{"id":195841,"date":"2025-08-09T02:30:34","date_gmt":"2025-08-09T01:30:34","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=195841"},"modified":"2025-08-11T22:03:18","modified_gmt":"2025-08-11T21:03:18","slug":"way-out-west-2025-iggy-pop","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=195841","title":{"rendered":"Way Out West 2025 &#8211; Iggy Pop"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"500\" height=\"500\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/86f81926-569f-439a-aab8-3797dec3fcfc.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-195842\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/86f81926-569f-439a-aab8-3797dec3fcfc.jpg 500w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/86f81926-569f-439a-aab8-3797dec3fcfc-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/86f81926-569f-439a-aab8-3797dec3fcfc-150x150.jpg 150w\" sizes=\"auto, (max-width: 500px) 100vw, 500px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">7\/8 <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Flamingoscenen i Slottsskogen<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">4<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Medveten om att det inte \u00e4r kutym att prata om sig sj\u00e4lv i recensioner, men om ni l\u00e4st mig vet ni att jag brukar redovisa ing\u00e5ngsv\u00e4rden som f\u00f6rkunskaper och eventuell inst\u00e4llning till vad jag v\u00e4ljer att ta i tu med eller ibland f\u00e5r p\u00e5 min lott. Vill ber\u00e4tta att den stil Iggy Pop representerar lyssnas s\u00e4llan p\u00e5. Men i den kompromissl\u00f6sa kategori utbroderad med kontraster han h\u00f6r hemma i, kan jag n\u00e4ppeligen t\u00e4nka mig n\u00e5gon jag hellre skulle ha f\u00f6redragit. Kruxet \u00e4r att det i m\u00e5ngt och mycket \u00e4r en repris fr\u00e5n hans bes\u00f6k 2018, som renderade i full pott fr\u00e5n min sida. S\u00e5 p\u00e5 s\u00e4tt och vis ter sig bokningen on\u00f6dig, fast detta kanske var sista g\u00e5ngen han bes\u00f6ker oss. F\u00f6rvisso annat band och nu f\u00f6rst\u00e4rkt med tv\u00e5 man p\u00e5 bl\u00e5s. S\u00e5 det var en skillnad j\u00e4mf\u00f6rt med senaste g\u00e5ngen p\u00e5 WOW.. Uppskattade att man laborerade med bl\u00e5s. Funderar p\u00e5 om huvudpersonen \u00e4r kapellm\u00e4stare, eller att han mer sannolikt \u00f6verl\u00e5tit ansvarsfulla sysslan att arrangera musiken f\u00f6r denna s\u00e4ttning \u00e5t exempelvis mannen p\u00e5 klaviaturer inklusive orgel?<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"500\" height=\"334\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/Iggy_Pop_03-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-195870\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/Iggy_Pop_03-1.jpg 500w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/Iggy_Pop_03-1-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 500px) 100vw, 500px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Lika trist som vanligt att James Newell Osterberg f\u00f6dd -47(!) anser det vara ett punkideal att strunta i att presentera de som g\u00f6r mer \u00e4n halva jobbet. F\u00f6rutom proffsig trombonist och trumpetare har han med sig tv\u00e5 gitarrister (tvilling-gitarr konceptet), varav en kvinna. Efter f\u00f6rmedlade fakta fr\u00e5n skrivande kollega framg\u00e5r att dessa f\u00f6r Polarrprisade ikonen s\u00e5 viktiga instrumentalister \u00e4r Nick Zinner fr\u00e5n Yeah Yeah Yeahs och hardcore-specialisten Ale Campos baserad i Miami. Osviklig svart trummis som beh\u00f6ver jobba kopi\u00f6st och kompetent basist kompletterar,  varav den anonyme klippan p\u00e5 bas inte ges tillf\u00e4lle att uttrycka egna till\u00e4gg.. Hade  verkligen \u00f6nskat att pressansvariga p\u00e5 Luger gett oss denna vitala info om vem som spelar vad.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Aprop\u00e5 punkens gudfar och hans lika karakt\u00e4ristiska st\u00e4mma som blottade skrynkliga \u00f6verkropp, m\u00e5ste p\u00e5talas att vassa sk\u00e4rpan inte gick fram f\u00f6rsta l\u00e5tarna. Live ges inte heller hela karri\u00e4rm\u00e4ssiga sp\u00e4nnvidden, eftersom han gjort ett antal konstn\u00e4rligt berikande samarbeten.  Privatpersonen framh\u00e5ller g\u00e4rna i intervjuer fascinationen f\u00f6r japansk kultur och hur mycket l\u00e4sning av &#8221;high brow-litteratur&#8221; betyder berikar vilket s\u00e4llan avspeglas i dennes direkta, slamrande och st\u00f6kiga uttryck f\u00f6rvisso med med inlagda utflykter och v\u00e4lg\u00f6rande kontraster\/ nyanser.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"500\" height=\"334\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/Iggy_Pop_01-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-195846\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/Iggy_Pop_01-1.jpg 500w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/Iggy_Pop_01-1-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 500px) 100vw, 500px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Tillfredsst\u00e4llande ljud med tryck  beh\u00e5ller greppet om oss med mycket diskant. Ibland l\u00e5ter det kompakt, fast ett antal g\u00e5nger v\u00e4xlar volymen p\u00e5 sedvanligt maner och d\u00e5 kan varje instrument urskiljas. Missen var som sagt att Iggys rossliga s\u00e5ng inledningsvis, knappt h\u00f6rdes i intensiva, larmiga musiken. Stenh\u00e5rd \u00f6ppning i turbotempo med smattrande slagserier med trumstockar, en pumpande bas och mangel p\u00e5 gitarr(er). Gick ig\u00e5ng p\u00e5 den primitiva urkraft man utgick fr\u00e5n till den grad att insatsen n\u00e5dde upp i 4+, utan tvekan. Iggy Pop och hans skiftande liveband g\u00f6r en aldrig besviken utan \u00e4r ytterst solida och p\u00e5litliga gl\u00e4djespridare. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ang\u00e5ende l\u00e5tlistan ska po\u00e4ngteras att frapperande m\u00e5nga titlar h\u00e4mtas fr\u00e5n Stooges, legendariska bandet fr\u00e5n Detroit Iggy frontade n\u00e4r det fick sitt genombrott f\u00f6r s\u00e5 d\u00e4r femtiofem \u00e5r sedan. S\u00e5g dem f\u00f6r \u00f6vrigt p\u00e5 Gr\u00f6na Lund f\u00f6r 20-25 \u00e5r sedan. Upproriska <em>Raw Power <\/em>dyker upp tidigt. Blir \u00e5ka av n\u00e4r h\u00f6gsta v\u00e4xeln lagts in \u00b4a la Ramones. <em>I Got The Right <\/em> blir en svettig uppgift f\u00f6r rytmavdelningen d\u00e4r frikostigt med utrymme ges \u00e5t gnistrande gitarrfigurer.  Satt som en sm\u00e4ck! I <em>Gimme Danger <\/em>ges \u00e4ntligen plats \u00e5t det vokala med rikhaltiga nyanser. V\u00e4lbeh\u00f6vliga l\u00e4ttsamma <em>Passenger<\/em> \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s en megahit som inte g\u00e5r att l\u00e5ta bli att nynna med i. Kul effekt n\u00e4r volymen och energin som vabligt tas mer till minimum. Kontrasten \u00e4n mer ansl\u00e5ende d\u00e5 man brakar p\u00e5 efter\u00e5t med rockigt snabba paradnumret <em>Lust For Life. <\/em>Detta extatiska tillst\u00e5nd domineras av utomordentlig rytmtillverkare som piskar upp deras beat och anf\u00f6r i &#8221;dalg\u00e5ngarna&#8221; ned\u00e5t, konstant p\u00e5 exakt r\u00e4tt niv\u00e5.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"500\" height=\"334\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/Iggy_Pop_02-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-195865\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/Iggy_Pop_02-1.jpg 500w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/Iggy_Pop_02-1-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 500px) 100vw, 500px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Den melodiska punkens allra mest exalterade minuter \u00f6verhuvudtaget, uppst\u00e5r varje tillf\u00e4lle <em>I Wanna Be Your Dog <\/em>avverkas. H\u00e4r r\u00f6r sig i Iggy i publikhavet n\u00e4r detta m\u00e4sterverk levereras med dennes typiska p\u00e5 och av-teknik vad betr\u00e4ffar hetta och volym. Fantastiskt livsbejakande format, \u00e4ven om texten handlar om lusten att underkasta sig. F\u00f6ljs upp med \u00e4nnu ett s\u00e4kert kort i form av <em>Search And Destroy <\/em>d\u00e4r rytmsektionen triumferar. Inpr\u00e4ntas i oss hur ofattbart l\u00e4nge detta kraftverk funnits i branschen, &#8221;Ive been around quite a while&#8221; s\u00e4gs f\u00f6re <em>1970 <\/em>(I Feel Alright) framf\u00f6rs. Snacka om euforiskt tunggung med fett, glimrande bl\u00e5s. <em>Some Weird Sin <\/em>tar oss med p\u00e5 ett lite annorlunda sound, utvecklas till energisk shuffle. S\u00e5 givande att vi f\u00e5r mer \u00e4n bara gnistrande gitarrexcesser. I vissa melodier f\u00e5r fraser p\u00e5 bl\u00e5s f\u00e4rga eller orgel och basg\u00e5ngar.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/b71da8ca-54d4-4c7d-8f93-17d9fef88bf4.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-195867\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/b71da8ca-54d4-4c7d-8f93-17d9fef88bf4.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/b71da8ca-54d4-4c7d-8f93-17d9fef88bf4-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Suggestiva <em>Nightclubbing<\/em> skriven tillsammans med David Bowie f\u00f6rknippar den fr\u00e4mst med Grace Jones och hennes omistliga radarpar Sly &amp; Robbie. H\u00e4r hj\u00e4lper den till att bryta m\u00f6nstret, fast man v\u00e4nder tillbaka med en kaotisk slutdel. Vi f\u00e5r dessutom l\u00e4ckra <em>Modern Day Rip Off <\/em>och XL-crescendon i furi\u00f6sa <em>Frenzy.<\/em> Konserten avrundas gl\u00e4nsande med <em>Louie Louie <\/em>med inspirerat gitarrsolo j\u00e4mte  kl\u00e4mmiga fraser p\u00e5 bl\u00e5s. Vi f\u00e5r veta att melodin egentligen \u00e4r en cha-cha. P\u00e5 repertoaren stod dessutom denna kv\u00e4ll n\u00e4r bandet och mannen allt kretsade kring var i h\u00f6gform, \u00e4nnu en tidl\u00f6s r\u00f6kare fr\u00e5n f\u00f6rsta eran med Stooges, n\u00e4mligen <em>Fun House.<\/em> Otroligt vilka starka melodier han komponerat p\u00e5 egen hand eller med andra. Publi Oumb\u00e4rliga hits fyllda med urladdningar, n\u00e4rvaro, och inspr\u00e4ngd melodisk finess vilka rockpubliken aldrig tr\u00f6ttnar p\u00e5 att f\u00e5 uppleva live.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">L\u00e5tlista (med reservation f\u00f6r att den ej \u00e4r komplett) 1. T.V Eye  2. Raw Power  3. I Got A Right  4. Gimme Danger  5. The Passenger  6. Lust For Life  7. Death Trip  8. I Wanna Be You Dog  9. Search And Destroy 10. Down In The Street  11. 1970  12. Some Weird Sin  13. Frenzy  14. Apocalypse\/ Nightclubbing  15. Modern Day Rip Off 16. I\u00b4m Bored 17. Fun House 18. Loiue Louie<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>7\/8 Flamingoscenen i Slottsskogen 4 Medveten om att det inte \u00e4r kutym att prata om sig sj\u00e4lv i recensioner, men om ni l\u00e4st mig vet ni att jag brukar redovisa ing\u00e5ngsv\u00e4rden som f\u00f6rkunskaper och eventuell inst\u00e4llning till vad jag v\u00e4ljer att ta i tu med eller ibland f\u00e5r p\u00e5 min lott. Vill ber\u00e4tta att den [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,13624],"tags":[],"class_list":["post-195841","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/195841","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=195841"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/195841\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":196152,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/195841\/revisions\/196152"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=195841"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=195841"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=195841"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}