{"id":196506,"date":"2025-08-21T02:14:33","date_gmt":"2025-08-21T01:14:33","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=196506"},"modified":"2025-08-21T21:22:08","modified_gmt":"2025-08-21T20:22:08","slug":"ystad-sweden-jazz-festival-2025-iv-kyrkokonserter-och-next-generation","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=196506","title":{"rendered":"Ystad Sweden Jazz Festival 2025 IV – Kyrkokonserter och Next Generation"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Anna Rylander <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

30\/7 – 2\/8 <\/p>\n\n\n\n

Ystad med omnejd<\/p>\n\n\n\n

Blivit tradition att under n\u00e4stan varje festival anordna konsert med en solopianist och d\u00e5 i n\u00e5gon av stadens kyrkor. Inom parantes kan inflikas att undertecknad \u00e4r den ende som recenserat varje konsert ing\u00e5ende i Ystad Winter Piano Fest (2021 x 6, 2022 x 6). Vad betr\u00e4ffar pianokonserten p\u00e5 \u00e5rets YSJF h\u00f6lls den i S:ta Maria kyrka och valet f\u00f6ll p\u00e5 MATTIAS NILSSON. Denne musiker fr\u00e5n Bj\u00e4rred med l\u00e5ng karri\u00e4r utomlands var alert och l\u00e4t mig uppt\u00e4cka hans talang, i samband med debuten Dreams of Belonging <\/em>2017, varvid citat ur min recension anv\u00e4nts i marknadsf\u00f6ringen. Premi\u00e4r live skedde f\u00f6r min del p\u00e5 pianofestival i G\u00f6teborg. Sedan dess har det blivit \u00e5tskilliga konserter, varav flera recenserats. Av s\u00e5ngerskor han ackompanjerat i jazzig kontext ska framg\u00e5ngsrika samarbeten med Shar\u00f4n Clark och Janis Siegel betonas.<\/p>\n\n\n\n

I samband med 15-\u00e5rs jubileum som professionell musiker med uppdrag utomlands (numera \u00f6ver tv\u00e5tusen konserter i trettiosex l\u00e4nder) intervjuades Nilsson h\u00e4r. F\u00f6rutom att h\u00f6rt honom p\u00e5 Utopia, Derg\u00e5rdsteatern i Lerum och i Trollh\u00e4ttan, har jag haft ynnesten att h\u00f6ra tre solokonserter i kyrkor i G\u00f6teborg. (Vill vara transparant och ber\u00e4tta att vi dinerat tillsammans efter konserter, vilket skulle kunna ses som att alltf\u00f6r n\u00e4ra kontakt etablerats f\u00f6r att kunna vara sj\u00e4lvst\u00e4ndig bed\u00f6mare.)<\/p>\n\n\n\n

Den senaste Phontastic-stipendiaten skriver eget material lika betagande som Stefan Nilsson, tolkar standards och folkvisor, blues och gospel, och improviserar \u00f6ver s\u00e5v\u00e4l soundtrack som stycken av Europas fr\u00e4msta tons\u00e4ttare. Kyrkan med sin karakt\u00e4ristiska akustik var v\u00e4lfylld. Milj\u00f6n \u00e4r 45-\u00e5ringen v\u00e4l f\u00f6rtrogen med, \u00e4ven om jag tror att detta var debuten p\u00e5 YSJF. I samma kyrka spelade han f\u00f6r tio \u00e5r sedan.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Pianistens framtagna l\u00e5tlista f\u00f6rf\u00f6r genom sin mix av v\u00e4lk\u00e4nt och rariteter. Ansl\u00e5ende \u00f6ppning hugger tag i en, melankoliska m\u00e4sterverket Fool On The Hill <\/em>(P. McCartney) g\u00f6r sig p\u00e5mint. F\u00f6ljs av signaturmelodin till Alfons \u00c5berg skriven som bekant av Georg Riedel, en melodi av hopp och lidelse jag h\u00f6rt i storbandstappning med G\u00f6teborg Jazz Orchestra, i n\u00e4rvaro av komposit\u00f6ren. Improvisatoriska till\u00e4gg adderas finurligt i flertalet nummer. Barnvisan avsl\u00f6jar pianisten, har i b-delen likheter med verk av Dvo\u00a8r\u00e1k. H\u00f6jdpunkter duggar t\u00e4tt! N\u00e4sta attraktion \u00e4r en gungande bluesig sak betitlad Triple Door Blues <\/em>av Jessica Williams, nytt namn f\u00f6r mig. Nilsson redog\u00f6r f\u00f6r sina val fast l\u00e5ngt ifr\u00e5n all info uppfattas. Lyckligtvis kan vad som spelas p\u00e5 flygeln fastsl\u00e5s d\u00e5 jag f\u00e5tt l\u00e5tlista. Efter Michel Petrucciani-komposition fr\u00e5n 1993 levereras en annorlunda version av Somliga g\u00e5 i trasiga skor<\/em> d\u00e4r tr\u00e5den skickligt f\u00e5ngas upp vid varje digression. Improviserandet praktiseras oerh\u00f6rt elegant, ofta p\u00e5 ett fenomenalt s\u00e4tt. Det skandinaviskt folkliga plockas snitsigt in i sammanh\u00e4ngande avdelning, i vilken Riedel \u00e5terkommer. K\u00e4nner igen ett av Tommy K\u00f6rbergs paradnummer h\u00e4mtat fr\u00e5n Astrid Lindgren och Emil i L\u00f6nneberga.<\/p>\n\n\n\n

Avv\u00e4gningen i l\u00f6pningar inklusive utbroderade sekvenser \u00e4r sofistikerat genomf\u00f6rd. Klangrikedomen i anslaget bidrar ocks\u00e5 till beh\u00e5llningen. Somliga solopianister har tidigare \u00e5r spelat f\u00f6r l\u00e4nge. Mattias Nilsson klockar in p\u00e5 idealisk tid, f\u00e5r plats med extranummer. D\u00e5 lanseras en mycket vacker melodi, Answer Me <\/em>(G. Winkler) vars original ursprungligen hade annan titel. Mannen med den h\u00e4pnadsv\u00e4ckande kreativiteten l\u00e5ter dr\u00f6jande harmonier signerade Piazzolla fl\u00f6da, ger oss vidare romantiskt ledmotiv av Francis Lai ur fransk 60-tals film (engelsk titel Live For Life), k\u00e4rleksballad ur amerikanska s\u00e5ngboken av Richard Rodgers spelas samt Reel <\/em>ur Disney-produktionen Tinker Bell. Kunde efter\u00e5t meddela pianisten att jag verkligen gillade vad som utr\u00e4ttades.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

CLAES CRONA & PETER ASPLUND ger en fullsatt Klosterkyrka ”DOUBLE PLAY”. Pianisten Crona och den generationen yngre Asplund musicerar g\u00e4rna tillsammans, fast mestadels i annat format \u00e4n p\u00e5 duo. F\u00f6r den jazzintresserade beh\u00f6ver dessa n\u00e4ppeligen presenteras. Har t\u00e4mligen ofta h\u00f6rt dem live var f\u00f6r sig eller tillsammans senaste tio-femton \u00e5ren, b\u00e5da med m\u00e5nga musikaliska bollar i luften och samarbeten med s\u00e5v\u00e4l inrikes som internationella ber\u00f6mdheter, inte s\u00e4llan vokalister. Crona har spelat med bland andra Benny Goodman, Putte Wickman, Lee Konitz, ocks\u00e5 kompat Petula Clark, Svante Thuresson och \u00e5tskilliga fler r\u00f6ster. Flera av trumpetaren, s\u00e5ngaren, l\u00e5tskrivaren, estrad\u00f6ren, producenten och pedagogens senaste projekt har jag recenserat i p\u00e5tagligt positiva ordalag. Dubble Gyllene Skivan-vinnaren Asplund driver storband med Magnus Lindgren och i eget namn plus en omtyckt julshow med flera remarkabla s\u00e5ngerskor. Han \u00e4r ”skyldig” till det mest genuina st\u00e5p\u00e4ls solot\/intro som f\u00f6rekommit i nutida svensk musik fr\u00e5n sin medverkan hos Bo Kaspers. Crona & Asplund tillh\u00f6r kategorin ”synts ofta p\u00e5 scener” under YSJF.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Spelningen inf\u00f6r ett fullsatt h\u00e4ngivet auditorium omsp\u00e4nner p\u00e4rlor ur en hundra\u00e5rig l\u00e5tskatt, hyllar n\u00e5gra storheter som i \u00e5r skulle ha levat ett sekel. Fanns inte tillr\u00e4ckligt med tid mellan f\u00f6reg\u00e5ende konsert, varf\u00f6r jag cyklandes kommer fram aningen f\u00f6r sent. F\u00e5r reda p\u00e5 att f\u00f6rsta melodi jag h\u00f6r h\u00e4mtats fr\u00e5n Grammis-bel\u00f6nade Double Play <\/em>med Crona & Wickman, standard betitlad When I Fall In Love. <\/em>Ska p\u00e5pekas att utm\u00e4rkta kammarkonserten f\u00f6rtretligt nog inramas av stundtals besv\u00e4rande efterklang, vilket inte hindrar Asplund fr\u00e5n att demonstrera vilken otrolig kapacitet han besitter p\u00e5 trumpet och flygelhorn, medan \u00e4n mer rutinerade Crona med n\u00e5gra undantag intar en underst\u00f6djande roll i raffinerade sammanfl\u00e4tningen. Kombinationen av melodiinstrument kan v\u00e4l inte p\u00e5st\u00e5s vara vanligt f\u00f6rekommande, vill puffa f\u00f6r plattan med Paul Bley & Chet Baker som jag har p\u00e5 vinyl.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Tv\u00e5 hundra\u00e5ringar som firas med ackuratess \u00e4r Gunnar ”Siljabloo” med sitt sv\u00e4ng j\u00e4mte Asplunds kanske fr\u00e4msta f\u00f6rebild, det vill s\u00e4ga Mel Torm\u00e9 (The Velvet Fog). Av den anledningen tolkas med van vighet Lullaby Of Birdland <\/em>(G. Shearing). Idkas d\u00e5 b\u00e5de avancerad scat och oklanderlig s\u00e5ng i crooner-stil. Tv\u00e5 h\u00e4ndelser utanf\u00f6r annonserat inneh\u00e5llet f\u00f6rtj\u00e4nar att redovisas. Dels en slingrande symbolisk ber\u00e4ttelse fr\u00e5n Asplund om n\u00e4sselfj\u00e4rilar och vad de med fantasins hj\u00e4lp kan representera. \u00d6msint magi vars inslag jag \u00e4nd\u00e5 st\u00e4ller mig tveksam till. Dels en ljuv duett med samarbetspartnern Vivian Buczek i The Way You Look Tonight<\/em> (J. Kern\/ D. Fields) d\u00e4r b\u00e5da g\u00e5r loss i frejdig scattande.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Hyllningen med Secret Love <\/em>till Harry ”Sweets” Edison som Claes Crona spelat in platta med utg\u00f6r en av de definitiva h\u00f6jdpunkterna.. Framf\u00f6rs raffinerat med sordin. Vidare uppst\u00e5r maximal f\u00f6rtjusning i ljuvlig ballad framf\u00f6rd f\u00f6r att uppm\u00e4rksamma trumpetaren Rolf Ericssons meriterande karri\u00e4r och i romantiskt m\u00e4sterverk signerat Johnny Mandel broderas elegant av Crona n\u00e4r han avl\u00f6ser Asplunds briljerande p\u00e5 flygelhorn. I anknytning till somliga tolkningar ber\u00e4ttar pianisten p\u00e5 beg\u00e4ran om olika anm\u00e4rkningsv\u00e4rda samarbeten. Spelningen p\u00e5 duo avslutas full\u00e4ndat. Svante Thuressons g\u00e4rning hedras genom att Memories Of You <\/em>tolkas. Omn\u00e4mns som f\u00f6rebild av s\u00e5ngaren fr\u00e5n S\u00f6dert\u00e4lje. Assisterad av delikata l\u00f6pningar sprids makal\u00f6sa fraser p\u00e5 trumpet Publikens respons resulterar i ljuvligt extranummer feat flygelhorn, d\u00e4r klangen fr\u00e5n flygeln tillf\u00f6r \u00f6rongodis. Vi gl\u00e4ds \u00e5t yster standard i mediumtempo.<\/p>\n\n\n\n

OBS Inte l\u00e5ngt efter att sista tonen klingat ut kunde Peter Asplund h\u00f6ras i S:ta Maria Kyrka i \u00e4rofulla rollen som festival-tornv\u00e4ktare. En uppgift han l\u00f6ste alldeles str\u00e5lande n\u00e4r svepande melodifragment framf\u00f6rdes fr\u00e5n tornet i fyra riktningar. Fick en f\u00f6rnimmelse av att tema ur West Side Story f\u00f6rekom (har inte kollat om det st\u00e4mde).<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Tradition under YSJF \u00e4r ocks\u00e5 satsningen NEXT JAZZ GENERATION vars konserter i \u00e5r arrangerades utomhus i behaglig v\u00e4derlek i mysig och spati\u00f6s tr\u00e4dg\u00e5rd tillh\u00f6rande fiket B\u00e4ckah\u00e4sten centralt bel\u00e4get. Flytten hit visade sig vara en hit f\u00f6r dessa spelningar med fri entr\u00e9 f\u00f6r framtr\u00e4danden av grupper, vilka genomg\u00e5ende bildats under studier p\u00e5 folkh\u00f6gskolor (Skurup\/ Fridhem). I samarbete med Ystad Kommun och Musik i Syd (festivalens huvudfinansi\u00e4r) lanseras n\u00e5gra av regionens lovande och aspirerande ungdomar. Ett halvdussin konstellationer spelar p\u00e5 den tillf\u00e4lliga scenen cirka en trekvart var. Hann h\u00f6ra n\u00e5gra av dessa och f\u00f6rmedlar lite intryck och omd\u00f6men.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 bilden ovan syns TILDE BERRIO GARCI\u00c1, en Malm\u00f6baserad kvartett d\u00f6pt efter gitarristen med spanska r\u00f6tter som \u00e4r deras l\u00e5tskrivare. Hon omges av Simon Bertilsson p\u00e5 tenorsax j\u00e4mte en rytmsektion best\u00e5ende av kontrabasist Martin Bengzon och trummisen Isak Ribbn\u00e4s. Publiken utlovas varierad spis i improviserande anda, fr\u00e5n lugna och enkla melodier till det oslipade och dissonanta med spansk touch. Utropstecken f\u00f6r deras \u00f6ppna och d\u00e4rmed inbjudande sound som pendlar emellan dr\u00f6msk och rytmiskt sprudlande estetik. Ljust h\u00e5llet tonspr\u00e5k med tilltalande ackordf\u00f6ljder ger mersmak, ett sympatiskt intryck. Bertilsson \u00e4r en driven yngling, kompletterar med melodileveranser till den grad att han bitvis dominerar. Kul med duktig kvinnlig bandledare, vars fr\u00e4msta styrka kanske inte \u00e4r komponerandet \u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge. L\u00e5tarna har titlar som Gula t\u00e4ltet <\/em>och Gr\u00f6na pl\u00e4tten. <\/em>Hittar absolut kvaliteter i kvartettens samspel som g\u00e4rna s\u00f6ker sig fram. En l\u00e5t p\u00e5 sluttampen var v\u00e4lg\u00f6rande subtil med flera features. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

P\u00e5 grund av praktiska sk\u00e4l h\u00f6rdes endast tre l\u00e5tar med WONDERS OF STEVIE. Oerh\u00f6rt frustrerande d\u00e5 att mina nedtecknade impulser tycks ha f\u00f6rsvunnit. Gruppen som sprider Stevie Wonders episka katalog med jazzigt stuk frontas av Alice Wilgotsson. S\u00e5ngerskan omges p\u00e5 nyckelpositionen keyboard av Max Danielsson, Emil Boesen p\u00e5 saxofon\/ EWI, Emma St\u00e5hl p\u00e5 gitarr samt en rytmsektion med elbasisten Victor Lill-Johansen j\u00e4mte trumslagare Linus Hansson. Saknar tyv\u00e4rr uppgift om vem eller vilka som arrangerat de souliga hits man valt ut. Uppfriskande konstn\u00e4rliga friheter togs i bland annat Overjoyed <\/em>utgiven 1985, gl\u00e4ttigt \u00f6siga Signed, Sealed & Delivered <\/em>fr\u00e5n 1970 och i ,om jag minns r\u00e4tt, det sugande beat som Higher Ground<\/em> \u00e4r uppbyggd p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Conrad Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Lyssnade fr\u00e5n halva f\u00f6rsta l\u00e5ten till sista tonen p\u00e5 det gig BRIO fr\u00e5n Stockholm genomf\u00f6rde mitt p\u00e5 dagen. Gitarrbaserade trion best\u00e5r av diskrete str\u00e4ngb\u00e4ndaren Ragnar Bergholm Larsson i en ECM-influerad kn\u00e5pande stil tillsammans med Sigrid Vahlin som trakterar kontrabas samt batterist Noa Linnros. Eget material blandas med standards av en enhet som redan lirat p\u00e5 Ume\u00e5 Jazzfestival. Kurt Rosenwinkel och John Coltrane s\u00e4gs vara tv\u00e5 av de fr\u00e4msta inspirationsk\u00e4llorna. Deras konsekventa h\u00e5llning kan beundras, samtidigt som oviljan att flirta med ovana lyssnare sannolikt medf\u00f6r sv\u00e5righeter att n\u00e5 ut. Sk\u00f6nhet och finlir i b\u00e5gar kunde sk\u00f6njas, men ocks\u00e5 ett in\u00e5tblickande sound kretsande i snarlika cirklar. Har f\u00f6r mig att inslaget m\u00f6nster br\u00f6ts ett par g\u00e5nger. Inte minst banade trumsolo v\u00e4gen p\u00e5 slutet. (Trist att anteckningarna f\u00f6rkommit.)<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Conrad Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

KARIN TIGNE med BIG BLOWIN\u00b4 BAND utg\u00f6r mellanakt i konsertpaketet p\u00e5 Charlottenlund. Snart 50-\u00e5riga lokala storbandet har ackompanjerat bland andra Svante Thuresson, Isabella Lundgren, Filip Jers och Peter Asplund. De f\u00f6ljer sina noter under ledning av Ola Denward och bland de sjutton medlemmarna \u00e5terfinns ett par kvinnor. Ska skjutas in att jag delvis hade matpaus och inte hade full koncentration p\u00e5 denna trevliga livemusik. Big Blowin\u00b4 Band hanterar harmonierna med trygg hand, f\u00e5r det att sv\u00e4nga snyggt n\u00e4r de unisont. kr\u00e4mar p\u00e5. Emellan\u00e5t kan de i likhet med m\u00e5nga andra lokala amat\u00f6rorkestrar l\u00e5ta lite str\u00f6mlinjeformade. Enligt uppgift anses Karin Tigne vara en av s\u00f6dra Sveriges vassaste soul- och gospel r\u00f6ster. N\u00e4r hon \u00e4r solist med sitt tiomannaband inriktad p\u00e5 soul och bluesrock g\u00f6r hon avtryck, vilket jag inte tvivlar p\u00e5 efter att h\u00f6rt drygt h\u00e4lften av melodierna d\u00e4r hon st\u00e5r framf\u00f6r storbandet inkl\u00e4mda p\u00e5 den mindre scen n\u00e4rmast slottet. I minnesanteckningarna st\u00e5r att hon sjunger f\u00f6rbluffande bra, exempelvis i Like Being In Love.<\/em> <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Jan Backenroth – skribenten p\u00e5 sin huvudsakliga arbetsplats under YSJF<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

30\/7 – 2\/8 Ystad med omnejd Blivit tradition att under n\u00e4stan varje festival anordna konsert med en solopianist och d\u00e5 i n\u00e5gon av stadens kyrkor. Inom parantes kan inflikas att undertecknad \u00e4r den ende som recenserat varje konsert ing\u00e5ende i Ystad Winter Piano Fest (2021 x 6, 2022 x 6). Vad betr\u00e4ffar pianokonserten p\u00e5 \u00e5rets […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-196506","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/196506","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=196506"}],"version-history":[{"count":44,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/196506\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":196599,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/196506\/revisions\/196599"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=196506"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=196506"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=196506"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}