{"id":196190,"date":"2025-08-13T01:51:19","date_gmt":"2025-08-13T00:51:19","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=196190"},"modified":"2025-08-22T12:35:36","modified_gmt":"2025-08-22T11:35:36","slug":"ystad-sweden-jazz-festival-2025-glansande-hyllning-till-quincy-jones-med-bohuslan-big-band-nils-landgren-viktoria-tolstoy-samt-ida-sand","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=196190","title":{"rendered":"Ystad Sweden Jazz Festival 2025 – Gl\u00e4nsande hyllning till Quincy Jones med Bohusl\u00e4n Big Band & Nils Landgren, Viktoria Tolstoy samt Ida Sand"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Foto Kristin Nyberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

2\/8 i Charlottenlund<\/p>\n\n\n\n

Uppdraget att introducera denna storstilade tribut genom att ge bakgrund, gavs till Anne Lundberg (k\u00e4nd fr\u00e5n SVT och ibland presentat\u00f6r f\u00f6r YSJF) Oerh\u00f6rt m\u00e5ngsidige producenten, arrang\u00f6ren, komposit\u00f6ren och tidigare trumpetaren Quincy Jones (1933-2024) hade som bekant band till Sverige b\u00e5de p\u00e5 ett privat och professionellt plan. Och 2012 lockade gode v\u00e4nnen Bengt-Arne Wallin honom till YSJF och Quincy Jones Celebration Concert. Uts\u00e5gs till hedersambassad\u00f6r och dirigerade dessutom Bohusl\u00e4n Big Band i tv\u00e5 l\u00e5tar. Den g\u00e5ngen fanns liksom nu Nils Landgren (tidigare konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r BBB) och Viktoria Tolstoy p\u00e5 scen vilka utomhus i solskenet p\u00e5 Charlottenlund, f\u00e5r s\u00e4llskap av Ida Sand p\u00e5 keyboard och s\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n

Publiken under YSJF uppg\u00e5r sammanlagt till cirka 12 000 fr\u00e5n b\u00e5de n\u00e4r och fj\u00e4rran. Festivalgeneral Thomas Lantz meddelade att Peter Apelgrens konstverk (k\u00f6pte sj\u00e4lv en signerad poster och kunde i all hast presentera mig f\u00f6r honom) fick ett h\u00f6gsta bud p\u00e5 \u00f6ver 40 000:-<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Kristin Nyberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

”To Quincy With Love” avslutar festivalens huvudprogram, utvecklas som v\u00e4ntat till en sv\u00e4ngig och ber\u00f6rande djupdykning i legendarens g\u00e4rning, likt ett tv\u00e4rsnitt av h\u00f6gklassig svart musik i olika schatteringar. Dirigerar BBB g\u00f6r Calle Rasmusson, en m\u00e5ngsidig och renommerad trumslagare. M\u00f6jligen ett on\u00f6digt p\u00e5pekande, avsl\u00f6jar \u00e4nd\u00e5 att samtliga p\u00e5 scenen musicerande \u00e4r v\u00e4lbekanta f\u00f6r mig och s\u00e5dana jag ofta f\u00e5tt f\u00f6rm\u00e5nen att h\u00f6ra live. Flitiga BBB har jag f\u00f6ljt i \u00f6ver trettio \u00e5r och sedan minst ett decennium tillbaka upprepade g\u00e5nger recenserat. Dagen f\u00f6re genomf\u00f6rde man sin rytmiskt gungande, lekfulla Jazzparad inne i Ystad. Ordinarie s\u00e4ttning kan vara med p\u00e5 detta h\u00f6gtidliga event. Vakanserna i orkestern fylls av vana krafter: Stefan Wingefors (piano\/ rhodes), Olli Rantala p\u00e5 kontrabas\/ elbas, i trombonsektionen sitter Gustav Wiklund medan Robin Rydqvist st\u00e5r bland trumpetarna.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Kristin Nyberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

”A World Class Orchestra” l\u00f6d legendarens utl\u00e5tande om BBB, ett omd\u00f6me l\u00e5tt att inst\u00e4mma i. F\u00f6rv\u00e5nas inledningsvis \u00f6ver att n\u00e5gra l\u00e5tar passerar f\u00f6rbi utan att titlar anges. Blir hur som helst en fartfylld \u00f6ppning d\u00e4r synkoper fl\u00f6dar. F\u00f6rsta guldstj\u00e4rnan utdelas till arret p\u00e5 Ray Charles livsbejakande d\u00e4nga fr\u00e5n -59 Let The Good Times Roll<\/em> vars verser sj\u00f6ngs med emfatisk ackuratess av Ida Sand. En medarbetare p\u00e5 Jazzradion betonade och ber\u00f6mde de klara, rena st\u00e4mmorna hos BBB. Underbara klippet i bl\u00e5ssektionerna kan inte nog understrykas. Kopplingen till hyllningsobjektet framst\u00e5r f\u00f6rvisso f\u00f6r mig som oklar, antar att den finns och versionen var ypperlig. Vi f\u00e5r vidare njuta av suggestiv skildring kryddad med dramatiska v\u00e4ndningar. Om mina anteckningar \u00e4r n\u00e5gorlunda korrekta lirar Stefan Wingefors rhodes h\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

Reflekterar \u00f6ver det dj\u00e4rva i att \u00f6verl\u00e5ta tolkningarna enbart till icke-svarta s\u00e5ngsolister, vilket ocks\u00e5 skedde p\u00e5 Stockholms Konserthus i en lyckad Quincy Jones-tribut i regi av Magnus Lindgren \/ Peter Asplunds Blue House Orchestra som jag bevistade f\u00f6r tio-femton \u00e5r sedan. En annan iakttagelse r\u00f6r repertoaren. Tyngdpunkten l\u00e5g p\u00e5 publikfriande souligt sv\u00e4ng och intima ballader varigenom mannen som erh\u00f6ll 28 Grammy-utm\u00e4rkelser s\u00e4llan fick sin (storbands) jazziga \u00e5dra exponerad.. Ett par ljuvliga jazziga undantag f\u00f6rekom f\u00f6rst\u00e5s. Med tanke p\u00e5 vald inriktning \u00e4r en tredje fundering att det hade l\u00e4mpat sig f\u00f6r en gitarrist att f\u00e4rga soundet i ett par l\u00e5tar.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Kristin Nyberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Mikael Karlsson och Alberto Pinton (G\u00f6ran Kroon och Joakim Rolandsson skymtar)<\/p>\n\n\n\n

Har f\u00f6r mig att det var f\u00f6rst n\u00e4r Nils Landgren \u00e4ntrar scen som publiken informeras om titlar och ges kontext. Han g\u00f6r avtryck j\u00e4mte solisten Viktoria Tolstoy i oklanderlig version av Rock With You<\/em> fr\u00e5n f\u00f6rsta plattan Quincy producerade i osannolika succ\u00e9samarbetet med Michael Jackson. F\u00f6ljs av soundtrack signerad Michel Legrand vars producent vid inspelningen 1982 naturligtvis var maestro Quincy. Originalet \u00e4r en duett emellan James Ingram och Patti Austin, tv\u00e5 av den distingerade amerikanens favoriter. P\u00e5 YSJF blev ist\u00e4llet How Do You Keep The Music Playing? <\/em>en triplett d\u00e5 alla vokalister ville vara med.<\/p>\n\n\n\n

Efter detta behagliga och beg\u00e5vade samarbete uppst\u00e5r en av den v\u00e4rmande, expansiva konsertens tre st\u00f6rsta stunder, ett fyrverkeri av fantastiskt arrangerade toner. Syftar p\u00e5 Magnus Lindgrens fr\u00e4cka jazzarrangemang p\u00e5 Thriller <\/em>vars kr\u00e4ngande intro p\u00e5 baryton av Alberto Pinton senare \u00f6verg\u00e5r i elastiskt sopransaxsolo signerat Martin Bjurek Svanstr\u00f6m f\u00f6r att utvecklas till ett battle dem emellan. BBB visar vilken hisnande standard de besitter!<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Ida Sand – foto Kristin Nyberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Andra alstret v\u00e4rt dubbla guldstj\u00e4rnor i ”smakdomarens” bok har lagts som en f\u00f6rsta final. Vi berusas av soundet i Superstition <\/em>(S. Wonder), hans f\u00f6rsta listetta i USA som vuxen 1972. Den spelades in av b\u00e5de Quincy (uppt\u00e4cktes vid research) och Jeff Beck (bidrog till kompositionens utformning) \u00e5ret efter. I Charlottenlund triumferar s\u00e5v\u00e4l rytmsektion som trumpetarna och givetvis klaviaturspelarna (os\u00e4ker p\u00e5 vem som imiterar originalets driv p\u00e5 clavinet). D\u00e4rtill bjuds p\u00e5 inspirerat inpass fr\u00e5n Joakim Rolandsson, ingredienser vilka sammantaget f\u00e5r det att sv\u00e4nga hejdl\u00f6st. Trissen av magi fullbordas i Working Day And Night <\/em>(M. Jackson), ocks\u00e5 h\u00e4mtad fr\u00e5n discobeat-influerade Off The Wall.<\/em> Magnus Lindgrens fenomenala version f\u00f6rh\u00e5ller sig t\u00e4mligen fritt till originalet. Njuter av Ida Sands sj\u00e4lfulla st\u00e4mma, klarinettsolo fr\u00e5n Linus Lindblom och G\u00f6ran Kroons pulserande trumbeat. Den sist n\u00e4mnde \u00e4r oumb\u00e4rlig f\u00f6r soundet hos BBB och en avg\u00f6rande faktor i denna beatbaserade tribut.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Stefan Wingefors och Olli Rantala – foto Kristin Nyberg<\/p>\n\n\n\n

Inser att texten har likheter med ett refererat, visserligen av v\u00e4rderande karakt\u00e4r. S\u00e5 m\u00e5nga uppiggande inslag intr\u00e4ffade att redovisningen beh\u00f6ver f\u00f6rl\u00e4ngas. En tajt blues-shuffle som blivit ett av Viktoria Tolstoy paradnummer \u00e4r You Let My Love Grow Cold<\/em> , inspelad 1957 av Dinah Washington med Quincy Jones orkester. Enda sekvens d\u00e4r det sk\u00e4r sig lite i mina \u00f6ron infaller n\u00e4r det mest gripande av samtliga original tolkas. T\u00e4nker p\u00e5 Everything Must Change <\/em>av och med Bernard Ighner som jag r\u00f6rts av p\u00e5 vinylen The Best of Quincy Jones. <\/em>Trumpetarna med sordin och Wingefors i introt ramar snyggt in balladen vars b-del pl\u00f6tsligt \u00f6verg\u00e5r i jazzfunkig stil, med str\u00e5lande feature p\u00e5 elbas av Olli Rantala. Men vokalt r\u00e4cker inte Landgren riktigt till i denna utmaning.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus F\u00e4gersten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Landgrens mest uts\u00f6kta prestation kommer ist\u00e4llet efter att ha gett oss upprinnelsen till Midnight Sun Never Sets <\/em>vars tema framf\u00f6rs lent, inbjudande vackert p\u00e5 hans trombon. Ett s\u00e4llsamt skifte av st\u00e4mning uppenbaras. Tolstoy och Sand exekverar elegant en smeksam duett som jag \u00e4ger b\u00e5de p\u00e5 album och som singel. Syftar p\u00e5 en Quincy Jones-.produktion tidigt 80-tal i Patti Austins namn d\u00e4r hon sjunger listettan Come To Me <\/em>tillsammans med James Ingram. Respektfylld tolkning av tv\u00e5 kvinnor med auktoritet, ackompanjeras ytterst f\u00f6ljsamt med subtilt support fr\u00e5n inte minst fint spelande fl\u00f6jtister. \u00c5terst\u00e5r endast tv\u00e5 melodier att kortfattat beskriva och bed\u00f6ma. Dels inrepeterat extranummer som blev en glad, repetitiv d\u00e4nga d\u00e4r tr\u00e4bl\u00e5set st\u00e5r upp och jobbar, avl\u00f6ser varandra. Visar sig vara h\u00e4rliga Soul Bossa Nova<\/em>, en komposition utgiven i storbandsformat 1962 med feature p\u00e5 fl\u00f6jt.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus F\u00e4gersten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Den andra melodin utvecklas till en exceptionell orgie i rytmer och suggestivt sv\u00e4ng. Syftar p\u00e5 Stuff Like That <\/em>(inkluderad p\u00e5 ovan n\u00e4mnda Best of-samling) fr\u00e5n 1978 vars s\u00e5ngsolister var Ashford\/ Simpson plus Chaka Khan. Arret man utg\u00e5r fr\u00e5n p\u00e5 YSJF har tagits fr\u00e5n Nils Landgren Funk Unit. Ida Sand frontar, f\u00e5r utomordentlig uppbackning i st\u00e4ndigt \u00e5terkommande refr\u00e4ng. H\u00e4r m\u00e5ste G\u00f6ran Kroon och elbasist Rantalas insatser framh\u00e5llas. Vilket groove, snacka om att vara p\u00e5 t\u00e5rna i detaljer och helhet Landgrens inkopplade effekt i instrumentet blir en extra roande. dimension. Vidare spetsas \u00f6siga energin med Mikael Karlssons solo p\u00e5 tenorsax och uppmaningen till alls\u00e5ng. En v\u00e4rdig final p\u00e5 \u00e5rets f\u00f6rtr\u00e4ffliga festival! <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

2\/8 i Charlottenlund Uppdraget att introducera denna storstilade tribut genom att ge bakgrund, gavs till Anne Lundberg (k\u00e4nd fr\u00e5n SVT och ibland presentat\u00f6r f\u00f6r YSJF) Oerh\u00f6rt m\u00e5ngsidige producenten, arrang\u00f6ren, komposit\u00f6ren och tidigare trumpetaren Quincy Jones (1933-2024) hade som bekant band till Sverige b\u00e5de p\u00e5 ett privat och professionellt plan. Och 2012 lockade gode v\u00e4nnen Bengt-Arne […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":{"0":"post-196190","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/196190","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=196190"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/196190\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":196602,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/196190\/revisions\/196602"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=196190"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=196190"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=196190"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}