![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/unnamed-2-1.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Sentimental Value
\nBetyg 4
\nVisas under Way Out West, ordinarie biopremi\u00e4r 26 september 2025
\nRegi Joachim Trier<\/p>\n
I \u201dV\u00e4rldens v\u00e4rsta m\u00e4nniska\u201d tog Joachim Trier och sin manusf\u00f6rfattande v\u00e4n Eskil Vogt strypgrepp p\u00e5 filmv\u00e4rlden med sin emotionellt utmanande och helt unika rom-com som inte liknade n\u00e5got annat ur genren – samtidigt som den make-it-or-brake-it sk\u00e5despelaren Renate Reinsve fick skjuts ut till storhetens minnesb\u00f6cker med sitt sk\u00e5despelarpris i Cannes f\u00f6r sin roll som titelkarakt\u00e4ren. S\u00e5 n\u00e4r samma trio, samt Anders Danielsen Lie i en mindre roll, \u00e5terv\u00e4nder f\u00f6r ett nytt samarbete \u00e4r det klart att det v\u00e4cker uppm\u00e4rksamhet och intresse. Nyfikenhet, rentutav. Renate spelar Nora Borg som ocks\u00e5 \u00e4r sk\u00e5despelare, en emotionellt laddad diva som n\u00e4stan inte kan ta sig ut p\u00e5 teaterscenen n\u00e4r filmen b\u00f6rjar. Hennes syster, Agnes (spelad av Inga Ibsdotter Lilleaas som m\u00e5 vara ett namn i Norge men nu antagligen f\u00e5r mer internationell uppm\u00e4rksamhet), har en g\u00e5ng varit barnsk\u00e5despelare i deras faders, Gustav Borg (spelad av en eminent Stellan Skarsg\u00e5rd som i vanlig ordning \u00e4r on top of his game) tidigare filmer som visas under en fransk retrospektiv. D\u00e4r tr\u00e4ffar Gustav den amerikanska sk\u00e5despelaren Rachel Kemp (spelad av Elle Fanning) som han i brist p\u00e5 samarbete med sin egen dotter vill erbjuda rollen till ist\u00e4llet.<\/p>\n
Huset de b\u00e5da systrarna v\u00e4xte upp i, tillsammans med de alla saker som st\u00e5r kvar som i ett museum, \u00e4r p\u00e5 b\u00e5de gott och ont vad som binder dem samman sj\u00e4lsligen. Gott f\u00f6r att de v\u00e4xte upp med varandra, mindre bra f\u00f6r att pappan p\u00e5 grund av trauma, sorg och begravning i sitt arbete flydde familjen n\u00e4r det blev tufft. Gustav \u00e5terv\u00e4nder med ett filmmanus och vill att Nora ska filma det med honom, men d\u00e5 hon misstar inviten f\u00f6r ett vanligt jobberbjudande ist\u00e4llet f\u00f6r dem att dels connecta med varandra igen och dessutom kunna jobba igenom sina k\u00e4nslor och minnen tillsammans s\u00e5 tackar hon nej. Historien tycks v\u00e4ga f\u00f6r tungt f\u00f6r henne f\u00f6r att ens \u00f6verv\u00e4ga erbjudandet. Dessutom har hon all sin tid och kraft p\u00e5 teatern d\u00e4r hennes jobb fr\u00e4mst \u00e4r nu. Rachel som blivit s\u00e5 v\u00e4ldigt k\u00e4nslom\u00e4ssigt tr\u00e4ffad av Gustavs tidigare filmer tackar ist\u00e4llet ja till rollen och manuset b\u00f6rjar omarbetas till engelska – men fr\u00e5gan \u00e4r om minnen, k\u00e4nslor och trauman som m\u00e5ste jobbas p\u00e5 verkligen kan \u00f6vers\u00e4ttas? Eller blir de \u201dlost in translation\u201d? <\/p>\n
Handlingen, eller snarare dess tema, p\u00e5minner till viss del om Olivier Assayas \u201dSummer Hours\u201d fr\u00e5n 2008 d\u00e4r tre syskon samlas f\u00f6r att best\u00e4mma vad de ska g\u00f6ra med familjevillan och alla sakerna d\u00e4ri som de nu \u00e4rvt. Mycket historia och k\u00e4nslor att g\u00e5 igenom i dem. Det \u00e4r en v\u00e4ldigt vackert sk\u00f6r film vars k\u00e4nslighet g\u00e5r igen \u00e4ven i Sentimental Value – men av n\u00e5gon anledning k\u00e4nner jag aldrig att det lyfter lika mycket som i deras f\u00f6reg\u00e5ende film. Bitvis underh\u00e5llande och skrattretande visst, men k\u00e4nslom\u00e4ssigt f\u00f6rstoppad p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt som stoppar mig fr\u00e5n att k\u00e4nna n\u00e5got djupare f\u00f6r n\u00e5gon av systrarna eller deras pappa. Han f\u00f6rs\u00f6ker, men \u00e4nd\u00e5 inte, och deras of\u00f6rm\u00e5ga att riktigt n\u00e5 fram till varandra blir mer s\u00f6kt \u00e4n drabbande av n\u00e5gon anledning. Men de har \u00e4nd\u00e5 sina krig att bek\u00e4mpa och det blir \u00e4nd\u00e5 k\u00e4nsloladdat och personligt, men kanske f\u00f6r jordn\u00e4ra f\u00f6r att verkligen utforska deras k\u00e4nslor, sinnen och uppfattningar av varandra. Det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 starkt skildrat men lyckas aldrig riktigt lyfta och bli n\u00e5gonting extraordin\u00e4rt som sist. <\/p>\n
Filmen vann \u00e4nd\u00e5 Grand Prix i Cannes tidigare i \u00e5r, festivalens n\u00e4st finaste pris, och det kan jag \u00e4nd\u00e5 skriva under p\u00e5 att det \u00e4r den v\u00e4rd. Minnen filmade som en stram Tarkovsky-dr\u00f6m och en familj som f\u00f6rs\u00f6ker g\u00f6ra upp med sin historia och intrikata k\u00e4nslom\u00e4ssiga fridriveri ger \u00e4nd\u00e5 ett starkt slutresultat som \u00e4nd\u00e5 landar i n\u00e5gonting vackert och f\u00f6rsonande. Det i sig g\u00f6r detta samarbete n\u00e4stan lika lyckat som sist. Att de \u00e4r s\u00e5 pass olika och inte riktigt besl\u00e4ktade \u00e4r v\u00e4ldigt intressant i sig. Komiken, k\u00e4nslom\u00e4ssiga whiplashen, \u00e4r kvar men annat \u00e4r inte mycket sig likt. Vilket mestadels \u00e4r bra. Det starka systraskapet, d\u00e4r en \u00e4r i en familj och Nora lite evigt ensam skapar \u00e4nd\u00e5 helt andra ing\u00e5ngar till deras sk\u00e5despeleri och artisteri som ber\u00f6r. Lena Endre syns i en roll som Ingrid som f\u00f6rs\u00f6ker pusha Gustav och hans sk\u00e5despelare till sina b\u00e4sta gr\u00e4nser. Kanske hade hon beh\u00f6vt sitta med n\u00e4r filmen skrevs ocks\u00e5 f\u00f6r att l\u00e5sa upp n\u00e5got mer. Eller n\u00e5t.<\/p>\n