{"id":196118,"date":"2025-08-11T15:27:29","date_gmt":"2025-08-11T14:27:29","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=196118"},"modified":"2025-08-12T00:03:43","modified_gmt":"2025-08-11T23:03:43","slug":"way-out-west-2025-wet-leg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=196118","title":{"rendered":"Way Out West 2025 &#8211; Wet Leg"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"500\" height=\"334\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/Wet_Leg_04.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-196122\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/Wet_Leg_04.jpg 500w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/Wet_Leg_04-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 500px) 100vw, 500px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foton Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>8\/8 &#8211; Linn\u00e9<\/p>\n\n\n\n<p>4<\/p>\n\n\n\n<p>Indierockbandet fr\u00e5n Isle Of Wihgt bildat av Rhian Teasdale och Hester Chambers 2017, g\u00e5r p\u00e5 Linn\u00e9scenen 21:15 inf\u00f6r en anm\u00e4rkningsv\u00e4rt h\u00f6gt jublande massa. Egentligen en alldeles sj\u00e4lvklar instinktiv reaktion n\u00e4r man beaktar hur bandets tv\u00e5 album tagits emot. Listor har toppats och utm\u00e4rkelser\/ nomineringar har haglat, till och Grammys. Och flera personer som tjusats av deras kaxigt h\u00e5rdf\u00f6ra och sv\u00e4vande melodier, hade sagt att jag inte fick missa dem. Sitter alldeles utanf\u00f6r den avl\u00e5nga valvsliknande st\u00e5lkonstruktion d\u00e4r det f\u00f6rr stod ett rymligt t\u00e4lt. Inser att en del av emotionella tyngden  tappas p\u00e5 distans, men vill g\u00e4rna vila benen och \u00e4r praktisk positionering f\u00f6r att kunna anteckna impulser.  Som den novis jag \u00e4r \u00f6verraskar  attityden med det spetsigt r\u00e5a soundet i vad en kollega beskrev i skrift som &#8221;knasigt h\u00f6gljudd volym&#8221;. Av egna angivna influenser kan n\u00e4mnas P J Harvey, White Stripes, Kings of Leon och The Strokes. Att Dave Grohl g\u00e4stade gruppen n\u00e4r de upptr\u00e4dde p\u00e5 Coachella i f\u00f6rfjol k\u00e4nns logiskt.<\/p>\n\n\n\n<p>Numera har ordinarie s\u00e4ttningen i Wet Leg f\u00f6ljande utseende (m\u00e4nnen vilka tidigare ingick som livemusiker till kvinnliga duon har blivit fasta medlemmar, spelar p\u00e5 f\u00e4rska albumet <em>Moisturizer): <\/em>Rhian Teasdale (s\u00e5ng\/ kompgitarr), Hester Chambers (gitarr\/ s\u00e5ng), Henry Holmes (trummor\/ percussion\/ k\u00f6r), Ellis Durand (bas, k\u00f6r) samt Josh Mubaraki (synt\/ kompgitarr\/ k\u00f6r).<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"500\" height=\"334\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/Wet_Leg_06-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-196129\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/Wet_Leg_06-1.jpg 500w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/Wet_Leg_06-1-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 500px) 100vw, 500px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>  Blev en sp\u00e4nnande timme d\u00e4r ambitionen verkade vara att i olika faser golva den h\u00e4nf\u00f6rda publiken. N\u00e5got Wet Leg definitivt lyckades med! Visst hade jag ryckts med i st\u00f6rre utstr\u00e4ckning om jag v\u00e5gat mig in halvv\u00e4gs under tak, men \u00e4ven l\u00e5ngt fr\u00e5n scen blev man bitvis upphetsad av kaxig kompromissl\u00f6shet och sv\u00e4vande slingor, varvid en m\u00e4ngd referenser poppade upp. <\/p>\n\n\n\n<p>Kul obeveklig \u00f6ppning med <em>Catch These Fists <\/em>hugger tag i oss. Noterar en halvpunkig urkraft med kvinnliga f\u00f6rtecken. Associerar till de i och f\u00f6r sig mer primitiva Bikini Kill. Bortsett fr\u00e5n P J Harvey har frapperande m\u00e5nga inspirationsk\u00e4llor h\u00e4mtas fr\u00e5n USA.  Tre av deras singlar avverkas p\u00e5 raken d\u00e5 tv\u00e5 ytterligare hits levereras v\u00e4ssade med h\u00e4rlig energi. Syftar p\u00e5 <em>Wet Dream <\/em>j\u00e4mte <em>Too Late Now. <\/em>Konstellation har definitivt n\u00e5got omedelbart \u00f6ver sig, vill med sina texter f\u00f6ra fram sin syn p\u00e5 livet.  Den funktionella och mer \u00e4n habila rytmsektionen  med Holmes och Durand framst\u00e4ller feta, fr\u00e4cka groove.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"500\" height=\"334\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/Wet_Leg_05-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-196144\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/Wet_Leg_05-1.jpg 500w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/Wet_Leg_05-1-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 500px) 100vw, 500px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p> Vissa  tong\u00e5ngar leder tankarna till skramligt distade gitarrbaserade band som Sonics, Cramps, Ramones och f\u00f6rst\u00e5s till band frontade av opolerade kvinnor. N\u00e4r tempot s\u00e4nks och nyanser breder ut sig flashar till och med h\u00e5gkomsten av goth-rockarna Siouxsie And The Banshees f\u00f6rbi. Ang\u00e5ende sp\u00e4nnvidden av musikaliska drivkrafter, kan i sammanhanget n\u00e4mnas att Wet Leg h\u00e4rom\u00e5ret gjorde en remix p\u00e5 andra singeln fr\u00e5n senaste skivan med Depeche Mode. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"500\" height=\"334\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/Wet_Leg_02-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-196139\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/Wet_Leg_02-1.jpg 500w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/Wet_Leg_02-1-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 500px) 100vw, 500px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Stimuleras av b\u00e4rkraftiga kompositioner, energin, sj\u00e4lvklara aningen g\u00e4lla s\u00e5ngen snyggt uppbackad och inte minst av gitarristernas fuzziga licks. En av m\u00e4nnen (antagligen Josh Mubaraki) v\u00e4lkomnar den stora publiken till deras show. Vid ett tillf\u00e4lle uppmanar Teasdale oss att skrika s\u00e5 h\u00f6gt vi kan, vilket ocks\u00e5 g\u00f6rs med besked.<\/p>\n\n\n\n<p> F\u00e4ster mig vid hur konsekventa de \u00e4r i s\u00e4ttet att f\u00e5nga h\u00e4ngivna lyssnare, men ocks\u00e5 vid hantverkskunnandet plus en estetiskt noggrann eklekticism som nog bidragit till genombrottet. V\u00e4lg\u00f6rande n\u00e4r det otyglat distade soundet kompletteras med taktfast driv och melodiska utvikningar. Tveksamt om en omedelbar lust att lyssna p\u00e5 deras album uppstod, fast live funkar de \u00f6verlag ypperligt.   Formationen lever h\u00f6gt p\u00e5 beundransv\u00e4rd attack, sinne f\u00f6r medryckande melodier och ett utvecklat rytmiskt tonspr\u00e5k. Kemin finns d\u00e4r! Sannolikt inneh\u00e5ller l\u00e5tarna i inspelad form mer av sofistikerade strukturer.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"500\" height=\"334\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/Wet_Leg_03-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-196140\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/Wet_Leg_03-1.jpg 500w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/Wet_Leg_03-1-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 500px) 100vw, 500px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Intressanta inslag urskiljs efter hand n\u00e4r svepande melodier framst\u00e4lls i mediumtempo. Och d\u00e5 fokus \u00e4r  p\u00e5 v\u00e4gvinnande beat sker det med tilltalande och lagom vilt utsv\u00e4vande harmonier, i en stil som p\u00e5minner om en tuffare variant p\u00e5 B-52s. Gillade givetvis hur man river av gitarrbaserade hitten <em>Tou And Me At Home <\/em>p\u00e5 sluttampen. F\u00f6ljs upp av ett par ytterligare hits utgivna p\u00e5 singel, varav <em>Mangetout<\/em> k\u00e4nnetecknas av s\u00e5v\u00e4l oemotst\u00e5ndligt tema som snuskig st\u00e5-upp-f\u00f6r-sig sj\u00e4lv verser, vars text publiken \u00e4lskar. \u00d6verhuvudtaget kombineras det taggigt otyglade med sk\u00f6nt utstr\u00e4ckta linjer, \u00e4ven om mina \u00f6ron beh\u00f6vde acklimatisera sig till intensiteten i deras image. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/3d880d85-1e14-42d0-b09d-17ffd4c50f50.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-196148\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/3d880d85-1e14-42d0-b09d-17ffd4c50f50.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/3d880d85-1e14-42d0-b09d-17ffd4c50f50-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">OBS bild tagen av mig n\u00e4r jag f\u00f6rflyttade mig fram\u00e5t i finalen)<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>8\/8 &#8211; Linn\u00e9 4 Indierockbandet fr\u00e5n Isle Of Wihgt bildat av Rhian Teasdale och Hester Chambers 2017, g\u00e5r p\u00e5 Linn\u00e9scenen 21:15 inf\u00f6r en anm\u00e4rkningsv\u00e4rt h\u00f6gt jublande massa. Egentligen en alldeles sj\u00e4lvklar instinktiv reaktion n\u00e4r man beaktar hur bandets tv\u00e5 album tagits emot. Listor har toppats och utm\u00e4rkelser\/ nomineringar har haglat, till och Grammys. Och flera [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":{"0":"post-196118","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/196118","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=196118"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/196118\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":196159,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/196118\/revisions\/196159"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=196118"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=196118"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=196118"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}