![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/enbekant.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
En bekant ber\u00f6ring
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 22 augusti 2025
\nRegi Sarah Friedland<\/p>\n
Demens \u00e4r sv\u00e5ra tillst\u00e5nd, eller sjukdomar. Det finns m\u00e5nga olika varianter och sorter. Under senare \u00e5r har det kommit flera filmer som p\u00e5 seri\u00f6st s\u00e4tt tagit sig an detta \u00e4mne, som \u00e4r brett och djupt och kan skildras p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt. En bekant ber\u00f6ring hyllas m\u00e5nga och har helt klart ber\u00f6rt m\u00e5nga filmkritiker. Jag ger den godk\u00e4nt, absolut. Den \u00e4r bra och v\u00e4lgjord men griper mig \u00e4nd\u00e5 inte p\u00e5 djupet. Inte som Human Forever (kulturbloggens recension<\/a>) i regi av Jonathan de Jong som hade svensk biopremi\u00e4r 29 november 2024. <\/p>\n Human Forever \u00e4r att dokument\u00e4r: Den 24-\u00e5rige v\u00e5rdinnovat\u00f6ren Teun Toebes har ett uppdrag: att f\u00f6rb\u00e4ttra livskvaliteten f\u00f6r personer med demenssjukdom. Han har bott p\u00e5 en sluten avdelning p\u00e5 ett v\u00e5rdhem i flera \u00e5r n\u00e4r han best\u00e4mmer sig f\u00f6r att ta sitt uppdrag till n\u00e4sta niv\u00e5. Under en resa jorden runt utforskar han och hans gode v\u00e4n och filmskapare Jonathan de Jong hur demens hanteras i andra l\u00e4nder och vad vi kan l\u00e4ra av varandra f\u00f6r att g\u00f6ra framtiden vackrare och mer inkluderande.<\/em><\/p>\n Egentligen \u00e4r det inte r\u00e4ttvist att j\u00e4mf\u00f6ra en film med en annan film – d\u00e5 recension nu ju ska handla om En bekant ber\u00f6ring som hade en hyllad v\u00e4rldspremi\u00e4r p\u00e5 Venedigs filmfestival d\u00e4r den tog emot priser f\u00f6r bland annat regi och sk\u00e5despeleri, och agerade \u00f6ppningsfilm p\u00e5 den prestigefulla New Directors\/New Films i New York. Anledningen till att han alls tar upp Human Forever \u00e4r att jag rekommenderar alla som ser n\u00e5gon film om demens att ocks\u00e5 se Human Forever. Den kompletterar bilden av demens och hur vi i v\u00e4rlden och samh\u00e4llet bem\u00f6ter demenssjuka och borde bem\u00f6ta dem ist\u00e4llet.<\/p>\n En bekant ber\u00f6ring handlar om Ruth, en kvinna \u00e5ttio\u00e5rs\u00e5ldern som flyttar till ett \u00e4ldreboende d\u00e5 hon b\u00f6rjat bli dement. I filmen f\u00e5r vi f\u00f6lja hennes kamp f\u00f6r att minnas. Hennes kamp f\u00f6r att inte gl\u00f6mma. Bitvis \u00e4r det gripande och det \u00e4r en film som skildrar n\u00e5got som m\u00e5nga m\u00f6ter: \u00e5ldrandet och ifr\u00e5gas\u00e4ttande av vem vi \u00e4r och vad \u00e4r v\u00e5r identitet?<\/p>\n Det \u00e4r n\u00e5got vi b\u00f6r fundera p\u00e5, alla m\u00f6ter s\u00e4kert n\u00e5gon som drabbas av demens. Flera svenska filmkritiker har gett denna film allra h\u00f6gsta betyg. Jag tycker absolut den \u00e4r v\u00e4rd att se men \u00e4nd\u00e5 griper den inte tag i mig. Kanske \u00e4r det n\u00e5got med teaterveteranen Kathleen Chalfant i rollen som Ruth som inte k\u00e4nns bra f\u00f6r mig. Kanske \u00e4r det att bilderna, fotot, milj\u00f6erna, h\u00e4ndelserna, kryper fram. Det \u00e4r medvetet f\u00f6r att f\u00e5nga k\u00e4nslor p\u00e5 djupet f\u00f6rst\u00e5s men \u00e4nd\u00e5 blir jag inte engagerad.<\/p>\n Ett plus med stillheten och de l\u00e5ngsamma scenerna \u00e4r att det inte blir cirkus som i en del andra filmer om demens. Det finns s\u00e5 m\u00e5nga sorter av demens och de flesta som har n\u00e5gon av dessa sjukdomar eller tillst\u00e5nd \u00e4r inte dementa dygnet runt hela tiden. Denna film skildrar demenssjukdomen och den drabbade p\u00e5 ett \u00e4rligt s\u00e4tt.<\/p>\n