![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/thedanceclub.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
The Dance Club
\nBetyg 4
\nVisas under Way Out West, ordinarie biopremi\u00e4r 19 September 2025
\nRegi Lisa Langseth<\/p>\n
Efter tv\u00e5 s\u00e4songer av Netflix-serien K\u00e4rlek & Anarki \u00e4r nu Lisa Langseth tillbaka med en ny l\u00e5ngfilm. Den kretsar kring v\u00e5rdf\u00f6retaget Care som drivs av l\u00e4karen tillika VD:n spelad av Pernilla August som \u00e4r inte alltf\u00f6r noggrann med att sl\u00e4nga sig med diagnoser och l\u00e4kemedel till bes\u00f6kande patienter. Med sig i bakgrunden har hon internen spelad av Nils Wetterholm som kommer fr\u00e5n akademiskt h\u00e5ll och tror starkt p\u00e5 att f\u00f6rst\u00e5 trasiga m\u00e4nniskors sj\u00e4lar och att l\u00e4ka dem. Det tycker chefen \u00e4r lite flummigt och sl\u00e4nger sig med \u201dom patienterna har sj\u00e4lar beg\u00e5r vi \u00f6vergrepp p\u00e5 dem, allts\u00e5 har de inte det\u201d och bryr sig bara om big business snarare \u00e4n l\u00e4kande av m\u00e4nniskor. Det \u00e4r en klar k\u00e4nga mot l\u00e4kemedelsf\u00f6retag och v\u00e5rdgivare som mest vill diagnosera och medicinera f\u00f6r vinsternas skull snarare \u00e4n samtala och f\u00f6rst\u00e5 m\u00e4nniskor p\u00e5 djupet och d\u00e4refter l\u00e4ka dem. I ett allt mer sjukt samh\u00e4lle d\u00e4r allt fler blir deprimerade och sjuka \u00e4r det r\u00e4tt talande om fullsatta psykiatrimottagningar i stort sett hela landet som inte har tid att riktigt v\u00e5rda m\u00e4nniskor utan bara det mest akuta f\u00f6r att sedan sl\u00e4nga ut dem s\u00e5 n\u00e4sta kull kan akutbehandlas.<\/p>\n
Trots att han bara \u00e4r intern och inte riktigt legitimerad psykolog r\u00e5kar han hamna i en situation d\u00e4r han framst\u00e5r som en – vilket leder till samtal med Matias Varelas karakt\u00e4r som \u00e4r en fr\u00e4sig m\u00e4klare med b\u00e5de fru och barn men \u00e4nd\u00e5 inte \u00e4r riktigt lycklig. Det visar sig att han blivit mobbad och f\u00e5 utst\u00e5 b\u00e5de neds\u00e4ttande ord – en v\u00e5ldsam handling i sig som s\u00e4tter sig hela livet – samt slag och sparkar. Men av en h\u00e4ndelse m\u00f6ter de en ung kvinna, spelad av Alva Bratt, som ocks\u00e5 varit kund hos Care men inte riktigt blivit n\u00f6jd med deras behandling. Hon agerar nu som konst-anarkisk och f\u00e5r sin lilla nyfunna grupp att b\u00e4ra in h\u00f6gtalare p\u00e5 en konsthall d\u00e4r hon sedan dansar f\u00f6r bes\u00f6karna som inte riktigt f\u00f6rst\u00e5r vad som h\u00e4nder d\u00e5 det absolut inte stod p\u00e5 agendan. Och dansen \u00e4r inte ens speciellt bra – vilket senare visar sig vara sj\u00e4lva po\u00e4ngen. Att skita i vad andra tycker och g\u00f6ra vad som k\u00e4nns bra f\u00f6r en sj\u00e4lv och st\u00e5 upp f\u00f6r sig sj\u00e4lv snarare \u00e4n vika sig f\u00f6r andras neds\u00e4ttande \u00e5sikter om en. Det hela kommer att p\u00e5minna om den danska Dogme-filmen \u201dIdioterna\u201d av Lars von Trier d\u00e4r de g\u00e5r runt i olika sammanhang och beter sig uppr\u00f6rande f\u00f6r att st\u00f6ra samh\u00e4llsordningen och det lugna normaliserade lugnet vi kan k\u00e4nna igen h\u00e4r i lugna Skandinavien. Men ist\u00e4llet f\u00f6r att fr\u00e4mst st\u00f6ra samh\u00e4llets normalitet beter de sig fr\u00e4mst omst\u00f6rtande f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 och uttrycka sig sj\u00e4lva och kunna l\u00e4ka utifr\u00e5n det. Och ur det f\u00f6ds d\u00e5 allts\u00e5 \u201dThe Dance Club\u201d som ocks\u00e5 blir till en roadmovie d\u00e5 att g\u00f6ra upp med samh\u00e4llet inte riktigt r\u00e4cker utan flera av deltagarna vill ocks\u00e5 kunna anv\u00e4nda dansen p\u00e5 ett mer personligt plan f\u00f6r att g\u00f6ra upp med gamla of\u00f6rr\u00e4tter. Och visst blir det fysiskt, l\u00e5ngt fr\u00e5n dansens gr\u00e4nser, och ibland k\u00e4nns det lite flummigt d\u00e5 det kanske inte \u00e4r s\u00e5 tydligt vad de vill framf\u00f6ra alla g\u00e5nger. <\/p>\n
Filmen \u00e4r snyggt filmad, om \u00e4n ibland lite r\u00f6rig med handkamera som svajar, men kanske \u00e4r \u00e4ven det inspirerat av de enklare dogme-filmerna (som i \u00e5r fick en slags \u00e5terf\u00f6delse p\u00e5 \u00e5rets upplaga av Cannes-festivalen) och den fladdrar kraftigt mellan drama och komedi och beh\u00e4rskar b\u00e5da delarna v\u00e4ldigt v\u00e4l. Ibland k\u00e4nns det tungt, ibland skrattar en som i ett utbrott, och det \u00e4r passande temat och uttrycket. Och det allm\u00e4nm\u00e4nskliga – s\u00e5 \u00e4r ju \u00e4nd\u00e5 livet f\u00f6r det mesta. Danss\u00e4llskapet hj\u00e4lper dem b\u00e5de att m\u00f6ta varandra, sina k\u00e4nslor och vad de upplever \u00e4r samh\u00e4llets f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 dem. Men n\u00e4r de befinner sig p\u00e5 Care och den cyniska chefen ska s\u00e4lja det till n\u00e5gra amerikaner g\u00e5r det illa och gruppen blir gripen av polis. Den fr\u00e4siga m\u00e4klaren l\u00e5tsas om att han \u00e4r d\u00e4r f\u00f6r att v\u00e4rdera byggnaden och att han jobbat mycket i n\u00e4romr\u00e5det och l\u00e4mnar de andra sedan i sticket – en perfekt liknelse hur de rika oftast landar p\u00e5 alla fyra och sen g\u00e5r vidare som ingenting har h\u00e4nt medan de under f\u00e5r ta konsekvenserna. Det g\u00f6r filmen b\u00e5de politiskt och klasskritiskt p\u00e5 b\u00e4sta snyggaste s\u00e4tt utan att p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt bli alltf\u00f6r plakatpolitiskt. Och att aff\u00e4ren p\u00e5 grund av detta g\u00e5r i gruset g\u00f6r det \u00e4nd\u00e5 sv\u00e5rt att k\u00e4nna med den cyniska chefen som antagligen f\u00f6rlorar v\u00e4ldigt mycket p\u00e5 att aff\u00e4ren g\u00e5r om st\u00f6pet d\u00e5 hon \u00e4nd\u00e5 inte \u00e4r i branschen f\u00f6r att hj\u00e4lpa m\u00e4nniskor utan bara tj\u00e4na pengar p\u00e5 dem och att diagnostisera dem s\u00e5 mycket som m\u00f6jligt. D\u00e5 k\u00e4nns det desto b\u00e4ttre att en viss romantisk connection kan hittas och frodas, samt att dansgruppen senare lever vidare och n\u00e4r de intar en butik f\u00f6r att kritisera m\u00e4nniskor som \u00e4r mer n\u00e4rvarande i sina mobiler \u00e4n verkliga liv s\u00e5 \u00e4r samh\u00e4llet inte nedv\u00e4rderande mot dem utan v\u00e4lkomnande och appl\u00e5derande. Ett v\u00e4ldigt lyckligt slut f\u00f6r dem alla. Och tittarna. <\/p>\n