{"id":196231,"date":"2025-08-14T14:53:07","date_gmt":"2025-08-14T13:53:07","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=196231"},"modified":"2025-08-17T22:09:57","modified_gmt":"2025-08-17T21:09:57","slug":"ystad-sweden-jazz-festival-2025-iii-nordiska-akter-plus-wolfgang-haffner","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=196231","title":{"rendered":"Ystad Sweden Jazz Festival 2025 del III – Nordiska akter plus Wolfgang Haffner"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Markus F\u00e4gersten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

30\/7 – 2\/8 2025<\/p>\n\n\n\n

LISA NILSSONS bredd f\u00f6rtj\u00e4nar att understrykas. \u00c5tskilliga Svensktoppsplaceringar och fruktbara storbandssamarbeten, Soulfunk \u00b4a la Blacknuss och tolkningar av brasilianska bossor, standards och soundtrack, dramatiska roller och musikal, visor och poppiga original, tons\u00e4ttningar av Kristina Lugn och covers p\u00e5 Donny Hathaway, Stevie Wonder med flera, blues och ballader plus l\u00e5tskrivande med Peter Le Marc. En hel del av ovan angivna polyfona uttryck har funnits i repertoaren, de nu tre g\u00e5nger jag h\u00f6rt och skrivit om Lisa Nilsson live sedan i h\u00f6stas. I \u00e5r sl\u00e4pptes Uteblivna vi<\/em>, f\u00f6rsta albumet sedan 2013 vars medproducent varit geniet Johan Lindstr\u00f6m. Inbakad i en l\u00e5tlista med vitt skilda uttryck lanserar artisten sin nya skapelse.<\/p>\n\n\n\n

Populariteten \u00e4r av en magnitud att jag f\u00f6rv\u00e5nas \u00f6ver att f\u00f6rnyade m\u00f6tet med heltidsanst\u00e4llda musikerna i NORRBOTTEN BIG BAND under ledning av konstn\u00e4rlige ledaren Joakim Milder, inte \u00e4ger rum i Ystad Arena. Till den exklusiva uts\u00e5lda kv\u00e4llskonserten p\u00e5 Ystad Teater \u00e4r man f\u00f6rst\u00e4rkta med trumfantomen Per Lindvall j\u00e4mte s\u00e5ngerskans radarpartner p\u00e5 senare \u00e5r, n\u00e4mligen gitarrist Mattias Torell som lirar fr\u00e4mst akustiskt men ocks\u00e5 elgitarr. Den utflyttade g\u00f6teborgaren Axel M\u00e5rdsj\u00f6 som gjort kometkarri\u00e4r vikarierar p\u00e5 basklarinett och altsax. Kan p\u00e5pekas att jag ett antal g\u00e5nger haft f\u00f6rm\u00e5nen att recensera NBB live och p\u00e5 skiva.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Finns s\u00e5 pass mycket intressant att f\u00f6rt\u00e4lja att tanken ursprungligen var att bryta ut konserten till enskild recension (vilket meddelades Milder). Nu blir det trots allt en svepande, inneh\u00e5llsrik ber\u00e4ttelse om vad som h\u00e4nde p\u00e5 scen i stora drag. Visar sig att stj\u00e4rnan ovanligt nog \u00e4ntrar scen redan i \u00f6ppningsnumret, en passionerad hyllning till Donny Hathaway som ett led i en tribut till husgudar. M\u00e4rks att NBB \u00e4r laddade, vill bjuda p\u00e5 en extraordin\u00e4r upplevelse. F\u00f6rsta solist ut \u00e4r Robert Nordmark p\u00e5 tenor. L\u00e5tlistan presenteras p\u00e5 engelska med tanke p\u00e5 festivalens internationella g\u00e4ster, vilket inte hindrar Lisa fr\u00e5n att k\u00f6ra sin fyndigt sj\u00e4lvironiska ego-stand up som mellansnack p\u00e5 svenska. Kan inflikas att \u00e4nnu mer av den varan genomsyrade showen Kvinnan som \u00e4r jag <\/em>(recenserad h\u00e4r). Ehuru konstant kul torde k\u00e5serandet ha f\u00f6rvirrat utl\u00e4ndska bes\u00f6kare.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus F\u00e4gersten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Inte bara utf\u00f6rande vokalt och i bes\u00e4ttningen h\u00e5ller h\u00f6g kvalitet. I analogi med hur h\u00f6gt man siktar har str\u00e5lande storbandarr skrivits. Per Ekdahl \u00e4r ”skyldig” till den Monica Z – f\u00f6rknippade Gr\u00f6na sm\u00e5 \u00e4pplen<\/em>, vars svenska text \u00e4r av Stickan Andersson p\u00e5 ett country-doftande original. L\u00e5ter alldeles uts\u00f6kt! NBB f\u00f6rser oss med en palett av dimensioner vilka varierar soundet med omd\u00f6me konserten igenom. Vidden av kontraster illustreras av att Sveriges f\u00f6rsta Gyllene skiva g\u00f6rs med tillsats av egen text av programmets huvudperson. Syftar p\u00e5 omissk\u00e4nnligt ljuva Danny\u00b4s Dream <\/em>(L. Gullin). K\u00e4nns lite m\u00e4rkligt att h\u00f6ra m\u00e4sterverket i denna skepnad. Trumpetaren Dan Johansson tr\u00e4der fram som solid solist!<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Noterar att konserten \u00f6verlag \u00e4r beatbaserad, vilket g\u00f6r den l\u00e4ttillg\u00e4nglig utan att det tummas p\u00e5 kvalit\u00e9n. Vad g\u00e4ller akustiken finns n\u00e5gra diskreta anm\u00e4rkningar. Den i och f\u00f6r sig eminente Petter Olofssons bas l\u00e5g f\u00f6r h\u00f6gt medan Torell och Britta Virves vid flygeln inte alls kunde n\u00e5 ut n\u00e4r bas och bl\u00e5s drog p\u00e5, vilket var synd. S\u00e5ngen \u00f6vertygar, snuddar visserligen vid det storvulna emellan\u00e5t. F\u00f6red\u00f6mlig frasering framh\u00e4ver texters val\u00f6rer n\u00e4r det sj\u00f6ngs p\u00e5 engelska, svenska och i en l\u00e5t p\u00e5 portugisiska.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus F\u00e4gersten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Aprop\u00e5 Gyllene Skivan har professor Milder \u00e4gnat ett or\u00e4kneligt antal timmar \u00e5t kult-komposit\u00f6ren Paddy McAloons musik i sina PS-projekt (st\u00e5r f\u00f6r arty pop-gruppen Prefab Sprout jag v\u00e4l k\u00e4nner till). Man g\u00f6r en fin version av hans poppiga genombrott fr\u00e5n 1988 betitlad Nightingale. <\/em> Vidare ing\u00e5r i sk\u00f6nt spetande repertoar exempelvis Lisas tons\u00e4ttning p\u00e5 Om jag g\u00e5r vid din sida<\/em> av Kristina Lugn, sm\u00e4ltande anslag i ljuvligt samarbete signerat Bacharach\/ Costello fr\u00e5n en cd jag v\u00e5rdar \u00f6mt, ett par fr\u00e4scha alster fr\u00e5n nya skivan f\u00f6rutom titelsp\u00e5ret, komposition som v\u00e4xlar mellan portugisiska och svenska och Jobim-klassikern Wave. <\/em>P\u00e5 slutet dominerar harmonier som delvis definierat hennes karri\u00e4r, vilket medf\u00f6r att det jazziga och \u00e4ventyrliga upph\u00f6r, tippar \u00f6ver n\u00e5got och sm\u00f6rigt sound uppst\u00e5r. Lisa Nilsson f\u00f6rklarar f\u00f6r \u00f6vrigt att konserten ska ses som en k\u00e4rlekshistoria.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus F\u00e4gersten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

En handfull h\u00f6jdpunkter f\u00e5r avrunda genomg\u00e5ngen. Rycks med av hur storartat Lisa sjunger ut i ljuvliga God Give Me Strength <\/em>(Bacharach\/ Costello) och bl\u00e5ssektionernas briljans, Mattias Torells melodikn\u00e5pande p\u00e5 akustik gitarr p\u00e5 Uteblivna vi <\/em>j\u00e4mte elgitarrsolot i Flying Easy<\/em> (D. Hathaway) i ett minst sagt medryckande arrangemang, trollbinder g\u00f6r b\u00e5de s\u00e5ng och musik p\u00e5 n\u00e4mnda Kristina Lugn-dikt d\u00e4r omstart kr\u00e4vdes, pregnanta basintrot i Waves<\/em>, att Britta Virves anslag p\u00e5 flygeln till slut f\u00e5r pr\u00e4gla en \u00e4lskad standard \u00e4r efterl\u00e4ngtat samt Axel M\u00e5rdsj\u00f6s l\u00f6diga solo p\u00e5 altsax i extranummer till Torells riffande. Kan till\u00e4ggas att det f\u00f6rst\u00e5s alltid \u00e4r en stor tillg\u00e5ng att ha nestorn Per Lindvall p\u00e5 trummor.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Utomhus i en tr\u00e4dg\u00e5rd n\u00e4ra Stortorget p\u00e5 kv\u00e4llskvisten under l\u00f6rdage i lagom sol, musicerar en dansk-svensk trio med s\u00e4ttningen gitarr, kontrabas och trumpet i oklanderlig fint balanserad akustik. Sittande publiken njuter av en swing-baserad musik som i f\u00f6rsta hand revitaliserar prisbel\u00f6nad platta fr\u00e5n 1995 med bland andra Jesper Lundgaard. P\u00e5 scen med solen i \u00f6gonen syns basklippan HANS BACKENROTH omgiven av v\u00e4nnerna JACOB FISCHER och THOMAS FRYNLAND. Danskarna medverkar l\u00e4mpligt nog p\u00e5 albumet i fr\u00e5ga (Playing In The Breeze)<\/em>. Blev som man kunde f\u00f6rutse en givande stund med avsp\u00e4nt s\u00f6ml\u00f6st musicerande vid Lilla \u00d6stergatan 3, i en stil snarlik vad v\u00e5ra grannar p\u00e5 andra sidan sundet kallar hygge-jazz.<\/p>\n\n\n\n

Trions rytmiska nav ing\u00e5r i exklusiva kategorin ”mest bokade p\u00e5 YSJF” och spelar ofta med Jan Lundgren, \u00e4r v\u00e4rd f\u00f6r jazzen p\u00e5 Skansen, st\u00e4ndigt sysselsatt med gig, inspelningar och intervjuer vilket resulterat i en imponerande meritlista. Haft f\u00f6rm\u00e5n att lyssna p\u00e5 honom live ett antal g\u00e5nger senaste decenniet, med bland andra Bernt Rosengren, Ulf Wakenius och Scott Hamilton som toppar. Prisade gitarristen Jacob Fischer har samarbetat med flera ber\u00f6mdheter fast f\u00f6rknippas mest f\u00f6r tiden hos Svend Asmussen. Hans & Jacob gjorde en uppskattad kyrkokonsert p\u00e5 duo under tidigare upplaga av YSJF. Ocks\u00e5 trions trumpetare har figurerat i sammanhang med amerikanska stj\u00e4rnor, var under sju \u00e5r medlem i Danska Radions Big Band. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Fokus v\u00e4xlar i deras s\u00f6ml\u00f6sa skickliga interaktion. Frynland \u00e4r f\u00f6rst ut som melodileverant\u00f6r avl\u00f6st av Fischer i en sparsmakad, snygg start som andas optimism. Deras unisona spel pr\u00e4glas av elegant finsnickeri. <\/em>Komposition av Tom Harrell (som jag minns fr\u00e5n Skeppsholmen med Phil Woods) och Wrap Your Troubles In Dreams <\/em> fr\u00e5n 1931 f\u00f6rekommer inledningsvis. Spelningen smeker \u00f6ronen utan risk f\u00f6r utsl\u00e4tande sound. I Ask Me Now <\/em>(T. Monk) lyckas de med konststycket att f\u00e5 mig att glida med i fraserna. Utan varken trummor eller piano l\u00e5ter soundet p\u00e5fallande naket d\u00e4r varje instrument bidrar lika mycket. Var och en ges givetvis visst utrymme f\u00f6r uttrycksfulla, ofta vackra solon. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

En komposition av Thad Jones som inte \u00e5terfinns p\u00e5 albumet bel\u00f6nat med Danmarks motsvarighet till Gyllene Skivan, exekveras med flinka fingrar och perfekt ambis. Backenroth skjuter ledigt in ett rappt feature. Trion bottnar verkligen i detta up tempo-alster. En annan av konsertens toppar var en l\u00e4tt sv\u00e4vande uts\u00f6kt utf\u00f6rd ballad, troligen (uppfattade inte allt i Backenroths introduktioner) Song For Strayhorn <\/em>skriven av Fryland som f\u00f6rst\u00e5s frontar. Fischer st\u00e5r f\u00f6r ett intrikat intro till Bluesette<\/em> (inte heller h\u00e4mtad fr\u00e5n skivan), Toots Thielemans hit som ju blev \u00e4n mer spridd i Monca Z och Hasse & Tages somrigt svenska tappning. Melodin framf\u00f6rs tillbakalutat f\u00f6ljsamt. Bjuder p\u00e5 ett sofistikerat arrangemang n\u00e4r det \u00f6verg\u00e5s i ett angen\u00e4mt improviserande vars outro \u00e4r ett distinkt feature p\u00e5 trumpet. Blir p\u00e5 beg\u00e4ran Joyspring <\/em>som extranummer, en standard med angen\u00e4mt sugande rytmik. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6r att sammanst\u00e4lla en tribut till stilbildande pianisten Bill Evans (1929-1980) bildade JAN LUNDGREN en trio med ANDERS JORMIN p\u00e5 kontrabas j\u00e4mte tyske trumslagaren WOLFGANG HAFFNER. Utg\u00e5r fr\u00e5n att det k\u00e4ndes b\u00e5de utmanande och inspirerande att ge sig in i sj\u00e4lvlysande komposit\u00f6ren och pianistens katalog. Tidigare professorn i improvisation i G\u00f6teborg k\u00e4nd fr\u00e5n inte minst Bobo Stenson trio, hade bara samarbetat n\u00e5gra f\u00e5 g\u00e5nger var f\u00f6r sig med de som omger honom p\u00e5 bilden ovan. Haffner har sl\u00e4ppt n\u00e4rmare fyrtio album, turnerar runt om i v\u00e4rlden med egna band och bes\u00f6ker inte s\u00e4llan Sverige f\u00f6r att ge bejublade konserter. <\/p>\n\n\n\n

Lundgren vittnar om instrumentkollegans betydelse f\u00f6r honom och f\u00f6r jazzhistoriken. Anser Bill Evans vara en odiskutabel hj\u00e4lte. I ett ljus som f\u00e5r scenen att gl\u00e4nsa b\u00f6rjar man porlande i medium tempo. Respekten f\u00f6r geniet m\u00e4rks utan att det alls blir stelt hovsamt. And\u00e4ktigt lyssnande publik p\u00e5 Ystad Teater h\u00f6r Turn Out The Stars och My Foolish Heart<\/em> fr\u00e5n ber\u00f6mda trion med Paul Motian och Scott La Faro, varav en av l\u00e5tarna tillf\u00f6rs explicit egna till\u00e4gg. Utf\u00f6rligt intro av Lundgren skapar magi innan rytmsektionen med Haffner p\u00e5 vispar tar vid. Trions sparsmakade output och precisa pauseringar f\u00f6rmedlar en vibrerande n\u00e4rvarok\u00e4nsla. Markant boppig tempo\u00f6kning genomsyrar tredje tolkningen. Kan anteckningarna tydas \u00e4r det Minority <\/em>inspelad med bland andra batterist Philly Joe Jones, vilket inneb\u00e4r att Haffner f\u00e4rgar i ett par uppiggande digressioner. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

En fabul\u00f6s fulltr\u00e4ff uppst\u00e5r i Very Early<\/em>, vars innerliga melodi klassas som komposit\u00f6rens mest k\u00e4nda. H\u00e4nf\u00f6rs av anslaget p\u00e5 flygeln, diskreta rytmen fr\u00e5n filtklubbor och handtrummande j\u00e4mte mjuka elasticiteten i basg\u00e5ngen. De verkar i naturligt organisk samexistens! M\u00f6nstret bryts i soundtrack – temat fr\u00e5n Mash<\/em> skrivet av Johnny Mandel. Temat lanseras m\u00e4sterligt av Jormin. Sk\u00f6nhet av det mest subtila slaget utm\u00e4rker Do You Believe In Spring <\/em>som visar sig vara den f\u00f6rsta Evans-l\u00e5t Haffner uppt\u00e4ckte. <\/p>\n\n\n\n

Registrerar optimal akustik, m\u00f6jligen aningens f\u00f6r l\u00e5gt mixad bas ibland. Rogivande atmosf\u00e4ren sprids och betonas i inrepeterat alster taget fr\u00e5n Live In Paris <\/em>tidigt 70-tal, n\u00e4mligen Quiet Now <\/em>(D. Zeitlin). St\u00e4mningen f\u00f6rst\u00e4rks rent av i ikoniska Waltz For Debby<\/em>, lekfull och p\u00e5 samma g\u00e5ng v\u00e4rdig version. Sj\u00e4lvklart associeras melodin till Monica Z och hennes magiska m\u00f6te med Bill Evans trio vars dramatiserade scener i lysande musikal p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater framkallade g\u00e5shud. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Tv\u00e5 ytterligare inslag kr\u00e4ver kommentar. Reflekterade under konserten om Haffners normalt sett annorlunda stil , om huruvida han skulle anpassa sig fullt ut till formatet. Inte helt skulle det visa sig, eftersom vi pl\u00f6tsligt ”chockas” av ett par minuters eruptiva kaskader, vilka kan ha f\u00f6rekommit i n\u00e5gon av Bill Evans trios, fast atypiska till den grad att de kan ha varit lite sv\u00e5rsm\u00e4lta f\u00f6r somliga. Den andra h\u00e4ndelsen var helt enkelt extranumret. Sa till tyske trumslagaren efter\u00e5t att Some Other Time<\/em>, musikalmelodin av L. Bernstein som finns med p\u00e5 gudaben\u00e5dade samarbetet Waltz For Debby<\/em> 1964, gav mig en s\u00e5dan fridfull kick att det s\u00e5 l\u00e5ngt var st\u00f6rsta ”magic moment” p\u00e5 YSJF. Spelas ultrasoft och l\u00e5ngsamt. Jormin fullbordar genom att ta fram str\u00e5ken. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

30\/7 – 2\/8 2025 LISA NILSSONS bredd f\u00f6rtj\u00e4nar att understrykas. \u00c5tskilliga Svensktoppsplaceringar och fruktbara storbandssamarbeten, Soulfunk \u00b4a la Blacknuss och tolkningar av brasilianska bossor, standards och soundtrack, dramatiska roller och musikal, visor och poppiga original, tons\u00e4ttningar av Kristina Lugn och covers p\u00e5 Donny Hathaway, Stevie Wonder med flera, blues och ballader plus l\u00e5tskrivande med Peter […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":{"0":"post-196231","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/196231","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=196231"}],"version-history":[{"count":36,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/196231\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":196430,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/196231\/revisions\/196430"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=196231"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=196231"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=196231"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}