![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/image001-5.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
The Roses
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 29 augusti 2025
\nRegi Jay Roach <\/p>\n
Potentialen f\u00f6r n\u00e5got bortom det storslagna st\u00e5r och v\u00e4ntar d\u00e5 Benedict Cumberbatch och Olivia Colman sammanstr\u00e5lar. Det \u00e4r tv\u00e5 sk\u00e5despelare vars talang och kapacitet m\u00e5nga g\u00e5nger g\u00e5r bortom det m\u00e4nskliga. Duon kan p\u00e5 egen hand b\u00e4ra upp en hel film oavsett manuskript, addera sedan den geniala komikern Kate McKinnon samt den lyssnade Allison Janney och succ\u00e9n borde vara ett faktum. <\/p>\n
Men \u00e4ven skinande potential och ingredienser av h\u00f6gsta kvalitet kan sl\u00e5 fel d\u00e5 de ska dirigeras av en filmskapare utan vidare f\u00f6rm\u00e5ga. Jay Roach \u00e4r en regiss\u00f6r som f\u00e5tt det – of\u00f6rtj\u00e4nta, privilegiet att genomg\u00e5 filmv\u00e4rldens motsvarighet till My Fair Lady-f\u00f6rvandlingen. Detta fenomen kan enklast beskrivas som de g\u00e5nger branschen best\u00e4mmer sig f\u00f6r att \u00f6vertyga sig sj\u00e4lv – och allm\u00e4nheten, om att regiss\u00f6rer och sk\u00e5despelare, med ytterst tveksam historik, helt pl\u00f6tsligt ska in i f\u00f6rvandlingssk\u00e5pet och manifestera n\u00e5gon sorts g\u00f6md talang. Reese Witherspoon och Matthew McConaughey \u00e4r tv\u00e5 exempel d\u00e4r deras aningen mer dramatiska insatser i Walk The Line samt Dallas Buyers Club resulterade i varsin – of\u00f6rtj\u00e4nt, Oscar. Jay Roach som pendlat mellan att vara medioker till rent bedr\u00f6vlig genomgick denna metamorfos med Trumbo och senare Bombshell. Filmer vars \u00e4mne var avsev\u00e4rt mer allvarligt och svart \u00e4n den – exempelvis, horribla Dinner For Schmucks. Dock gick inte bristen p\u00e5 talang och fingerf\u00e4rdighet att maskera ens med solida \u00e4mnen som McCarthyism och MeToo-r\u00f6relsen. <\/p>\n
Roach har nu blivit anf\u00f6rtrodd den oerh\u00f6rda uppgiften att ta Cumberbatch och Coleman till n\u00e4sta niv\u00e5, kanalisera deras talanger och bjuda p\u00e5 n\u00e5got of\u00f6rgl\u00f6mligt. En uppgift han misslyckas med kapitalt i filmens f\u00f6rsta halva, n\u00e5got som blir \u00e4n mer of\u00f6rl\u00e5tligt d\u00e5 The Roses \u00e4r en nyversion av Danny DeVitos The War Of The Roses fr\u00e5n 1989 som i sin tur bygger p\u00e5 boken av Warren Adler med samma titel. D\u00e4rmed finns ett narrativt fundament som borde resultera i lysande dialog, magiskt sk\u00e5despel och syrlig brittisk humor. Ist\u00e4llet serveras en ofokuserad, tam och ytterst slarvig film som inte tycks kunna hantera n\u00e5gonting. Alltf\u00f6r stora delar av The Roses skapar ot\u00e4cka associationer till trassliga och obekv\u00e4ma repitioner, d\u00e4r kemin och bekv\u00e4mlighetsfaktorn \u00e4r mer eller mindre obefintlig. Trots de tv\u00e5 titanerna till sk\u00e5despelare verkar Roach inte f\u00f6rst\u00e5 hur han ska hantera n\u00e5gon av dem, b\u00e5de Coleman och Cumberbatch f\u00e5r ist\u00e4llet hantera scener som k\u00e4nns rent triviala d\u00e4r de tvingas iscens\u00e4tta torftig komik som varken \u00e4r fyndig eller vidare vass. Att Roach saknar kapaciteten att nyttja akt\u00f6rer av denna kalibern \u00e4r uppenbart d\u00e5 han fortfarande regisserar med samma slapph\u00e4nta stil som d\u00e5 han l\u00e4t Robert De Niro g\u00f6ra hela sin karri\u00e4r till \u00e5tl\u00f6je i Meet The Parents. <\/p>\n
Allt mynnar ut i flamsiga och helt uddl\u00f6sa sekvenser som \u00e4r lika minnesv\u00e4rda som en regnig och kall m\u00e5ndag i november. Efter ett tag k\u00e4nns det hela som ett gruvligt och provocerade sl\u00f6seri d\u00e4r Roach f\u00f6rs\u00f6ker d\u00f6lja det faktum att han \u00e4r ute p\u00e5 skr\u00e4ckinjagande djupt vatten. Det \u00e4r endast Kate McKinnon som tycks tolerera eller kunna hantera den grundl\u00f6sa bristen p\u00e5 kunskap, detta genom hennes numera patenterade hysteriska – men djupt underh\u00e5llande, agerande. Att vi har att g\u00f6ra med ett manuskript av Tony McNamara, som var ansvarig f\u00f6r adaptionen av Poor Things, \u00e4r sv\u00e5rt att tro d\u00e5 all udd och sk\u00e4rpa filats bort, detta f\u00f6r underl\u00e4tta f\u00f6r Roach och dennes bristf\u00e4lliga kompetens. <\/p>\n
F\u00f6rst i filmens mitt hettar det till, d\u00e5 tycks Coleman och Cumberbatch ha att f\u00e5tt nog av att styras av en vettl\u00f6s humbug. F\u00f6r d\u00e5 g\u00e5r filmen fr\u00e5n att vara gl\u00e4ttig och menl\u00f6s till att bli en aningen mer l\u00e4ttsam version av Noah Baumbachs Marriage Story. Och d\u00e5 de tv\u00e5 huvudrollsinnehavarna drabbar samman i h\u00e4nsynsl\u00f6st verbalt krig f\u00e5r vi \u00e4ntligen se p\u00e5 h\u00e4stkrafter och sk\u00e5despel utan hastighetsbegr\u00e4nsningar. D\u00e5 f\u00f6rol\u00e4mpningarna och svavlet haglar \u00e4r det hela n\u00e4rmast f\u00f6rtrollande, d\u00e5 Cumberbatch v\u00e4xlar upp g\u00f6r Coleman detsamma. Deras sk\u00e5despel \u00e4r st\u00e4ndigt fokuserat, flexibelt och kapabelt att expandera bortom stratosf\u00e4ren. I dessa stunder kan man gl\u00f6mma bort den risiga regin och att majoriteten av filmens k\u00e4nns som en ren – och menl\u00f6s, transportstr\u00e4cka. F\u00f6r i stunderna d\u00e5 de hettar till bevittnar vi sk\u00e5despelarbriljans alltf\u00f6r episk f\u00f6r att beskrivas. <\/p>\n
The Roses klarar sig med n\u00f6d och n\u00e4ppe fram till betyget godk\u00e4nt, allt som ett resultat av en oerh\u00f6rd arbetsseger av sina tv\u00e5 magnifika huvudrollsinnehavare. <\/p>\n