara djupt emotionella eller f\u00f6rst\u00e4rka dramatiken fullkomligt imploderar d\u00e5 Haag aldrig \u00e5terkopplar till dem p\u00e5 ett vettigt s\u00e4tt. Dessutom \u00e4r flera scener rent of\u00e4rdiga och ingenting k\u00e4nns det minsta sammanh\u00e5llet. Snart ser hela filmen ut som de mardr\u00f6msaktiga hus vi fick ta del av i Arga Snickaren, d\u00e4r det saknas tak, golv och v\u00e4rme. Haag saknar disciplinen att slutf\u00f6ra n\u00e5gonting, hon \u00e4r som en nyfiken hundvalp som springer efter allt hon ser. Till slut k\u00e4nns det som om det bara kastas saker och ting mot v\u00e4ggen, detta g\u00f6r att vi f\u00e5r lite tamt sex, fylla, psykos och ett slut som h\u00f6r till det s\u00e4msta vi sett p\u00e5 mycket l\u00e4nge. <\/p>\n
Det hela blir ett \u00e4n mer grymt sk\u00e4mt d\u00e5 filmens sn\u00e5riga distributionshistorik unders\u00f6ks. Filmen \u00e4r ett av m\u00e5nga offer som tvingats hitta ett nytt hem efter att Viaplay b\u00f6rjade kapsejsa ekonomiskt. Det inneb\u00e4r att Det \u00c4r N\u00e5got Som Inte St\u00e4mmer legat i tr\u00e4da i ett antal \u00e5r, varf\u00f6r just detta projekt skulle r\u00e4ddas f\u00f6rblir dock en obesvarad fr\u00e5ga. <\/p>\n
Men n\u00e5got kan Martina Haag gl\u00e4djas \u00e5t – hon lyckas f\u00e5 filmens ynka speltid p\u00e5 knappt 100 minuter att k\u00e4nnas som tio livstider. Detta \u00e4r s\u00e5 uselt att man kan fr\u00e5ga sig om Haag missf\u00f6rst\u00e5tt arbetsbeskrivningen, detta \u00e4r inte regi utan djuphavsdykning, inget annat f\u00f6rklarar varf\u00f6r vi n\u00e5r dalar s\u00e5 l\u00e5ga att publiken beh\u00f6ver tryckkammare efter\u00e5t. <\/p>\n