![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/1x1-v1.jpg\"){kind=spacer}
<\/p>\n<\/p>\n
Toxic Avenger
\nBetyg 3
\nVisas under Way Out West, ordinarie biopremi\u00e4r 26 September 2025
\nRegi Macon Blair<\/p>\n
N\u00e4r Lloyd Kaufman (som \u00e4ven varit med och skrivit detta manus) och Michael Herz etablerade Troma Entertainment i b\u00f6rjan av 1970-talet var det med m\u00e5let att g\u00f6ra billiga skr\u00e4ckkomedier med fantastiska praktiska effekter med politiska po\u00e4nger – och g\u00f6ra det p\u00e5 sina egna villkor i egenproducerade verk. Resultatet blev framf\u00f6rallt ett v\u00e4ldigt framg\u00e5ngsrikt och f\u00e4rgstarkt 1980-tal n\u00e4r de sl\u00e4ppte ifr\u00e5n sig filmer som \u201dClass of Nuke \u2019Em High\u201d, \u201dTromeo and Juliet\u201d och innan dess The Toxic Avanger-filmerna (som numera finns restaurerade och sl\u00e4ppta p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l blu-ray som 4k UHD via deras hemsida) som ofta bar p\u00e5 antikorporativa budskap som anti-utsl\u00e4pp och kritik mot atomenergi. Billiga, enkla och resurssn\u00e5la blev de ett framg\u00e5ngsrikt koncept som resulterat i det l\u00e4ngst levande och verksamma indie-label f\u00f6r film i v\u00e4rldshistorien. Och nu \u00e4r de allts\u00e5 \u00e5ter aktuella med en ny film, inte en direkt remake av The Toxic Avanger (trots sin titel) men mer en respektfull omstart av franchisen som b\u00e5de bjuder p\u00e5 igenk\u00e4nning, humor men ocks\u00e5 en del nytt.<\/p>\n
Med sk\u00e5despelare som Peter Dinklage, Kevin Bacon och Elijah Wood (som ironiskt nog ser ut som en nedg\u00e5ngen Gollum i heavy metal-skrud) och \u00e4ven Julia Davis samt sj\u00e4lvaste Lloyd Kaufman himself \u00e4r det en riktigt stor satsning som lever lika mycket p\u00e5 sitt kultiga arv som nya tiders modernisering. Resultatet \u00e4r ett humoristiskt upplyftande actionkomedi som visserligen hittar sin ton och format men tappar bort sig lite i det moderniserade. Fr\u00e5n b-films-estetik till lite v\u00e4l \u00f6verproducerat och v\u00e4l tillr\u00e4ttalagt k\u00e4nns det som mycket av seriens och bolagets sj\u00e4l och stil g\u00e5r f\u00f6rlorad och kvar finns mest ett komiskt skal av v\u00e4letablerad samh\u00e4llskritik vi h\u00f6rt mycket om de senaste 51 \u00e5ren sedan bolaget grundades. Dock \u00e4r det i m\u00e5nga l\u00e4nder och delar av v\u00e4rlden fortfarande ett problem, s\u00e5 absolut fortfarande v\u00e4rt att ta upp, men n\u00e4r det estetiska blir alltf\u00f6r tillsnoffsad och uppstyrd g\u00e5r inte bara sj\u00e4len f\u00f6rlorad utan \u00e4ven m\u00e5nga av de scener som ska verka slafsiga och komiskt billiga. De ser f\u00f6r bra ut f\u00f6r att k\u00e4nnas som b-film-komedi-skr\u00e4ck vilket g\u00f6r att m\u00e5nga scener skaver i mig. Det k\u00e4nns lite som n\u00e4r de gjorde remake p\u00e5 I Spit on Your Grave, som fr\u00e5n b\u00f6rjan var en billig men sensualistisk skr\u00e4ckfilm, och de filmade den alldeles f\u00f6r snyggt, fint och tillr\u00e4ttalagt f\u00f6r att bibeh\u00e5lla grundfilmens karakt\u00e4r och estetik. D\u00e4ri g\u00e5r mycket av upplevelsen och po\u00e4ngen f\u00f6rlorad, precis som h\u00e4r och nu. Tyv\u00e4rr. Dock fungerar det p\u00e5 sina h\u00e5ll, speciellt n\u00e4r n\u00e5got \u00e5r ur fokus och sv\u00e5rt att riktigt se, d\u00e5 kommer de \u00e4nd\u00e5 undan med det faktiskt.<\/p>\n
Sin vana trogen har de \u00e4nd\u00e5 antikapitalistisk och integrerad samh\u00e4llskritik i sina filmer. Som nu, n\u00e4r Dinklage karakt\u00e4r Winston st\u00e4dar p\u00e5 ett f\u00f6retag och blir sjuk, men f\u00f6retagets sjukf\u00f6rs\u00e4kring inte t\u00e4cker hans sjukhuskostnader. N\u00e4r han letar upp sin chef p\u00e5 en middag, Kevin Bacons karakt\u00e4r Bob Garbinger, blir han lovad att de ska ta hand om kostnaderna och allting. Tacksam luras han ut fr\u00e5n evenemanget av Kissy, Bobs assistent (Julia Davis karakt\u00e4r) och hela po\u00e4ngen med arbetande amerikaner som m\u00e5ste f\u00f6rlita sig p\u00e5 f\u00f6retagens sjukf\u00f6rs\u00e4kringar d\u00e5 m\u00e5nga riskerar bli utfattiga och grovt skuldsatta utan dem och \u00e4nd\u00e5 t\u00e4cker de inte m\u00e5nga av de sjukdomar och fysiska problem som kan uppst\u00e5. Och cheferna sopar det under mattan f\u00f6r att kunna ta ut h\u00f6gre vinster och l\u00f6ner sj\u00e4lva. Och sen har vi s\u00e5klart problemen med utsl\u00e4pp som Winston ocks\u00e5 blir lidande utav – eller kanske fr\u00e4lst? G\u00e4ngv\u00e5ld och k\u00f6pt v\u00e5ldskapital ristas ocks\u00e5 in i filmens karakt\u00e4r och ger den b\u00e5de sp\u00e4nning och underh\u00e5llning d\u00e4refter. Dramat blir aldrig s\u00e5 personligt och drabbande som skaparna tycks \u00f6nska, men det \u00e4r i s\u00e5dan liten dos att det heller inte spelar n\u00e5gon riktig roll. Speciellt inte som det \u00e4r i humorn och samh\u00e4llskritiken den stora beh\u00e5llningen ligger.<\/p>\n