{"id":196484,"date":"2025-08-19T17:18:03","date_gmt":"2025-08-19T16:18:03","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=196484"},"modified":"2025-08-20T10:58:35","modified_gmt":"2025-08-20T09:58:35","slug":"behagligt-bekanta-tongangar-kryddade-med-dynamiskt-finlir-naturens-skonhet-med-goteborgsoperans-orkester-och-kerstin-avemo","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=196484","title":{"rendered":"Behagligt bekanta tong\u00e5ngar kryddade med dynamiskt finlir – ”Naturens sk\u00f6nhet” med G\u00f6teborgsOperans orkester och Kerstin Avemo"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

17\/8 2025<\/p>\n\n\n\n

G\u00f6teborgsOperan<\/p>\n\n\n\n

Fick en uppseendev\u00e4ckande gl\u00e4djande inbjudan till sensommarkonsert med rubriken Naturens sk\u00f6nhet. <\/em>I programmet skapat f\u00f6r att publiken ska kunna ta med sig sommarens b\u00e4sta dagar in i salongen, skildras naturens mest idylliska sidor. I f\u00f6rsta avdelningen blev det musik av Debussy, Hugo Alfv\u00e9n samt Lars-Erik Larsson ur dennes Pastoralsvit<\/em>. Efter paus f\u00f6rdjupas st\u00e4mningen \u00e4n mer genom ett kongenialt val av musik, n\u00e4mligen Beethovens 6:e symfoni som ju f\u00e5tt heta Pastoralsymfonin. <\/em>Var n\u00e4stan fullsatt trots fl\u00f6dande sol tidig s\u00f6ndagskv\u00e4ll. Kan inte erinra mig tidigare ha bevistat ett evenemang h\u00e4r, d\u00e5 orkestern \u00e4r helt i fokus och sitter p\u00e5 scen ist\u00e4llet f\u00f6r att vara h\u00e4nvisade till orkesterdiket. En omst\u00e4ndighet som i sig sj\u00e4lv var en trevlig, annorlunda upplevelse. Innan publiken fick njuta av f\u00f6rsta v\u00e4lbekanta tonerna ur preludiet till en fauns eftermiddag <\/em>gavs en v\u00e4lkomsth\u00e4lsning till nytt spel\u00e5r j\u00e4mte korta introduktioner till stundande program. <\/p>\n\n\n\n

Dirigenten heter Giordano Bellincampi och \u00e4r en italienare uppvuxen i K\u00f6penhamn, vars trettio\u00e5riga meritlista imponerar. I G\u00f6teborg har han dirigerat Tosca <\/em>och en konsert med k\u00f6r och solister. Han har varit chefsdirigent i exempelvis Milano, Kristiansand och Duisburg. innehar f\u00f6r n\u00e4rvarande positionen som musikchef hos Auckland Philharmonia och undervisar vis Musikkonservatoriet i K\u00f6penhamn. Han ser till att Operans musikaliska fundament klingar precis s\u00e5 ljuvt och emellan\u00e5t pampigt som jag hade f\u00f6rest\u00e4llt mig. Frestande fast kanske on\u00f6digt att dra paralleller till landets nationalorkester (nj\u00f6t av dem x fyra i abonnemangsserie i v\u00e5ras) som huserar p\u00e5 ett par kilometers avst\u00e5nd vid G\u00f6taplatsen. Instrumentalisterna p\u00e5 scen st\u00e5r som kollektiv tvekl\u00f6st p\u00e5 egna ben.<\/p>\n\n\n\n

Mezzosopranen Kerstin Avemo har med sitt frapperande omf\u00e5ng och tonh\u00f6jd f\u00e5tt specialskriven musik, g\u00e4stat StockholmsOperan och \u00e5tskilliga operahus runt om i Europa samt bel\u00f6nats med kunglig medalj. Minns s\u00e4rskilt hennes fenomenala prestation i Hoffmans \u00e4ventyr <\/em>f\u00f6r cirka tre \u00e5r sedan. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Har varken tillg\u00e5ng till egna anteckningar eller bra bilder (f\u00f6rs\u00f6kte i all hast visuellt dokumentera efter och f\u00f6re konsert), d\u00e4remot skriftlig presentation av programmet. Mycket hinner h\u00e4nda under konsertens f\u00f6rsta halva p\u00e5 cirka trettiofem minuter utan att n\u00e5got forceras. F\u00e4ster mig vid hur vi dras in i inbjudande atmosf\u00e4r med spr\u00f6da toner. Fl\u00f6jt f\u00f6ljt av fagotter och oboe dominerar b\u00e5de inledningsvis och totalt sett med ett somrigt sound. Som en naturlig konsekvens riktar sig dirigent Bellincampi allra f\u00f6rst till denna grupp av musiker i extensiva appl\u00e5dtacket. De lyriska, ljust marinerade b\u00f6ljande harmonier man inte s\u00e4llan identifierar, \u00f6verg\u00e5r stundtals till robusta och rent av pampigt anlagda sekvenser.<\/p>\n\n\n\n

Fransmannens ikoniskt impressionistiska stycke s\u00e4gs vara lika \u00e4lskat som Monets n\u00e4ckrosor ( h\u00e4nger inramade ovanf\u00f6r soffan hos mig). Efter Faunens lekfullhet tar ett par orkestrerade s\u00e5nger av Hugo Alfv\u00e9n vid, ett urval av de s\u00e5nger som orkestern sl\u00e4pper p\u00e5 skiva i \u00e5r. Skulle ha varit fyra till antalet, men tenoren Tobias Westman hade drabbats av sjukdom vilket gjorde att det ist\u00e4llet blev tv\u00e5 kompositioner av v\u00e5r fr\u00e4mste nationalromantiker. Avemo framf\u00f6r med sin specifika briljans Skogen sover<\/em> f\u00f6ljt av Du \u00e4r stilla ro <\/em>med texter av Ernest Thiel. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Omtyckta Pastoralsvit <\/em>fr\u00e5n sent 30-tal av Lars-Erik Larsson, dirigent p\u00e5 d\u00e5varande Radioorkestern, f\u00f6rs\u00e4tter oss i ett rogivande tillst\u00e5nd. Det porlande lyriska varvas med uppfriskande vindar. Jag har med h\u00f6gst oregelbundna mellanrum lyssnat p\u00e5 min lp med inspelning fr\u00e5n 1968 av Stockholms Filharmoniska orkester under ledning av Ulf Bj\u00f6rlin utgiven i \u00d6nskeklassiker-serie av EMI. Ouvertyr – romans – allegro tillkom p\u00e5 initiativ av Hjalmar Gullberg. Satserna i en av de mest spelade svenska orkesterverken illustrerar dikter av i tur och ordning Heidenstam, Levertin och Kerstin Hed. H\u00e4r samsas nordiskt vemod med glittrande gl\u00e4djespr\u00e5ng \u00f6ver naturen vi \u00e4r omgivna av. M\u00e5ste betonas att Romans <\/em>\u00e4nda sedan barndomen haft en s\u00e4rskild plats i hj\u00e4rtat. F\u00f6rh\u00e5ller sig n\u00e4mligen p\u00e5 det viset att stycket utg\u00f6r musik att vakna till i t\u00e4lt eller annorst\u00e4des under Frisksportf\u00f6rbundets riksl\u00e4ger p\u00e5 Stensund (bes\u00f6ktes senaste g\u00e5ngen med min mor som ocks\u00e5 kuri\u00f6st nog var p\u00e5 Naturens sk\u00f6nhet. <\/em>Antydan till st\u00e5p\u00e4ls s\u00e5ledes! <\/p>\n\n\n\n

Efter paus f\u00f6rsj\u00f6nk vi i Beethovens kanske mest tillg\u00e4ngliga verk, vars utg\u00e5ngspunkt liknats vid ett vykort fulltecknat med tons\u00e4ttarens k\u00e4rlek till livet i det fria f\u00f6r att citera arrang\u00f6ren. Symfonin i fem satser i F-dur uruppf\u00f6rdes 1808. Avkopplande vandringar l\u00e5g till grund f\u00f6r komponerandet. Satsern har enligt programbladet motiv som ankomst till lantlig milj\u00f6, scen vid en b\u00e4ck en b\u00e4ck, samkv\u00e4m med lokalbefolkning, \u00e5skov\u00e4der och k\u00e4nsla av gudomlig tacksamhet n\u00e4r stormen upph\u00f6rt. Somliga av satserna gick i varann utan avbrott vad jag kunde uppfatta. Ett annat remarkabelt inslag var hur den \u00f6versvallande responsen tog sig uttryck. I mellanrummen appl\u00e5derades en del ovanligt nog, varvid dirigenten diskret v\u00e4nde sig ett kvarts varv om mot entusiastisk publik och d\u00e4refter slog in f\u00f6rsta takten i n\u00e4sta sats. L\u00e4mnade Operan v\u00e4ldigt n\u00f6jd och kunde konstatera att publiken delade min upplevelse, d\u00e5 rungande l\u00e5ngvariga appl\u00e5der var p\u00e5 v\u00e4g att \u00f6verg\u00e5 i st\u00e5ende ovationer. Ett ljuvligt sammansatt tema i elegant och vitalt utf\u00f6rande. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

17\/8 2025 G\u00f6teborgsOperan Fick en uppseendev\u00e4ckande gl\u00e4djande inbjudan till sensommarkonsert med rubriken Naturens sk\u00f6nhet. I programmet skapat f\u00f6r att publiken ska kunna ta med sig sommarens b\u00e4sta dagar in i salongen, skildras naturens mest idylliska sidor. I f\u00f6rsta avdelningen blev det musik av Debussy, Hugo Alfv\u00e9n samt Lars-Erik Larsson ur dennes Pastoralsvit. Efter paus f\u00f6rdjupas […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-196484","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/196484","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=196484"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/196484\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":196499,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/196484\/revisions\/196499"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=196484"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=196484"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=196484"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}