{"id":196375,"date":"2025-08-18T01:13:38","date_gmt":"2025-08-18T00:13:38","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=196375"},"modified":"2025-08-18T22:48:35","modified_gmt":"2025-08-18T21:48:35","slug":"intimiserande-mangbottnat-kammarspel-med-den-nerv-man-hade-forhoppningar-om-en-alldeles-sarskild-dag-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=196375","title":{"rendered":"Intimiserande m\u00e5ngbottnat kammarspel med den nerv man hade f\u00f6rhoppningar om – En alldeles s\u00e4rskild dag p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoton Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av Ettore Scola<\/p>\n\n\n\n

Dramatisering f\u00f6r scen: Gigliola Fantoni (\u00f6vers\u00e4ttning: Thomas Kinding)<\/p>\n\n\n\n

Regi, scenografi, ljus- och kostymdesign: Mattias Nordkvist<\/p>\n\n\n\n

Maskdesign: Elin Bergstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n

Ljuddesign: Dan Andersson<\/p>\n\n\n\n

I rollerna: Johan Friberg och Victoria Olmarker<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r Lilla Scen G\u00f6teborgs Stadsteater 15\/8 2025<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 14\/11<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Italienske regiss\u00f6ren och manusf\u00f6rfattaren Etorre Scola tillh\u00f6r de filmskapare vilka de gjorts retrospektiver med av Cinemateket. S\u00e5g i en s\u00e5dan serie f\u00f6r kanske trettio \u00e5r sedan En alldeles s\u00e4rskild dag<\/em> med en 53-\u00e5rig Marcello Mastroianni och den tio \u00e5r yngre Sophia Loren i minnesv\u00e4rda huvudroller likt ett kammarspel, med dramatiska v\u00e4ndningar utifr\u00e5n slumpm\u00e4ssigt m\u00f6te som medf\u00f6r grundl\u00e4ggande f\u00f6r\u00e4ndringar. Filmen r\u00e4knas till regiss\u00f6rens m\u00e4sterverk j\u00e4mte exempelvis Natten i Varennes <\/em>och sj\u00e4lvfallet Vi som \u00e4lskade varann s\u00e5 mycket.<\/em><\/p>\n\n\n\n

<\/em>Den utspelas 1938 n\u00e4r Hitler kommer p\u00e5 statsbes\u00f6k och befolkningen sj\u00e4lvmant, eller i lika h\u00f6g grad grad utkommenderade, g\u00e5r man ur huse f\u00f6r att jubla \u00e5t fascistpartiets milit\u00e4rparad under ledning av Mussolini. Ett h\u00f6ghus t\u00f6ms n\u00e4stan helt p\u00e5 boende. Kvar i huset stannar vad det verkar bara Antoinetta, Gabriele och en snokande portvakterska. L\u00e4gligt nog kan filmen f\u00f6r n\u00e4rvarande ses p\u00e5 SVT Play och har d\u00e4rf\u00f6r nyss studerats som ett led i min research. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rtryck och d\u00e4rmed frihetens begr\u00e4nsningar styr livet p\u00e5 skilda s\u00e4tt f\u00f6r det omaka paret: en utmattad sexbarnsmamman och den avskedade radio-presentat\u00f6ren vars \u00f6den successivt avt\u00e4cks. I filmen som \u00e4r cirka trettiofem l\u00e4ngre \u00e4n scenversionen gestaltas stolthet och integritet, diametralt skilda politiska \u00f6vertygelser, missf\u00f6rst\u00e5nd och genans, skratt som berikande kraftk\u00e4lla alternativt subversiv f\u00f6reteelse och k\u00e4nslor av maktl\u00f6shet vilka kan \u00f6verg\u00e5 i att k\u00e4nna sig v\u00e4rdel\u00f6s.<\/p>\n\n\n\n

I dramatiseringen f\u00f6r scen har scenerna vilka knyter samman intrigen slopats, inga biroller f\u00f6rekommer. Varken odr\u00e4glige familjefadern och barnens f\u00f6rberedelser eller deras entusiasm vid hemkomsten finns med, ej heller den ljuva f\u00f6rening som utg\u00f6r en omv\u00e4lvande klimax f\u00f6r de omaka fr\u00e4mlingarna. Vi f\u00e5r inte veta fortsatt f\u00f6rlopp eftersom filmens slut d\u00e4r mannens \u00f6de skildras och registreras av frustrerad kvinna l\u00e4ngtande efter ett annat liv inte inkluderats. (I likhet med klassiker av Shakespeare och Strindberg, borde det vara till\u00e5tet att spoila ett Oscarsnominerat bidrag och peka p\u00e5 skillnader vita duken – teater.) Pj\u00e4sen ”utforskar den lilla m\u00e4nniskans roll i den stora v\u00e4rlden och politiken.”<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Mattias Nordkvist som sedan l\u00e4nge ing\u00e5r i fasta ensemblen och nog setts\/ recenserats cirka tjugofem g\u00e5nger av undertecknad, har blivit k\u00e4nd f\u00f6r en bredare publik i och med roller p\u00e5 film och i tv-serier, framf\u00f6r allt genom en av huvudrollerna i storsatsningen V\u00e5r tid \u00e4r nu. <\/em>Med oj\u00e4mna mellanrum \u00e4gnar han sig d\u00e4rut\u00f6ver \u00e5t att regissera. Som om det inte vore nog i denna f\u00f6r Stadsteaterns vidkommande rekordtidiga premi\u00e4r p\u00e5 h\u00f6sts\u00e4songen, ansvarar Nordkvist dessutom f\u00f6r scenografin samt ljus- och kostymdesign.<\/p>\n\n\n\n

Scenen \u00e4r uppdelad i tv\u00e5 interi\u00f6rer utan tydlig avgr\u00e4nsning samt ett bakstycke som symboliserar hyreskasernens takterrass d\u00e4r tv\u00e4tt h\u00e4ngs till tork. De tv\u00e5 halvorna illustrerar naturligt nog den st\u00f6rre l\u00e4genheten d\u00e4r Antoinetta residerar och det tillf\u00e4lliga boendet utrustat med telefon, som hyser den forne radiomedarbetaren h\u00e5llen under uppsikt av fascistpartiets f\u00f6rl\u00e4ngda arm. Minns fr\u00e5n n\u00e4r innevarande spel\u00e5r presenterades f\u00f6r tv\u00e5 fullsatta salonger, att id\u00e9n att s\u00e4tta upp En alldeles s\u00e4rskild dag<\/em> v\u00e4cktes av Johan Friberg. Att han s\u00e5g kopplingar till samtiden i likhet med flera av mina kollegor var en l\u00e5goddsare, l\u00e5gt h\u00e4ngande frukt, som det finns anledning att \u00e5terkomma till. F\u00f6r att verkligen understryka den kollektiva berusning inv\u00e5narna i Rom drabbas av 8:e maj -38, visas journalfilm \u00e5terkommande, fr\u00e5n historiska massm\u00f6tet med sin ot\u00e4cka milit\u00e4ra demonstration, vars svenska speakerr\u00f6st g\u00f6rs av Johan Gry.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Manus kryddas med b\u00e5de dr\u00e5pliga detaljer och avsl\u00f6janden i f\u00f6rtroende, vilka speglar s\u00e5v\u00e4l dem sj\u00e4lva som den skr\u00e4mmande tidsandan. Vad Johan Friberg och Victoria Olmarker (f\u00f6rsta g\u00e5ngen de spelar mot varandra?) ledsagade av lyckad regi, ger publiken genom dramatiseringens m\u00e4rkliga pendelr\u00f6relser av attraktion och dess motsats, \u00e4r en f\u00f6rt\u00e4tad nerv. Ett f\u00f6rs\u00f6k till uppror mot r\u00e5dande ofrihet. Intrikata handlingen p\u00e5minner om mannens utl\u00e4rande av danssteg och deras virvlande vals.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rst\u00e5r varf\u00f6r flera kollegor ( mot min vilja snappat upp citat) hyllar upps\u00e4ttningen. Grannlaga uppdraget att likna agerandet fr\u00e5n tv\u00e5 storstj\u00e4rnor, g\u00f6rs med respekt och omsorg av tv\u00e5 rutinerade akt\u00f6rer. Genom val av kl\u00e4dsel och koreografi uppvisar sk\u00e5despelarnas utseende viss likhet med originalets ber\u00f6mdheter. Av b\u00e5da p\u00e5 scen fordras ett stort register, fr\u00e5n barskt sj\u00e4lvf\u00f6rtroende fullt av kontroll till blottande av vrede och \u00f6mklighet. Hon otillfredsst\u00e4lld och i det n\u00e4rmaste analfabet, han suicidal och med vetskapen att han beh\u00f6ver packa de tillh\u00f6righeter han v\u00e4rderar h\u00f6gst. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Duon g\u00e5r tvekl\u00f6st i land med uppgiften. P\u00e5 senare \u00e5r har Olmarker f\u00f6r\u00e4dlat ett dr\u00e4pande tonfall, vilket blir extra tydligt h\u00e4r. Om den komik som uppst\u00e5r i repliker \u00e4r ofrivillig eller avsiktlig g\u00e5r att spekulera kring. Borde kanske uppeh\u00e5lla mer kring ett alldeles f\u00f6rtr\u00e4ffligt sk\u00e5despeleri fr\u00e5n duon vars kemi \u00e4r omissk\u00e4nnlig. Varje replik och reaktion n\u00e5r fram till publiken som f\u00e4ngslad f\u00f6ljer omv\u00e4xlande skiftningarna p\u00e5 n\u00e4ra h\u00e5ll. Sv\u00e5rnavigerat stoff framst\u00e4lls trov\u00e4rdigt med emotionellt tryck utan att intimitetskoordinator anv\u00e4nts.<\/p>\n\n\n\n

Parets g\u00f6randen och l\u00e5tanden inramas som sagt av ovan n\u00e4mnda journalfilm och ett par tidstypiska musikstycken. Pj\u00e4sens preludium best\u00e5r av vad som spelas upp i h\u00f6gtalare under det att scenen \u00e4r nedsl\u00e4ckt, n\u00e4mligen tidigt uppvaknande i kvinnans familj d\u00e4r man nerv\u00f6sa g\u00f6r sig redo f\u00f6r den stora dagen. Mattias Nordkvists r\u00f6st k\u00e4nns igen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Mattias Nordkvist<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Pj\u00e4sen ger upphov till m\u00e5nga tankar, bland annat om vad fascismens ohyggliga era resulterade i. Utan samtidsmark\u00f6rer relaterar nog \u00e5tskilliga \u00e4nd\u00e5 inneh\u00e5llet till v\u00e5r tid, vilket torde utg\u00f6ra en drivkraft f\u00f6r det lilla, v\u00e4lfungerande teamet. Scola hymlade inte med att han orienterade sig v\u00e4nsterut, hade till och med ansvar f\u00f6r kulturarv i Kommunistpartiets skuggregering 1989. Vad som skildras som okomplicerad dikotomi i en alldeles s\u00e4rskild dag <\/em> beh\u00f6ver d\u00e4rf\u00f6r tillf\u00f6ras konturer och komplexitet. Skygglappar hos godhetssignalister b\u00f6r identifieras. T\u00e4nker p\u00e5 hur snarlik motivbilden ligger Cabaret <\/em>vars utm\u00e4rkta upps\u00e4ttning p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan h\u00e4rom \u00e5ret recenserades h\u00e4r. Behandlingen av homosexuella och m\u00e4nniskor som vill leva efter sina behov, var vederv\u00e4rdig i b\u00e5da fallen. Lyckligtvis har f\u00f6rh\u00e5llanden utvecklats genom kamp, upplysning och progressiv syn.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Att totalit\u00e4ra ideologier kr\u00e4ver konformism och sett p\u00e5 avvikare av olika slag, som degenererade vilka ska avl\u00e4gsnas ur samh\u00e4llsgemenskapen ligger i fascismens\/ nazismens kompromissl\u00f6sa r\u00e5a natur. Man m\u00e5ste dock vara konsekvent, inte stoppa j\u00e4mf\u00f6rbara ideologier under mattan – kommunism och inte minst islamism. Inom media och kultursf\u00e4ren bortses p\u00e5 ett synnerligen flagrant s\u00e4tt fr\u00e5n f\u00f6rtryck och illd\u00e5d beg\u00e5ngna av dylika avs\u00e4ndare. Varf\u00f6r g\u00f6rs exempelvis inte n\u00e5gra verk vilka visar varf\u00f6r ett narrativ som ”Queers for Palestine” \u00e4r en absurd anomali? En s\u00e5dan kognitiv dissonans att det \u00e4r \u00f6ppet m\u00e5l f\u00f6r landets giftihaste stand-up-komiker Fredrik Andersson.<\/p>\n\n\n\n

Dubbelmoralen bland upph\u00f6jda opinionsbildare f\u00f6rskr\u00e4cker. Intellektuellt ohederligt av woke-marxister att argumentera som om jihad-attentat aldrig h\u00e4nt, alternativt varit en bagatellartad f\u00f6reteelse i Europa. Vilka orsakade det f\u00f6rh\u00f6jda s\u00e4kerhetshotet p\u00e5 publika evenemang (till exempel teaterf\u00f6rest\u00e4llningar)? Detta \u00e4r tyv\u00e4rr tabubelagt i kulturkretsar.<\/p>\n\n\n\n

Medveten om att recensionen r\u00f6r sig i pj\u00e4sens utkanter. Antoinetta vill nog tro att hennes usla villkor kommer f\u00f6rb\u00e4ttras om hon forts\u00e4tter dyrka ”Il Duce” (ledaren). Framgick av tv\u00e5 filmer jag s\u00e5g p\u00e5 GFF (G\u00f6teborgs filmfestival) i \u00e5r att studenter i Rom var s\u00e5dana revolutions-romantiker, att R\u00f6da Brigadernas terror r\u00e4ttf\u00e4rdigades. Kan relateras till den extremt v\u00e5ldsbelastade BLM-r\u00f6relsen vars grundare \u00e4r bedragare, som kontinuerligt hyllats p\u00e5 landslagsniv\u00e5 i fotboll och vurmen f\u00f6r Hamas p\u00e5 gator och torg i V\u00e4steuropa N\u00e4r lovord fr\u00e5n premi\u00e4ren ackompanjeras av utl\u00e5tanden om att Mussolini idag motsvaras av inte bara Putin utan \u00e4ven av Trump, d\u00e5 har sinnet f\u00f6r proportioner fullst\u00e4ndigt tappats. Att den retoriskt slipade amerikanske president, som fick fredspriset krighshetsade i stor skala, utvisade betydligt fler \u00e4n nuvarande administration och blivit p\u00e5kommen nyligen i h\u00e4rva, kunnat g\u00e5 under radarn \u00e4r en g\u00e5ta. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Anser utvikningen n\u00f6dv\u00e4ndig som en v\u00e4djan om f\u00f6rnuft, i en sansl\u00f6st polariserande och d\u00e4rf\u00f6r destruktiv tid. T\u00e4nk om modiga kreat\u00f6rer f\u00f6rs\u00f6kte r\u00e5da bot p\u00e5 ensidigt agendas\u00e4ttande perspektiv. Om vi isolerat bed\u00f6mer upps\u00e4ttningen, vad jag uppm\u00e4rksamt bevittnat och Mattias Nordkvists arbete; \u00e5terst\u00e5r lyckligtvis bara \u00e4nnu mer ber\u00f6m att dela ut. Det \u00e4r en r\u00f6rande, omtumlande och l\u00e4rorik historia. F\u00f6rmedlad via ett slumpartat m\u00f6te orsakat av ”familjemedlemmen” Rosamunda. P\u00e5 s\u00e5 vis l\u00e4r vi k\u00e4nna en h\u00f6gst omaka parbildning, tv\u00e5 medel\u00e5lders ensamma personer med helt olika bakgrund finner varann, tyr sig till varandra och tar chansen att skratta tillsammans. Str\u00e5lande smyginvigning av teaterh\u00f6sten p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater.<\/p>\n\n\n\n

Pressfoton: Ola Kjelbye<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av Ettore Scola Dramatisering f\u00f6r scen: Gigliola Fantoni (\u00f6vers\u00e4ttning: Thomas Kinding) Regi, scenografi, ljus- och kostymdesign: Mattias Nordkvist Maskdesign: Elin Bergstr\u00f6m Ljuddesign: Dan Andersson I rollerna: Johan Friberg och Victoria Olmarker Premi\u00e4r Lilla Scen G\u00f6teborgs Stadsteater 15\/8 2025 Spelas till och med 14\/11 Italienske regiss\u00f6ren och manusf\u00f6rfattaren Etorre Scola tillh\u00f6r de filmskapare vilka de gjorts […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-196375","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/196375","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=196375"}],"version-history":[{"count":30,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/196375\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":196472,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/196375\/revisions\/196472"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=196375"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=196375"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=196375"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}